Ulf Kristersson: Tal på Liberalernas Landsmöte 2025

Ja hörni, tusen tack. Tusen tack, hörni. Fantastiskt, jätteroligt att få vara här. Jag ser er nästan bakom alla fantastiska strålkastare. Och vet ni? Det allra sista som Simona sa till mig innan jag klev på här nu var: “Du har väl tagit rätt tal?”

Hörni, jag ville bara komma förbi i all enkelhet för att säga tack. Jag ville säga tack för allt det som vi gör just nu tillsammans varje dag – i regeringen, i riksdagen, men också i många kommuner och regioner. Jag vill säga tack för allt det vi har gjort de senaste tre åren i en otroligt utmanande tid, både i Sverige och internationellt. Men också preventivt tacka för det vi kommer att fortsätta göra under lång tid framåt. För vi har bara börjat.

Tiden går ju otroligt fort, både när man har roligt och när man har det väldigt krävande. Men låt oss ändå bara ta en liten titt tillbaka i tiden. Låt oss påminna oss om 2022. Det fanns ju skäl till att vi fick uppgiften att ta över ansvaret för Sverige.

Skjutvapenvåldet hade tredubblats på en tioårsperiod. Vi hade en inflation som var över tio procent, bolåneräntor som var på väg att också tredubblas. Det hade tagits emot väldigt många asylinvandrare under lång tid utan att tänka på integrationen – på språken, på jobben, på allt det som är nödvändigt om man ska klara av en sådan uppgift. Vi hade en regering som inte ens fick igenom sina egna budgetar, som inte kunde driva ekonomisk politik när det behövdes som allra, allra mest. Och vi hade dessutom satt Sverige i ett säkerhetspolitiskt limbo, i ett krig i vår egen omvärld. Allt detta var själva förutsättningarna när vi tog över.

Vi är verkligen inte i mål, men vi har fått väldigt mycket gjort. Det här är en regering som inte pratar om problem, utan som vill lösa problem. Det här är en regering som utreder saker för att ha underlag för att fatta beslut – inte för att gömma frågor och slippa prata om dem på några års tid.

Vi har gjort väldigt, väldigt mycket under de här åren. Jag tycker det allra mest slående är att vi har kommit igång så väldigt tydligt på de stora områden där vi lovade resultat: att brottsligheten minskar, att vi löser och förebygger brott, att skjutvapenvåldet har kraftigt minskat. Att polisen äntligen får de befogenheter att komma åt den organiserade kriminaliteten som de har bett om under så lång tid.

Att vi gör enorma saker på skolområdet. Kunskapsskolans återkomst till Sverige – från skärmar till pärmar, som ni själva satte, och som hela regeringen nu pratar om. Hela den här grundläggande synen att varje barn måste få sin alldeles egna unika chans att lyckas. Och att den svenska sociala rörligheten och klassresorna alltid har börjat i klassrummet. Förstår man inte det, då kan man prata om solidaritet hur mycket man vill, men man kommer ändå aldrig att lyckas.

Vi har dessutom lett Sverige in i Nato och sett till att vi idag är en stolt och uppskattad medlem som hjälper andra och som vet att vi skulle få andras hjälp om det behövdes. Allt detta håller vi på att göra nu. Allt detta har vi redan fått gjort.

Jag träffar ibland en och annan person som inte gillar vår politik – som säger att man inte alls ska ha tuffa tag mot brottslingar, som säger att skolan ska fortsätta vara som den alltid har varit, som tycker att neutralitet är bättre än Nato. Men jag träffar väldigt få personer som säger att den här regeringen inte får saker gjorda.

Allt detta klarar vi av av ett mycket enkelt skäl: Vi var fyra partier som såg gemensamma problem på ett antal områden och bestämde oss för att där vi ser gemensamma problem ska vi agera gemensamt. Där vi tycker olika, då står vi för att vi tycker olika. Det var en helt annan idé än de som bara bestämmer sig för att makten är viktigare än allt annat – och att priset för att ha makten är att inte få någonting gjort.

Allra sist, hörni: Vi är idag en riktigt, riktigt stolt medlem i Nato, och det lär oss någonting riktigt, riktigt viktigt. Det lär oss de två orden otålighet och uthållighet.

Vi visar otålighet varje dag. Det är bättre med en lösning som är bra nu än en lösning som är perfekt kanske om tio år. Har man stora problem kan man inte bara vänta och tro att det löser sig själv. Det är otåligheten.

Uthålligheten – det är att inse att stora saker ibland tar tid, och att det bara är den som har bestämt sig och är uthållig som får någonting gjort. Sverige hade inte varit medlem i Nato om inte våra partier tidigt hade krävt det, och ni var bland de första. Sverige hade inte varit medlem i EU om inte våra partier tidigt hade krävt det och kämpat för det när alla andra var emot. Och vet ni, en dag så kanske Sverige också är medlem i euron.

Allra, allra sist vill jag bara säga tack alldeles speciellt till Simona, till Lotta, till Romina, till Johan och till Nina. Det är ett privilegium att få vara statsminister i ett lag som gillar att jobba tillsammans, som har varandras ryggar, som hjälps åt i vått och torrt. Människor som ställer upp för varandra när någon får problem. Det är ett privilegium att få leda människor som tycker att laget är viktigare än jaget.

Tack.