Mitt Sverige är ett jämlikt land med framåtanda, gemenskap och en unik tillit. Ett litet land med stora företag. Ett land som gjorde min mamma Karins klassresa möjlig. Ett land där vart du är på väg är så mycket viktigare än varifrån du kommer. Jag tror fortfarande på precis det Sverige. Inte nostalgiskt och tillbakablickande. Men att den resan både kan och måste göras igen. Men jag förstår om många människor i vårt land tvivlar just nu. Riktigt allvarliga problem växer sig allt större. Bara de senaste dagarna har tre personer skjutits till döds. En av dem var som vi alla vet en ung polis. Som gjort till sin uppgift i livet att skydda oss andra, så att vi kan leva i trygghet och frihet. Ett sådant bottenlöst mörker. Svensk politik måste nu ta sig samman, och göra det som krävs. Ingen uppgift är lika stor som att krossa de kriminella gängen och ta tillbaka kontrollen. Det kommer mitt tal handla om idag.
För två veckor sedan tvingades statsministern och den rödgröna regeringen att avgå. Det var oundvikligt: Regeringen byggde på oförenliga löften till Centerpartiet och Vänsterpartiet, och på att förbjuda partier från att prata med varandra. En dag skulle korthuset falla, och det har nu skett. Som en tidigare statsminister en gång uttryckte det: Det är bättre att regeringen faller, än att regeringsmakten förfaller. Men när samma regering nu kommer tillbaka så sker det till priset av regeringsmaktens förfall. De senaste dagarna har hela havet stormat i vänsterblocket. Ett land kan inte styras på ultimatum, eller vem som får prata med vem. Om man utesluter 25–30 procent av landets väljare från allt inflytande, så göder man misstro och polarisering. I en tid när vi behöver politiska lösningar, har vi fått politiska låsningar. När vi behöver handlingskraft har vi fått handlingsförlamning. Svensk politik delas nu i två oförenliga synsätt. Ett som bygger på att isolera partier, skriva ohållbara avtal och kohandla bort sin politik. Ett annat som bygger på ärlig problemanalys, sakpolitik och samarbete. Jag har valt väg. Det är min övertygelse att en framgångsrik regering måste bygga på vad man är för, inte vad man är emot. Sverige behöver en regering som kan samtala med alla och kompromissa i frågor där man vill gå i samma riktning. En regering som vet vad den vill, och står för det. En regering som fattar att politiken inte kan – eller ska – göra allt. Men att det politiken gör, det ska göras riktigt bra. Sverige kan inte vänta. Jag är redo att bilda den regeringen. Redo att prioritera det riktigt viktiga och låta annat stå tillbaka. Redo att sjösätta reformer som sätter Sverige på en ny kurs för resten av 20-talet. Men förra veckan stod det klart, att just nu går inte det, för det saknas EN röst. Under den senaste mandatperioden har Moderaterna gång på gång samlat majoriteter i riksdagen, men det räcker inte. För det är bara regeringen som kan styra riket. Och det gör Socialdemokraterna för att andra partier vill det. Centerpartiets beslut att ännu en gång stödja Stefan Löfven bottnar i en politisk vanföreställning: En regering som bygger på Miljöpartiets och Vänsterpartiets mandat kommer aldrig att vara en garant för enskilda människors ägande – alldeles oavsett om det handlar om skogen, bostaden, arbetsinkomsten eller sparandet. Och en regering som leds av Socialdemokraterna kommer aldrig ha reformkraften att knäcka den grova kriminaliteten, bryta utanförskapet och återupprätta arbetslinjen. Så om du vill ha maktskifte och en ny kurs i vår tids stora frågor – ja, då måste du rösta på ett parti som verkligen står för det. En röst på Centerpartiet i riksdagsvalet är numera en röst på en socialdemokratisk regering. Jag beklagar det, och vet att det ser annorlunda ut i många kommuner och regioner. Men varje parti måste ta ansvar för sitt eget vägval. En röst på Moderaterna är en garanterad röst för maktskifte.
Jag tror mycket mer på hoppfullhet än på hopplöshet – inte minst i svåra tider som nu. För nästan allt kan bli bättre om man bestämmer sig. Men det går helt enkelt inte att hålla tal om allt som är bra och spännande i vårt land, samtidigt som människor skjuts ihjäl. Inget är nu lika viktig som att krossa de kriminella gängen. Hela bostadsområden har blivit parallellsamhällen, där klanledare och mördare bestämmer. En maffiastruktur som inte bara hotar enskilda människors liv, utan förgiftar vårt samhälle i grunden. Läs böcker som Familjen, Gangsterparadiset eller Tills alla dör. Man önskar att det vore kriminalromaner. Men de handlar om Sverige 2021. Häromveckan berättade en lokal eldsjäl från Akalla att unga killar maskerar sig i svart för att demonstrera sin makt. För bara några veckor sedan stängde skolor i Hjällbo när en butiksägare hade skjutits. Sverige är det enda landet i hela EU där dödsskjutningarna ökar. Vi har mångdubbelt fler än Tyskland, Danmark och Norge. Oskyldiga människor som är på fel plats vid fel tillfälle skjuts på öppen gata. Vi minns den 12-åriga flickan Adriana som sköts till döds förra sommaren. Vi minns Karolin Hakim som avrättades mitt på dagen, med sitt lilla barn i famnen. Vi minns den 8- åriga pojken Yuusuf som dödades av en handgranat. Och nu har en polis skjutits till döds. I torsdags förlorade Sverige en ung man och nybliven polis som hade tjänstgjort som FNsoldat i Mali. Det finns inga ord som kan trösta familjen eller ge en vän och kollega livet tillbaka. Dödsskjutningen är ytterst en attack på vår demokratiska rättsstat. Sverige står inför en kamp mellan gott och ont, där våra mest grundläggande värden står på spel. Det handlar om vilket land våra barn och en dag deras barn ska växa upp i. Då räcker det inte att fördöma våldet som ”oacceptabelt”. Då räcker inte politiska terapisamtal eller att regeringen till sist motvilligt gör det som riksdagen redan har krävt. Ska vi vinna kampen måste annat läggas åt sidan – mobilisera Sveriges alla resurser och krossa kriminaliteten. Inte en enda av Januariöverenskommelsens 73 punkter handlade om den grova organiserade brottsligheten. Inte en enda! Och regeringen sprack inte för att den hade misslyckats med att stoppa våldet – utan efter ett gräl om hyressättning i nyproduktion. Stefan Löfvens presskonferens häromveckan handlade inte om nya resurser till Polisen, utan om miljarder till en familjevecka. Hur kan man ens tänka på såna frågor när människor skjuts ihjäl? I år ser Sverige ut att låsa in ovanligt många gängkriminella. Det är bra. Men grunden för de tunga bevisen är utländsk datainsamling. Svensk polis gör ett fantastiskt jobb, men den svenska regeringen ger dem inte rätt verktyg. Därför måste andra länder göra jobbet åt oss. Moderaterna kommer vid ett maktskifte omedelbart påbörja arbetet med en helt ny kriminalpolitik. Alla brottsbekämpande myndigheter ska ha en tydlig uppgift att slå ner på alla sorters brott, när och var de än begås. Det börjar med insikten att gängen är som Sveriges inhemska terrorister. Den svenska staten ska möta och behandla dem därefter. Vi måste – precis som i Danmark och Finland – göra det straffbart att vara med i ett kriminellt gäng. Att Socialdemokraterna vägrar lägga in den frågan i en pågående grundlagsutredningen är en skam. Görs det inte nu tar det minst fyra år till. Gängmedlemmar ska punktmarkeras. Vi ska ta deras pengar, bilar och klockor. Vi ska avlyssna dem och göra hembesök. Inga barn ska tvingas växa upp i en grovt kriminell miljö, utan omhändertas. Den som är medlem i ett gäng, men inte svensk medborgare ska utvisas. Vi ska införa dubbla straff för gängkriminella. Ungdomsrabatten ska bort för alla över 18 år. Och så behöver Sverige ett skifte i synen på riktigt unga brottslingar. Man kan bevisligen vara under 18 år, och tungt kriminell och mycket farlig. I april samlade vi en majoritet i riksdagen för att flytta ansvaret för sluten ungdomsvård till Kriminalvården, och höja straffen. Den som är 17 år och mördar måste få ett riktigt hårt straff. Socialdemokraterna påstår gärna att de också vill ha tuffare tag mot kriminalitet. Men det stämmer inte. Alla de här förslagen, säger de nej till. Så sent som i torsdags sänkte regeringen gränsen för hur länge misstänkta under 18 år kan sitta häktade – även grovt kriminella. Polisen och Åklagarmyndigheten varnar för konsekvenserna – och att barn kommer utnyttjas av äldre kriminella. Vem bryr sig regeringen egentligen om – brottsoffret eller brottslingen? Våra mönsterbrytande förslag är viktiga, men ändå inte tillräckliga. Sverige som land måste också sluta upp bakom våra kvinnor och män i blå uniform. Moderaterna föreslår den största löneförhöjningen för poliser i svensk historia. Bara så kan vi få fler att stanna kvar i yrket. Vi vill införa betald polisutbildning. Ordningsvakter ska få nya befogenheter så att fler poliser kan jobba i yttre tjänst. I Sverige ska man visa respekt för ordningsmakten. Det ska råda verklig nolltolerans mot alla former av angrepp på polis och blåljuspersonal. Det lägsta straffet för våld mot tjänsteman ska mer än tredubblas till minst sex månaders fängelse. Barn och ungdomar som inte lär sig respekt för andra hemifrån, ska möta tydliga konsekvenser från samhället. Att reagera kraftfullt på tidiga brott är att förebygga grövre. Det nya vänsterblocket misslyckas lika mycket med preventionen som med brottsbekämpningen. Även här krävs nya tag: Riktig prevention handlar om att alla barn ska lära sig bra svenska. Vi vill se obligatorisk språkförskola. Riktig prevention är ordning och reda i skolan, fokus på kunskap och kärnämnen. Riktig prevention är socialsekreterare som får jobba med problem de kan lösa, inte med redan grovt kriminella ungdomar. Klarar inte föräldrarna av den uppgiften måste barnen flyttas till särskilda avdelningar hos kriminalvården. Riktigt långa fängelsestraff är också riktig prevention – för då kan gängen inte rekrytera nya ungdomar. Så här allvarligt är läget. Ska det bli bättre räcker det inte med justeringar i marginalen. Politiken måste gå från att vara en del av problemet, till att bli en del av lösningen.
Två andra uppgifter hänger nära samman med kriminaliteten. Dels arbetslösheten och utanförskapet, dels den höga invandringen och den misslyckade integrationen. Sverige har aldrig förr haft så här många långtidsarbetslösa. Det är nu det största hotet mot välfärden, och kostar varje år 36 miljarder kronor. Arbetslösheten är en av Europas högsta. Hälften av alla vuxna invandrare är beroende av bidrag för sin försörjning. 675 000 personer. Många blir aldrig självförsörjande. Det gör att barn aldrig får se sina föräldrar gå till jobbet. Kvinnor som aldrig blir självständiga. Det betyder också mindre pengar till polisen, sjukvården och skolan. Om inte fler börjar jobba och betala skatt, så måste alla andra betala högre skatt för att finansiera för arbetslösheten. Precis det vill Socialdemokraterna. Den som sparar ska straffas med högre skatt. ”Kraftigt begränsat tak på ISK”, som finansminister Magdalena Anderssons själv uttryckt det. Och den som äger ett hus eller en lägenhet ska få fastighetsskatt. Nya siffror från riksdagens utredningstjänst visar att en återinförd fastighetsskatt skulle betyda 30 000 kronor årligen för ett genomsnittligt hus, och 20 000 kronor för en vanlig lägenhet. I Jönköping, Alingsås och Umeå skulle det betyda 26 000 kronor per år, i Stockholm 54 000 kronor. Människor kommer att tvingas lämna sina hem. Mest utsatta blir ensamstående föräldrar och den som förlorat en livskamrat på ålderns höst. Vi föreslår en helt annan väg. Alla som kan jobba ska jobba. Ett arbete betyder kollegor, ofta vänner och alltid egna pengar. Därför vill vi ha ett bidragstak och lägre skatt på låga inkomster, så att det alltid lönar sig bättre att jobba än att leva på bidrag. Den som är arbetslös ska aktivt söka jobb och långtidsarbetslösa ska naturligtvis göra nytta på dagarna. Det offentliga ska hjälpa till med utbildning och praktik – men var och en måste själv göra jobbet. Sist, men lika viktigt: invandring och integration. Vilhelm Moberg har i generationer lärt svenskar om både utvandring och invandring. Valet är ju enkelt mellan att vara ett land som människor vill fly till, eller vara ett land som man måste fly från. I århundranden har det kommit människor hit, och byggt Sverige rikt. Men hög invandring och usel integration är en farlig kombination. Vi ser det varje dag: i skolan, i arbetslösheten, i socialtjänsten, i våra fängelser. Ska vi ta tag i Sveriges problem måste vi därför minska invandringen. Att som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet nu driva igenom ökad invandring är rent omdömeslöst. En ny borgerlig regering kommer att riva upp deras migrationslag. Men vi kommer också se till att Sverige får en helt ny integrationspolitik. De som har kommit in i Sverige måste också komma in i samhället. Graden av humanism kan inte mätas i antal uppehållstillstånd, det måste också spela roll hur det går för människor som kommer hit. Ett nej måste vara ett nej. Då ska man lämna landet. Men ett ja måste också bli ett ja på riktigt. Integrationspolitiken ska präglas av hög förväntan och höga krav. Alla som kommer hit ska bli en del av Sverige. Lära sig svenska. Försörja sig själv och sin familj. Men också följa svensk lag. Respektera individuell frihet, jämlikhet och jämställdhet. Vill man inte det så kan inte Sverige erbjuda fristad.
Sverige är ett fantastiskt land. Och vi kan bli ett ännu bättre land än vi är idag. Jag vill återskapa hoppet och framtidstron. Men då måste också det politiska ledarskapet vara bättre än idag. Ta tag i problem och ta fasta på möjligheter. För Moderaterna börjar valåret nu. Om ett år vet vi att det är val: Vi är redo att bilda regering och vi är redo att möta väljarna. Moderaterna är partiet för alla i Sverige som vill ha förändring. Vi är Sveriges arbetarparti – för alla som jobbar, som har jobbat och som vill jobba. Vi är partiet för alla som gör rätt för sig – och som förväntar sig att alla andra också ska göra det. Moderaterna är partiet för dig som vill att samhället ska fungera och vara hållbart. För alla som vill ha ordning och reda – i skolan, i ekonomin och på gator och torg. Trygghet. Så att var och en kan skapa sitt eget liv. Frihet och ansvar. Moderaterna är partiet för alla som har en bergfast tro på rättigheter, skyldigheter och möjligheter – som är lika för alla. Vissa av oss talar med dialekt, andra med brytning. Men vi förenas i övertygelsen att Sverige ska vara ETT land, där vad du gör och vart du är på väg, är viktigare än vem du är och var du kommer ifrån. Allra sist, så vill jag önska er alla en riktigt fin sommar. Tack!
För två veckor sedan tvingades statsministern och den rödgröna regeringen att avgå. Det var oundvikligt: Regeringen byggde på oförenliga löften till Centerpartiet och Vänsterpartiet, och på att förbjuda partier från att prata med varandra. En dag skulle korthuset falla, och det har nu skett. Som en tidigare statsminister en gång uttryckte det: Det är bättre att regeringen faller, än att regeringsmakten förfaller. Men när samma regering nu kommer tillbaka så sker det till priset av regeringsmaktens förfall. De senaste dagarna har hela havet stormat i vänsterblocket. Ett land kan inte styras på ultimatum, eller vem som får prata med vem. Om man utesluter 25–30 procent av landets väljare från allt inflytande, så göder man misstro och polarisering. I en tid när vi behöver politiska lösningar, har vi fått politiska låsningar. När vi behöver handlingskraft har vi fått handlingsförlamning. Svensk politik delas nu i två oförenliga synsätt. Ett som bygger på att isolera partier, skriva ohållbara avtal och kohandla bort sin politik. Ett annat som bygger på ärlig problemanalys, sakpolitik och samarbete. Jag har valt väg. Det är min övertygelse att en framgångsrik regering måste bygga på vad man är för, inte vad man är emot. Sverige behöver en regering som kan samtala med alla och kompromissa i frågor där man vill gå i samma riktning. En regering som vet vad den vill, och står för det. En regering som fattar att politiken inte kan – eller ska – göra allt. Men att det politiken gör, det ska göras riktigt bra. Sverige kan inte vänta. Jag är redo att bilda den regeringen. Redo att prioritera det riktigt viktiga och låta annat stå tillbaka. Redo att sjösätta reformer som sätter Sverige på en ny kurs för resten av 20-talet. Men förra veckan stod det klart, att just nu går inte det, för det saknas EN röst. Under den senaste mandatperioden har Moderaterna gång på gång samlat majoriteter i riksdagen, men det räcker inte. För det är bara regeringen som kan styra riket. Och det gör Socialdemokraterna för att andra partier vill det. Centerpartiets beslut att ännu en gång stödja Stefan Löfven bottnar i en politisk vanföreställning: En regering som bygger på Miljöpartiets och Vänsterpartiets mandat kommer aldrig att vara en garant för enskilda människors ägande – alldeles oavsett om det handlar om skogen, bostaden, arbetsinkomsten eller sparandet. Och en regering som leds av Socialdemokraterna kommer aldrig ha reformkraften att knäcka den grova kriminaliteten, bryta utanförskapet och återupprätta arbetslinjen. Så om du vill ha maktskifte och en ny kurs i vår tids stora frågor – ja, då måste du rösta på ett parti som verkligen står för det. En röst på Centerpartiet i riksdagsvalet är numera en röst på en socialdemokratisk regering. Jag beklagar det, och vet att det ser annorlunda ut i många kommuner och regioner. Men varje parti måste ta ansvar för sitt eget vägval. En röst på Moderaterna är en garanterad röst för maktskifte.
Jag tror mycket mer på hoppfullhet än på hopplöshet – inte minst i svåra tider som nu. För nästan allt kan bli bättre om man bestämmer sig. Men det går helt enkelt inte att hålla tal om allt som är bra och spännande i vårt land, samtidigt som människor skjuts ihjäl. Inget är nu lika viktig som att krossa de kriminella gängen. Hela bostadsområden har blivit parallellsamhällen, där klanledare och mördare bestämmer. En maffiastruktur som inte bara hotar enskilda människors liv, utan förgiftar vårt samhälle i grunden. Läs böcker som Familjen, Gangsterparadiset eller Tills alla dör. Man önskar att det vore kriminalromaner. Men de handlar om Sverige 2021. Häromveckan berättade en lokal eldsjäl från Akalla att unga killar maskerar sig i svart för att demonstrera sin makt. För bara några veckor sedan stängde skolor i Hjällbo när en butiksägare hade skjutits. Sverige är det enda landet i hela EU där dödsskjutningarna ökar. Vi har mångdubbelt fler än Tyskland, Danmark och Norge. Oskyldiga människor som är på fel plats vid fel tillfälle skjuts på öppen gata. Vi minns den 12-åriga flickan Adriana som sköts till döds förra sommaren. Vi minns Karolin Hakim som avrättades mitt på dagen, med sitt lilla barn i famnen. Vi minns den 8- åriga pojken Yuusuf som dödades av en handgranat. Och nu har en polis skjutits till döds. I torsdags förlorade Sverige en ung man och nybliven polis som hade tjänstgjort som FNsoldat i Mali. Det finns inga ord som kan trösta familjen eller ge en vän och kollega livet tillbaka. Dödsskjutningen är ytterst en attack på vår demokratiska rättsstat. Sverige står inför en kamp mellan gott och ont, där våra mest grundläggande värden står på spel. Det handlar om vilket land våra barn och en dag deras barn ska växa upp i. Då räcker det inte att fördöma våldet som ”oacceptabelt”. Då räcker inte politiska terapisamtal eller att regeringen till sist motvilligt gör det som riksdagen redan har krävt. Ska vi vinna kampen måste annat läggas åt sidan – mobilisera Sveriges alla resurser och krossa kriminaliteten. Inte en enda av Januariöverenskommelsens 73 punkter handlade om den grova organiserade brottsligheten. Inte en enda! Och regeringen sprack inte för att den hade misslyckats med att stoppa våldet – utan efter ett gräl om hyressättning i nyproduktion. Stefan Löfvens presskonferens häromveckan handlade inte om nya resurser till Polisen, utan om miljarder till en familjevecka. Hur kan man ens tänka på såna frågor när människor skjuts ihjäl? I år ser Sverige ut att låsa in ovanligt många gängkriminella. Det är bra. Men grunden för de tunga bevisen är utländsk datainsamling. Svensk polis gör ett fantastiskt jobb, men den svenska regeringen ger dem inte rätt verktyg. Därför måste andra länder göra jobbet åt oss. Moderaterna kommer vid ett maktskifte omedelbart påbörja arbetet med en helt ny kriminalpolitik. Alla brottsbekämpande myndigheter ska ha en tydlig uppgift att slå ner på alla sorters brott, när och var de än begås. Det börjar med insikten att gängen är som Sveriges inhemska terrorister. Den svenska staten ska möta och behandla dem därefter. Vi måste – precis som i Danmark och Finland – göra det straffbart att vara med i ett kriminellt gäng. Att Socialdemokraterna vägrar lägga in den frågan i en pågående grundlagsutredningen är en skam. Görs det inte nu tar det minst fyra år till. Gängmedlemmar ska punktmarkeras. Vi ska ta deras pengar, bilar och klockor. Vi ska avlyssna dem och göra hembesök. Inga barn ska tvingas växa upp i en grovt kriminell miljö, utan omhändertas. Den som är medlem i ett gäng, men inte svensk medborgare ska utvisas. Vi ska införa dubbla straff för gängkriminella. Ungdomsrabatten ska bort för alla över 18 år. Och så behöver Sverige ett skifte i synen på riktigt unga brottslingar. Man kan bevisligen vara under 18 år, och tungt kriminell och mycket farlig. I april samlade vi en majoritet i riksdagen för att flytta ansvaret för sluten ungdomsvård till Kriminalvården, och höja straffen. Den som är 17 år och mördar måste få ett riktigt hårt straff. Socialdemokraterna påstår gärna att de också vill ha tuffare tag mot kriminalitet. Men det stämmer inte. Alla de här förslagen, säger de nej till. Så sent som i torsdags sänkte regeringen gränsen för hur länge misstänkta under 18 år kan sitta häktade – även grovt kriminella. Polisen och Åklagarmyndigheten varnar för konsekvenserna – och att barn kommer utnyttjas av äldre kriminella. Vem bryr sig regeringen egentligen om – brottsoffret eller brottslingen? Våra mönsterbrytande förslag är viktiga, men ändå inte tillräckliga. Sverige som land måste också sluta upp bakom våra kvinnor och män i blå uniform. Moderaterna föreslår den största löneförhöjningen för poliser i svensk historia. Bara så kan vi få fler att stanna kvar i yrket. Vi vill införa betald polisutbildning. Ordningsvakter ska få nya befogenheter så att fler poliser kan jobba i yttre tjänst. I Sverige ska man visa respekt för ordningsmakten. Det ska råda verklig nolltolerans mot alla former av angrepp på polis och blåljuspersonal. Det lägsta straffet för våld mot tjänsteman ska mer än tredubblas till minst sex månaders fängelse. Barn och ungdomar som inte lär sig respekt för andra hemifrån, ska möta tydliga konsekvenser från samhället. Att reagera kraftfullt på tidiga brott är att förebygga grövre. Det nya vänsterblocket misslyckas lika mycket med preventionen som med brottsbekämpningen. Även här krävs nya tag: Riktig prevention handlar om att alla barn ska lära sig bra svenska. Vi vill se obligatorisk språkförskola. Riktig prevention är ordning och reda i skolan, fokus på kunskap och kärnämnen. Riktig prevention är socialsekreterare som får jobba med problem de kan lösa, inte med redan grovt kriminella ungdomar. Klarar inte föräldrarna av den uppgiften måste barnen flyttas till särskilda avdelningar hos kriminalvården. Riktigt långa fängelsestraff är också riktig prevention – för då kan gängen inte rekrytera nya ungdomar. Så här allvarligt är läget. Ska det bli bättre räcker det inte med justeringar i marginalen. Politiken måste gå från att vara en del av problemet, till att bli en del av lösningen.
Två andra uppgifter hänger nära samman med kriminaliteten. Dels arbetslösheten och utanförskapet, dels den höga invandringen och den misslyckade integrationen. Sverige har aldrig förr haft så här många långtidsarbetslösa. Det är nu det största hotet mot välfärden, och kostar varje år 36 miljarder kronor. Arbetslösheten är en av Europas högsta. Hälften av alla vuxna invandrare är beroende av bidrag för sin försörjning. 675 000 personer. Många blir aldrig självförsörjande. Det gör att barn aldrig får se sina föräldrar gå till jobbet. Kvinnor som aldrig blir självständiga. Det betyder också mindre pengar till polisen, sjukvården och skolan. Om inte fler börjar jobba och betala skatt, så måste alla andra betala högre skatt för att finansiera för arbetslösheten. Precis det vill Socialdemokraterna. Den som sparar ska straffas med högre skatt. ”Kraftigt begränsat tak på ISK”, som finansminister Magdalena Anderssons själv uttryckt det. Och den som äger ett hus eller en lägenhet ska få fastighetsskatt. Nya siffror från riksdagens utredningstjänst visar att en återinförd fastighetsskatt skulle betyda 30 000 kronor årligen för ett genomsnittligt hus, och 20 000 kronor för en vanlig lägenhet. I Jönköping, Alingsås och Umeå skulle det betyda 26 000 kronor per år, i Stockholm 54 000 kronor. Människor kommer att tvingas lämna sina hem. Mest utsatta blir ensamstående föräldrar och den som förlorat en livskamrat på ålderns höst. Vi föreslår en helt annan väg. Alla som kan jobba ska jobba. Ett arbete betyder kollegor, ofta vänner och alltid egna pengar. Därför vill vi ha ett bidragstak och lägre skatt på låga inkomster, så att det alltid lönar sig bättre att jobba än att leva på bidrag. Den som är arbetslös ska aktivt söka jobb och långtidsarbetslösa ska naturligtvis göra nytta på dagarna. Det offentliga ska hjälpa till med utbildning och praktik – men var och en måste själv göra jobbet. Sist, men lika viktigt: invandring och integration. Vilhelm Moberg har i generationer lärt svenskar om både utvandring och invandring. Valet är ju enkelt mellan att vara ett land som människor vill fly till, eller vara ett land som man måste fly från. I århundranden har det kommit människor hit, och byggt Sverige rikt. Men hög invandring och usel integration är en farlig kombination. Vi ser det varje dag: i skolan, i arbetslösheten, i socialtjänsten, i våra fängelser. Ska vi ta tag i Sveriges problem måste vi därför minska invandringen. Att som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet nu driva igenom ökad invandring är rent omdömeslöst. En ny borgerlig regering kommer att riva upp deras migrationslag. Men vi kommer också se till att Sverige får en helt ny integrationspolitik. De som har kommit in i Sverige måste också komma in i samhället. Graden av humanism kan inte mätas i antal uppehållstillstånd, det måste också spela roll hur det går för människor som kommer hit. Ett nej måste vara ett nej. Då ska man lämna landet. Men ett ja måste också bli ett ja på riktigt. Integrationspolitiken ska präglas av hög förväntan och höga krav. Alla som kommer hit ska bli en del av Sverige. Lära sig svenska. Försörja sig själv och sin familj. Men också följa svensk lag. Respektera individuell frihet, jämlikhet och jämställdhet. Vill man inte det så kan inte Sverige erbjuda fristad.
Sverige är ett fantastiskt land. Och vi kan bli ett ännu bättre land än vi är idag. Jag vill återskapa hoppet och framtidstron. Men då måste också det politiska ledarskapet vara bättre än idag. Ta tag i problem och ta fasta på möjligheter. För Moderaterna börjar valåret nu. Om ett år vet vi att det är val: Vi är redo att bilda regering och vi är redo att möta väljarna. Moderaterna är partiet för alla i Sverige som vill ha förändring. Vi är Sveriges arbetarparti – för alla som jobbar, som har jobbat och som vill jobba. Vi är partiet för alla som gör rätt för sig – och som förväntar sig att alla andra också ska göra det. Moderaterna är partiet för dig som vill att samhället ska fungera och vara hållbart. För alla som vill ha ordning och reda – i skolan, i ekonomin och på gator och torg. Trygghet. Så att var och en kan skapa sitt eget liv. Frihet och ansvar. Moderaterna är partiet för alla som har en bergfast tro på rättigheter, skyldigheter och möjligheter – som är lika för alla. Vissa av oss talar med dialekt, andra med brytning. Men vi förenas i övertygelsen att Sverige ska vara ETT land, där vad du gör och vart du är på väg, är viktigare än vem du är och var du kommer ifrån. Allra sist, så vill jag önska er alla en riktigt fin sommar. Tack!