Tobias Baudin: Första maj 2026

Vänner, Mötesdeltagare,

Det är så underbart att få stå här i dag,

Att få samlas tillsammans med er här i Malmö på arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Och att få göra det i anrika Folkets Park, ja det är något alldeles särskilt! För det här en plats som bär på en lång och stolt historia. Här har människor samlats till första majdemonstrationer i 110 år. Under fanor och paroller, för att höja sina röster,  för att ta kampen mot orättvisorna och för att bygga ett jämlikt samhälle.  
 
Malmö har alltid varit en stad som gått före. En stad som inte väntar på att andra ska visa vägen och det gäller också idag. Under ett starkt socialdemokratiskt ledarskap här i Malmö ser vi en stad som vägrar ge upp om välfärden,  som vägrar ge upp om sammanhållningen,  som vägrar ge upp om framtiden. Och just därför känns det så fint att stå här i dag, I en stad där kampen för rättvisa aldrig har tystnat!  Och vänner, en sak är säker: er kamp den är starkare än på mycket, mycket länge! 

I år fyller ni, Socialdemokraterna i Malmö, 125 år. Det är fantastiskt! Men, det har inte varit en lätt resa. Den tidiga socialdemokratin, som tog sina första staplande steg här i Malmö, växte inte fram i lugn och ro. Den växte fram i en tid då den som höjde rösten för demokrati och jämlikhet riskerade åtal, förföljelse och fängelse. Men man lät sig inte skrämmas eller tystas. Just här i Malmö höjde skräddaren August Palm rösten när få andra vågade. Här i Malmö fängslades Axel Danielsson därför att han sa det makten inte tålde att höra. Och här i Malmö var Elma Danielsson med och tog kampen för allmän och lika rösträtt. Så det samhälle vi lever i idag skapades inte av sig självt. Det byggdes av människor som organiserade sig; som höjde sina röster; som stod upp för människovärdet, också när det kostade. 
 
I 125 år har socialdemokratin i den här staden burit kampen för ett jämlikt samhälle på sina axlar. Och vänner; den uppgiften är lika angelägen idag som den var då.  För vi bildades för att bygga ett samhälle utan kelgrisar och styvbarn, ett samhälle där ingen lämnas åt sitt eget öde. Ett samhälle där vi inte vänder taggarna mot varandra. Och, vänner, det var löftet då; det är löftet nu; och en sak är säker;  det ska vara vårt löfte i minst 125 år till - eller hur?

Partivänner. Den som tog med mig i första majtågen dom allra första gångerna var min mamma. Jag minns det så väl. Jag minns hur hon tog på sig sin röda kappa, hur hon rätade på ryggen, med en särskild känsla av stolthet och allvar. För henne var inte det här vilken dag som helst, det var en högtidsdag.  
 
Jag kommer ihåg hur vi mötte upp morfar. Hur tåget ringlade sig fram genom Luleås gator, där snön oftast inte försvunnit än. Hur fanorna vajade i den kyliga vårvinden men hur musiken, människorna och gemenskapen gjorde att kylan aldrig riktigt bet. Och den här känslan av gemenskap som första maj gav mig då - den känner jag även här idag.

Men för mig är 1 maj inte enbart värme och gemenskap. Det är också tradition. En tradition som jag är så stolt över att få bära vidare till mina barn. Men vänner; jag måste erkänna en sak. Trots mina starka känslor för den här dagen så sa jag till mina döttrar att dom kunde få slippa att åka ända till Skåne för att lyssna när pappa höll ännu ett första maj tal. Det finns väl annat ni kan göra en solig, ledig fredag - sa jag. Men, när jag trots det ser dom stå här i publiken idag, sida vid sida med så många fler unga, då påminns jag om något viktigt. Om vår uppgift. Vår uppgift, att ta kampen för alla unga som kommer efter oss. För deras rätt att få växa upp i ett starkt, rättvist, och jämlikt Sverige. Och jag kan lova er detta: Jag kommer göra allt i min makt för att bygga ett Sverige som håller ihop. Ett Sverige präglat av rättvisa, respekt och gemensamt ansvar. Ett Sverige som vi med stolthet kan lämna över till våra barn och barnbarn. Och det Sverige, mina vänner - det bygger vi tillsammans! 
 
Partikamrater, parollen för årets första maj är: “Vi älskar Sverige.” Och jag älskar Sverige.  Jag älskar Sverige därför att vi är ett land där studiecirkeln samlas en kväll i veckan för att förstå världen lite bättre. Ett land där bokskogen, badstranden och stigarna inte är till för några få, utan för oss alla. Ett land där vi reser oss på bussen när någon annan behöver platsen bättre. Men jag älskar också Sverige därför att det är ett land som byggt något större än oss själva,  
Den svenska välfärden. Där skolan ger varje barn en bra start i livet, där sjukvården finns där den dag du blir sjuk, där den som blir gammal inte lämnas ensam, utan möts av en trygg omsorg. 

Men, det finns dom som gör allt i sin makt för att montera ner vår gemensamma välfärd. Här i Skåne har Tidöstyret skurit ner i sjukvården med flera miljarder, och ni har sett konsekvenserna. Nyfödda barn torkas med strävt papper för att det inte finns pengar till mjuka tvättlappar, blodiga lakan hinner inte bytas, och personalen tvingas springa allt snabbare. Men det här är inte en utveckling som är unik för Skåne. Under den här mandatperioden har svenska folket mött dom längsta vårdköerna som någonsin uppmätts. Och medan vården ropar efter resurser säljer Tidöpartierna ut sjukvården och öppnar dörren till ett Sverige där den som har råd kan köpa sig före i vårdkön. Och dessutom säger regeringen nu att det inte finns några pengar över till välfärden. Pengarna är slut säger de. Men till en sak räcker alltid pengarna: att sänka skatten för dom allra, allra rikaste. I budget efter budget. Så ser det ut när den här regeringen prioriterar. 
 
Men vänner, vi samlas inte här idag för att acceptera den utvecklingen; för det är inte vårt Sverige. För i vårt Sverige ska vården finnas där för alla som behöver den, i vårt Sverige ska sjukvården inte fråga efter ditt försäkringsnummer, i vårt Sverige kommer vi alltid sätta sjukvården före stora skattesänkningar för dom allra rikaste. Det är för detta vi tar strid. För ett Sverige som håller ihop;, för en stark generell välfärd och för att varje människa i vårt land ska kunna sträva efter sina bästa stämningars längtan!

Och mötesdeltagare. Jag måste också säga något om tillståndet i den svenska skola. Vi ser hur vår skola har förvandlats till en marknad, där stora koncerner gör groteska vinster på våra barns bekostnad. Dom senaste fyra åren har dom största skolkoncernerna gjort nästan 9 miljarder kronor i vinst. 9 miljarder. Det är uppenbart att samhället måste ta tillbaka kontrollen. Men trots detta låter Åkesson och Kristersson skattepengarna läcka iväg till riskkapitalister och skatteparadis. Bakbundna av sina nära relationer till friskolelobbyisterna. Men vi socialdemokrater vill se en annan riktning för Sverige. Där det råder ordning och reda i skolan, där lärare och elevassistenter har tid och förutsättningar att göra sitt jobb, där alla barn får en riktigt bra skolgång. Därför skärper vi nu vår politik för att göra upp med det svenska skolmisslyckandet. Vi vill använda friskolornas övervinster för att satsa på mindre och tryggare klasser för dom yngsta barnen, så att alla barn får en trygg start i livet. Och mitt besked är tydligt; Vi socialdemokrater kommer alltid att sätta barnens skola före skolkoncernernas vinster! Alltid!

Vänner, det finns något som vi socialdemokrater förstår bättre än något annat parti på denna jord. Det är hur välfärd och tillväxt är två ben av samma kropp. Vi behöver en stark välfärd för att människor ska kunna gå till jobbet och skapa tillväxt och vi behöver en stark tillväxt för att kunna finansiera vår välfärd. Det är så det hänger ihop! Men då måste människor ha ett jobb att gå till. Apropå det, kommer ni ihåg vad det stod på Ulf Kristerssons valaffischer i förra valet? Han gick till val på att få ordning på jobben. Men nu när mandatperioden snart är över kan vi konstatera att facit inte är särskilt smickrande. 100 000 fler svenskar står utan jobb, över 30 000 företag har gått i konkurs, och Sverige har gått miste om hundratals miljarder i tillväxt därför att regeringen inte har någon arbetsmarknadspolitik. Och vet ni vad, så här kan vi inte ha det vänner. Full sysselsättning har varit vårt mål i alla tider, det gäller än idag. Alla som kan arbeta ska ha ett arbete att gå till och det är vårt socialdemokratiska löfte!

Mötesdeltagare, Sverige byggs inte av sig själv. Det byggs av människor som går till jobbet när andra fortfarande sover, av människor som får vår vardag att fungera. Det är deras arbete som håller Sverige igång och för det förtjänar de respekt. Men ärligt talat: den här regeringen skiter i Sveriges arbetare. Ta bara karensavdraget som tvingar alla som inte kan ta med sig jobbet hem att välja mellan att förlora tusenlappar i lön, eller gå till jobbet sjuka och smitta andra. Före valet lovade Jimmie Åkesson att ta bort karensavdraget men efter valet blev han en av dess främsta försvarare. Det här är ett svek mot alla hårt arbetande människor i vårt land. 

Men, orättvisan tar inte slut där. För den som har arbetat ett långt liv ska också ha en pension som går att leva på. I dag finns det alldeles för många människor som har gett allt dom har till det här landet, men som får alldeles för lite tillbaka. Det är en orättvisa som vi inte tänker acceptera. Därför går vi socialdemokrater till val med två tydliga besked: det orättvisa karensavdraget ska bort och vi ska införa en arbetarpension, så att den som jobbat ett långt, hårt arbetsliv får en pension som går att leva på. För de som bygger Sverige starkt ska inte tackas med vackra ord och applåder, nej, ni ska mötas med respekt. Ni ska mötas med rättvisa och ni ska ha trygghet, både i arbetslivet och på ålderns höst. För vet ni vad, inget annat duger! 

Partivänner, för exakt 110 år sedan hölls det första förstamajtalet här i Folkets Park. Det var Hjalmar Branting som talade - samtidigt som kriget rasade i Europa och kastade långa skuggor över Sverige. Även om det var längesen nu, så finns det något i den känslan som känns igen också i vår tid, för också vår tid präglas av krig och stor osäkerhet. Också då, för 110 år sedan fanns det krafter som ville splittra, som ville ställa folk mot folk. Men här, i Folkets Park, 
svarade Branting med något annat. Han talade om att stå stadigt när världen skakar, om sammanhållning, om solidaritet mellan människor och länder. Och vänner, det är samma svar som vi måste ge idag. I en tid då kriget åter står vid vår dörr och där länder vi tidigare kunnat räkna med blivit alltmer oberäkneliga. Då måste vi stärka vårt försvar och vi måste fortsätta försvara demokratin. Men vi har också en annan uppgift som är minst lika viktig: vi måste hålla ihop. För ett land som glider isär blir svagare, ett land där tilliten börjar brista tappar sin motståndskraft och Sverige har inte råd att stå svagt i en tid som denna. Så vårt svar måste alltid vara att stärka sammanhållningen i vårt land och att aldrig ge upp kampen, kampen för att alla människor runt om i vår värld ska kunna leva i fred, frihet och demokrati! 

Partivänner, en februarimorgon för mer än fyra år sedan förändrades livet för miljoner ukrainare på några få ögonblick. Städer bombades, familjer splittrades och människor tvingades ner i skyddsrum när städer blev ruiner. Men det ukrainska folket böjde sig inte för Putin. De stod kvar, de försvarade sitt land, de försvarade sin frihet. Och det gör de än idag. Modigt, rakryggat och beslutsamt. Vecka efter vecka. Dag efter dag. Och deras kamp angår oss alla. För den handlar lika mycket om Sveriges och Europas säkerhet. Det handlar om att stå upp för demokratin och det handlar om rätten för varje människa att själv kunna bestämma över sin framtid. Därför måste vårt budskap vara glasklart: Vi ska stå vid Ukrainas sida tills den sista ryska soldaten har lämnat landet!
 
Mötesdeltagare, även i Mellanöstern ser vi hur civila får betala det högsta priset. Vi ser det i Iran, där miljoner oskyldiga nu drabbas av krigets våldsamheter efter år av förtryck från regimen, och vi ser det i Gaza, där den humanitära nöden fortfarande är enorm och där människor fortsätter att dö under en bräcklig vapenvila. Det här får aldrig bli det nya normala, det får aldrig bli något vi vänjer oss vid. För vänner; vår solidaritet får aldrig tystna när människor behöver den som mest. Inte i Ukraina, inte i Gaza, inte i Iran, inte någonstans där människor kämpar för sin rätt att leva i fred och frihet. Vår uppgift har aldrig varit att böja oss för mörkret. Vår uppgift är att stå upp för freden,  
solidariteten, människovärdet. För folkets längtan efter frihet, den kan inte slås ner. Den kommer att leva, och till sist kommer den att segra!

Partivänner, när August Palm och andra frihetskämpar reste sig här i Malmö för över hundra år sedan, 
då reste dom sig mot en hel samhällsordning. De hade ingen självklar plats runt borden där besluten fattades, men dom hade något som vägde tyngre. De hade övertygelsen att hårt arbetande människor inte var satta i världen för att böja nacke och tiga, utan att dom hade rätten till makten över sitt eget liv. Och det är den övertygelsen som har burit vår rörelse sedan dess. För ingenting av det vi älskar med Sverige har kommit av sig självt. Allt har byggts av människor som slöt upp. Som höjde sina röster, som vägrade acceptera att orättvisorna var en naturlag. Och nu är det vår tur. Den 13 september går Sverige till val, och vi vet vad vi vill. Vi vill ha ett Sverige som väljer sammanhållning framför splittring, som blir starkare därför att vi tar ansvar tillsammans, ett Sverige som står starkt!

Men vänner, jag vet att det finns stunder då världen känns så mörk, då svåra problemen tornar upp sig, då framtiden känns längre bort än man hade önskat. Men se er omkring. Se alla människor som samlats här i dag på arbetarrörelsens högtidsdag. Här finns ingen uppgivenhet, här finns inga böjda ryggar, här finns ingen underdånighet. För vi vet att våra bästa dagar inte ligger bakom oss, de ligger framför oss. Och vi ska möta dem som arbetarrörelsen alltid har gjort: med mod, med sammanhållning och med en orubblig tro på ett Sverige präglat av rättvisa, respekt och gemensamt ansvar.

Och den kampen partivänner, den ska vi föra med värdighet, med stolthet, och framför allt, den ska vi föra tillsammans! Tack för att ni har lyssnat!