Fast nästan alla böcker och historier är fulla av uppgifter om goternas ursprung och om deras uppdelning och bedrifter, så är det likväl Ablabius, Dion och Jordanes som skrivit på gotiska, grekiska och latin med särskild iver om goternas historia. De berättar att oräkneliga folk utvandrat från dessa nordliga länder, det vill säga den väldiga skandinaviska halvön som kosmograferna kallar "Den andra världen". Bland dem som kom från goternas rike, det som nu allmänt kallas Sverige på grund av grannskapet till svearna, var östgoterna, västgoterna, svederna och vinulerna de första. Till dem slöt sig turkilinger och heruler och begav sig över havet mot öster och underkuvade med tiden Egypten, Asien och Cilicien. Från dessa män, som uppehöll sig länge i Asien, härstammade amasonerna. Därefter kom Telephus som var son till Herkules och kung över goterna. Han tog Priamos' syster till äkta, förde krig mot grekerna och dräpte deras anförare Tessander. Han efterträddes av sin son Euriphilus som sägs ha deltagit i det trojanska kriget och dödats där.
Lång tid därefter regerade drottning Thamyris och hennes son över goterna och dödade persernas kung Cyrus i det skytiska kriget. Därefter besegrades Darius, Hydaspis' son, och slogs på flykten av goterkungen Anthinus. Inte heller kunde perserkungen Xerxes, Darius' son, uträtta något med sin stora här mot goternas väldiga makt. Kung Filip av Makedonien, den store Alexanders fader, tog den gotiske kung Gothilas dotter Medompa till maka, bara för att få vänskap och fred med goterna.
Vid den tid när Sulla härskade i Rom var Boroista kung över goterna. När den vise Diceneus kom till goternas provins, tog deras kung emot honom med stor heder och delade sin makt över folket med honom. På hans råd underkuvades en stor del av Sarmatien. Efter honom blev Commositus kung, lysande av förstånd och visdom. Under honom tilltvingade sig goterna Dakien, Moesien och Trakien.
Och eftersom goterna då ägde största delen av Asien och andra platser i världen, inrättade de två riken, i öst och i väst. När romarna med tiden växte till omåttlig styrka, försökte de många och upprepade gånger underkuva deras kungar men lyckades aldrig. På kejsar Domitianus' tid dödades först romaren Oppius Sabinus och sedan Cornelius Fuscus, den romerska härens fältherrar, i olika strider med goternas kung Dorpaneus. För den segern över den romerska hären kallades goterna sedan Anses, det vill säga "De gudomliga". Den gotiske kungen Omba, som andra kallar Cymba, dödade även kejsar Decius i krig. Kejsar Gallus och Volutianus tvangs sluta förbund med dem.
Om man skulle berätta allt de gjorde i Asien, hur amasonerna grundlade Dianas tempel i Ephesus och härjade staden Troja på nytt sedan den blivit något uppbyggd och hur de underlade sig ota- liga folk, så skulle tiden icke förslå. Någon tid därefter härskade Amanarik över goterna, så ädel i dygd att han kunde liknas vid den store Alexander i makt. Men västgoterna som bodde i Moesien när Valens var kejsare antog den kristna tron. Den gotiske kungen Fridiger underlade sig länderna längs Donau, fällde Lupicinus och Maximus som anförde den romerska hären och brände upp kejsar Valens som avfallit till arianerna. Trakien, Akaia, Tessalien, Pannonien och de övriga folken underkuvades av goterna. Kejsar Gratianus slöt förbund med Fridiger och Theodosius med Atanarik, Fridigers efterträdare, för sin fruktans skull.
Sedan Atanarik undanröjts i Konstantinopel kom Alarik till makten. Han begav sig genast till Italien och kom lyckligt till Ravenna. Sedan han erhållit Gallien av kejsar Honorius liksom Spanien som redan nästan förstörts av vandalerna, skyndade han till Gallien och överfölls där försåtligt av den romerske patriciern Stilico på själva påskdagen. Föga underligt att han tvangs återvända, och då underkuvade han Ligurien, Emilien, Toscana och själva huvudstaden för alla länder, Rom. Men han skonade alla som sökt sin tillflykt i de heliga templen. Ataulf som var Alariks släkting och efterträdde honom ombads av sin maka som var dotter till kejsar Theodosius att lämna Italien och skynda till Gallien. Han gjorde så, förjagade vandalerna till Afrika och erövrade Gallien och Spanien ...
Om man skulle berätta allt de gjorde i Asien, hur amasonerna grundlade Dianas tempel i Ephesus och härjade staden Troja på nytt sedan den blivit något uppbyggd och hur de underlade sig ota- liga folk, så skulle tiden icke förslå. Någon tid därefter härskade Amanarik över goterna, så ädel i dygd att han kunde liknas vid den store Alexander i makt. Men västgoterna som bodde i Moesien när Valens var kejsare antog den kristna tron. Den gotiske kungen Fridiger underlade sig länderna längs Donau, fällde Lupicinus och Maximus som anförde den romerska hären och brände upp kejsar Valens som avfallit till arianerna. Trakien, Akaia, Tessalien, Pannonien och de övriga folken underkuvades av goterna. Kejsar Gratianus slöt förbund med Fridiger och Theodosius med Atanarik, Fridigers efterträdare, för sin fruktans skull.
Sedan Atanarik undanröjts i Konstantinopel kom Alarik till makten. Han begav sig genast till Italien och kom lyckligt till Ravenna. Sedan han erhållit Gallien av kejsar Honorius liksom Spanien som redan nästan förstörts av vandalerna, skyndade han till Gallien och överfölls där försåtligt av den romerske patriciern Stilico på själva påskdagen. Föga underligt att han tvangs återvända, och då underkuvade han Ligurien, Emilien, Toscana och själva huvudstaden för alla länder, Rom. Men han skonade alla som sökt sin tillflykt i de heliga templen. Ataulf som var Alariks släkting och efterträdde honom ombads av sin maka som var dotter till kejsar Theodosius att lämna Italien och skynda till Gallien. Han gjorde så, förjagade vandalerna till Afrika och erövrade Gallien och Spanien ...