_pa%CC%8A_Sveriges_ambassad_i_Ko%CC%88penhamn_(52761511487)_(cropped).jpg)
Ers excellenser, ärade delegater, företrädare för civilsamhället,
I dag uppmärksammar vi en anmärkningsvärd prestation, nämligen att Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking antogs 1995. Vid det tillfället samlades olika regeringar till ett politiskt åtagande om att åstadkomma jämställdhet, utveckling och fred.
Det kom att bli en vattendelare för jämställdheten. Det visade att en förändring var möjlig. Världsledare enades om framsteg i fråga om kvinnors rättigheter – med fokus på konkreta åtgärder.
Att trettioårsdagen nu infaller ger anledning till både eftertanke och förnyad beslutsamhet.
Det har gjorts viktiga framsteg, men förändringstakten är fortfarande oacceptabelt långsam. På vissa håll håller framstegen till och med att vändas i bakslag. Jag är djupt oroad över denna tillbakagång.
Vi får inte tillåta ett nytt normaltillstånd där mödrar har haft större friheter än deras döttrar har.
Bristande jämställdhet är något skadligt. I värsta fall kan det till och med innebära döden för kvinnor och flickor. Könsrelaterat våld kan, liksom hinder för tillgången till hälso- och sjukvård, inklusive SRHR-tjänster, få förödande konsekvenser.
Det är livsviktigt att kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter försvaras. Varje människa har rätt att fatta välgrundade beslut om sin egen kropp och rätt att bestämma över sin egen framtid. Rent konkret innebär det att ha tillgång till preventivmedel och säkra och lagliga aborter och att få den graviditets- och förlossningsvård som behövs.
Att kvinnor och flickor får ökat inflytande stärker den ekonomiska tillväxten, ger upphov till innovation och skapar samhällen med större välstånd och motståndskraft. På Sveriges dagordning för utveckling är kvinnors ekonomiska egenmakt en central punkt. När kvinnor har lika tillgång till utbildning, avlönat arbete, resurser och finansiella tjänster ger det en skjuts åt hela grupper och ekonomier.
Sverige är fast beslutet att driva på för framsteg på jämställdhetsområdet tillsammans med andra medlemsstater och civilsamhället. Jag vill försäkra er om att Sveriges hållning ligger fast när det gäller jämställdhet, lika rättigheter och ökad delaktighet för kvinnor och flickor.
Jag blickar ut över er som är här och ser möjligheter: vi kan göra skillnad. Vi har ett ansvar att ge uttryck åt det som är angeläget för de som inte är här. Som regeringar måste vi föra en dialog med icke-statliga aktörer. Civilsamhället är vår kritiske vän.
Tillsammans kan vi driva på mot de som driver emot framsteg. Och driva utvecklingen vidare framåt för kvinnors och flickors rättigheter.
I dag uppmärksammar vi en anmärkningsvärd prestation, nämligen att Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking antogs 1995. Vid det tillfället samlades olika regeringar till ett politiskt åtagande om att åstadkomma jämställdhet, utveckling och fred.
Det kom att bli en vattendelare för jämställdheten. Det visade att en förändring var möjlig. Världsledare enades om framsteg i fråga om kvinnors rättigheter – med fokus på konkreta åtgärder.
Att trettioårsdagen nu infaller ger anledning till både eftertanke och förnyad beslutsamhet.
Det har gjorts viktiga framsteg, men förändringstakten är fortfarande oacceptabelt långsam. På vissa håll håller framstegen till och med att vändas i bakslag. Jag är djupt oroad över denna tillbakagång.
Vi får inte tillåta ett nytt normaltillstånd där mödrar har haft större friheter än deras döttrar har.
Bristande jämställdhet är något skadligt. I värsta fall kan det till och med innebära döden för kvinnor och flickor. Könsrelaterat våld kan, liksom hinder för tillgången till hälso- och sjukvård, inklusive SRHR-tjänster, få förödande konsekvenser.
Det är livsviktigt att kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter försvaras. Varje människa har rätt att fatta välgrundade beslut om sin egen kropp och rätt att bestämma över sin egen framtid. Rent konkret innebär det att ha tillgång till preventivmedel och säkra och lagliga aborter och att få den graviditets- och förlossningsvård som behövs.
Att kvinnor och flickor får ökat inflytande stärker den ekonomiska tillväxten, ger upphov till innovation och skapar samhällen med större välstånd och motståndskraft. På Sveriges dagordning för utveckling är kvinnors ekonomiska egenmakt en central punkt. När kvinnor har lika tillgång till utbildning, avlönat arbete, resurser och finansiella tjänster ger det en skjuts åt hela grupper och ekonomier.
Sverige är fast beslutet att driva på för framsteg på jämställdhetsområdet tillsammans med andra medlemsstater och civilsamhället. Jag vill försäkra er om att Sveriges hållning ligger fast när det gäller jämställdhet, lika rättigheter och ökad delaktighet för kvinnor och flickor.
Jag blickar ut över er som är här och ser möjligheter: vi kan göra skillnad. Vi har ett ansvar att ge uttryck åt det som är angeläget för de som inte är här. Som regeringar måste vi föra en dialog med icke-statliga aktörer. Civilsamhället är vår kritiske vän.
Tillsammans kan vi driva på mot de som driver emot framsteg. Och driva utvecklingen vidare framåt för kvinnors och flickors rättigheter.