Margot Wallström: Tal vid folk och försvars rikskonferens 2018

Eders Majestät, excellenser, bästa åhörare.

"Det angår också dig om det brinner hos grannen."

Sade den romerska poeten Horatius för ungefär två tusen år sedan. Detsamma gäller idag, även om säkerhetsutmaningarna blivit globala och mycket mer komplexa.

Klimatförändringar, smittsamma sjukdomar och brist på vatten är idag reella hot på samma sätt som traditionella hot från militära konflikter, terrorism, cyberattacker eller det allvarliga hotet mot vår säkerhet i form av kärnvapen. Grannskapet har blivit globalt och utrikespolitik blir inrikespolitik som vi sett tydligt i Syrien-kriget.

Jag har blivit ombedd att tala om de säkerhetspolitiska utmaningarna i en globaliserad värld. En viktig inriktning eftersom en bred utrikes- och säkerhetspolitik behövs mer än någonsin.

***

Politikens, regeringens och min uppgift är att värna medborgarnas trygghet. Målet måste vara att varje människa ska känna trygghet i sig själv, sin familj, men också i sitt samhälle, sitt land och i världen.

Att bygga säkerhet tillsammans med andra är - och har under lång tid varit centralt i svensk säkerhetspolitik. Ansatsen präglar vårt förhållningssätt både avseende vårt närområde och i förhållande till konflikter på den globala arenan.

Att bryta konfrontationernas, avskräckningens och nollsummespelets falska logik i syfte att skapa gemensamma fördelar för alla involverade är i grunden vad en gemensam säkerhet handlar om.

Därför är en grundbult för vår säkerhetspolitik våra fördjupade bi- och multilaterala samarbeten med länder och organisationer i vårt närområde och globalt. I EU ökar samarbetet på bred front; i Norden och Östersjöområdet, tillsammans med Finland, i FN och med Nato och genom en stark transatlantisk länk. Sveriges röst hörs också i OSSE och Europarådet när vår gemensamma säkerhet undermineras av att journalister mördas, val manipuleras eller rättsstatligheten sätts ur spel.

***

Regeringen bygger Sveriges trygghet inom alla områden. Från ökad nationell

försvarsförmåga till internationella insatser. Vår långsiktiga säkerhetspolitiska doktrin av militär alliansfrihet är utgångspunkten.

Jag vill idag tala om tre områden som jag tror är centrala för att förstå säkerhetspolitikens globala utmaningar idag.

1. Vilka är våra globala utmaningar?
2. Vilka trender ser vi framöver?
3. Vilka konkreta åtgärder finns för att möta dessa?

Vi befinner oss sedan några år i en mycket föränderlig säkerhetspolitisk situation. Det ser vi på alla nivåer – globalt, transatlantiskt och europeiskt, liksom i vårt eget närområde. Kanske kan man säga att vi 2014 lämnade post kalla kriget-eran. Vi saknar ännu ett begrepp för den nya tid vi gått in i. Många talar om en värld i obalans.

Vi befinner oss i en brytningstid, där institutioner, värderingar och normer som legat till grund för den regelbaserade multilaterala världsordningen ifrågasätts eller undermineras från flera olika håll.

Kompassriktningen måste utgå från Sveriges grundläggande, långsiktiga intressen och värderingar. Därför är vår utrikespolitik kompromisslös i sitt försvar av den regelbaserade multilaterala ordningen.

Det har alltid varit av stor vikt för små eller medelstora länder att få respekt för sina rättigheter och vägval. Därtill kommer att Sverige är – och ska förbli - ett öppet land, på alla områden nära sammanflätat med omvärlden. Därför är vi också i stort behov av en väl fungerande internationell ordning med tydliga regler.

Kärnan i världsordningen är FN:s säkerhetsråd och FN-stadgan. Sverige verkar varje dag för att rådet ska ta sitt ansvar för internationell fred och säkerhet, och för att FN-stadgan ska upprätthållas.

De 70 år som FN har existerat visar tyvärr hur dessa regler gång på gång har ignorerats och i många fall även misslyckats med sitt syfte. Men en värld utan regler, där den starkes rätt råder, hade varit en mycket osäkrare plats.

Sverige är nu halvvägs genom vårt tvååriga medlemskap i säkerhetsrådet.

Sedan vi påbörjade arbetet i januari 2017 har Sverige etablerat sig som en trovärdig och inflytelserik medlem. För att nå resultat krävs en lyhörd och aktiv diplomati kombinerat med politiskt mod.

Vi står upp för våra värderingar och principer av folkrätt, mänskliga rättigheter, jämställdhet och ett humanitärt perspektiv.

Regeringens säkerhetsrådsarbete för förebyggande av konflikter är av största vikt för vår egen säkerhet. Lokala kriser eskalerar snabbt till regionala konflikter och riskerar att sluta i svårlösliga krig mellan såväl stater som icke-statliga stridande parter.

Något som i vår globala värld även kan få konsekvenser för svensk säkerhet i form av ökad risk för terrorattentat.

I vårt närområde ser vi hur det ryska agerandet i Ukraina utmanar den europeiska säkerhetsordningen på ett sätt som vi inte sett sedan den etablerades för 25 år sedan.

Även om Ukraina inte längre är medlem av FN:s säkerhetsråd kommer

Sverige att verka för att Ukraina fortsatt står på säkerhetsrådets dagordning.

Nu pågår en diskussion om en eventuell fredsbevarande FN-insats i Ukraina.

Detta är något som även Ukraina efterfrågat.

En sådan mission måste återupprätta Ukrainas territoriella suveränitet och verka i hela konfliktområden, inklusive gränsen mot Ryssland. Skulle detta lyckas kan det vara ett avgörande steg mot en politisk lösning.

Instabiliteten i Mellanöstern är ett annat tydligt exempel. Den mest omtalade konflikten har varit Syrien där återkommande vetoanvändningar har försvårat vägen mot en diplomatisk lösning.

I Jemen är den humanitära situationen fortsatt mycket allvarlig och miljontals människor är nu helt beroende av humanitärt stöd för att kunna överleva. I såväl Syrien som Jemen har Sverige varit drivande för att humanitära resolutioner antagits i säkerhetsrådet.

Situationen för Rohingya-befolkningen i Myamnar är bortom fasansfull. Omfattningen och systematiken i de övergrepp som vi sett rapporteras om visar att det kan utgöra brott mot mänskligheten. Därför är säkerhetsrådets fortsatta involvering i situationen avgörande, något Sverige återkommande lyft.

Sverige har varit drivande för att förbättra FN:s och humanitära organisationers tillträde och ställt krav på att folkrätten måste respektera i samtliga dessa tre exempel.

Men Sveriges bidrag till fred och säkerhet är bredare än bara säkerhetsrådet och genomsyrar hela det internationella samarbetet.

Ta den globala uppvärmningen - det långsiktigt största hotet mot mänsklighetens överlevnad: Sverige har ett ambitiöst mål om att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer och vi ger störst stöd per capita till utvecklingsländer genom multilaterala klimatfonder.

Ta fattigdomsbekämpningen: Sverige är ett av de länder som ger mest till utvecklingssamarbete. Vi är världsledande inom humanitärt bistånd som mildrar effekter av krig, konflikter och kriser.

Ta den internationella krishanteringen: Sverige lämnar ett centralt truppbidrag till FN:s insats i Mali. Vi deltar solidariskt i insatserna i Afghanistan och Irak. Vi är ett av få länder som bidragit till alla EU:s krishanteringsinsatser. Sverige är världsledande inom den civila krishanteringen.

Ta handeln: Sverige är inom EU och globalt en av de starkaste förespråkarna för att värna frihandeln. Historien visar vilka risker som en ond cirkel av protektionistiska och isolationistiska åtgärder kan medföra även för internationell fred och säkerhet.

Ta regeringens initiativ för en feministisk utrikespolitik. Forskning visar att jämställda samhällen är mer fredliga. Under Sveriges första år i säkerhetsrådet omnämns kvinnor i samtliga säkerhetsrådets uttalanden om krissituationer; motsvarande siffra år 2016 var 69 procent.

Jag vill här också passa på att påminna om den Anna Lindh professur som ska tillsättas vid försvarshögskolan nu i år. En professur som ska ägnas åt forskning om kvinnors roll i konflikter och fredsprocesser, ett alltför outforskat område.

Vidare är Nordkoreas olagliga kärnvapenprogram, det förmodligen allvarligaste hotet mot global säkerhet. Genom en rad resolutioner har sanktionerna mot landet skärpts.

Sverige understryker nu vikten av att alla FN:s medlemmar måste ta sitt ansvar och implementera sanktionerna. Men det räcker inte med sanktioner utan diplomatiska kontakter måste till för att nå en fredlig lösning.

Krisen på koreahalvön och vårt fortsatta stöd till kärnavtalet med Iran - men även den övriga omvärldsutvecklingen, visar på nödvändigheten av konkreta framsteg i frågan om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen.

Risken för att kärnvapen faktiskt kan komma att användas bedöms idag som större än på mycket länge. Passivitet är inte ett alternativ.

Den avgörande utmaningen blir att häva den polarisering som präglar det internationella samarbetet i dessa frågor. För detta krävs ett starkt och uthålligt politiskt engagemang.

En huvuduppgift blir att stärka icke-spridningsfördraget NPT och dess roll som det centrala ramverket på området inför den viktiga översynskonferensen 2020.

För att översynskonferensen ska bli en framgång vill Sverige redan nu driva på för förhandlingar som ger resultat. Därför kommer vi att ta initiativ för att motverka den rådande polariseringen inom nedrustningsområdet.

Tillsammans med såväl kärnvapen- som icke-kärnvapenländer avser vi aktivt bidra till förslag som stödjer NPT och kärnvapennedrustning.

Riskreducering, transparens, nedrustning av taktiska kärnvapen och negativa säkerhetsgarantier är särskilt angelägna frågor.

Vi ska fullt ut utnyttja alla de multilaterala fora som står oss till buds, inklusive FN:s säkerhetsråd, IAEA och nedrustningskonferensen CD.

Jag vill återupprepa det som statsministern sa i sitt tal. Vi får aldrig tappa fokus från målet om en värld fri från dessa fruktansvärda massförstörelsevapen. I detta arbete måste alla vägar prövas och vi räds inte att ta ledartröjan.

***

Allt detta är delar av en helhet. Det är investeringar i konfliktförebyggande och i förlängningen i vår egen säkerhet. Och det är investeringar i upprätthållandet och utvecklandet av den världsordning vi är så beroende av.

Alternativet är en utveckling mot ett självhjälpssystem – var och en för sig och där den starkes rätt gäller. Det är en dystopi både för säkerheten i vår del av världen och för den globala utvecklingen.

Därför viker vi aldrig i vårt försvar av den regelbaserade världsordningen och den europeiska säkerhetsordningen, vars kärna är varje lands rätt att själv fritt bestämma sina säkerhetspolitiska vägval, en rätt som vi värnar för andras och för egen del.

För Sverige är det oersättligt med ett EU som är handlingskraftigt inom säkerhetspolitiken, som håller ihop och agerar gemensamt på en grundval av ömsesidig solidaritet och gemensamma värderingar.

Det är inget vi kan ta för givet. För ett år sedan skakade fundamenten, efter Brexit och inför de nederländska och franska valen.

Vi måste vara ärliga med att Europas utmaningar är långt ifrån över, än är hoten mot EU:s sammanhållning högst verkliga.Men EU har de senaste åren också stärkt vår säkerhet på avgörande sätt. Till exempel genom förhandlingarna om Irans nukleära program – och genom att upprätthålla JCPOA-avtalet, som förhandlats fram.

Genom att leda den historiska dialogen mellan Serbien och Kosovo och förebygga en hotande konflikt i Makedonien förra året. Genom det samlade och tydliga svaret på Rysslands olagliga annektering av Krim och destabilisering av östra Ukraina.

Europa måste ta större ansvar för sin egen säkerhet. Regeringen vill fortsatt stärka EU som utrikes- och säkerhetspolitisk aktör på stor bredd. Unionens globala strategi är kompassen i detta arbete. Vi ska tillhöra kärnan av den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken.

Sverige ska därför aktivt bidra till EU:s permanenta strukturerade samarbete på försvarsområdet. Pesco ska underlätta för EU att nå en högre ambitionsnivå gällande extern krishantering.

I grunden handlar detta om att stärka EU:s säkerhetspolitiska handlingsfrihet och trovärdighet. Det är viktigt att EU har faktisk möjlighet att genomföra alla de insatser som vi säger att vi ska kunna, och som vi kan se säkerhetspolitiskt behov av.

***

Lika viktigt är det att stärka EU:s civila förmågor för att förebygga och hantera konflikter. Det måste bli EU:s roll att vara världsledande i fredsbyggande.

Ingen annan aktör kommer kunna ta detta ansvar. Sverige leder dessa ansträngningar tillsammans med Finland och Tyskland. Det finns fem områden där jag vill se tydliga framsteg under 2018.

För det första: EU:s förmåga att reagera snabbt måste stärkas ytterligare. Från svensk sida är vi beredda att ställa ett specialiserat team av civila förmågor från hela bredden av rättskedjan till unionens förfogande.

För det andra: Sverige är redo att, genom MSB, i år börja tillhandahålla ett strategiskt lager för nödvändig materiel och utrustning som kan korta startsträckan för nya insatser.

För det tredje: en substantiell civil kapacitetsplan som lägger fast hur vi kan minska gapet mellan vad EU idag har förmåga att göra, och vad det försämrade säkerhetsläget kräver att unionen gör. Den bör följas upp, redan i år, av en pakt för att stärka civil GSFP – ett slags civilt Pesco.

För det fjärde: vi vill under året utvidga EU:s civila stabiliseringsinsats i Irak, som tillkommit på svenskt initiativ för att stödja landet efter att Daesh nu besegrats militärt. Insatsen ska fortsatt verka i nära samarbete med FN.

För det femte: stärkt samarbete med partnerländer. Det är av strategisk betydelse att EU och Storbritannien kan ha ett nära och djupt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete även framledes. Men jag ser också nya möjligheter att stärka samarbetet med andra partners, t ex Norge och länderna i det Östliga partnerskapet.

Detta krävs för att EU ska bli en internationell aktör att räkna med, något som ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse.

Som sista område vill jag tala om vikten av förtroendeskapande insatser och åtgärder för att bygga säkerhet.

Ett av Sveriges nationella säkerhetsintressen, är att främja stabilitet och säkerhet i vårt närområde. Genom att upprätthålla den europeiska säkerhetsordningen värnas grundprinciperna om territoriell integritet och suveränitet samt självständiga säkerhetspolitiska val.

Genom förtroendeskapande åtgärder för ökad transparens och förutsägbarhet bidrar vi till att minska risken för militära konflikter. Vi bidrar också till att öka förutsättningarna för konstruktiv dialog mellan länder och organisationer.

OSSE:s breda säkerhetsbegrepp, där demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer utgör en central del av detta.

I förberedelserna för försvarsmaktsövning Aurora 2017 informerade vi om övningen både inom OSSE och i Nato. Vi utfärdade en inbjudan till frivillig inspektion i enlighet med Wiendokumentet till samtliga kuststater runt Östersjön, inklusive Ryssland.

Ett tredje exempel är att vi för 2018 har tillfört ytterligare resurser för freds och säkerhetsfrämjande i vårt närområde och i Europa.

Under 2017 tog Sverige över ordförandeskapet i Östersjöstaternas råd och i

Barentsrådet. De utgör arenor där vi har kontinuerlig kontakt och dialog med Ryssland och där konkreta samarbetsprojekt genomförs. Sådant regionalt samarbete –där även Ryssland ingår – bidrar till att bygga förtroende. Det förstärker banden mellan länder och folk i Östersjöregionen och bidrar därmed till stabilitet och säkerhet i bred bemärkelse. Dessa folk till folk kontakter är viktiga.

N5 och NB8 är två ytterligare säkerhetspolitiska ordförandeskap som Sverige innehar under 2018. Dessa är viktiga komplement till andra samarbeten som FN, EU, OSSE och Nato.

***

Åhörare,

För att återvända till min inledning så angår det i högsta grad även oss om det brinner hos grannen.

När omvärlden blir osäkrare är det inte läge att isolera sig eller dra sig tillbaka från den internationella arenan. Regeringen kommer att fortsätta det internationella arbetet för en tryggare värld.

Vi gör det i FN:s säkerhetsråd där vårt andra medlemskapsår just påbörjats, vi gör det med en kraftfullare utrikespolitik tillsammans med EU, vi gör det i vår tydliga politik för konfliktförebyggande – vi gör det med mer, inte mindre, samarbete.

Det är vad som ytterst stärker Sveriges trygghet.