Tack.
Tack alla ni som gått i detta tåg i dag.
Tack för ert samvete och ert allvar. För er mobilisering och känsla för ansvar.
Tack för att ni fortfarande tror på mänskligheten.
Att ni är så okuvligt optimistiska.
Tack för att ni vågar se framtiden i vitögat – och ändå, förbehållslöst, vågar välja det vackra. Och törs tro på fortsättningen.
Tack för att ni spänner bågen mot sann fred och verklig demokrati.
Att stå upp för naturens rättigheter, som ni gör,
är att stå upp för mänskliga rättigheter.
Vi är natur.
Allt som drabbar vår omgivande miljö drabbar också oss. Det har ni förstått.
Ni är inte extremister för att ni älskar fjärilar, blommor och fåglar.
För att ni vill ha skogarna kvar.
För att ni vill ha rena vattendrag, oförorenad luft och friska humuslager i jorden.
För att ni vill trygga era barns framtid.
Era krav är fullständigt rimliga. Ni är sunda och helt normala.
Fungerande ekosystem är människans första rättighet. Det är inte en åsikt. Det är en förutsättning för överlevnad.
Det är det ni vill ha.
En hederlig chans att agera i enlighet med det ekologiska kontrakt vi skrivit med jorden –ett avtal som vi delar med djur och växter –
och aldrig, aldrig plundra vårt enda hem.
Så tack för att ni viskar ett stilla nej till ännu ett gruvbrott.
För att ni tar megafonen och högljutt protesterar mot ännu en skogsavverkning.
Tack för att ni tar livet på allvar.
För att ni gråter. För att ni blir förbannade.
Det har skrattats alltför gott och alltför länge åt alltför allvarliga ting.
Ni är inte terrorister eller kommunister för att ni står på livets sida – inte näringslivets.
På markens sida – inte marknadens.
Tack för att ni, för sjuhundraelfte gången, söker orden
för att förklara för plundrarna – och blundarna –
varför klimatförändringar och artutrotning hotar oss alla.
Tack för att ni står ut med att bli behandlade som barn
vid de vuxnas bord i maktens vardagsrum –
trots att ni har läst på,
trots att det ni kräver är både vettigt och sansat.
Rätt och riktigt.
Ni är de vuxna i rummet.
Tro inget annat.
Tack för att ni är så artiga, trots att raseriet måste bulta i era bröst.
Ni förtjänar medaljer och beröm – inte fler fnysningar och suckar.
Tack för att ni inte har blivit bittra och svarta i sinnet som kråkbär vid det här laget.
Att ni fortsätter ifrågasätta, klaga och stå upp –
trots förlöjliganden och förminskningar.
Tack för att ni bär den tunga sanningen i en tid av lätta lögner.
Att ni orkar, trots att ni kallas svaga, överkänsliga och naiva.
Det är inte flummigt av er att upprepa att mänskligheten är beroende av frodiga, friska ekosystem.
Det är bevisat. Det är sant.
Ni har rätt.
Tack för att ni väljer det organiska framför det tekniska.
Livet – oavsett kostnad. Att ni värderar det ovärderliga.
Och känner skuld, trots att ni inte är skyldiga.
Tack för att ni inte fullständigt bryter ihop,
ni som numera vet det mesta om förlust och sorg.
Tack för att ni påminner andra om att klimatförändringarna kommer att fullfölja sina skoningslösa uppdrag oavsett vad de tycker om det, vad de röstar eller tror på.
Tack för att ni bryr er för mycket och sprider dålig stämning på fester.
Ni är inte den skitjobbiga i familjen. Den skitpräktiga bland vännerna.
Den skitprovokativa på arbetsplatsen.
Ni är det lojalaste som finns.
Tack för att ni vågar vara obekväma och ta så mycket skit.
Tack för att ni står här i dag,
på torget i Karlstad,
om än lite böjda och krokiga av de hårda politiska vindar som blåser genom världen.
Ni är som martallar av det rätta virket, allihopa.
Starka och rotade trots att det som inte borde få förstöras förstörs.
Det är enastående, starkt och modigt. Det ni gör. Inte hysteriskt alls.
Ni känner plikten att värna det som inte kan värna för sig självt.
Ni är värnplikten.
Ni försvarar det som inte kan försvara sig självt.
Ni är försvaret. Beredskapen.
Tack för att ni arbetar för rikets säkerhet.
För att ni tar ännu ett steg mot det underbara –
med sanning i huvudet,
solidaritet i hjärtat
och försiktighet med stort F som ledstjärna.
Tack för att ni står på kärlekens sida i alla frågor som räknas.
Det betyder att ni tror på framtiden.
Det betyder att ni tror på människans förmåga att kunna vrida världen rätt igen.
De grader som behövs.
Ni är inte besvärliga, ni är nödvändiga.
Tack för att ni har bestämt er för vilken sida av historien ni vill stå på.
Jag ställer mig på er sida.
Tillsammans med träden, djuren
och det liv som ännu inte har fötts. Tack.
Tack alla ni som gått i detta tåg i dag.
Tack för ert samvete och ert allvar. För er mobilisering och känsla för ansvar.
Tack för att ni fortfarande tror på mänskligheten.
Att ni är så okuvligt optimistiska.
Tack för att ni vågar se framtiden i vitögat – och ändå, förbehållslöst, vågar välja det vackra. Och törs tro på fortsättningen.
Tack för att ni spänner bågen mot sann fred och verklig demokrati.
Att stå upp för naturens rättigheter, som ni gör,
är att stå upp för mänskliga rättigheter.
Vi är natur.
Allt som drabbar vår omgivande miljö drabbar också oss. Det har ni förstått.
Ni är inte extremister för att ni älskar fjärilar, blommor och fåglar.
För att ni vill ha skogarna kvar.
För att ni vill ha rena vattendrag, oförorenad luft och friska humuslager i jorden.
För att ni vill trygga era barns framtid.
Era krav är fullständigt rimliga. Ni är sunda och helt normala.
Fungerande ekosystem är människans första rättighet. Det är inte en åsikt. Det är en förutsättning för överlevnad.
Det är det ni vill ha.
En hederlig chans att agera i enlighet med det ekologiska kontrakt vi skrivit med jorden –ett avtal som vi delar med djur och växter –
och aldrig, aldrig plundra vårt enda hem.
Så tack för att ni viskar ett stilla nej till ännu ett gruvbrott.
För att ni tar megafonen och högljutt protesterar mot ännu en skogsavverkning.
Tack för att ni tar livet på allvar.
För att ni gråter. För att ni blir förbannade.
Det har skrattats alltför gott och alltför länge åt alltför allvarliga ting.
Ni är inte terrorister eller kommunister för att ni står på livets sida – inte näringslivets.
På markens sida – inte marknadens.
Tack för att ni, för sjuhundraelfte gången, söker orden
för att förklara för plundrarna – och blundarna –
varför klimatförändringar och artutrotning hotar oss alla.
Tack för att ni står ut med att bli behandlade som barn
vid de vuxnas bord i maktens vardagsrum –
trots att ni har läst på,
trots att det ni kräver är både vettigt och sansat.
Rätt och riktigt.
Ni är de vuxna i rummet.
Tro inget annat.
Tack för att ni är så artiga, trots att raseriet måste bulta i era bröst.
Ni förtjänar medaljer och beröm – inte fler fnysningar och suckar.
Tack för att ni inte har blivit bittra och svarta i sinnet som kråkbär vid det här laget.
Att ni fortsätter ifrågasätta, klaga och stå upp –
trots förlöjliganden och förminskningar.
Tack för att ni bär den tunga sanningen i en tid av lätta lögner.
Att ni orkar, trots att ni kallas svaga, överkänsliga och naiva.
Det är inte flummigt av er att upprepa att mänskligheten är beroende av frodiga, friska ekosystem.
Det är bevisat. Det är sant.
Ni har rätt.
Tack för att ni väljer det organiska framför det tekniska.
Livet – oavsett kostnad. Att ni värderar det ovärderliga.
Och känner skuld, trots att ni inte är skyldiga.
Tack för att ni inte fullständigt bryter ihop,
ni som numera vet det mesta om förlust och sorg.
Tack för att ni påminner andra om att klimatförändringarna kommer att fullfölja sina skoningslösa uppdrag oavsett vad de tycker om det, vad de röstar eller tror på.
Tack för att ni bryr er för mycket och sprider dålig stämning på fester.
Ni är inte den skitjobbiga i familjen. Den skitpräktiga bland vännerna.
Den skitprovokativa på arbetsplatsen.
Ni är det lojalaste som finns.
Tack för att ni vågar vara obekväma och ta så mycket skit.
Tack för att ni står här i dag,
på torget i Karlstad,
om än lite böjda och krokiga av de hårda politiska vindar som blåser genom världen.
Ni är som martallar av det rätta virket, allihopa.
Starka och rotade trots att det som inte borde få förstöras förstörs.
Det är enastående, starkt och modigt. Det ni gör. Inte hysteriskt alls.
Ni känner plikten att värna det som inte kan värna för sig självt.
Ni är värnplikten.
Ni försvarar det som inte kan försvara sig självt.
Ni är försvaret. Beredskapen.
Tack för att ni arbetar för rikets säkerhet.
För att ni tar ännu ett steg mot det underbara –
med sanning i huvudet,
solidaritet i hjärtat
och försiktighet med stort F som ledstjärna.
Tack för att ni står på kärlekens sida i alla frågor som räknas.
Det betyder att ni tror på framtiden.
Det betyder att ni tror på människans förmåga att kunna vrida världen rätt igen.
De grader som behövs.
Ni är inte besvärliga, ni är nödvändiga.
Tack för att ni har bestämt er för vilken sida av historien ni vill stå på.
Jag ställer mig på er sida.
Tillsammans med träden, djuren
och det liv som ännu inte har fötts. Tack.