Stort tack för möjligheten att komma hit!
Jag ska prata om vikten av ett levande kulturliv.
Om vad som behövs för att Sverige ska vara starkt.
Men jag måste börja någon helt annanstans – om den tid vi lever i.
Världen som vi känner den omdanas just nu rakt framför ögon.
Den ordning som byggdes upp ur ruinerna av andra världskriget;
Med internationell rätt, internationella domstolar och internationella organisationer som FN, EU och NATO;
Som har gjort fiender till vänner.
Den ordning som har möjliggjort handel mellan länder, som har varit så viktig inte bara för svensk exportindustri;
Utan för stabiliteten i vår del av världen.
Den skakar i grunden. Världen av igår finns inte mer.
Uttalandena och agerandet vi sett från Trumpadministrationens sida kring Grönland, och mot Europa, saknar motstycke.
Tullhotet mot Europa må vara avblåst just nu, men här har vi inte råd att ha några illusioner.
Europa kommer fortsätta prövas. Sverige kommer fortsätta prövas.
I det läge vi befinner oss i finns det inget som helst utrymme för svaghet eller naivitet.
Och vi i Sverige ska göra vår del.
Vi ska bygga ett Sverige som präglas av en stark samhällsgemenskap.
Så att vårt land kan stå starkt i en osäker tid;
Så att Sverige kan vara tryggt när det stormar på världshaven!
***
Det finns bara några få tillfällen i livet där man känner hur marken under en förflyttas.
Hur de politiska kontinentalplattorna skiftar.
Den tid vi lever i är på många sätt avgörande.
Den globala kampen, den utveckling vi ser i Sverige och många andra länder;
Handlar om en helt grundläggande fråga.
Helt existentiell för vårt sätt att leva.
Hur vill vi egentligen att världen och våra samhällen ska vara organiserade?
Och här står två radikalt olika sätt att se på världen emot varandra.
Det auktoritära – där samhället byggs uppifrån och ned.
Där det är makten, den starke ledaren, som styr vad vi ska tycka och tänka.
Som splittrar. Delar upp. Som inte vill bli utmanad, inte ifrågasatt.
Där det fria kulturlivet pressas tillbaka – eftersom att det största hotet mot den auktoritära ordningen är den fria tanken.
Mot det står en demokratisk samhällsmodell.
Där vi bygger samhället nedifrån och upp.
Från föreningar, civilsamhället, idrottsrörelsen, folkbildningen – upp till vår parlamentariska demokrati.
Ett samhälle där tankar får brytas fritt, där vi får utmana, tänja på gränser.
Där det finns ett egenvärde i att många deltar, att det är ett myller av röster.
Vänner,
Det här är en ödesfråga.
Vi är inte den första generationen som ställs inför att välja väg.
Vi är inte de första som ser hur världen delas upp mellan demokratiska och auktoritära krafter.
Sannolikt inte de sista heller.
Men det här är en kamp som vi ska ta.
Och mina vänner – det här är en kamp som vi ska vinna!
***
Vänner,
Ett fritt och starkt kulturliv är en helt omistlig del av en levande demokrati.
Ja, litteratur kan vara avkoppling. Men det är också ett av de bästa verktygen vi har för att leva oss in i andra människors livssituation;
Att formulera det ännu ej tänkta.
Och visst kan scenkonst vara underhållning. Men det är också ett sätt att gestalta hur det är att vara människa.
Att visa det ännu ej sedda.
Musik kan vara förströelse. Men det är också ett universellt språk mellan människor;
Ett sätt att höra det ännu ej hörda.
Ord, toner, och rörelser kan förflytta berg.
Fälla regimer.
Bygga gemenskap mellan människor.
Förvandla det omöjliga till det möjliga.
Det är just därför de auktoritära krafterna är livrädda för det fria kulturlivet. Det är därför de vill kontrollera det. Kuva det.
Och just därför menar jag också att det är farligt att anse att varje beståndsdel av kulturen ska vara kommersiellt gångbar.
För kulturen har en andra uppgifter än att bara vara lönsam.
En av kulturens uppgifter är att provocera, förflytta tankar. Tänja gränser.
Det är centralt för ett levande demokratiskt samhälle att det inte bara är de kommersiella krafterna som styr.
Och det är en angelägenhet för oss alla.
Och det, mina vänner.
Det är värt att betala för!
***
Vänner,
I valet i höst kommer jag att söka mandat för att leda Sverige i en ny riktning.
Sanningen är att under allt för lång tid, under flera decennier, har det här landet gått åt fel håll.
Sverige har halkat efter. Glidit isär. Blivit svagare.
Och det är en utveckling som har eldats på de senaste åren.
Lönen räcker till allt mindre när priserna har rusat.
Många känner att det är otryggt i bostadsområdet;
När kriminaliteten kryper allt närmare och längre ner i åldrarna.
Allt fler märker i vardagen att välfärden inte räcker till.
Att man får vänta för länge på att få träffa en läkare, att det bara blir stökigare i barnens klassrum.
Allt för många får vänta allt för länge på att träffa en läkare. Klassrummen är överfulla och stökiga.
Nu är söndagsstek och smör en lyxvara som ska vara få förunnade.
Vårt land förtjänar bättre än så här.
Det här är varför Sverige behöver en ny riktning.
Och ja – jag söker naturligtvis mandat för att driva en ny ekonomisk politik.
För en stark svensk ekonomi som märks i din plånbok.
Jag söker självklart mandat för att göra Sverige tryggt igen.
Och jag vill driva en helt annan politik för välfärden. Där statsbidragen räknas upp i takt med kostnadsökningarna, så att vi kan sätta stopp för de automatiska nedskärningarna.
Kommer ni ihåg Rut i Arboga? Som fick söndagssteken indragen på äldreboendet när kommunen var tvungen att spara;
För att statsbidragen inte har höjts när kostnaderna har ökat.
I måndags var jag i Arboga och träffade Rut och alla andra på hennes äldreboende.
Nu har kommunen gripit in. Söndagssteken är tillbaka.
Och det var de naturligtvis glada för.
Men när jag frågade vad som var bäst med äldreboendet – vet ni vad de svarade?
Jo, både gympan och bingon var okej. Det är kul när det är lite aktiviteter.
Men det som var allra bäst;
Det som var en riktig ljusglimt i vardagen vid sidan av söndagssteken;
Det var kulturen. När det kom någon och uppträdde, och sjöng lite.
När det visades film. Det var det allra bästa.
Allt det som fyller livet med glädje och mening.
Och det sätter ju fingret på något.
För ska vi klara av att vända utvecklingen i ekonomin, bygga en stark välfärd och göra alla bostadsområden tryggare;
Ja, då måste vi bygga en stark samhällsgemenskap.
Och i detta har kulturen helt uppenbart en avgörande roll.
Det är därför jag vill se större satsningar på regional kulturverksamhet, på att utveckla Kulturskolan så att vi kan nå fler barn;
Det är därför jag vill satsa på fler samlingslokaler, och på våra världsarv.
Kulturen är en nyckel till en stark samhällsgemenskap. Och det bygger på att den är tillgänglig för det stora flertalet.
I ett Sverige där vi känner större samhörighet med varandra;
Där vi möts;
Där kommer vi också att kunna lösa svåra samhällsproblem tillsammans.
Så, vänner.
Jag söker mandat för att bli Sveriges statsminister och leda vårt land i en ny riktning.
För att bygga ett helt samhälle. Som präglas av gemenskap och sammanhållning.
Det är precis det som har varit Sveriges styrka.
Historien visar det tydligt mina vänner,
Vårt land är som starkast när vi håller ihop!
***
Vänner,
På samma sätt som vi blir starka när vi håller ihop;
Blir vi svagare när vi är splittrade.
Jag är övertygad om att vi behöver mer av samarbete i vårt land.
Oavsett hur valutgången blir i september;
Så hoppas jag vi kan gå mot en kultur som präglas mer av samarbete, av förståelse.
Att vi tar steg mot ett politiskt samtal som präglas av respekt.
Det finns ju uppenbara saker som vi skulle kunna komma överens om brett i politiken.
Som vi har gjort med utbyggnaden av totalförsvaret, där åtta partier är överens om inriktningen. Det är viktigt.
Det behöver vi mer av.
Vi hade kunnat komma överens om den energiöverenskommelse som både industrin och fackförbunden kräver, och som skulle ge lägre elpriser.
Jag har sagt att jag vill se en tioårspakt med Moderaterna för att knäcka gängen och stoppa nyrekryteringen, så att alla de som kämpar i socialtjänsten, polisen och skolan får långsiktiga förutsättningar.
Självklart ska vi ha en frisk och livlig politisk debatt.
Men jag är genuint bekymrad över en amerikanisering av svensk politik.
Av att polariseringen får slå rot;
När vi låter meningsskiljaktigheter bli oöverstigliga konflikter;
När vi eldar på konflikter för konflikters skull.
Då blir vi en enklare måltavla för de krafter som vill oss illa.
Den hybridkrigföring som Ryssland och andra fientliga aktörer ägnar sig åt har som syfte att försvaga och splittra våra samhällen.
Låt mig vara glasklar.
Vi har inte råd med det. Vi har inte råd att bli splittrade och försvagas i en tid som kräver sammanhållning och styrka.
För vänner,
Vi står inför enormt krävande och kostsamma uppgifter de kommande åren.
De kommer att kräva uppoffringar av oss alla.
Vi ska rusta det svenska totalförsvaret. Vi ska bygga motståndskraft i hela samhället.
Men det är värt det. Det kommer att vara värt det.
För vi vet vad det är vi försvarar.
Sverige är inte bara landgränser på en karta.
Det är något annat;
Något mer som gör Sverige till Sverige.
Det är brassorkestern i den kommunala musikskolan som repar en tisdag kväll i februari.
Det är teatergruppen i Folkets Hus.
Knattelaget som tränar fotboll på grusplanen efter skolan.
Vi försvarar ett land där vi får en första chans, en andra chans och en tredje när livet är motigt.
Ett land där hemtjänsten knackar på hos mamma. Varje dag. Året runt.
Ett land där skönhet är en studiecirkel där vi lär oss tillsammans.
Där skogen, stranden, fjällen och ängen är till för oss alla.
Det här är Sverige.
Och vårt land, vår demokrati, vårt sätt att leva;
Är värt att försvara!
***
Vänner.
Vår demokrati förutsätter allas vårt engagemang.
Utan vanliga människors insatser tynar vårt folkstyre bort.
Det har vi gott om exempel på från historien.
Så jag vill att ni ser er om i den här salen.
Det är på oss, och på alla andra i Sverige, det hänger.
Det är vi som måste vara de samhällsmedborgare som vi vet behövs.
Det är ju precis detta som är det vackra med vår demokrati;
Att makten inte är förbehållen några få.
Besluten om hur vårt land ska styras, vilken riktning vi ska ta, ligger inte bara hos några rika och mäktiga.
Den makten är vår. Din och min.
Alla som känner från djupet av sitt hjärta att det här landet som vi älskar så mycket kan bli en bättre plats att leva på.
Att vi kan vara ett land där vi respekterar varandra.
För de vi verkligen är.
Där vi ser människan som står framför oss.
Oavsett vilket kön vi har, var vi kommer ifrån, vad vi tror på, eller vad vi jobbar med.
Inte gör skillnad på folk och folk eller splittrar för splittringens skull.
Ett land där vi kavlar upp ärmarna och jobbar hårt. Gör det som krävs.
Gör vår plikt, helt enkelt.
Det är precis det jag menar när jag säger att Sverige ska bli lite mer som Sverige.
Det land vi alla älskar.
Tack för att ni har lyssnat!
Jag ska prata om vikten av ett levande kulturliv.
Om vad som behövs för att Sverige ska vara starkt.
Men jag måste börja någon helt annanstans – om den tid vi lever i.
Världen som vi känner den omdanas just nu rakt framför ögon.
Den ordning som byggdes upp ur ruinerna av andra världskriget;
Med internationell rätt, internationella domstolar och internationella organisationer som FN, EU och NATO;
Som har gjort fiender till vänner.
Den ordning som har möjliggjort handel mellan länder, som har varit så viktig inte bara för svensk exportindustri;
Utan för stabiliteten i vår del av världen.
Den skakar i grunden. Världen av igår finns inte mer.
Uttalandena och agerandet vi sett från Trumpadministrationens sida kring Grönland, och mot Europa, saknar motstycke.
Tullhotet mot Europa må vara avblåst just nu, men här har vi inte råd att ha några illusioner.
Europa kommer fortsätta prövas. Sverige kommer fortsätta prövas.
I det läge vi befinner oss i finns det inget som helst utrymme för svaghet eller naivitet.
Och vi i Sverige ska göra vår del.
Vi ska bygga ett Sverige som präglas av en stark samhällsgemenskap.
Så att vårt land kan stå starkt i en osäker tid;
Så att Sverige kan vara tryggt när det stormar på världshaven!
***
Det finns bara några få tillfällen i livet där man känner hur marken under en förflyttas.
Hur de politiska kontinentalplattorna skiftar.
Den tid vi lever i är på många sätt avgörande.
Den globala kampen, den utveckling vi ser i Sverige och många andra länder;
Handlar om en helt grundläggande fråga.
Helt existentiell för vårt sätt att leva.
Hur vill vi egentligen att världen och våra samhällen ska vara organiserade?
Och här står två radikalt olika sätt att se på världen emot varandra.
Det auktoritära – där samhället byggs uppifrån och ned.
Där det är makten, den starke ledaren, som styr vad vi ska tycka och tänka.
Som splittrar. Delar upp. Som inte vill bli utmanad, inte ifrågasatt.
Där det fria kulturlivet pressas tillbaka – eftersom att det största hotet mot den auktoritära ordningen är den fria tanken.
Mot det står en demokratisk samhällsmodell.
Där vi bygger samhället nedifrån och upp.
Från föreningar, civilsamhället, idrottsrörelsen, folkbildningen – upp till vår parlamentariska demokrati.
Ett samhälle där tankar får brytas fritt, där vi får utmana, tänja på gränser.
Där det finns ett egenvärde i att många deltar, att det är ett myller av röster.
Vänner,
Det här är en ödesfråga.
Vi är inte den första generationen som ställs inför att välja väg.
Vi är inte de första som ser hur världen delas upp mellan demokratiska och auktoritära krafter.
Sannolikt inte de sista heller.
Men det här är en kamp som vi ska ta.
Och mina vänner – det här är en kamp som vi ska vinna!
***
Vänner,
Ett fritt och starkt kulturliv är en helt omistlig del av en levande demokrati.
Ja, litteratur kan vara avkoppling. Men det är också ett av de bästa verktygen vi har för att leva oss in i andra människors livssituation;
Att formulera det ännu ej tänkta.
Och visst kan scenkonst vara underhållning. Men det är också ett sätt att gestalta hur det är att vara människa.
Att visa det ännu ej sedda.
Musik kan vara förströelse. Men det är också ett universellt språk mellan människor;
Ett sätt att höra det ännu ej hörda.
Ord, toner, och rörelser kan förflytta berg.
Fälla regimer.
Bygga gemenskap mellan människor.
Förvandla det omöjliga till det möjliga.
Det är just därför de auktoritära krafterna är livrädda för det fria kulturlivet. Det är därför de vill kontrollera det. Kuva det.
Och just därför menar jag också att det är farligt att anse att varje beståndsdel av kulturen ska vara kommersiellt gångbar.
För kulturen har en andra uppgifter än att bara vara lönsam.
En av kulturens uppgifter är att provocera, förflytta tankar. Tänja gränser.
Det är centralt för ett levande demokratiskt samhälle att det inte bara är de kommersiella krafterna som styr.
Och det är en angelägenhet för oss alla.
Och det, mina vänner.
Det är värt att betala för!
***
Vänner,
I valet i höst kommer jag att söka mandat för att leda Sverige i en ny riktning.
Sanningen är att under allt för lång tid, under flera decennier, har det här landet gått åt fel håll.
Sverige har halkat efter. Glidit isär. Blivit svagare.
Och det är en utveckling som har eldats på de senaste åren.
Lönen räcker till allt mindre när priserna har rusat.
Många känner att det är otryggt i bostadsområdet;
När kriminaliteten kryper allt närmare och längre ner i åldrarna.
Allt fler märker i vardagen att välfärden inte räcker till.
Att man får vänta för länge på att få träffa en läkare, att det bara blir stökigare i barnens klassrum.
Allt för många får vänta allt för länge på att träffa en läkare. Klassrummen är överfulla och stökiga.
Nu är söndagsstek och smör en lyxvara som ska vara få förunnade.
Vårt land förtjänar bättre än så här.
Det här är varför Sverige behöver en ny riktning.
Och ja – jag söker naturligtvis mandat för att driva en ny ekonomisk politik.
För en stark svensk ekonomi som märks i din plånbok.
Jag söker självklart mandat för att göra Sverige tryggt igen.
Och jag vill driva en helt annan politik för välfärden. Där statsbidragen räknas upp i takt med kostnadsökningarna, så att vi kan sätta stopp för de automatiska nedskärningarna.
Kommer ni ihåg Rut i Arboga? Som fick söndagssteken indragen på äldreboendet när kommunen var tvungen att spara;
För att statsbidragen inte har höjts när kostnaderna har ökat.
I måndags var jag i Arboga och träffade Rut och alla andra på hennes äldreboende.
Nu har kommunen gripit in. Söndagssteken är tillbaka.
Och det var de naturligtvis glada för.
Men när jag frågade vad som var bäst med äldreboendet – vet ni vad de svarade?
Jo, både gympan och bingon var okej. Det är kul när det är lite aktiviteter.
Men det som var allra bäst;
Det som var en riktig ljusglimt i vardagen vid sidan av söndagssteken;
Det var kulturen. När det kom någon och uppträdde, och sjöng lite.
När det visades film. Det var det allra bästa.
Allt det som fyller livet med glädje och mening.
Och det sätter ju fingret på något.
För ska vi klara av att vända utvecklingen i ekonomin, bygga en stark välfärd och göra alla bostadsområden tryggare;
Ja, då måste vi bygga en stark samhällsgemenskap.
Och i detta har kulturen helt uppenbart en avgörande roll.
Det är därför jag vill se större satsningar på regional kulturverksamhet, på att utveckla Kulturskolan så att vi kan nå fler barn;
Det är därför jag vill satsa på fler samlingslokaler, och på våra världsarv.
Kulturen är en nyckel till en stark samhällsgemenskap. Och det bygger på att den är tillgänglig för det stora flertalet.
I ett Sverige där vi känner större samhörighet med varandra;
Där vi möts;
Där kommer vi också att kunna lösa svåra samhällsproblem tillsammans.
Så, vänner.
Jag söker mandat för att bli Sveriges statsminister och leda vårt land i en ny riktning.
För att bygga ett helt samhälle. Som präglas av gemenskap och sammanhållning.
Det är precis det som har varit Sveriges styrka.
Historien visar det tydligt mina vänner,
Vårt land är som starkast när vi håller ihop!
***
Vänner,
På samma sätt som vi blir starka när vi håller ihop;
Blir vi svagare när vi är splittrade.
Jag är övertygad om att vi behöver mer av samarbete i vårt land.
Oavsett hur valutgången blir i september;
Så hoppas jag vi kan gå mot en kultur som präglas mer av samarbete, av förståelse.
Att vi tar steg mot ett politiskt samtal som präglas av respekt.
Det finns ju uppenbara saker som vi skulle kunna komma överens om brett i politiken.
Som vi har gjort med utbyggnaden av totalförsvaret, där åtta partier är överens om inriktningen. Det är viktigt.
Det behöver vi mer av.
Vi hade kunnat komma överens om den energiöverenskommelse som både industrin och fackförbunden kräver, och som skulle ge lägre elpriser.
Jag har sagt att jag vill se en tioårspakt med Moderaterna för att knäcka gängen och stoppa nyrekryteringen, så att alla de som kämpar i socialtjänsten, polisen och skolan får långsiktiga förutsättningar.
Självklart ska vi ha en frisk och livlig politisk debatt.
Men jag är genuint bekymrad över en amerikanisering av svensk politik.
Av att polariseringen får slå rot;
När vi låter meningsskiljaktigheter bli oöverstigliga konflikter;
När vi eldar på konflikter för konflikters skull.
Då blir vi en enklare måltavla för de krafter som vill oss illa.
Den hybridkrigföring som Ryssland och andra fientliga aktörer ägnar sig åt har som syfte att försvaga och splittra våra samhällen.
Låt mig vara glasklar.
Vi har inte råd med det. Vi har inte råd att bli splittrade och försvagas i en tid som kräver sammanhållning och styrka.
För vänner,
Vi står inför enormt krävande och kostsamma uppgifter de kommande åren.
De kommer att kräva uppoffringar av oss alla.
Vi ska rusta det svenska totalförsvaret. Vi ska bygga motståndskraft i hela samhället.
Men det är värt det. Det kommer att vara värt det.
För vi vet vad det är vi försvarar.
Sverige är inte bara landgränser på en karta.
Det är något annat;
Något mer som gör Sverige till Sverige.
Det är brassorkestern i den kommunala musikskolan som repar en tisdag kväll i februari.
Det är teatergruppen i Folkets Hus.
Knattelaget som tränar fotboll på grusplanen efter skolan.
Vi försvarar ett land där vi får en första chans, en andra chans och en tredje när livet är motigt.
Ett land där hemtjänsten knackar på hos mamma. Varje dag. Året runt.
Ett land där skönhet är en studiecirkel där vi lär oss tillsammans.
Där skogen, stranden, fjällen och ängen är till för oss alla.
Det här är Sverige.
Och vårt land, vår demokrati, vårt sätt att leva;
Är värt att försvara!
***
Vänner.
Vår demokrati förutsätter allas vårt engagemang.
Utan vanliga människors insatser tynar vårt folkstyre bort.
Det har vi gott om exempel på från historien.
Så jag vill att ni ser er om i den här salen.
Det är på oss, och på alla andra i Sverige, det hänger.
Det är vi som måste vara de samhällsmedborgare som vi vet behövs.
Det är ju precis detta som är det vackra med vår demokrati;
Att makten inte är förbehållen några få.
Besluten om hur vårt land ska styras, vilken riktning vi ska ta, ligger inte bara hos några rika och mäktiga.
Den makten är vår. Din och min.
Alla som känner från djupet av sitt hjärta att det här landet som vi älskar så mycket kan bli en bättre plats att leva på.
Att vi kan vara ett land där vi respekterar varandra.
För de vi verkligen är.
Där vi ser människan som står framför oss.
Oavsett vilket kön vi har, var vi kommer ifrån, vad vi tror på, eller vad vi jobbar med.
Inte gör skillnad på folk och folk eller splittrar för splittringens skull.
Ett land där vi kavlar upp ärmarna och jobbar hårt. Gör det som krävs.
Gör vår plikt, helt enkelt.
Det är precis det jag menar när jag säger att Sverige ska bli lite mer som Sverige.
Det land vi alla älskar.
Tack för att ni har lyssnat!