Kära vänner, vi samlas här igen för att minnas, hedra och fortsätta vårt arbete för rätten till liv och frihet.
I år är ett särskilt år. Riksorganisationen “Glöm Aldrig Pela och Fadime” fyller 25 år. 25 år av mod, envishet och kompromisslös kamp för rätten att leva utan våld och förtryck i hederns namn. För mig personligen är det också ett jubileum. Det är nu 20 år sedan jag publicerade “Flickorna vi sviker”, en bok som satte ord på en verklighet som då alltför många vägrade se. När boken kom ut var samtalet ensamt, väldigt ensamt. Men det fanns en organisation som förstod precis vad jag pratade om, som inte bad mig tona ner, förklara bort eller vänta. Och det var GAPF. Sedan dess har mycket hänt, men kampen har aldrig varit enkel, tvärtom. Den har ofta varit svår och ifrågasatt. Personlig, för för mig så handlar det om människor jag känner, värnar om och bryr mig om. Därför betyder det mycket när jag 2013 fick frågan att bli första ordförande för den då nybildade kommittén för Fadime-utmärkelsen. Sedan dess har vi varje år fått lyfta människor vars engagemang sällan belönats med applåder. Människor som står kvar när det blåst som mest.
Och ibland formas viktiga symboler på oväntade sätt. På en tågresa mot Göteborg mötte jag Linda Röjås. Samtalet ledde till ett samarbete och ur det växte den pokal som idag delas ut. Ett konkret bevis på att förändring aldrig är en soloprestation. Den kräver många händer, många röster och en gemensam riktning. Något som Sara Mohammad, som byggt och tillsammans med andra utvecklat GAPF, vet bättre än de flesta. Att långsiktiga resultat kräver tålamod, samarbete och en orubblig övertygelse om att varje människa har rätt till sitt liv, sin kropp, sina val.
Med detta i åtanke är det särskild ära nu att få läsa upp motiveringen till årets mottagare av Glöm aldrig Pela och Fadime-utmärkelsen. En person vars gärning tydligt speglar just dessa värden. Sakine Madon. Sakine Madon har under lång tid använt sin röst som ledarskribent, kolumnist och opinionsbildare för att tydligt uppmärksamma, kritisera och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Genom sitt arbete i bland annat Expressen, Uppsala Nya Tidning och Västmanlands Läns Tidning har hon konsekvent försvarat individens rätt till frihet, självbestämmande och skydd mot förtryck i hederns namn. Hon var tydligt ute med att synliggöra hur hedersrelaterat våld tas i uttryck, och hennes röst har med åren blivit både starkare och skarpare. Oavsett hur samhällsdebatten har svängt har hon stått stadigt. Hennes engagemang har aldrig handlat om tillfälliga poänger, utan om uthållighet och ett konsekvent försvar av universella mänskliga rättigheter. Hon har varit tydlig motkraft mot kulturrelativism, särskilt när den har fått genomslag i kommuner och myndigheter. Hon har stått i frontlinjen mot förslag och praxis som resulterar i könssegregering av flickor och pojkar, myndighetsråd till vuxna som är gifta med barn, eller undantag från sexualundervisning i skolan. I varje sammanhang har hon tydliggjort att det utsatta perspektivet alltid måste stå i centrum.
Genom texter, tal och ett orubbligt personligt engagemang har hon ställt de obekväma frågorna och vägrat acceptera ursäkter som bygger på kultur, religion eller annan bakgrund. Genom sitt författarskap, senast i “Till kättarens försvar”, har hon försvarat yttrandefriheten och påmint om upplysningens ideal. Därför tilldelas 2026 års Glöm aldrig Pela och Fadime-utmärkelse Sakine Madon.