Mötesdeltagare,
Så underbart att vara här och fira 1 maj tillsammans med er.
Denna högtidsdag som betyder så mycket för mig, för oss och för hela vår rörelse.
Norrköping är en stad helt i min smak.
Generationer av arbetare har byggt upp den här staden.
Med gula spårvagnar och vackra industribyggnader.
Strömmen som pulserar och ger liv.
Detta vackra området med ståtliga Arbetets museum, där jag för övrigt varit ordförande.
Fotbollslaget det hoppar jag över, men ni har ju prinsen av Peking.
Och så har ni mitt favoritband.
”Jag minns förstamajtåg med vajande fanor,
Hästar och poliser som satt i sadeln.
Studentkorteger bar framtidens hopp.
Elefanter och clowner från cirkus scott.
Miss Norrköping vinka och jag vinka tillbaks.
Sen kom Floyd Patterson på ett lastbilsflak.”
Ja, Eldkvarn sätter ord på er fina stad som ni med rätta är så stolta över.
Och idag demonstrerar vi under parollen ”För hela Sverige!”.
Det är ett budskap om rättvisa; om att sätta vanligt folk först.
Om gemensamt ansvar.
Om respekt.
Det är ett budskap som enar i en tid av splittring. I vårt Norrköping, i vårt Sverige, där håller vi ihop och bygger en bättre framtid, för alla.
***
Men vänner,
Det är allvar nu.
Runt om i Sverige kämpar hushåll och vanligt folk för att få livet att gå ihop, och många frågar sig:
- Kommer mina pengar att räcka till månandens slut?
- Får mitt barn en tillräckligt bra start i livet?
- Är vägen till mitt jobb trygg nog?
För allt för många är svaret nej.
För allt för många innebär det en klump i magen när posten ska öppnas.
För allt för många växer stressen inför att semestern ska planeras.
För allt för många gnager en känsla av otrygghet när man behöver gå ner till centrum på kvällen för att köpa kaffefilter eller mjölk.
Det här är inte mitt Sverige.
Låt oss vara ärliga, de senaste decennierna har någonting hänt som politiken inte förmått ta kontrollen över.
För visst är det så, att när det kommer till kritan så har den rättvisa och respekt som präglat vårt land sakta eroderats.
Dom som bär upp vårt samhälle möts inte längre av den rättvisa och den respekt dom förtjänar. Tvärtom.
Vi har nu en ordning där barn skjuter barn.
Barn har blivit marknadsandelar i en svulstig jakt på högre vinster i skolan.
Barn går runt och är hungriga för att de inte får tillräckligt med näringsriktig mat hemma.
Jag säger det igen – det här är inte mitt Sverige.
Vi vill, vi kan så mycket mer än det här.
Vi ska bygga ett bättre Sverige.
Ett Sverige som är byggt på rättvisa, respekt och gemensamt ansvar.
Ett Sverige som håller ihop.
Och det Sverige, det bygger vi - tillsammans!
***
Kamrater,
Jag älskar Sverige.
Jag älskar allemansrätten och att kunna ströva fritt i skogen och plocka lingon och blåbär.
Att kunna grilla korv en solig försommardag vid stugan och se naturen som exploderar i grönska.
Jag älskar det svenska föreningslivet som har gett mig så mycket genom hela mitt liv.
Allt från att kunna åka skidskor på allmänhetens tid i ishallen som liten, till att nu få heja fram Luleå Hockey från ståplatsläktaren.
Jag älskar att vi inte behöver betala för att skicka våra barn till skolan, och att vi slipper skicka med matpaket till skollunchen varje dag.
Vi har så mycket att vara stolta över.
Men ibland känns det som att vi har tagit det för givet.
Att vi har låtit saker gå alldeles för långt.
För klyftorna har ökat i vårt land. Lavinartat.
Vi har en segregation som bitit sig fast.
Och vi har tappat den demokratiska kontrollen av i stort sätt hela vårt samhälle på bekostnad av det gemensamma.
Den här utvecklingen har skapat en välgrundad känsla av att ha lämnats
efter.
Och jag är rädd att vi har blivit främlingar för varandra.
Viljan att vara med och bidra, att vara en del av ett gemensamt samhälle har avtagit.
Det är dåligt och det skadar så mycket som vi älskar med Sverige.
Vänner,
Vi som har samlats här idag har fattat det.
Vägen framåt är ett Sverige som håller ihop.
Ett Sverige som väljer gemenskap före splittring.
Ett Sverige där alla har möjlighet att sträva efter sina bästa stämningars längtan!
***
Har ni tänkt på det,
När det som borde vara stora rubriker reducerats till små notiser när någon har skjutits till döds på öppen gata.
När en kvinna som blivit mördad av sin man inte leder till proteststormar.
När en sprängning som borde stanna upp en hel stad bara blir något som man går förbi på vägen hem.
Ja, då är det något som är allvarligt fel.
Ni vet detta. För ni har inte varit skonade.
Fritagningen på Vrinnevisjukhuset här i Norrköping i februari är i raden av händelser som har fått oss att ifrågasätta vårt rättssystem.
Partivänner,
Jag nöjer mig inte förrän varenda kriminell är punktmarkerad.
Förrän varenda kille som kör runt med en sportbil som är köpt med knarkpengar sitter bakom lås och bom.
Förrän varenda man som slår en kvinna får sitt rättmätiga straff.
Låt mig säga som det är.
Normlöshet och en rädsla breder ut sig över vårt land.
För det är just det som händer när vi inte förmår ta kontrollen över samhället.
Vi får aldrig vänja oss vid det här tillståndet.
Vi måste se verkligheten i vitögat och konstatera:
Drogerna ska bort.
Gängen ska knäckas.
Kriminaliteten ska krossas.
Vi ska få ett slut på det här våldet.
Vi ska vara stenhårda mot brottsligheten.
Och vi ska aldrig acceptera att det här sker i vårt land.
Aldrig!
***
Just i denna stund slår den ekonomiska utvecklingen hårt mot vanligt
folk.
Den slår hårt mot våra barn, mot dom sjuka och mot våra äldre.
Det är välfärdsarbetarna som får agera krockkudde till regeringens politik när Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson skär i anslagen till kommuner och regioner. Jag vet att ni i Norrköping drabbas hårt av det.
Det är dom som får jobba hårdare när välfärdskapitalisterna jagar vinster.
Det är dom som får anpassa sig till mindre resurser, som får en sämre arbetsmiljö.
Det är inte VD:n i välfärdsbolaget.
Det är inte Ulf Kristersson.
Det är inte Jimmie Åkesson.
Vissa brukar gilla att kalla dom som arbetar inom välfärden för superhjältar.
Men vänner, Stålmannen har väl aldrig fått betalt?
Inte i min värld i alla fall.
Och dessutom ska Stålmannen alltid vara stand by, beredd att hoppa in.
Vänner, det här är proffs vi talar om. Välfärdsproffs.
Proffs som ska belönas med rättvisa och respekt, med schyssta arbetsvillkor och en hållbar arbetsmiljö.
Inte med hejarop från sidlinjen eller applåder från balkongen.
I grund och botten handlar det om alla dom som jobbar med det mest svenska vi har.
Vår välfärd.
Så låt mitt budskap eka tydligt:
Dom som arbetar i välfärden ska ha de villkor och förutsättningar dom så rättmätigt förtjänar för det handlar om en enda sak - respekt!
***
Det handlar också om respekt för Sveriges arbetare.
Och jag måste erkänna en sak, ibland tycker jag att vi som parti har varit på villovägar.
Jag vet inte hur många gånger jag har hört och läst att i vårt Sverige kan en byggnadsarbetare minsann bli läkare.
Eller att en undersköterska kan bli ingenjör.
En busschaufför kan bli lärare.
Absolut! Klart att dom ska kunna bli det.
Om dom vill bli det.
Men det är inget fel på att vara byggnadsarbetare, undersköterska eller busschaufför.
Tvärtom. För det är ni som bygger vårt land.
Och det ska ni ha respekt för.
Inte i ord och pamfletter.
Nej ni ska ha arbetsvillkor så inte kroppen, eller stressen, sätter stopp.
Ni ska ha en sjukvård som inte ber om försäkringsnummer när ni ringer.
Ni ska ha en pension som går att leva gott på när arbetslivet är över.
För en sak är säker, Sverige är ingenting utan er!
***
Partikamrater,
I vårt Sverige jobbar vi. Men idag är något som skaver, rejält.
Alla som vill och kan arbeta har inte ett arbete att gå till.
Det är oacceptabelt!
Politikens viktigaste uppdrag är att nå full sysselsättning.
Vi ska vi skapa en arbetslinje byggt på plikt och rätt och vara ett land där unga åter ser optimistiskt på framtiden.
Ett land som andra vill ta efter.
Ett Sverige som är mer som Sverige.
Det är en ära att vara här i Norrköping.
Men jag hoppas att det hörs på min dialekt vart jag kommer från.
När jag växte upp i Luleå saknades framtidstro.
Det fanns en gnagande känsla att det nog var bäst att dra därifrån.
Vinnarna drog, och alla vi som stannade kvar, utnämndes till loosers.
Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att om 30 år så skulle man prata om ett Norrbotten som blomstrar.
Det är underbart att följa det som händer i mitt Norrbotten nu.
Det gör mig så glad, och så optimistisk.
För kan det ske i Norrbotten så kan det ske i hela vårt land.
Det blomstrar tack vare smarta, gröna investeringar och det tågen kan alla hoppa på.
När jag var i USA för ett par veckor sen nämnde jag för några amerikaner att Sverigedemokraterna för ett kulturkrig mot grönt stål i
Sverige.
Mot gröna gruvor.
Att de vill montera ner fullt fungerande vindkraft.
Ingen fattade nått, vem kan vara emot det?
Det visar hur unikt dåliga Sverigedemokraterna är.
De föredrar kulturkrig före det som är bra för vanligt folk.
Och det vänner, är riktigt dåligt för Sverige. För hela Sverige.
Det är osvenskt.
Det finns inget tröttare än Sverigedemokrater som kallar sig för
Sverigevänner.
För det finns inget Sverigevänligt i deras politik.
Det blir så tydligt nu när det är dom som bestämmer.
De vill montera ner det som håller oss samman i Sverige.
Dom säljer ut vår Svenska välfärdsmodell och göder riskkapitalisterna.
Dom ökar motsättningarna och ställer människa mot människa.
Dom krossar det mest svenska vi har - vår gemenskap.
Förlåt mig kamrater,
Men dom måste väl ändå vara världens sämsta nationalister?
***
Vänner,
Varje dag som Ulf Kristersson öppnar dörren till sitt fina kontor på
Rosenbad så gör han det för att Jimmie Åkesson vill det.
Om man styr ett land så måste man orka ta i itu med de problem man
ställs inför.
Men vad gör Jimmie Åkesson egentligen?
Och var är hans regering?
Det här är alltså inte en retorisk fråga utan jag menar allvar – var är dom?
Ulf flyger runt i statsflyg och kikar ner på Sverige från ovan.
Det är uppenbart att det här Tidö-gänget inte har en plan.
Jag är också trött på alla bortförklaringar.
Det är så enkelt.
Vilka är det man prioriterar nu när man sitter vid makten?
Blev det ungarna i skolan?
Blev det tvåbarnsmamman som behöver ta bilen till fotbollsträningen?
Blev det pensionären som har svårt att få maten att räcka månaden ut?
Nej, det blev det inte!
Det blev dom som redan har det bäst i vårt land.
Det är uppenbart. Vi har en regering som sviker vanligt folk.
Men nu är det dags att visa handlingskraft.
Nu är det dags att börja regera.
Nu är det dags att börja leverera.
För vet ni vad, inget annat duger inte!
***
Partivänner,
Demokratin sätts på prov över hela vår värld.
Det har nu gått över ett år sen Putin invaderade Ukraina.
Ett år av helvete för det ukrainska folket.
Varje dag sprängs städer sönder.
Barn förlorar sina föräldrar.
Föräldrar förlorar sina barn.
Kriget splittrar familjer och driver miljontals människor på flykt.
Sen Putin inledde sitt olagliga invasionskrig har det blivit tydligt att han har underskattat Ukraina och det ukrainska folkets mod och motståndskraft.
Han har också underskattat omvärldens enighet och styrka.
Det ukrainska folket står inte ensamma.
Dom har vårt stöd!
Det här kriget är brutalitet i dess vidrigaste form.
Vår hållning är lika glasklar nu som den var för ett år sen.
Vi ska aldrig sluta stötta Ukraina.
Putin ska stoppas.
Ryssland ska ut ur Ukraina.
***
Vänner, mötesdeltagare,
1 maj är en dag som står för gemenskap och sammanhållning.
En dag när vi står upp för rättvisa, respekt och gemensamt ansvar,
En dag när vi slår fast: Kampen fortsätter.
För jämlikhet, För vanligt folk, och för hela Sverige!
”Varje generation måste ta ställning”.
Så sa Palme här i Norrköping när han talade på 1 maj 1971.
Han hade rätt.
Vi måste ta ställning om och om igen.
Generation efter generation.
Inget kommer gratis, så tala med era nära.
Tala med kollegan.
Tala med föräldrar i lekparken.
För det är allvar nu. Sverige befinner sig i kris.
Och det finns en annan väg för Sverige framåt.
En väg som är präglas av gemenskap och sammanhållning.
Ett Sverige där vi ställer upp för varandra.
Ett Sverige som ger oss en framtid att blicka fram emot.
En framtid att längta efter.
Och vänner en sak vet jag, vi har våra bästa dagar framför oss.
Tack!
Så underbart att vara här och fira 1 maj tillsammans med er.
Denna högtidsdag som betyder så mycket för mig, för oss och för hela vår rörelse.
Norrköping är en stad helt i min smak.
Generationer av arbetare har byggt upp den här staden.
Med gula spårvagnar och vackra industribyggnader.
Strömmen som pulserar och ger liv.
Detta vackra området med ståtliga Arbetets museum, där jag för övrigt varit ordförande.
Fotbollslaget det hoppar jag över, men ni har ju prinsen av Peking.
Och så har ni mitt favoritband.
”Jag minns förstamajtåg med vajande fanor,
Hästar och poliser som satt i sadeln.
Studentkorteger bar framtidens hopp.
Elefanter och clowner från cirkus scott.
Miss Norrköping vinka och jag vinka tillbaks.
Sen kom Floyd Patterson på ett lastbilsflak.”
Ja, Eldkvarn sätter ord på er fina stad som ni med rätta är så stolta över.
Och idag demonstrerar vi under parollen ”För hela Sverige!”.
Det är ett budskap om rättvisa; om att sätta vanligt folk först.
Om gemensamt ansvar.
Om respekt.
Det är ett budskap som enar i en tid av splittring. I vårt Norrköping, i vårt Sverige, där håller vi ihop och bygger en bättre framtid, för alla.
***
Men vänner,
Det är allvar nu.
Runt om i Sverige kämpar hushåll och vanligt folk för att få livet att gå ihop, och många frågar sig:
- Kommer mina pengar att räcka till månandens slut?
- Får mitt barn en tillräckligt bra start i livet?
- Är vägen till mitt jobb trygg nog?
För allt för många är svaret nej.
För allt för många innebär det en klump i magen när posten ska öppnas.
För allt för många växer stressen inför att semestern ska planeras.
För allt för många gnager en känsla av otrygghet när man behöver gå ner till centrum på kvällen för att köpa kaffefilter eller mjölk.
Det här är inte mitt Sverige.
Låt oss vara ärliga, de senaste decennierna har någonting hänt som politiken inte förmått ta kontrollen över.
För visst är det så, att när det kommer till kritan så har den rättvisa och respekt som präglat vårt land sakta eroderats.
Dom som bär upp vårt samhälle möts inte längre av den rättvisa och den respekt dom förtjänar. Tvärtom.
Vi har nu en ordning där barn skjuter barn.
Barn har blivit marknadsandelar i en svulstig jakt på högre vinster i skolan.
Barn går runt och är hungriga för att de inte får tillräckligt med näringsriktig mat hemma.
Jag säger det igen – det här är inte mitt Sverige.
Vi vill, vi kan så mycket mer än det här.
Vi ska bygga ett bättre Sverige.
Ett Sverige som är byggt på rättvisa, respekt och gemensamt ansvar.
Ett Sverige som håller ihop.
Och det Sverige, det bygger vi - tillsammans!
***
Kamrater,
Jag älskar Sverige.
Jag älskar allemansrätten och att kunna ströva fritt i skogen och plocka lingon och blåbär.
Att kunna grilla korv en solig försommardag vid stugan och se naturen som exploderar i grönska.
Jag älskar det svenska föreningslivet som har gett mig så mycket genom hela mitt liv.
Allt från att kunna åka skidskor på allmänhetens tid i ishallen som liten, till att nu få heja fram Luleå Hockey från ståplatsläktaren.
Jag älskar att vi inte behöver betala för att skicka våra barn till skolan, och att vi slipper skicka med matpaket till skollunchen varje dag.
Vi har så mycket att vara stolta över.
Men ibland känns det som att vi har tagit det för givet.
Att vi har låtit saker gå alldeles för långt.
För klyftorna har ökat i vårt land. Lavinartat.
Vi har en segregation som bitit sig fast.
Och vi har tappat den demokratiska kontrollen av i stort sätt hela vårt samhälle på bekostnad av det gemensamma.
Den här utvecklingen har skapat en välgrundad känsla av att ha lämnats
efter.
Och jag är rädd att vi har blivit främlingar för varandra.
Viljan att vara med och bidra, att vara en del av ett gemensamt samhälle har avtagit.
Det är dåligt och det skadar så mycket som vi älskar med Sverige.
Vänner,
Vi som har samlats här idag har fattat det.
Vägen framåt är ett Sverige som håller ihop.
Ett Sverige som väljer gemenskap före splittring.
Ett Sverige där alla har möjlighet att sträva efter sina bästa stämningars längtan!
***
Har ni tänkt på det,
När det som borde vara stora rubriker reducerats till små notiser när någon har skjutits till döds på öppen gata.
När en kvinna som blivit mördad av sin man inte leder till proteststormar.
När en sprängning som borde stanna upp en hel stad bara blir något som man går förbi på vägen hem.
Ja, då är det något som är allvarligt fel.
Ni vet detta. För ni har inte varit skonade.
Fritagningen på Vrinnevisjukhuset här i Norrköping i februari är i raden av händelser som har fått oss att ifrågasätta vårt rättssystem.
Partivänner,
Jag nöjer mig inte förrän varenda kriminell är punktmarkerad.
Förrän varenda kille som kör runt med en sportbil som är köpt med knarkpengar sitter bakom lås och bom.
Förrän varenda man som slår en kvinna får sitt rättmätiga straff.
Låt mig säga som det är.
Normlöshet och en rädsla breder ut sig över vårt land.
För det är just det som händer när vi inte förmår ta kontrollen över samhället.
Vi får aldrig vänja oss vid det här tillståndet.
Vi måste se verkligheten i vitögat och konstatera:
Drogerna ska bort.
Gängen ska knäckas.
Kriminaliteten ska krossas.
Vi ska få ett slut på det här våldet.
Vi ska vara stenhårda mot brottsligheten.
Och vi ska aldrig acceptera att det här sker i vårt land.
Aldrig!
***
Just i denna stund slår den ekonomiska utvecklingen hårt mot vanligt
folk.
Den slår hårt mot våra barn, mot dom sjuka och mot våra äldre.
Det är välfärdsarbetarna som får agera krockkudde till regeringens politik när Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson skär i anslagen till kommuner och regioner. Jag vet att ni i Norrköping drabbas hårt av det.
Det är dom som får jobba hårdare när välfärdskapitalisterna jagar vinster.
Det är dom som får anpassa sig till mindre resurser, som får en sämre arbetsmiljö.
Det är inte VD:n i välfärdsbolaget.
Det är inte Ulf Kristersson.
Det är inte Jimmie Åkesson.
Vissa brukar gilla att kalla dom som arbetar inom välfärden för superhjältar.
Men vänner, Stålmannen har väl aldrig fått betalt?
Inte i min värld i alla fall.
Och dessutom ska Stålmannen alltid vara stand by, beredd att hoppa in.
Vänner, det här är proffs vi talar om. Välfärdsproffs.
Proffs som ska belönas med rättvisa och respekt, med schyssta arbetsvillkor och en hållbar arbetsmiljö.
Inte med hejarop från sidlinjen eller applåder från balkongen.
I grund och botten handlar det om alla dom som jobbar med det mest svenska vi har.
Vår välfärd.
Så låt mitt budskap eka tydligt:
Dom som arbetar i välfärden ska ha de villkor och förutsättningar dom så rättmätigt förtjänar för det handlar om en enda sak - respekt!
***
Det handlar också om respekt för Sveriges arbetare.
Och jag måste erkänna en sak, ibland tycker jag att vi som parti har varit på villovägar.
Jag vet inte hur många gånger jag har hört och läst att i vårt Sverige kan en byggnadsarbetare minsann bli läkare.
Eller att en undersköterska kan bli ingenjör.
En busschaufför kan bli lärare.
Absolut! Klart att dom ska kunna bli det.
Om dom vill bli det.
Men det är inget fel på att vara byggnadsarbetare, undersköterska eller busschaufför.
Tvärtom. För det är ni som bygger vårt land.
Och det ska ni ha respekt för.
Inte i ord och pamfletter.
Nej ni ska ha arbetsvillkor så inte kroppen, eller stressen, sätter stopp.
Ni ska ha en sjukvård som inte ber om försäkringsnummer när ni ringer.
Ni ska ha en pension som går att leva gott på när arbetslivet är över.
För en sak är säker, Sverige är ingenting utan er!
***
Partikamrater,
I vårt Sverige jobbar vi. Men idag är något som skaver, rejält.
Alla som vill och kan arbeta har inte ett arbete att gå till.
Det är oacceptabelt!
Politikens viktigaste uppdrag är att nå full sysselsättning.
Vi ska vi skapa en arbetslinje byggt på plikt och rätt och vara ett land där unga åter ser optimistiskt på framtiden.
Ett land som andra vill ta efter.
Ett Sverige som är mer som Sverige.
Det är en ära att vara här i Norrköping.
Men jag hoppas att det hörs på min dialekt vart jag kommer från.
När jag växte upp i Luleå saknades framtidstro.
Det fanns en gnagande känsla att det nog var bäst att dra därifrån.
Vinnarna drog, och alla vi som stannade kvar, utnämndes till loosers.
Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att om 30 år så skulle man prata om ett Norrbotten som blomstrar.
Det är underbart att följa det som händer i mitt Norrbotten nu.
Det gör mig så glad, och så optimistisk.
För kan det ske i Norrbotten så kan det ske i hela vårt land.
Det blomstrar tack vare smarta, gröna investeringar och det tågen kan alla hoppa på.
När jag var i USA för ett par veckor sen nämnde jag för några amerikaner att Sverigedemokraterna för ett kulturkrig mot grönt stål i
Sverige.
Mot gröna gruvor.
Att de vill montera ner fullt fungerande vindkraft.
Ingen fattade nått, vem kan vara emot det?
Det visar hur unikt dåliga Sverigedemokraterna är.
De föredrar kulturkrig före det som är bra för vanligt folk.
Och det vänner, är riktigt dåligt för Sverige. För hela Sverige.
Det är osvenskt.
Det finns inget tröttare än Sverigedemokrater som kallar sig för
Sverigevänner.
För det finns inget Sverigevänligt i deras politik.
Det blir så tydligt nu när det är dom som bestämmer.
De vill montera ner det som håller oss samman i Sverige.
Dom säljer ut vår Svenska välfärdsmodell och göder riskkapitalisterna.
Dom ökar motsättningarna och ställer människa mot människa.
Dom krossar det mest svenska vi har - vår gemenskap.
Förlåt mig kamrater,
Men dom måste väl ändå vara världens sämsta nationalister?
***
Vänner,
Varje dag som Ulf Kristersson öppnar dörren till sitt fina kontor på
Rosenbad så gör han det för att Jimmie Åkesson vill det.
Om man styr ett land så måste man orka ta i itu med de problem man
ställs inför.
Men vad gör Jimmie Åkesson egentligen?
Och var är hans regering?
Det här är alltså inte en retorisk fråga utan jag menar allvar – var är dom?
Ulf flyger runt i statsflyg och kikar ner på Sverige från ovan.
Det är uppenbart att det här Tidö-gänget inte har en plan.
Jag är också trött på alla bortförklaringar.
Det är så enkelt.
Vilka är det man prioriterar nu när man sitter vid makten?
Blev det ungarna i skolan?
Blev det tvåbarnsmamman som behöver ta bilen till fotbollsträningen?
Blev det pensionären som har svårt att få maten att räcka månaden ut?
Nej, det blev det inte!
Det blev dom som redan har det bäst i vårt land.
Det är uppenbart. Vi har en regering som sviker vanligt folk.
Men nu är det dags att visa handlingskraft.
Nu är det dags att börja regera.
Nu är det dags att börja leverera.
För vet ni vad, inget annat duger inte!
***
Partivänner,
Demokratin sätts på prov över hela vår värld.
Det har nu gått över ett år sen Putin invaderade Ukraina.
Ett år av helvete för det ukrainska folket.
Varje dag sprängs städer sönder.
Barn förlorar sina föräldrar.
Föräldrar förlorar sina barn.
Kriget splittrar familjer och driver miljontals människor på flykt.
Sen Putin inledde sitt olagliga invasionskrig har det blivit tydligt att han har underskattat Ukraina och det ukrainska folkets mod och motståndskraft.
Han har också underskattat omvärldens enighet och styrka.
Det ukrainska folket står inte ensamma.
Dom har vårt stöd!
Det här kriget är brutalitet i dess vidrigaste form.
Vår hållning är lika glasklar nu som den var för ett år sen.
Vi ska aldrig sluta stötta Ukraina.
Putin ska stoppas.
Ryssland ska ut ur Ukraina.
***
Vänner, mötesdeltagare,
1 maj är en dag som står för gemenskap och sammanhållning.
En dag när vi står upp för rättvisa, respekt och gemensamt ansvar,
En dag när vi slår fast: Kampen fortsätter.
För jämlikhet, För vanligt folk, och för hela Sverige!
”Varje generation måste ta ställning”.
Så sa Palme här i Norrköping när han talade på 1 maj 1971.
Han hade rätt.
Vi måste ta ställning om och om igen.
Generation efter generation.
Inget kommer gratis, så tala med era nära.
Tala med kollegan.
Tala med föräldrar i lekparken.
För det är allvar nu. Sverige befinner sig i kris.
Och det finns en annan väg för Sverige framåt.
En väg som är präglas av gemenskap och sammanhållning.
Ett Sverige där vi ställer upp för varandra.
Ett Sverige som ger oss en framtid att blicka fram emot.
En framtid att längta efter.
Och vänner en sak vet jag, vi har våra bästa dagar framför oss.
Tack!