Tack så mycket! Ni vet ju att jag är för blyg för sådana här ovationer! Det är lite oschyst av er i förbundsledningen tycker jag, att sätta in mig direkt efter Jacke Sjödin. Hur tänkte ni där? Nu jäklar ska han få något att bita i? Men vad ni inte vet är att jag har haft Jackes pappa Nicke som lärare på Gudlav Bilderskolan i Sollefteå. En mycket fin man!
Jag ska börja, mina vänner, med att framföra det socialdemokratiska arbetarepartiets varma hälsningar till IF Metall. Vi önskar – och här är jag lite kluven eftersom jag själv är med – hela förbundet och den nyvalda förbundsledningen all framgång. Ni behövs. Ni är en otroligt viktig del i det svenska samhället.
Jag vill inledningsvis säga att jag är oerhört tacksam för allt jag har fått uppleva i vårt fantastiska förbund. Ni vet ju att de som är på den andra kanten, funderade på om en industriarbetare verkligen kan klara av det uppdrag jag har nu. Det faktum att jag inte har suttit i riksdagen, det får jag höra titt som tätt. Det stämmer, men jag har en annan erfarenhet och bakgrund som jag är väldigt, väldigt stolt över.
Jag har suttit med matdosan, med både blodpudding och fläsk och potatis. Jag har gått omkring bland arbetskamrater och vi har diskuterat, drivit fram våra krav om bättre arbetsmiljö och bättre löner. Jag har fått göra det lokalt, jag har fått göra det i avdelningar och jag har fått göra det centralt. Jag har fått resa runt och ta del av allt detta, träffa er ute på arbetsplatser, i studiecirklar, på kurser och konferenser. Jag har fått ta del av demonstrationer och manifestationer. Och vi tog ett ansvar 2008 och 2009 som regeringen aldrig orkade ta! Vi tog det ansvaret!
Jag träffade på Hägglund och Larsson på Bromma flygplats när vi hade tecknat vårt krisavtal och de tyckte att vi hade gjort det så bra. Jag sade att ni gjorde ingenting men det gjorde vi! Jag har en annan bakgrund och jag stolt över den. Tack IF Metall!
Men nu vänner, nu är fascismen på frammarsch igen. Nu ser vi dem i Grekland, Rumänien, Ungern, till och med här hemma i Sverige. På vårt första maj, då gick de där med sina hakkorsfanor, sin vidriga ideologi och sitt hat. Och precis som Jönköpings kyrkklockor ringde och signalerade samhällsfara, kommer vi alltid att höja rösten mot de här hatets hantlangare. Vi står rakryggade emot! Vi levererar alternativen en annan väg! Vi viker icke en tum mot fascismen! Vi står upp för det solidariska samhället! Låt det vara fullständigt klart.
När någon försöker ställa människa mot människa, då är behovet av samarbete än större. För mig betyder fackligt arbete också förståelse, för arbetskamraters behov, förbundskamraters behov, för olika förutsättningar, olika villkor men också för allas stolthet. Förståelse skapar, i ett förbund, en gemensam identitet. Den skapar i sin tur en säkerhet som gör att vi kan förstå andra fackförbund, andra LO-förbund såväl som tjänstemanna- och akademikerförbund. De har också sina roller och sin identitet. Man kan till och med förstå motparterna ibland och deras utgångspunkter.
Förståelsen leder dock inte till principlöshet eller mjäkighet. Det är precis tvärtom. Att stå stabilt med sin identitet och ideologi, gör det möjligt att lyssna på andra. När man vet vart man själv vill gå, då kan man få med andra på den vägen. Därför ska den fackliga rörelsen vara mycket, mycket stolt över den förståelsen och insikten. För vänner, det är den som ytterst gör förändring möjlig och det är förändring vi ska åstadkomma. Nu är det socialdemokratins uppgift att se och förstå olika intressen och samla Sverige.
Vi står inför rejäla utmaningar. Vi har klimatomställning och globalisering. Vi har en demografisk utmaning. Det här är gigantiska utmaningar som ingen människa, organisation eller enskild del av samhället kan klara själv. Detta måste vi göra tillsammans!
Vi har i snart åtta år haft en regering som konsekvent har pratat om särintressen. De har sett skattesänkningar som sitt enda mål och de har både med oförståelse och förakt betraktat en av Sveriges största styrkor, nämligen samarbetet. Deras eftermäle blir därför något som kan sammanfattas i sex ord; arbetslösheten steg, skolresultaten sjönk, välfärden brast. Det är precis av det skälet som Sverige måste byta väg. Skattesänkningarnas och privatiseringarnas tid ska vara över. Nu är det tid för samarbete och solidaritet. Det är socialdemokratisk politik!
Då kan vi också se utmaningarna som de möjligheter de faktiskt är. På skrivbordet i mitt arbetsrum i riksdagen har jag en sådan där A3- plansch liggande på bordet, för den vill jag titta på jämt. Det är OECD:s prognos över världs-BNP:n i framtiden. Jag tittar på den för att jag ska förstå vad som sker här och nu och för att jag vill tänka på hur ska vi hantera förändringarna.
Om vi tittar bakåt i tiden kan vi konstatera att sedan 1990-talet har ungefär 700 miljoner människor lämnat fattigdomen. Ett enormt framsteg för hela världen. Tittar vi framåt, ja då är det så att 2030 har ungefär 475 miljoner indier blivit en del av en global medelklass tillsammans med nästan en miljard kineser. Och 2030 beräknas Indonesien vara den sjunde största ekonomin i världen.
Det kommer att vara en enorm rörelse framåt. Ökad handel, ökat välstånd, men naturligtvis också ökade krav på schysta sociala villkor. Och i det här finns redan nu allt fler människors krav på en hållbar värld. Jag tvivlar inte en sekund på att detta går att åstadkomma! Jag vet att Sverige kan vara i framkant i den här utvecklingen om vi står tillsammans. Är det något jag bär med mig efter mina år i arbetarrörelsens tjänst, så är det detta, att står vi där sida vid sida då finns det inte en utmaning i världen som inte vi kan möta. Det ska vi göra tillsammans!
I den här utmaningen behöver vi naturligtvis sätta mål och ha milstolpar. Vårt främsta och tydligaste mål nu, är att Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020. Det ska vi nå med att få fler arbetade timmar i ekonomin, men vi ska också se till att kvinnor har samma sysselsättningsgrad och förvärvsfrekvens som män. Det är en viktig fråga, därför att det avgör individers möjlighet till frihet att styra sina liv. Det avgör också vår samlade möjlighet att bygga upp och utveckla det välstånd och den välfärd vi vill ha. Om någon frågar mig vilket som är arbetarrörelsens viktigaste projekt här och nu, då är det precis detta.
Det kommer att krävas en rad reformer. Det kommer krävas ansträngningar av oss alla från hela samhället. Det kommer att krävas slit, samarbetsvilja och styrka. Men vänner, detta kommer att vara Sveriges viktigaste solidariska projekt på ett decennium och lite till!
Och ändå är det bara ett delmål, för vi kan inte ha något annat långsiktigt mål för arbetsmarknaden än att Sverige ska tillbaka till full sysselsättning. Och det går! Det finns ingen naturlag som säger att ett visst antal män eller kvinnor måste bli kvar i arbetslöshet. Kunde vi ha full sysselsättning i en tid när Sverige var fattigare och den globala efterfrågan mindre, varför skulle det då inte gå i dag? Vi ska bära med oss detta och känna självförtroende. Den som vet vad arbetarrörelsen en gång har åstadkommit tvekar aldrig om vad vi kan göra i framtiden. Nu ska vi visa det!
Socialdemokratin har tagit fram en jobbstrategi som bygger på tre pelare:
– Vi ska investera tillsammans för framtiden.
– Vi ska öka efterfrågan på arbetskraft.
– Vi ska utbilda så att människor får rätt kompetens att möta
efterfrågan.
Låt mig börja med investeringarna. Vi kan inte ha ett samhälle där vi ser tågen stanna titt som tätt eller havsnivån höjas eller unga gå utan bostad, samtidigt som några tillskansar sig skattesänkningar i 100-miljardersklassen. Det är därför vi socialdemokrater vill vara tydliga med att det behövs investeringar i vägar och järnvägar. Vi ska bygga bostäder igen. Vi ska investera i klimatomställningen. Vi ska
investera i forskning, som kan föra såväl företagen som hela samhället framåt. Vänner, framtiden ska inte vara något, vilket högern nu tycks anse, som vi avvecklar. Framtiden är något vi utvecklar! Det skapar jobb, det skapar framtidstro och det skapar ett Sverige som är värdigt att lämna över till våra barn. Så ska vi tänka!
Den andra pelaren är att skapa efterfrågan på arbetskraft, och där ligger väl den här regeringens största misslyckande. I åtta år har de nu hävdat – ja lite till faktiskt – att fler jobb det får vi om människor blir fattigare och mer otrygga.
Jag har ännu aldrig någonsin, till denna dag, stött på en företagare som sagt att vårt företags största problem är att folk mår för bra! Aldrig har jag hört det. Det krävs annat för att skapa jobb och då måste vi se den gemensamma offentliga sektorn för sig och den privata, med andra förutsättningar, för sig. Om vi börjar med vår gemensamma sektor så kan vi skapa jobb i den! Om vi har skattemedel kan vi lägga in dem i sjukvården, i omsorgen och säga att så här många fler jobb vill vi ha. Och det ska vi göra!
Vi ska inte anställa fler ”händer och fötter” som det var tal om ett tag. Vi ska anställa hela människor. Hela människor som har tiden, kunskapen och orken att se till att Sverige har en världsledande sjukvård och äldreomsorg. Vi behöver bli fler kvinnor och män i vår gemensamma sektor och det är dessa kvinnor och män som ska se till att när du är som svagast, då är vårt samhälle som starkast. Det är en mycket tydlig socialdemokratisk princip!
Vi behöver också skapa förutsättningar för den privata sektorn. Där styr inte vi politiker, men vi kan ge förutsättningar. Vi kan understödja och vad är det då vi ska göra? Jo, vi ska se till att fler idéer blir varor och tjänster som går att sälja och som kan bygga ett nytt företag eller göra ett befintligt företag större. Vi ska ha produktionssystem naturligtvis, gångbara på den globala marknaden. Det är bara så jobb skapas i den privata sektorn.
Nu drar en intressant nyindustrialiseringsvåg över världen, också i utvecklade länder. Nu ser vi att regeringar i Frankrike, USA och Storbritannien har upptäckt möjligheten att satsa på industrin igen och få sin industri att satsa på hemmamarknaden och skapa sin produktion på hemmaplan. Det är många regeringar som ser den chansen. Men inte Sveriges! Vi har begåvats med en regering som åker utomlands och säger att industrin är ”basically gone”. Vi känner svensk industri. Är det något som är på väg att bli ”basically gone” så är det den här regeringen, inte svensk industri!
Nu vill vi socialdemokrater driva på för en ny offensiv för nyindustrialisering. Fler företag har kunnat lägga sin produktion och göra sina investeringar i Sverige. Vi ska investera i samverkan mellan företagen och politiken, forskningen, akademien och arbetsmarknadens parter, så att vi tillsammans röjer undan hindren för en snabb tillväxt. Vi ska stärka innovationskedjan, investera i både testbäddar, större provanläggningar, inkubatorer och kapitalförsörjning så att fler idéer utvecklas till nya varor och tjänster, som blir till nya företag som växer. Dessutom ska vi ge ett riktigt exportstöd så att fler företag kan exportera på en större global marknad. Det är så vi tar till vara den globala ekonomin, med svenskt självförtroende.
Här kan IF Metall göra en fantastisk insats. Ni fattar det här. Ni förstår hur viktigt detta är för Sverige, så höj era röster i valrörelsen! Visa regeringen och dem som inte tror på industrin att industrin icke är borta. Den kommer fortfarande att slå hela världen med häpnad! Det är vad vi tror på.
Detta för oss in på den tredje pelaren, nämligen att utbilda för rätt kompetens. Nästan vartannat företag säger att de har problem med att
rekrytera rätt utbildad personal och vart femte rekryteringsförsök misslyckas på svensk arbetsmarknad. Räknar vi efter hur många det blir, ja då är det mellan 80 000 och 100 000! Så många jobb har inte blivit verklighet därför att människor inte har fått utbildning, i samma stund som vi har 400 000 människor arbetslösa!
I stället har regeringen tvingat Arbetsförmedlingen till byråkratisk bestraffning genom att skjutsa in allt fler i Fas 3. Det är befängt! Vi socialdemokrater vill nu skapa ett nytt brett kunskapslyft som ska ge gymnasieexamen eller yrkesutbildning till alla som behöver det. Vi vill göra om Arbetsförmedlingen i grunden, låta arbetsförmedlarna faktiskt vara arbetsförmedlare, låta proffsen vara proffs och bli en matchningsspecialist som fokuserar på att fritt möta både företagens och de arbetssökandes behov. Och mina vänner, vi ska befria alla från Fas 3! Det är det mest själlösa skämt till arbetsmarknadspolitik vi har skådat på länge. Alla ska ha rätt till riktig utbildning eller jobb. Det är vårt alternativ och det går jag mycket gärna till val på!
Och aldrig är väl arbetslösheten så hård, så skoningslös och samhällsförstörande, som när den drabbar unga människor. Unga kvinnor och män med hela livet framför sig ska inte gå arbetslösa. De ska plugga eller jobba. Punkt.
Därför vill vi socialdemokrater investera i en garanti och skicka ett väldigt tydligt budskap till Sveriges ungdomar. Garantin ska ge alla unga en rätt att kliva in i arbetslivet. Unga ska få jobb, utbildning eller praktik inom 90 dagar. Ingen ung människa ska lämnas i arbetslöshet. Alla ska få känna att det finns en plats att fylla i samhället, i arbete och gemenskap! Det är det viktigaste budskapet vi skickar till våra ungdomar och det ska de höra!
Men ska vi göra detta, vilket vi ska, då måste vi också ta oss an skolkrisen. Skolresultaten sjunker för varje år med den här regeringen och samtidigt har de valt att konsekvent prioritera skattesänkningar. Senast i fjol avsatte regeringen 20 gånger mer till skattesänkningar jämfört med vad de ville satsa på skolan, trots att de vet att våra skolresultat faller mest av alla bland de 44 länder som ingår i PISA undersökningen.
Nyligen fick jag ta del av en hemsk historia. Det var en förälder som beskrev sin dotters tid i lågstadiet. Hon berättade om en klass där lärarna helt enkelt inte räckte till, där det blev bråk och stök. Hennes dotter halkade efter därför att hon blev vad som kallades en ”buffertflicka”. Ett tyst, lugnt barn som används som buffert för att sitta bredvid andra barn som har problem när lärarna har förlorat kontrollen över klassen.
Buffertflicka! Har ni hört ett så fruktansvärt ord? Kan man tänka sig vad det gör med en, när man inser att ens barn och dess framtid har blivit en buffert? Kan vi tänka oss vad det gör för jämställdheten, när en ung flicka får uppleva att hon har blivit en buffert?
Nu får det vara nog! Nu måste vi satsa. Det är dags nu att investera i mindre klasser i just de lägre åldrarna, så att lärarna och barnen får mer tid med varandra. Det är dags att höja läraryrkets status. Det är dags att se till att barnen får tidiga insatser och hjälp när de behöver det. Vi ska skapa en jämlik skola. En skola utan vinstjakt, som inte går i konkurs och inte ger barnen vatten och bröd. Vi ska ha en skola där alla kan känna hopp och framtidstro! Inget barn, absolut inget barn ska någonsin vara en buffert! Alla barn ska få lära sig i lugn och ro och lyckas i den svenska skolan! Inget annat duger.
Kära vänner, under sin tid som statsminister skrev ofta Olof Palme och brevväxlade med både Willy Brandt och Bruno Kreisky. Breven finns tillgängliga och i ett av dem skriver Olof Palme så här, jag citerar: ”Vi har närmat oss en klasslös vård av sjuka människor, men de moderna påfrestningar som leder till behov av vård, de är långt ifrån klasslösa”.
Jag är i första hand här för att tala om riksdagsvalet, men i dag är arbetsvillkoren och dess påfrestningar inte bara en fråga om klass. Det är också en fråga om etnicitet. Om detta står vi om en knapp vecka inför ett mycket viktigt val, ett vägval för Europa. Den europeiska högern har med all tydlighet visat att de icke ger ett öre för tanken att människor ska ha lika villkor, oavsett varifrån man kommer.
Vi ser här i Sverige att löntagare får komma hit för att arbeta för 35 kronor i timmen. De bor och arbetar under usla förhållanden. De har inga egna verktyg, ingen makt, och ingen röst för att förändra sin framtid. Samtidigt har vi en statsminister som driver på den här utvecklingen och inte lyfter ett finger för att lagstifta om rättvisa villkor för alla. Vi har en statsminister som nu till och med tar strid mot EU, för att 65 000 människor ska kunna fortsätta att utnyttjas när visstidsanställning staplas på visstidsanställning i all oändlighet. Det är en praxis så vidrig att Sverige riskerar att dras inför EU-domstolen. Fredrik Reinfeldt: Det du gör just nu, det är ett skamlöst svek mot den svenska modellen och det ska vi sätta stopp för!
Så vänner, vi har ett val. Endera fortsätter vi längs den här vägen eller så skapar vi ett EU och ett Sverige som står upp för arbetsvillkoren och alla människors lika värde och lika rätt. Jag vet ju vad jag väljer och vad ni väljer, men nu gäller det att få hela Sverige att göra det valet och rösta för rättvisa löner och villkor i EU-valet. Vi ska stå upp för människovärdet, oavsett varifrån i världen man kommer! Det finns mycket, mina vänner, som vi kan göra redan i dag. Jag vet att ni här på kongressen har haft bra diskussioner, inte minst om utnyttjandet av bemanningsanställningar.
Fusket med det är ett förbannat oskick. Men det är också något som måste bemötas, självfallet. Och är det någon som kan bemöta det, så vet jag att det är just ni. Jag välkomnar att ni tar den spets ni gör för att lösa det här problemet och vi som parti kommer att följa det väldigt, väldigt noga. En sak är klar: Svensk arbetsmarknad ska kännetecknas av både rörlighet och flexibilitet men också av trygghet för löntagarna och därför behöver vi stoppa det här fusket. Vi ska ge alla människor rätt till anständiga arbetsvillkor! Inget annat duger på svensk arbetsmarknad.
Jag ser att ni har tagit fram ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program här på kongressen, en gedigen genomgång som vanligt av detta förbund med viktiga reformer och insatser. Investeringar i Yrkesvux, nolltolerans mot arbetsplatsolyckor och det ni kallar för en infrastruktur för lärande i arbetslivet. Mycket liknar den kompetensförsäkring som Socialdemokraterna vill utveckla.
”Vi vill förändring” skriver ni. Det vill jag också. Jag känner det ända in i själen. Det är dags för en förändring på svensk arbetsmarknad och jag ser fram emot att ta med mig också er rapport när vi har vunnit höstens val och ska skapa den arbetsmarknad där alla människor kan utvecklas och växa!
Rapporten tar också upp det faktum att arbetsvillkoren inte bara är en fråga om klass och etnicitet, det är i allra högsta grad en fråga om kön. Det är dags att återta och påbörja det feministiska reformarbetet. Det är ett arbete som ska bekämpa den könsmaktsordning som finns i Sverige och som är en skam för landet. Det är ett arbete som ska ge alla kvinnor makt över sina liv.
Det behöver ske i arbetslivet, för att stärka arbetsmiljön och stoppa enformiga arbeten som leder till belastningsskador och sliter ut kvinnor. Stoppa nedvärderingen av kvinnlig kompetens! Stoppa kvoteringen av män till högre positioner! Stå upp mot de delade turerna och för rätten till heltid!
Det behöver naturligtvis också ske i familjelivet, med rättvis delning av hemarbetet, med jämlik och jämställd fördelning av föräldraförsäkringen. Det behöver, mina vänner, ske i hela arbetslivet, genom investeringar i äldreomsorg och förskola, i en värdig mänsklig sjukförsäkring, i en smart arbetslöshetsförsäkring, i trygga pensioner och på vartenda område där dagens regeringspolitik slår mot just kvinnor.
Och vi behöver bemöta hat, hot och våld. Allt det – ursäkta uttrycket – för djävliga som kvinnor måste utstå ska vi bemöta var än det uppstår. Det är inte värdigt. Jag lovar er, att om vi vinner makten då bildar vi en feministisk regering och den ska göra Sverige till en feministisk förebild att vara stolt över! Det här är icke bara ett löfte. Det är, mina vänner, en plikt.
För bara några dagar sedan såg vi den fruktansvärda gruvolyckan i Turkiet och jag vet att du Anders också tidigare har tagit upp de hjärtskärande händelserna i Bangladesh. Det här är tragedier, men också tecken, signaler till oss om att vårt arbete för arbetsrätt inte kan sluta vid Sveriges gräns, eller EU:s.
Med en socialdemokratisk regering kommer Sverige att vara ledande i arbetet med att åstadkomma globala handslag mellan arbete och kapital, som kan säkra alla människors rätt att organisera sig och förbättra sina villkor. Och nu hör ni att vi pratar om ett rätt stort ackord. Svindlande!
Ibland tröstar jag mig med ett citat som tillskrevs Robert Kennedy. Han sade så här: ”Det finns de som ser verkligheten som den är och frågar, varför? Jag drömmer om det som ännu inte finns och frågar, varför inte?”. Själv är jag övertygad om, i själ och hjärta, att det är möjligt att forma en global ekonomi som kuvar ingen men gynnar alla.
Olyckorna i Turkiet och Bangladesh, de är inte de första och dessvärre tror jag inte att de kommer vara de sista. Men en dag måste det få ett slut. En dag måste varje människa rimligen ha rätten till värdiga, mänskliga arbetsvillkor. En dag måste vi avsluta utnyttjandet av människor som varor och verktyg och det är vår, den internationella arbetarrörelsens, strid att ta! Den ska vi ta!
Så kära vänner, får jag bara avsluta där jag började. Fackligt arbete betyder, till en del, förståelse. Men det betyder också mobilisering, organisering och nu är det precis det som krävs. Nu har den här regeringen lagt åtta år på att sänka skatten. Nu bråkar de om ifall de ska fortsätta sänka skatten nästa år, eller ett år senare. Det är det vi kallar borgerlig idédebatt.
Mot det står socialdemokratin, arbetarrörelsen, med målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Med målet om en skola där varje barn ska lyckas. Med målet om en värdig välfärd, utan vinstjakt. Nu krävs det fokus kamrater, för att visa att här går skiljevägen. Det val vi gör i höst avgör hur det ser ut om ett antal år.
Nu är det endera fortsatta skattesänkningar, eller satsningar på jobben, skolan, och välfärden. Det är där det står och det kommer att krävas hårt arbete. Ta aldrig något för givet! När man pratar om blocken, att det skiljer si och så mycket, tänk alltid först så här: Sverigedemokraterna måste läggas bredvid regeringen, därför att Sverigedemokraterna röstar i nio fall av tio med den borgerliga regeringen. Då ser vi att då krymper avståndet. Det blir tufft. Låt er aldrig luras in i något om att det är klart. Det är hårt arbete varenda dag som gäller. Tänk så här: Det är möjligt – ja, men om vi inte gör allt vi kan så kan vi förlora. Det ska vi inte göra. Nu krävs det att vi håller ihop. Vi måste visa vad vi kan göra när vi står sida vid sida.
Så fortsätt att mobilisera, organisera, kolleger, kamrater. Fortsätt att göra era värderingar till verklighet. Fortsätt att förstå, fortsätt att förändra. Då kan vi stå där om en knapp vecka och säga: Ja, vi lyckades! Nu är den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet den största. Nu kan vi börja förändra Europa! Sedan mina vänner, i höst den 14 september – en solig dag – då kan vi säga: Nu gjorde vi det igen! Det var stentufft men vi gjorde det! Nu kan vi börja förändra Sverige, bygga Sverige i den riktning vi vill. Och om ytterligare fem, tio år så kan du själv säga: Jag var med och gjorde ett solidariskt samhälle möjligt!
Tack ska ni ha!
Jag ska börja, mina vänner, med att framföra det socialdemokratiska arbetarepartiets varma hälsningar till IF Metall. Vi önskar – och här är jag lite kluven eftersom jag själv är med – hela förbundet och den nyvalda förbundsledningen all framgång. Ni behövs. Ni är en otroligt viktig del i det svenska samhället.
Jag vill inledningsvis säga att jag är oerhört tacksam för allt jag har fått uppleva i vårt fantastiska förbund. Ni vet ju att de som är på den andra kanten, funderade på om en industriarbetare verkligen kan klara av det uppdrag jag har nu. Det faktum att jag inte har suttit i riksdagen, det får jag höra titt som tätt. Det stämmer, men jag har en annan erfarenhet och bakgrund som jag är väldigt, väldigt stolt över.
Jag har suttit med matdosan, med både blodpudding och fläsk och potatis. Jag har gått omkring bland arbetskamrater och vi har diskuterat, drivit fram våra krav om bättre arbetsmiljö och bättre löner. Jag har fått göra det lokalt, jag har fått göra det i avdelningar och jag har fått göra det centralt. Jag har fått resa runt och ta del av allt detta, träffa er ute på arbetsplatser, i studiecirklar, på kurser och konferenser. Jag har fått ta del av demonstrationer och manifestationer. Och vi tog ett ansvar 2008 och 2009 som regeringen aldrig orkade ta! Vi tog det ansvaret!
Jag träffade på Hägglund och Larsson på Bromma flygplats när vi hade tecknat vårt krisavtal och de tyckte att vi hade gjort det så bra. Jag sade att ni gjorde ingenting men det gjorde vi! Jag har en annan bakgrund och jag stolt över den. Tack IF Metall!
Men nu vänner, nu är fascismen på frammarsch igen. Nu ser vi dem i Grekland, Rumänien, Ungern, till och med här hemma i Sverige. På vårt första maj, då gick de där med sina hakkorsfanor, sin vidriga ideologi och sitt hat. Och precis som Jönköpings kyrkklockor ringde och signalerade samhällsfara, kommer vi alltid att höja rösten mot de här hatets hantlangare. Vi står rakryggade emot! Vi levererar alternativen en annan väg! Vi viker icke en tum mot fascismen! Vi står upp för det solidariska samhället! Låt det vara fullständigt klart.
När någon försöker ställa människa mot människa, då är behovet av samarbete än större. För mig betyder fackligt arbete också förståelse, för arbetskamraters behov, förbundskamraters behov, för olika förutsättningar, olika villkor men också för allas stolthet. Förståelse skapar, i ett förbund, en gemensam identitet. Den skapar i sin tur en säkerhet som gör att vi kan förstå andra fackförbund, andra LO-förbund såväl som tjänstemanna- och akademikerförbund. De har också sina roller och sin identitet. Man kan till och med förstå motparterna ibland och deras utgångspunkter.
Förståelsen leder dock inte till principlöshet eller mjäkighet. Det är precis tvärtom. Att stå stabilt med sin identitet och ideologi, gör det möjligt att lyssna på andra. När man vet vart man själv vill gå, då kan man få med andra på den vägen. Därför ska den fackliga rörelsen vara mycket, mycket stolt över den förståelsen och insikten. För vänner, det är den som ytterst gör förändring möjlig och det är förändring vi ska åstadkomma. Nu är det socialdemokratins uppgift att se och förstå olika intressen och samla Sverige.
Vi står inför rejäla utmaningar. Vi har klimatomställning och globalisering. Vi har en demografisk utmaning. Det här är gigantiska utmaningar som ingen människa, organisation eller enskild del av samhället kan klara själv. Detta måste vi göra tillsammans!
Vi har i snart åtta år haft en regering som konsekvent har pratat om särintressen. De har sett skattesänkningar som sitt enda mål och de har både med oförståelse och förakt betraktat en av Sveriges största styrkor, nämligen samarbetet. Deras eftermäle blir därför något som kan sammanfattas i sex ord; arbetslösheten steg, skolresultaten sjönk, välfärden brast. Det är precis av det skälet som Sverige måste byta väg. Skattesänkningarnas och privatiseringarnas tid ska vara över. Nu är det tid för samarbete och solidaritet. Det är socialdemokratisk politik!
Då kan vi också se utmaningarna som de möjligheter de faktiskt är. På skrivbordet i mitt arbetsrum i riksdagen har jag en sådan där A3- plansch liggande på bordet, för den vill jag titta på jämt. Det är OECD:s prognos över världs-BNP:n i framtiden. Jag tittar på den för att jag ska förstå vad som sker här och nu och för att jag vill tänka på hur ska vi hantera förändringarna.
Om vi tittar bakåt i tiden kan vi konstatera att sedan 1990-talet har ungefär 700 miljoner människor lämnat fattigdomen. Ett enormt framsteg för hela världen. Tittar vi framåt, ja då är det så att 2030 har ungefär 475 miljoner indier blivit en del av en global medelklass tillsammans med nästan en miljard kineser. Och 2030 beräknas Indonesien vara den sjunde största ekonomin i världen.
Det kommer att vara en enorm rörelse framåt. Ökad handel, ökat välstånd, men naturligtvis också ökade krav på schysta sociala villkor. Och i det här finns redan nu allt fler människors krav på en hållbar värld. Jag tvivlar inte en sekund på att detta går att åstadkomma! Jag vet att Sverige kan vara i framkant i den här utvecklingen om vi står tillsammans. Är det något jag bär med mig efter mina år i arbetarrörelsens tjänst, så är det detta, att står vi där sida vid sida då finns det inte en utmaning i världen som inte vi kan möta. Det ska vi göra tillsammans!
I den här utmaningen behöver vi naturligtvis sätta mål och ha milstolpar. Vårt främsta och tydligaste mål nu, är att Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020. Det ska vi nå med att få fler arbetade timmar i ekonomin, men vi ska också se till att kvinnor har samma sysselsättningsgrad och förvärvsfrekvens som män. Det är en viktig fråga, därför att det avgör individers möjlighet till frihet att styra sina liv. Det avgör också vår samlade möjlighet att bygga upp och utveckla det välstånd och den välfärd vi vill ha. Om någon frågar mig vilket som är arbetarrörelsens viktigaste projekt här och nu, då är det precis detta.
Det kommer att krävas en rad reformer. Det kommer krävas ansträngningar av oss alla från hela samhället. Det kommer att krävas slit, samarbetsvilja och styrka. Men vänner, detta kommer att vara Sveriges viktigaste solidariska projekt på ett decennium och lite till!
Och ändå är det bara ett delmål, för vi kan inte ha något annat långsiktigt mål för arbetsmarknaden än att Sverige ska tillbaka till full sysselsättning. Och det går! Det finns ingen naturlag som säger att ett visst antal män eller kvinnor måste bli kvar i arbetslöshet. Kunde vi ha full sysselsättning i en tid när Sverige var fattigare och den globala efterfrågan mindre, varför skulle det då inte gå i dag? Vi ska bära med oss detta och känna självförtroende. Den som vet vad arbetarrörelsen en gång har åstadkommit tvekar aldrig om vad vi kan göra i framtiden. Nu ska vi visa det!
Socialdemokratin har tagit fram en jobbstrategi som bygger på tre pelare:
– Vi ska investera tillsammans för framtiden.
– Vi ska öka efterfrågan på arbetskraft.
– Vi ska utbilda så att människor får rätt kompetens att möta
efterfrågan.
Låt mig börja med investeringarna. Vi kan inte ha ett samhälle där vi ser tågen stanna titt som tätt eller havsnivån höjas eller unga gå utan bostad, samtidigt som några tillskansar sig skattesänkningar i 100-miljardersklassen. Det är därför vi socialdemokrater vill vara tydliga med att det behövs investeringar i vägar och järnvägar. Vi ska bygga bostäder igen. Vi ska investera i klimatomställningen. Vi ska
investera i forskning, som kan föra såväl företagen som hela samhället framåt. Vänner, framtiden ska inte vara något, vilket högern nu tycks anse, som vi avvecklar. Framtiden är något vi utvecklar! Det skapar jobb, det skapar framtidstro och det skapar ett Sverige som är värdigt att lämna över till våra barn. Så ska vi tänka!
Den andra pelaren är att skapa efterfrågan på arbetskraft, och där ligger väl den här regeringens största misslyckande. I åtta år har de nu hävdat – ja lite till faktiskt – att fler jobb det får vi om människor blir fattigare och mer otrygga.
Jag har ännu aldrig någonsin, till denna dag, stött på en företagare som sagt att vårt företags största problem är att folk mår för bra! Aldrig har jag hört det. Det krävs annat för att skapa jobb och då måste vi se den gemensamma offentliga sektorn för sig och den privata, med andra förutsättningar, för sig. Om vi börjar med vår gemensamma sektor så kan vi skapa jobb i den! Om vi har skattemedel kan vi lägga in dem i sjukvården, i omsorgen och säga att så här många fler jobb vill vi ha. Och det ska vi göra!
Vi ska inte anställa fler ”händer och fötter” som det var tal om ett tag. Vi ska anställa hela människor. Hela människor som har tiden, kunskapen och orken att se till att Sverige har en världsledande sjukvård och äldreomsorg. Vi behöver bli fler kvinnor och män i vår gemensamma sektor och det är dessa kvinnor och män som ska se till att när du är som svagast, då är vårt samhälle som starkast. Det är en mycket tydlig socialdemokratisk princip!
Vi behöver också skapa förutsättningar för den privata sektorn. Där styr inte vi politiker, men vi kan ge förutsättningar. Vi kan understödja och vad är det då vi ska göra? Jo, vi ska se till att fler idéer blir varor och tjänster som går att sälja och som kan bygga ett nytt företag eller göra ett befintligt företag större. Vi ska ha produktionssystem naturligtvis, gångbara på den globala marknaden. Det är bara så jobb skapas i den privata sektorn.
Nu drar en intressant nyindustrialiseringsvåg över världen, också i utvecklade länder. Nu ser vi att regeringar i Frankrike, USA och Storbritannien har upptäckt möjligheten att satsa på industrin igen och få sin industri att satsa på hemmamarknaden och skapa sin produktion på hemmaplan. Det är många regeringar som ser den chansen. Men inte Sveriges! Vi har begåvats med en regering som åker utomlands och säger att industrin är ”basically gone”. Vi känner svensk industri. Är det något som är på väg att bli ”basically gone” så är det den här regeringen, inte svensk industri!
Nu vill vi socialdemokrater driva på för en ny offensiv för nyindustrialisering. Fler företag har kunnat lägga sin produktion och göra sina investeringar i Sverige. Vi ska investera i samverkan mellan företagen och politiken, forskningen, akademien och arbetsmarknadens parter, så att vi tillsammans röjer undan hindren för en snabb tillväxt. Vi ska stärka innovationskedjan, investera i både testbäddar, större provanläggningar, inkubatorer och kapitalförsörjning så att fler idéer utvecklas till nya varor och tjänster, som blir till nya företag som växer. Dessutom ska vi ge ett riktigt exportstöd så att fler företag kan exportera på en större global marknad. Det är så vi tar till vara den globala ekonomin, med svenskt självförtroende.
Här kan IF Metall göra en fantastisk insats. Ni fattar det här. Ni förstår hur viktigt detta är för Sverige, så höj era röster i valrörelsen! Visa regeringen och dem som inte tror på industrin att industrin icke är borta. Den kommer fortfarande att slå hela världen med häpnad! Det är vad vi tror på.
Detta för oss in på den tredje pelaren, nämligen att utbilda för rätt kompetens. Nästan vartannat företag säger att de har problem med att
rekrytera rätt utbildad personal och vart femte rekryteringsförsök misslyckas på svensk arbetsmarknad. Räknar vi efter hur många det blir, ja då är det mellan 80 000 och 100 000! Så många jobb har inte blivit verklighet därför att människor inte har fått utbildning, i samma stund som vi har 400 000 människor arbetslösa!
I stället har regeringen tvingat Arbetsförmedlingen till byråkratisk bestraffning genom att skjutsa in allt fler i Fas 3. Det är befängt! Vi socialdemokrater vill nu skapa ett nytt brett kunskapslyft som ska ge gymnasieexamen eller yrkesutbildning till alla som behöver det. Vi vill göra om Arbetsförmedlingen i grunden, låta arbetsförmedlarna faktiskt vara arbetsförmedlare, låta proffsen vara proffs och bli en matchningsspecialist som fokuserar på att fritt möta både företagens och de arbetssökandes behov. Och mina vänner, vi ska befria alla från Fas 3! Det är det mest själlösa skämt till arbetsmarknadspolitik vi har skådat på länge. Alla ska ha rätt till riktig utbildning eller jobb. Det är vårt alternativ och det går jag mycket gärna till val på!
Och aldrig är väl arbetslösheten så hård, så skoningslös och samhällsförstörande, som när den drabbar unga människor. Unga kvinnor och män med hela livet framför sig ska inte gå arbetslösa. De ska plugga eller jobba. Punkt.
Därför vill vi socialdemokrater investera i en garanti och skicka ett väldigt tydligt budskap till Sveriges ungdomar. Garantin ska ge alla unga en rätt att kliva in i arbetslivet. Unga ska få jobb, utbildning eller praktik inom 90 dagar. Ingen ung människa ska lämnas i arbetslöshet. Alla ska få känna att det finns en plats att fylla i samhället, i arbete och gemenskap! Det är det viktigaste budskapet vi skickar till våra ungdomar och det ska de höra!
Men ska vi göra detta, vilket vi ska, då måste vi också ta oss an skolkrisen. Skolresultaten sjunker för varje år med den här regeringen och samtidigt har de valt att konsekvent prioritera skattesänkningar. Senast i fjol avsatte regeringen 20 gånger mer till skattesänkningar jämfört med vad de ville satsa på skolan, trots att de vet att våra skolresultat faller mest av alla bland de 44 länder som ingår i PISA undersökningen.
Nyligen fick jag ta del av en hemsk historia. Det var en förälder som beskrev sin dotters tid i lågstadiet. Hon berättade om en klass där lärarna helt enkelt inte räckte till, där det blev bråk och stök. Hennes dotter halkade efter därför att hon blev vad som kallades en ”buffertflicka”. Ett tyst, lugnt barn som används som buffert för att sitta bredvid andra barn som har problem när lärarna har förlorat kontrollen över klassen.
Buffertflicka! Har ni hört ett så fruktansvärt ord? Kan man tänka sig vad det gör med en, när man inser att ens barn och dess framtid har blivit en buffert? Kan vi tänka oss vad det gör för jämställdheten, när en ung flicka får uppleva att hon har blivit en buffert?
Nu får det vara nog! Nu måste vi satsa. Det är dags nu att investera i mindre klasser i just de lägre åldrarna, så att lärarna och barnen får mer tid med varandra. Det är dags att höja läraryrkets status. Det är dags att se till att barnen får tidiga insatser och hjälp när de behöver det. Vi ska skapa en jämlik skola. En skola utan vinstjakt, som inte går i konkurs och inte ger barnen vatten och bröd. Vi ska ha en skola där alla kan känna hopp och framtidstro! Inget barn, absolut inget barn ska någonsin vara en buffert! Alla barn ska få lära sig i lugn och ro och lyckas i den svenska skolan! Inget annat duger.
Kära vänner, under sin tid som statsminister skrev ofta Olof Palme och brevväxlade med både Willy Brandt och Bruno Kreisky. Breven finns tillgängliga och i ett av dem skriver Olof Palme så här, jag citerar: ”Vi har närmat oss en klasslös vård av sjuka människor, men de moderna påfrestningar som leder till behov av vård, de är långt ifrån klasslösa”.
Jag är i första hand här för att tala om riksdagsvalet, men i dag är arbetsvillkoren och dess påfrestningar inte bara en fråga om klass. Det är också en fråga om etnicitet. Om detta står vi om en knapp vecka inför ett mycket viktigt val, ett vägval för Europa. Den europeiska högern har med all tydlighet visat att de icke ger ett öre för tanken att människor ska ha lika villkor, oavsett varifrån man kommer.
Vi ser här i Sverige att löntagare får komma hit för att arbeta för 35 kronor i timmen. De bor och arbetar under usla förhållanden. De har inga egna verktyg, ingen makt, och ingen röst för att förändra sin framtid. Samtidigt har vi en statsminister som driver på den här utvecklingen och inte lyfter ett finger för att lagstifta om rättvisa villkor för alla. Vi har en statsminister som nu till och med tar strid mot EU, för att 65 000 människor ska kunna fortsätta att utnyttjas när visstidsanställning staplas på visstidsanställning i all oändlighet. Det är en praxis så vidrig att Sverige riskerar att dras inför EU-domstolen. Fredrik Reinfeldt: Det du gör just nu, det är ett skamlöst svek mot den svenska modellen och det ska vi sätta stopp för!
Så vänner, vi har ett val. Endera fortsätter vi längs den här vägen eller så skapar vi ett EU och ett Sverige som står upp för arbetsvillkoren och alla människors lika värde och lika rätt. Jag vet ju vad jag väljer och vad ni väljer, men nu gäller det att få hela Sverige att göra det valet och rösta för rättvisa löner och villkor i EU-valet. Vi ska stå upp för människovärdet, oavsett varifrån i världen man kommer! Det finns mycket, mina vänner, som vi kan göra redan i dag. Jag vet att ni här på kongressen har haft bra diskussioner, inte minst om utnyttjandet av bemanningsanställningar.
Fusket med det är ett förbannat oskick. Men det är också något som måste bemötas, självfallet. Och är det någon som kan bemöta det, så vet jag att det är just ni. Jag välkomnar att ni tar den spets ni gör för att lösa det här problemet och vi som parti kommer att följa det väldigt, väldigt noga. En sak är klar: Svensk arbetsmarknad ska kännetecknas av både rörlighet och flexibilitet men också av trygghet för löntagarna och därför behöver vi stoppa det här fusket. Vi ska ge alla människor rätt till anständiga arbetsvillkor! Inget annat duger på svensk arbetsmarknad.
Jag ser att ni har tagit fram ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program här på kongressen, en gedigen genomgång som vanligt av detta förbund med viktiga reformer och insatser. Investeringar i Yrkesvux, nolltolerans mot arbetsplatsolyckor och det ni kallar för en infrastruktur för lärande i arbetslivet. Mycket liknar den kompetensförsäkring som Socialdemokraterna vill utveckla.
”Vi vill förändring” skriver ni. Det vill jag också. Jag känner det ända in i själen. Det är dags för en förändring på svensk arbetsmarknad och jag ser fram emot att ta med mig också er rapport när vi har vunnit höstens val och ska skapa den arbetsmarknad där alla människor kan utvecklas och växa!
Rapporten tar också upp det faktum att arbetsvillkoren inte bara är en fråga om klass och etnicitet, det är i allra högsta grad en fråga om kön. Det är dags att återta och påbörja det feministiska reformarbetet. Det är ett arbete som ska bekämpa den könsmaktsordning som finns i Sverige och som är en skam för landet. Det är ett arbete som ska ge alla kvinnor makt över sina liv.
Det behöver ske i arbetslivet, för att stärka arbetsmiljön och stoppa enformiga arbeten som leder till belastningsskador och sliter ut kvinnor. Stoppa nedvärderingen av kvinnlig kompetens! Stoppa kvoteringen av män till högre positioner! Stå upp mot de delade turerna och för rätten till heltid!
Det behöver naturligtvis också ske i familjelivet, med rättvis delning av hemarbetet, med jämlik och jämställd fördelning av föräldraförsäkringen. Det behöver, mina vänner, ske i hela arbetslivet, genom investeringar i äldreomsorg och förskola, i en värdig mänsklig sjukförsäkring, i en smart arbetslöshetsförsäkring, i trygga pensioner och på vartenda område där dagens regeringspolitik slår mot just kvinnor.
Och vi behöver bemöta hat, hot och våld. Allt det – ursäkta uttrycket – för djävliga som kvinnor måste utstå ska vi bemöta var än det uppstår. Det är inte värdigt. Jag lovar er, att om vi vinner makten då bildar vi en feministisk regering och den ska göra Sverige till en feministisk förebild att vara stolt över! Det här är icke bara ett löfte. Det är, mina vänner, en plikt.
För bara några dagar sedan såg vi den fruktansvärda gruvolyckan i Turkiet och jag vet att du Anders också tidigare har tagit upp de hjärtskärande händelserna i Bangladesh. Det här är tragedier, men också tecken, signaler till oss om att vårt arbete för arbetsrätt inte kan sluta vid Sveriges gräns, eller EU:s.
Med en socialdemokratisk regering kommer Sverige att vara ledande i arbetet med att åstadkomma globala handslag mellan arbete och kapital, som kan säkra alla människors rätt att organisera sig och förbättra sina villkor. Och nu hör ni att vi pratar om ett rätt stort ackord. Svindlande!
Ibland tröstar jag mig med ett citat som tillskrevs Robert Kennedy. Han sade så här: ”Det finns de som ser verkligheten som den är och frågar, varför? Jag drömmer om det som ännu inte finns och frågar, varför inte?”. Själv är jag övertygad om, i själ och hjärta, att det är möjligt att forma en global ekonomi som kuvar ingen men gynnar alla.
Olyckorna i Turkiet och Bangladesh, de är inte de första och dessvärre tror jag inte att de kommer vara de sista. Men en dag måste det få ett slut. En dag måste varje människa rimligen ha rätten till värdiga, mänskliga arbetsvillkor. En dag måste vi avsluta utnyttjandet av människor som varor och verktyg och det är vår, den internationella arbetarrörelsens, strid att ta! Den ska vi ta!
Så kära vänner, får jag bara avsluta där jag började. Fackligt arbete betyder, till en del, förståelse. Men det betyder också mobilisering, organisering och nu är det precis det som krävs. Nu har den här regeringen lagt åtta år på att sänka skatten. Nu bråkar de om ifall de ska fortsätta sänka skatten nästa år, eller ett år senare. Det är det vi kallar borgerlig idédebatt.
Mot det står socialdemokratin, arbetarrörelsen, med målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Med målet om en skola där varje barn ska lyckas. Med målet om en värdig välfärd, utan vinstjakt. Nu krävs det fokus kamrater, för att visa att här går skiljevägen. Det val vi gör i höst avgör hur det ser ut om ett antal år.
Nu är det endera fortsatta skattesänkningar, eller satsningar på jobben, skolan, och välfärden. Det är där det står och det kommer att krävas hårt arbete. Ta aldrig något för givet! När man pratar om blocken, att det skiljer si och så mycket, tänk alltid först så här: Sverigedemokraterna måste läggas bredvid regeringen, därför att Sverigedemokraterna röstar i nio fall av tio med den borgerliga regeringen. Då ser vi att då krymper avståndet. Det blir tufft. Låt er aldrig luras in i något om att det är klart. Det är hårt arbete varenda dag som gäller. Tänk så här: Det är möjligt – ja, men om vi inte gör allt vi kan så kan vi förlora. Det ska vi inte göra. Nu krävs det att vi håller ihop. Vi måste visa vad vi kan göra när vi står sida vid sida.
Så fortsätt att mobilisera, organisera, kolleger, kamrater. Fortsätt att göra era värderingar till verklighet. Fortsätt att förstå, fortsätt att förändra. Då kan vi stå där om en knapp vecka och säga: Ja, vi lyckades! Nu är den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet den största. Nu kan vi börja förändra Europa! Sedan mina vänner, i höst den 14 september – en solig dag – då kan vi säga: Nu gjorde vi det igen! Det var stentufft men vi gjorde det! Nu kan vi börja förändra Sverige, bygga Sverige i den riktning vi vill. Och om ytterligare fem, tio år så kan du själv säga: Jag var med och gjorde ett solidariskt samhälle möjligt!
Tack ska ni ha!