Tack Tobias.
Ja, vi socialdemokrater går till val på att stärka välfärden. Vi vill stoppa de här smygbesparingarna som sker i välfärden och vi vill förbättra långsiktigheten och förutsägbarheten för välfärdens produktion både i kommuner och regioner. Och det är därför vi går till val på en bottenplatta, en ny princip där vi räknar upp de generella statsbidragen med inflationen. Det är den största förändringen i hur man finansierar välfärden på årtionden och det är ett viktigt vallöfte från vår sida. Nu har vi kunnat sett att Sverigedemokraterna och Moderaterna har presenterat sin politik inför valet, inget av de här partierna vill indexera de generella statsbidragen.
Vad betyder det då? Det betyder att vi går in i en mandatperiod där Tidöpartierna går till val på att det blir mindre pengar till välfärden de kommande fyra åren. Det kommer att innebära nedskärningar i välfärden. Att inte räkna upp statsbidrag, om man utgår från regeringens egen prognos för inflationen de kommande fyra åren, då innebär det 14 miljarder kronor mindre till kommuner och regioner de kommande fyra åren. Är 14 miljarder kronor mycket pengar? Ja, det motsvarar på totalen 30 000 undersköterskor. Alltså kostnaden för 30 000 undersköterskor försvinner nästa mandatperiod. Eller bryt ner det på kommun och region, så kan man säga, i kommunerna så är det 20 000 färre undersköterskor i äldreomsorgen eller 7 000 färre sjuksköterskor, och, förlåt, inte eller, och 7 000 färre sjuksköterskor i vården. Så det är enorma summor som det handlar om. Det här går att bryta ner på mycket lägre nivå. Tittar man bara på kommuner så kan man se att det innebär i Alvesta att det är 38 färre anställda i äldreomsorgen, att det är 91 färre i Landskrona, eller 77 färre i Lidköping. I Stockholm då, som är en stor kommun, så skulle det här innebära bara på äldreomsorgens sida nästan 2 000 färre anställda. 1 918 färre undersköterskor. Och det är ju inte bara undersköterskor, nu tog jag det som ett exempel. Det här motsvarar alltså kostnaden för, på kommunsidan, 15 000 färre lärare i kommunerna. Det är det här vi talar om när man hela tiden underfinansierar välfärden, då leder det till ett besparingstryck som märks ute i klassrummet eller i äldreomsorgen.
Så vi kommer att göra det här till en stor valfråga. Vi kommer nu också föra ut den här kampanjen ut i Sveriges kommuner och regioner. De kommer få se, läsa svart på vitt, hur mycket mindre pengar blir det för oss, vad innebär det för äldreomsorgen, vad innebär det för skolan, vad innebär det för sjukvården, så att det blir en lokal diskussion om statens ansvar för välfärdsfinansieringen, för frågorna hänger ihop. Så vi vill göra den här frågan till, vi vill göra välfärden till en folkomröstningsfråga det här valet, där den här frågan ställs på sin spets om man menar allvar med välfärdens finansiering. Och då vill jag ändå säga att det här är vår bottenplatta för välfärdens finansiering, sen i vårt valmanifest har vi andra välfärdslöften. Ni vet, småskolereformen, där vi stoppar överkompensationen till fristående skolor, anställer 3 000 fler lärare i lågstadiet, som gör att vi kan ha små klasser för de minsta barnen. Vi har presenterat sjukvårdssatsningar för att korta köer, men också för att fler ska kunna ha en fast läkarkontakt. Det där är ju viktigt, och vi har hela diskussionen kring hur vi säkrar äldreomsorgens utveckling i kvalitet framöver, med både språkrav, med permanentat äldreomsorgslyft, ett sätt att rekrytera folk in i de här sektorerna med bra villkor så att vi klarar välfärdens finansiering.
Det här är vår välfärdspolitik, men mot oss står alltså inte bara business as usual utan minus 14 miljarder som den här mandatperioden börjar med. Och det kommer innebära färre lärare, färre sjuksköterskor och färre undersköterskor. Och med det kommer vi föra ut den här diskussionen i hela landet.
