Första gången jag mötte Anna Lindh var när hon besökte sitt gamla SSU-distrikt i Uppland. Jag var nervös för att träffa Sveriges utrikesminister. Men Anna log sitt fantastiska leende och bad mig berätta om situationen i Iran, hon skulle snart åka dit. Hon var uppriktigt intresserad och visade ett djupt engagemang. Anna Lindh spelade inte – hon brydde sig om – hon var ärlig.
Så mötte jag, och många andra SSU-are, Anna Lindh.
Hennes engagemang för mänskliga rättigheter och demokrati färgade min och ungdomsförbundets syn på socialdemokratin.
Anna Lindh gav oss hopp och tro på vår förmåga att forma framtiden tillsammans.
Hon brann för uppgiften att bygga ett samhälle för alla.
Hon var socialdemokratins radikala röst i världen.
Anna, Du gjorde oss stolta.
Stolta över socialdemokratin.
Det politiska engagemanget är en rättighet i Sverige. Men det är också en skyldighet. En skyldighet mot alla de som kämpat före oss. Och alla som fortfarande lever under förtryck.
Som SSU-ordförande skrev Anna Lindh ”Politikens uppgift är att ta bort de yttre hindren för våra drömmar och skapa ett samhälle där vi får chansen att växa som människor”.
Hon ägnade hela sitt liv åt kampen för detta. Det känns grymt att den människa som framför alla andra kämpade för fred, öppenhet och demokrati själv skulle falla offer för våldet.
Vi hedrar Anna Lindh minne bäst genom att inte skrämmas till tystnad, inte låta brutaliteten kväva det öppna samhället. Vi får inte låta ondskan segra.
Vi unga socialdemokrater ska föra din kamp vidare. Vi skräms inte till tystnad.
Det löfte som du gav Olof Palme ger jag dig idag.
Precis som du gjorde lånar jag orden av Helga Henschen.
Tala
du som ännu har läppar
ord kan bli solar
ord kan bli floder
ord kan öppna portar och bygga broar
ord kan störta tyranner
om tillräckligt många av oss beväpnar sig
Med ord
tala tala
det är vår skyldighet
mot de som talade
medan de ännu hade läppar