Ja, nu är det midsommar igen.
Nu släpper ungbjörken till sin ljusa grönska för att pryda ingången
till minsta stuga vid vägkanten. Nu hänger en syrénklase i
knapphålet på trumpna pojkar, som annars aldrig ser åt en blomma.
Nu står majstången lull på gårdar och torg, omvirad med gröna
girlander, med tupp vickande i toppen, med tunga kransar av vildmarksblommor
dinglande uppåt stammen med målade trädockor
och urblåsta äggskal uppspetade på de smala armarna.
Inte är den så fager just, då den står ensam, men då dragspelet
har lockat ihop folk och ungdomen virvlar omkring den i en brokig
ring och kinderna glöder och kjolarna flyger, då blir den vacker,
då blir den till sommaren själv, som står där och välsignar fält och
äng, trädgård och täppa, blåbärsris och veteax, den givmilda, den
glada, den färgstrålande sommaren.
Och vi har ju hört de gamla säga, att ju ivrigare dansen går, och
ju högre skrattet ljuder, och ju längre musikanterna håller ut, och
ju större ringen är av dem, som dansar kring majstången, i dess
bättre humör blir sommarns gud och ju rikligare blir hans gåvor.
Därför ger vi vårt varma välkommen till Er, som har skyndat hit
med lätta fötter och leende läppar och sorglösa sinnen, beredda att
ta del i lek och sång, och vi hoppas kunna bjuda Er en midsommarnatt,
sådan den var förr i världen, då den svävade fram över nejden
med rosor i hatten och vingar av guld, så huld och så dejlig, att inte
en levande varelse kunde få en blund i ögonen.
Nu släpper ungbjörken till sin ljusa grönska för att pryda ingången
till minsta stuga vid vägkanten. Nu hänger en syrénklase i
knapphålet på trumpna pojkar, som annars aldrig ser åt en blomma.
Nu står majstången lull på gårdar och torg, omvirad med gröna
girlander, med tupp vickande i toppen, med tunga kransar av vildmarksblommor
dinglande uppåt stammen med målade trädockor
och urblåsta äggskal uppspetade på de smala armarna.
Inte är den så fager just, då den står ensam, men då dragspelet
har lockat ihop folk och ungdomen virvlar omkring den i en brokig
ring och kinderna glöder och kjolarna flyger, då blir den vacker,
då blir den till sommaren själv, som står där och välsignar fält och
äng, trädgård och täppa, blåbärsris och veteax, den givmilda, den
glada, den färgstrålande sommaren.
Och vi har ju hört de gamla säga, att ju ivrigare dansen går, och
ju högre skrattet ljuder, och ju längre musikanterna håller ut, och
ju större ringen är av dem, som dansar kring majstången, i dess
bättre humör blir sommarns gud och ju rikligare blir hans gåvor.
Därför ger vi vårt varma välkommen till Er, som har skyndat hit
med lätta fötter och leende läppar och sorglösa sinnen, beredda att
ta del i lek och sång, och vi hoppas kunna bjuda Er en midsommarnatt,
sådan den var förr i världen, då den svävade fram över nejden
med rosor i hatten och vingar av guld, så huld och så dejlig, att inte
en levande varelse kunde få en blund i ögonen.