Jag ska göra mitt bästa för att hålla mig inom den tiden jag har fått och klara av att göra det på svenska, för mitt arbetsspråk är engelska eftersom jag är baserad i London nu. Så är det någonting som låter konstigt så är det för att jag direkt översätter engelska till svenska.
Jag är professor inom intersectional justice vid UCL i London och idag ska jag prata om hur föräldraalienation leder till att våldsutsatta kvinnor och barn fastnar i en rättslig ofrihet.
För att börja så måste vi gå tillbaka lite grann och förstå var det här kommer ifrån. Här säger jag koncept och definitioner samt historisk utveckling, men jag tänker börja med att säga att föräldraalienation är vare sig en teori eller ett koncept på grund av att det är pseudovetenskap. Så på många sätt så härmar det forskning och vetenskap, men det finns inte en forskningsbas så att det kan användas som ett forskningsbegrepp. Så när jag pratar om föräldraalienation så brukar jag prata om ett trossystem eller en idé eller en åsikt som jag tror att Eva gjorde innan. Det här kommer alltså från USA under 80-talet, som ni har hört redan så började det med “parental alienation syndrome” som sedan så klippte man bort s:et och så blev det “parental alienation”. Och nu i England exempelvis så hör vi mest där man pratar om alienating behaviors. Så det har redan gått igenom tre olika synonymer. Som ni säkert vet så introducerades det här av någon som hette Richard Gardner i USA under mitten på 80-talet, han var en familjerätts- och vårdnadsutredare och han var inte pedofil, vilket jag vet att många brukar säga, men han hade pro-pedofilåsikter. Så han pratade många gånger om att pedofili var naturligt exempelvis.
Några saker som är jätteviktiga att förstå ifrån hur det här skapades som en idé är att han sa redan att 85 till 90 procent av alienators är kvinnor. Så det fastnade vi med redan då under 80-talet och vi kommer inte ifrån det nu, så många gånger när en kvinna går upp och lyfter föräldraalienation och säger att det är en pappa som är en alienator så fungerar det oftast inte inom våra domstolar och rättssystem. Så med det här så började man leta efter och diagnostisera PA eller PAS. Man pratade om att man behövde leta efter det här som en psykologisk personlighetsstörning, man länkade det här mycket till hjärntvättning och manipulation, man pratade om att kvinnor de ljuger, de är aggressiva lögnare, de manipulerar systemet och vi såg en farlig rättsdiskurs som började spridas över hela världen och hur mammor började straffas mer och mer på det sättet att de förlorade vårdnad, boende och umgänge.
Det som är farligt med föräldraalienation, det är att många gånger så säger man att när kvinnor och barn lyfter våld och när man presenterar bevisning för våld, även medicinsk bevisning, så blir det ofta så att pappan går in och säger att den där bevisningen, det är bevis för föräldraalienation. Bara att hon går och rapporterar exempelvis till läkare att det finns fysiska skador blir bevisning för föräldraalienation. Så det är på det sättet som man då byter offer och förövare och där vi har ett engelskt begrepp som kallas “DARVO”. Så vi har sett hur det här begreppet har lett till extrem skada inom våra familjerättssystem över hela världen, inklusive självmord och mord av främst mammor och barn. Så det är det här som har lett fram till att många FN-organisationer, men också GREVIO och forskningsexperter som jag själv har tagit stark ställning emot användandet av föräldraalienation.
Det som är jätteviktigt att säga är att bara för att man säger att föräldraalienation är pseudovetenskap eller att det inte ska användas, så innebär inte det att barn inte kan användas som en del i en våldsdynamik. Vi känner säkert till det här makt- och kontrollhjulet där finns faktiskt en av de här främsta faktorerna är “using children”, att man använder sig av barn som en del i en våldsdynamik. Men när vi pratar om hur barn används som en del i våldsdynamik så behöver vi använda begrepp som existerar, som har en vetenskapsbas, såsom “coercive control”. Jag vet att “coercive control” inte är ett koncept som används jättemycket i Sverige ännu, jag hoppas att det kommer komma, men i England så är det här faktiskt ett brott sedan 2015. Och jätteviktigt är att när man pratar om och definierar “coercive control” så pratar man om ett “continuous behaviour towards a person connected individual, där is coercive or controlling and that has serious effect”, vilket innebär att “it causes fear, alarm, distress or adversely affect day-to-day activities, where the person responsible for the behaviour knows or ought to know that the behaviour has serious effect”. Så, kommer ni ihåg hur jag sa att det nu kallas alienating behaviour? Det är ingen tillfällighet. Det är på grund av att vi börjar prata om “coercive and controlling behaviour”, så då har också föräldraalienation gått med det och försöker då härma de koncepten som existerar och det vi använder för att försöka definiera våld mot kvinnor och barn när det sker inom en bredare dynamik.
Så vi kommer inte ha tid att prata alldeles för mycket om det här, men i England när man letar efter “coercive control” så använder man den här listan många gånger. Det är inte psykologiskt eller emotionellt våld som jag vet att många försöker översätta det till. Det är inte heller kvinnofridskränkning, även om det kanske är det närmaste vi har nu i Sverige i relation till lagstiftning, utan “coercive control” är en psykologisk krigs- och tortyrstrategi. Så det kommer ifrån någon som heter Albert Biderman som tittade på hur amerikanska krigsfångar under Koreakriget torterades. Och där använde man isolation och att störa sömn, förnedring etcetera, etcetera.
Men det som är jätteviktigt för Sverige nu det är att vi har ingen “coercive control”-lag. Vi har inte heller ett lagförslag, men vi har ett lagförslag på psykisk misshandel, där jag tror att många gånger så tror man att man pratar om “coercive control”. Jag är av den åsikten att det här lagförslaget är jättefarligt, och vi kommer återkomma till det lite senare. Jätteviktigt när vi pratar om “coercive control” det är att det ofta innehåller male privilege, så det är framför allt män som utför våld mot kvinnor och att man använder det här kvinnohatet och maktobalansen för att utföra våld. Om vi är tvungna att översätta “coercive control” så skulle jag inte rekommendera att man kallar det tvingande kontroll, utan jag skulle kalla det tvång och kontrollbeteenden eller dynamiker. Det är på grund av, om vi går tillbaka till definitionen, att vi pratar om “coercive and controlling behaviours”. Så det kan vara “coercive behaviours”, det kan vara “controlling behaviours” och att det sker som i ett mönster. Så tvång och kontrolldynamiker kommer jag kalla det härutefter.
Så om vi går ifrån det då så måste vi förstå hur tvång och kontroll sprider sig till våra rättssystem och resulterar i institutionellt våld, där föräldraalienation ofta används som ett vapen inom det här, det här institutionella våldet. Då måste vi förstå att inom forskningen så pratar vi om “legal abuse”, vi pratar också om “lawfare” och vi pratar om “legal entrapment”. Och det är där som mitt arbete framför allt har fokuserat. Så min forskning är främst i relation till legal entrapment. Om vi igen ska försöka översätta “legal entrapment” till någonting på svenska, det är då vi kommer in till rättslig fångenskap och ofrihet, att man sitter fast inom en rättslig ofrihet som man inte kan ta sig ur. Det är viktigt att säga att det här är ett välstuderat fenomen, entrapment, det är ingenting nytt. Vi har sett det här inom geografi, vi har sett det här inom socialvetenskap, inom psykologi. Jag har forskat på det innan, jag började forska på det i relation till våld mot kvinnor och barn och jag har till och med tittat på hur man i relation till disciplin och samhällskonsekvenser reglerar sitt beteende på ett sätt så att man sitter fast i den här ofriheten.
Och varför är det här relevant? Evan Stark, som ni säkert vet, är gudfadern bakom “coercive control”, men också professor Jane Monckton Smith har tittat på hur “coercive control” är en av de mest återupprepade faktorerna inom allt dödligt våld. Så jag vet att forskaren här före mig pratade om hur ska man leta efter risk. Jag skulle säga att vill man se vad som är verkligen risk eller farligt, då ska man leta efter “coercive control”. Och vi kommer komma tillbaka till det snart. I relation till “coercive control”, ni såg säkert inte det, men på den här listan så har vi någonting som heter “reproductive coercion”. Ibland säger man “reproductive coercion and abuse”, ibland säger man “reproductive coercion and control”. Det här är ett jätteviktigt koncept som vi har börjat att använda oss av för att se hur kvinnor som mammor i relation till barn sätts fast i den här “legal entrapment” eller rättslig ofrihet, inte bara under graviditeten, dock ökar risken med graviditeten, utan också efter i relation till våra rättssystem. Och om vi går tillbaks till Jane Monckton-Smith så har hon till och med lagt ut åtta stadier som man kan leta efter för att kunna se om det finns en risk att kvinnor och barn mördas.
Så hur används föräldraalienation inom tvång och kontrollsdynamiker för att utföra våld inom våra rättssystem? I Sverige pratar vi främst om familjerätt, men det är jätteviktigt att förstå att det här sker i relation till brottmål också, så vårt brottsrättssystem används också för att utföra tvång och kontroll. Så om vi börjar då så har ni redan hört tidigare om hur man kan använda sig av föräldraalienation, men också andra begrepp såsom otillbörlig till påverkan eller misshandel via sjukhusinsats, för att byta offer och förövare. Man kan använda sig av rättssystem för att förfölja, kontrollera, skrämmas genom exempelvis repeterade ansökan till domstol om boende, vårdnad, umgänge eller då försöka ändra de besluten som faktiskt har beslutats. Man kan också använda sig av boende, inklusive HVB-hem, vårdnad inklusive LVU och umgänge inklusive vite för att utföra våld. Men man kan också använda sig av att, exempelvis repeterat, försöka polisanmäla en kvinna om att, och det är där vi kommer in i det här med psykologiskt våld och varför det är så farligt då. Så om vi försöker att tänka på det i relation till föräldraalienation så är det också så att förövare använder sig av alienationsanklagelser för att förfölja, kontrollera och skrämmas genom repeterade ansökan till domstol där de menar på om jag inte får boende, vårdnad eller umgänge så är det alienation. Eller att man lyfter och försöker diagnostisera föräldraalienation genom sakkunniga experter för att förvilla och minimera våld. Men man använder sig också av HVB-hem och boende där man pratar om att man måste behandla den här föräldraalienationen.
Och flytt är också jätteviktigt att lyfta, både i relation till när en mamma kanske får ett jobb och behöver flytta, så ser vi många gånger att pappan kommer och säger att bara det att hon flyttar är föräldraalienation. Eller om man ansöker om att byta skola på grund av att man behöver flytta, så ser vi igen hur våldsförövande pappor menar på att det är föräldraalienation. Om man skulle få ett jobb utomlands och går till domstol och söker tillåtelse för att få flytta, så lyfter man också alienation i relation till det, och såklart om en mamma skulle flytta med ett barn utan pappans tillåtelse, om man nu har vårdnad eller domstolens tillåtelse, så ser vi hur barn och kvinnor blir tvingade tillbaka till Sverige genom Haagkonventionen. Jag pratar många gånger om att enligt de mänskliga rättigheterna så har alla människor en rättighet till att röra sig fritt inom ett land och flytta tillbaks till sitt land. Som ni tänker er att man är en svensk mamma i England och man vill flytta hem, men man inte har pappans tillåtelse eller domstolens tillåtelse, så har man förlorat den mänskliga rättigheten genom att man har barn, eller är mamma.
Så vi ska fokusera lite på det här och det här är det jag vill prata mest om idag. Jag publicerade en studie i 2024 där jag tittade på rättsfall. Jag hade tre frågor. Så å ena sidan så ville jag veta vilka är de här experterna? Så i England pratar man om parental alienation expert, det skulle vara som Karin nämnde, de här sakkunniga experterna. Jag ställde mig också frågan om reunification camps, alltså sådana här återanknytningsbehandlingsläger som finns i USA, existerar i England, och jag ställde mig frågan vad som händer när barnen inte disciplineras eller vägrar att acceptera det som domstolen och pappan många gånger bestämmer att det är i barnens bästa? Så i den studien tittade vi på sex barn. Det var alla äldre barn mellan 9 och 17 år. Alla de barnen hade definierats inom domstol som alienerade. Alla de barnen flyttades till den våldsamma pappan, alla barn hade lyft och det fanns till och med ett fall där “coercive control” hade identifierats av domstolen, så det fanns bevisning i relation till “coercive control” och domstolen bestämde sig ändå för att barnen var alienerade. De flyttades främst i 90 dagar till pappan. Man använde sig av “reunification therapy”, eller återanknytningsbehandling, men det var inte på det sättet som man ofta ser det i USA med läger, utan istället så klippte man kontakten, barnen fick inte ha mobiltelefoner, använda sig av sociala medier, kommunicera med vänner, med familj, utan övervakades och de fick absolut inte kommunicera eller prata med sina mammor. Precis som de konsekvenserna som vi har sett i USA i relation till sådana här skadliga behandlingar, och ni kommer höra mer om det snart ifrån professor Jean Mercer, så rymde majoriteten av de här barnen, många började med självskadebeteenden, och en flicka omhändertogs akut av sjukvården då hon uttryckte självmordstankar om att hon skulle hänga sig om hon var tvungen att träffa sin pappa och inte fick återvända till sin mamma. Den här studien fick ganska mycket utrymme i media efter, och en del av de saker som plockades upp var framför allt att det alienerade barnet tystas genom det här alienationsbegreppet, eller idén. Så de; “they ended up legally entrapped with their voices silenced and thereby unable to influence the proceedings determining their lives”. Man såg också hur de här barnen som hade blivit avskrivna som alienerade fastnade i en rättslig ofrihet via alienation, påverkan och manipulationsanklagelser.
Jag vill gå från det och så vill jag gå in i Sverige nu. För många gånger så hör jag hur folk säger: “Ja, men det där är USA och USA är extremt”. Eller; “Det där kanske sker i England, men det där, vi ser inte sådana saker i Sverige. I Sverige existerar inte det här”. Därför vill jag säga att i majoriteten av de svenska rättsfall där jag har agerat som sakkunnig så använder sig antingen domaren pappans ombud eller deras sakkunniga sig av föräldraalienation och andra pseudovetenskapliga begrepp, inklusive otillbörlig påverkan som svar till våld. Så för att verkligen visa, för det är ofta svårt om man inte har den här historiska basen av Gardner, var det här kommer ifrån, så vill jag visa hur vi ser alienation inom rättssystemet i Sverige och hur det kan liksom appliceras tillbaka på vad Gardner sa. Så här har vi ett utkast från en VBU-utredning, Stockholm 2024, så ganska nyligen, rörande en pojke, sju år gammal. I den här VBU-utredningen så säger man att vad som framkommer är att barnet är i kontakt med sin mamma och är i kontakt med personal från socialtjänsten uppvisar symptom som utredare identifierar som föräldraalienation. När man ska beskriva det så säger man bland annat att barnet presenterar en onyanserad och negativ bild av sin pappa. Man säger också att alienationsnivån för barnet är mild till medel, svårighetsgraden av barnets beteende är mild till medel, men den motverkas av att han bor hos pappan. Om vi går tillbaks till Gardner då, så pratar Gardner om det här. Så Gardner pratar om att vi kan prata om mild, medel eller svår alienation och hur man måste bemöta det genom vårt rättssystem. Så om den är mild så kan vårdnaden stanna med den föräldern som man kallade för alienator. Om den är medel så måste domstolen gå in och behandla det här beteendet, det måste finnas konsekvenser. Om den är svår så måste man så snart som möjligt flytta vårdnad och boende. Och sen finns det också en psykoterapeutisk nivå av det här som Gardner menar att om det är mild alienation så måste man inte kanske göra någon behandling, men om det är medel så måste domstolen besluta om vem som ska utföra den här behandlingen och vilket program som barnet ska genomgå. Om det är svår så måste domstolen också noggrant bevaka den här behandlingen och man rekommenderar om det här skulle vara i USA då, såna här läger. Medan i Sverige så ser vi hur man vänder sig till LVU och HVB-hem. Om vi pratar om Gardner så pratar han om mellan 14 till 90 dagar, det vi ser främst är 90 dagar. På engelska så kallas det här till och med för, det finns ett begrepp där man kallar det för “flooding”, att man då bryter kontakten med alienatorn. Man flyttar vårdnad och boende, på engelska pratar man om “child removal” och man påbörjar den här återanknytningsterapin som kallas “reunification therapies” på engelska.
Jag vill visa då här hur PAS eller PA eller föräldraalienation används på svenska barn, men också som ni ser här så använder man nästan synonymt otillbörlig påverkan med föräldraalienation. Det är jätteviktigt för att när vi började med det här arbetet så såg vi föräldraalienation ganska ofta, sen kritiserade vi det ganska hårt och då började man prata mer och mer om otillbörlig påverkan. Men att annat som är jätteviktigt härifrån det här utkastet, det är som ni kanske ser att man pratar om hur, vidare betecknas föräldraalienation som psykisk misshandel. “Vårdnadshavaren ska även fortsättningsvis innehas av pappan ensamt, då alienation räknas som ett uttryck av psykisk misshandel”. Det är ren lögn, det finns inget land i hela världen än så länge där man accepterar att föräldraalienation är psykisk, emotionell misshandel eller barnmisshandel. Det finns jättemånga förespråkare som säger att det är så, men det finns inget land än så länge som sätter; “föräldraalienation är barnmisshandel”, det existerar inte. Och det är där jag vill gå tillbaka till vår lag. För om vi nu har det här inom våra familjerättssystem där vi redan pratar om att föräldraalienation är psykisk barnmisshandel, vad händer då om vi lagstiftar och inför en lag där vi tittar på psykisk misshandel som ett särskilt brott?
Och det här är nästan en av min, från en negativ, men favorit. Så inom det här utkastet så pratade man då om vad är, och hur hittar man, föräldraalienation inom det här barnet? Jo, man radade upp åtta punkter av symptom, och man har till och med de här numrerna har inte jag lagt in här, de fanns i utredningen. Så ett: barnet talar nedvärderat, förtalar pappan, uttrycker negativt, ärade känslor. Två: det finns ingen riktig förklaring till att barnet talar nedvärderande och uttrycker de här åsikterna om pappan. Tre: hans bild av mamman är odelat vit och pappa odelat svart, kom ihåg det här. Fyra: barnet vidhåller att det är han själv som vill bo hos mamman, det är inte mammans påverkan. Fem: jämförelse mellan mamma och pappa så hittar barnet alltid tydliga argument till att mamman är bäst, det finns inga argument för sin pappa. Sex: när barnet beskriver det dåliga med pappan så har han inga känslor, så han visar inte något dåligt samvete i relation till vad han säger. Sju: flera av barnets berättelser har en slående överenskommelse med det som mamma berättar om. Och åtta: den negativa tankarna spiller över på det sättet att det övriga nätverket och pappans familj också är negativt.
Och nu ska vi gå tillbaka och titta på Gardners åtta symptom av föräldraalienation. Ett: nedsvärtningskampanj. Två: löjliga eller svaga förklaringsmodeller. Tre: brist på ambivalens, svartvitt tänkande. Fyra: oberoende tänkande, så kallade “enmeshment” på engelska. Fem: inget uttryck för skuld eller ånger. Sex: tar parti för den alienerade föräldern. Sju: lånade fraser, det vill säga repeterade ord som alienaton. Åtta: avser resten av den alienerade förälderns familj. Så det är åtta symptom och det är åtta, och det är till och med på numren, åtta negativa familjer. Så det här förekommer inom svensk familjerätt. Jag ställde också frågan: Finns det såna här skadliga behandlingar i Sverige? Och ja, det gör det. Så vi kommer inte ha jättemycket tid att gå igenom det här, men det här var faktiskt någonting som lades ut där man kan se i slutet att behandlingshemmet ska kunna hjälpa pojken att närma sig pappan, “det måste kunna ta emot både ensamma barn och föräldrar och ha god kunskap om trauma och anknytning. Det finns en oro kring mammans påverkan på pojken”. Och det här finns också med i den här VBU-utredningen där man pratar om en allvarlig grad av otillbörlig påverkan som är psykisk misshandel, det måste ske en behandling, men att alienationen inte är svår. Det är jätteviktigt här att säga att om vi ska gå tillbaka till Gardner så skulle Gardner mena på att det här barnet inte behövde flyttas, men det här barnet flyttades. Så i relation till föräldraalienation så följer man inte ens Gardners idéer om vad det är som ska ske.
Så vad är det då för risk för skada i relation till det här? Jag har lyft lite att vi har farliga experter och vi har skadliga behandlingar. Man isolerar barn från familj, vänner, skola. Polishämtning i sig är traumatiskt. Många barn hamnar i en identitetskris från den här behandlingen, vi har sett självskadebeteenden, men också hemlöshet, risktagande. Karin nämnde att pojken rymde hemifrån eller rymde ifrån pappan. Vi ser också självmord och dödligt våld. Sedan februari i år så har man i England beslutat på grund av de här riskerna att oreglerade och oregistrerade familjerättsexperter som använder sig av alienation får inte längre användas. Sverige har inte gått i den riktningen. Istället med den nya lagen “Tryggare hem för barn” så pratar man om att man ska öka, att man ska lyssna mer på sakkunniga, vilket i sig är en annan risk med vad Sverige är på gång.
Jag vill avsluta med att prata om Tintin. Och det är på grund av att, som många säkert vet, så användes föräldraalienation inom Tintins rättsfall och det är en situation som resulterade i dödligt våld. Det fanns en jättetydlig tvång och kontrollsdynamik inom Tintins fall och den uttrycktes jättetydligt både av Tintin och hans mamma till polis och det svenska rättssystemet. Ändå så minimerades Tintins rädsla och man missade den här våldsdynamiken och man pratade om att risken inte var så hög. Jag skulle vilja påstå att föräldraalienation användes för att minimera den risken, man använde sig också av en oreglerad sakkunnig expert för att styrka det här alienationsargumentet. För att visa hur tydlig Tintin var i relation till den här rädslan och risken så vill jag bara ta ut två av hans teckningar där han pratar om gråta inlåst i hjärtat om vi går tillbaka till den här rättsliga ofriheten. Orolig, alltid orolig och skillnaden mellan hans känslor till sin mamma där allt var bra och 16% var bara bra med pappan. Så det här är tydliga sådana grejer som en sakkunnig expert skulle gå på och säga det där är alienation. Medan för Tintin så har det att göra med hans trygghet och säkerhet och hur han upplevde våld, pappan refererade också till manipulation och inom ramen av föräldraalienation i det brevet han lämnade efter sig efter att han mördade Tintin.
Så Tintin är bara en sån här studie, men vi har flera studier nu faktiskt där vi tittar på hur alienation och desinformation har använts för och sedan lett till att barn och kvinnor mördas, men också att kvinnor och barn tar livet av sig. Det är jätteviktigt att man studerar alienation som desinformation då det lyfts som ett svar på våld och framför allt sexuellt våld. Jag vill också påpeka att i relation till andra farliga behandlingar så har man faktiskt bestämt sig för att reglera och stoppa de här. Det har man inte gjort i relation till föräldraalienation. Man pratade också om hur farligt det var med desinformation i relation till covid-19 på grund av att det skulle kunna skada människors hälsa, men det har man alltså inte gjort i relation till föräldraalienation. Så vi har tre studier faktiskt som kommer komma ut, och i en av de här studierna så tittade vi på 30 fall och ett av de fallen inkluderar Sverige och Tintin på grund av att alienation är så tydligt och på grund av att Tintin mördades under tvångsumgänge.
Jag vill också säga avslutningsvis att föräldraalienation är ett globalt fenomen. Det finns mycket studier vi inte kan prata om, men här är tre som ni skulle kunna läsa. Vi har också tittat på hur fysisk och mental hälsa påverkas i relation till hur föräldraalienation används och framför allt hur sexuellt utnyttjande av barn går hand i hand med föräldraalienation. Avslutningsvis så rekommendationer: Vi måste lagstifta runt tvång och kontroll. Vi måste förbjuda föräldraalienation och alla synonymer, otillbörlig påverkan, misshandel via sjukhusinsats, Münchhausen. Vi måste minimera användandet av nya sakkunniga experter. Vi måste införa starkt kontroll i relation till sakkunnigfirmor och de pengarna och finansiella omsättningarna som rör sig runt de här sakkunnigfirmorna. Vi måste utreda den skada och de konsekvenser som har skett i relation till föräldraalienation. Och vi måste samla in data och undersöka hur många mord, självmord, självmordsförsök, mordförsök som har skett i relation till familjerättsprocesser där våldsutövaren har använt sig av alienation. Här är en del av de forskningsunderlagen och referenserna jag har använt idag och tack så jättemycket, jag tror jag var på minuten.
Tack så jättemycket.