Kvällen den 3 november så hände det igen. En kvinna i Västerås hittades först svårt knivskadad. Några medmänniskor försökte stoppa blödningen, men kunde inte rädda hennes liv. De sa efteråt att hon liksom bara försvann i deras armar. De exakta omständigheterna utreds förstås av polisen, så ska det vara. Men det här följer ett välkänt mönster där samhället gång på gång misslyckas med att skydda svårt utsatta kvinnor. Enligt uppgift så fanns det sedan tidigare allvarlig oro om just hedersrelaterat våld och förtryck. Och vi har kunnat läsa om hur kvinnan som blev offret tidigare hade sökt hjälp och begärt skilsmässa.
Vi påminns gång på gång om att arbetet mot hedersvåld, hedersförtryck och hederskultur i Sverige måste fortsätta. Och vi ska hedra de drabbades minne genom att göra allt i vår makt för att det som har hänt i så många år inte ska hända i framtiden. Fadime sa ju i sitt berömda tal i riksdagen, och jag citerar: “Oavsett vilken kulturell bakgrund man har så bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både ha sin familj och det liv man önskar sig.” Exakt så. Det borde vara en självklarhet för alla kvinnor i Sverige, ja egentligen i hela världen. Men så är det inte. inte ens i Sverige.
Jag vågar i den här lokalen säga att vi i regeringen, vi gör vår del. Vi genomför nu reformer som borde ha genomförts för länge sedan. Förr gick det inte. Först för att vi inte ens pratade om frågorna i Sverige. Sen gick det inte för att det fanns politisk feghet i frågorna i Sverige. Nu finns det momentum. Ibland får vi kritik för att gå fram för fort och gå för långt. Jag håller inte med. Säg det till alla flickor, pojkar och kvinnor som fallit offer för hedersförtrycket i Sverige. Jag kan alltså leva med den kritiken. När vi sågs här på Berns för ett år sedan så talade vi mycket om ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål om att bekämpa hedersrelaterat våld. Det är nu infört och jämställdhetsministern, Lina Larsson, har lett det arbetet. Ett delmål gör naturligtvis inte själva jobbet, men det sätter en ribba och arbetet fortsätter i hög takt på område efter område. För en dryg månad sen blev oskuldskontroller, oskuldsoperationer och oskuldsintyg förbjudna, kriminaliserade. Samtidigt blev det straffbart att välja att inte avslöja barn eller tvångsäktenskap. Vi driver sekretessen så att myndigheter, kommuner och regioner kan dela information för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda hedersbrott mycket bättre.
När jag var här förra året så sa jag att vi vill ha ett förbud mot kusinäktenskap och den 1 juli blir det så. Inga undantag, ingen relativisering, inga ursäkter. Och vi kommer i princip inte heller att erkänna kusinäktenskap som har ingåtts utomlands. Vi stärker skyddet i LVU, lagen om vård av unga, för barn och unga som växer upp i hedersförtryck. Det kommer nu i sig själv kunna utgöra en grund för socialtjänsten att omhänderta barn och unga när det behövs. För i Sverige ska barns lagfästa rättigheter alltid väga tyngre än föräldrars åsikter. Och så sent som i torsdags fattade regeringen beslutet att utgångspunkten alltid ska vara den att den som är misstänkt för hedersrelaterade brott också ska häktas.
Det här gör vi alltså redan i regeringen. Personligen tror jag att vi behöver gå minst ett steg längre för att förhindra försök att kringgå förbudet mot kusinäktenskap så borde vi också förbjuda anhöriginvandring för kusiner som kommer för att ingå samboförhållanden. Jag tror att det snart kommer finnas politiskt stöd för det också. Vi här inne gör allt det här för att kvinnor i ett av världens mest jämställda länder ska få leva det liv som de själva har valt. Och för att vi som land ska leva upp till de ideal som vi så ofta både hyllar och predikar för andra. Vi gör det för alla de kvinnor som inte längre kan föra sin egen talan. Vi gör det för att det är rätt. Och vi gör det tillsammans. Alla privatpersoner, anhöriga, organisationer, skolor och företag som stödjer Fadimegalan. Alla hedrar vi minnet av Pela och Fadime i ord, men långt mycket viktigare i handling.