Det är en strimma hav, som glimmar grå vid himlens rand, den har en mörkblå vägg, som liknar land, det är där min längtan vilar innan den flyger hem.
Dessa rader skrev den finlandssvenska poeten Edith Södergran år 1916.
Edith Södergran levde i ett Norden som vi knappast skulle ha känt igen. Våra länder var bland de fattigaste i Europa. I början av seklet fanns det risk för inbördeskrig mellan Sverige och Norge. De växande spänningarna i Europa slet till slut isär kontinenten i första världskriget. Hennes hemland Finland drabbades av ett blodigt inbördeskrig efter revolutionen. Och vilka plågor hann hon inte se, eftersom hon dog år 1923, bara 31 år gammal.
Det är långt ifrån det Norden vi känner idag: en region med ett världsledande välstånd öppenhet och samarbete. En region med världsledande trygghet.
Edith Södergran levde i ett Norden som vi knappast skulle ha känt igen. Våra länder var bland de fattigaste i Europa. I början av seklet fanns det risk för inbördeskrig mellan Sverige och Norge. De växande spänningarna i Europa slet till slut isär kontinenten i första världskriget. Hennes hemland Finland drabbades av ett blodigt inbördeskrig efter revolutionen. Och vilka plågor hann hon inte se, eftersom hon dog år 1923, bara 31 år gammal.
Det är långt ifrån det Norden vi känner idag: en region med ett världsledande välstånd öppenhet och samarbete. En region med världsledande trygghet.
Jag pratar ofta om trygghet, eftersom jag anser att det är bland det viktigaste vi kan göra för människan: att skapa trygghet. Trygghet är målet med en socialdemokratisk politik.
Och att idag fira nordens dag, är att fira den trygghet som vi gemensamt har skapat – genom en kultur av samarbete och en politisk tradition där välfärd och jämlikhet har varit vägledande.
Vilken symbolik, för övrigt, att vi gör det här på Stockholms centralstation.
Vilken symbolik, för övrigt, att vi gör det här på Stockholms centralstation.
Härifrån ligger Oslo och Köpenhamn bara några timmar bort.
Utanför UD flaggar vi med de nordiska flaggorna idag.
* * *
Jag ska fatta mig kort, och ge tre framåtblickande ambitioner med det nordiska samarbetet.
För det första vill jag att norden ska vara en förebild för resten av världen. Genom vårt engagemang i klimatfrågan. Genom vår politik för jämställdhet och jämlikhet, och genom vårt kunnande när det gäller innovation och digitalisering.
För det första vill jag att norden ska vara en förebild för resten av världen. Genom vårt engagemang i klimatfrågan. Genom vår politik för jämställdhet och jämlikhet, och genom vårt kunnande när det gäller innovation och digitalisering.
För det andra vill jag att vår region ska bli gränslös på riktigt. Människor som rör sig mellan våra länder ska inte bromsas av hinder och snårig byråkrati. Vi och våra myndigheter arbetar ständigt med att röja gränshinder, och det ska vi bli ännu bättre på. Det kan handla om utbildning och rätt till CSN, om förskoleplatser, om skoterkörning och om skattefrågor.
För det tredje vill jag slå ett slag för den nordiska kulturen och utbytet mellan våra människor. Jag ska vara ärlig: jag tycker att det är synd när unga svenskar och danskar idag umgås på engelska. Och det är synd att vi svenskar kan så lite finska och isländska. Men nog finns det hopp – det verkar som att en hel generation unga svenskar har lärt sig norska genom tvserien Skam!
* * *
På det sättet – både genom att ta sig an de stora frågorna, och genom att jobba med de konkreta detaljerna – kan vi tillsammans fortsätta att se till att Norden ska vara tryggaste och kanske till och med bästa platsen på jorden att leva på.