Om jag i januari 2005 hade sagt till er att inom några månader kommer en flyktingamnesti genomföras hade ni förmodligen sagt att jag var naiv. Och om jag på valnatten 2010, efter att Sverigedemokraterna hade valts in i riksdagen, hade sagt till er att innan den här mandatperioden är över kommer papperslösa få rätt till vård och skola och fler människor kommer få stanna i Sverige, så hade ni förmodligen tänkt att det lät helt orealistiskt.
Men vad som verkade naivt och orealistiskt, visade sig bli verklighet. Under 2005 växte sig den kanske största folkrörelsen för papperslösas rättigheter stark. Den bestod av religiösa grupper, idrottsföreningar, skolklasser, politiska partier, enskilda individer, nystartade föreningar och ledarskribenter och blev så kraftfull att Socialdemokraterna till sist tvingades gå med på en flyktingamnesti.
Och vad som verkade helt orealistiskt den där natten när både alliansen blivit omvalda och Sverigedemokraterna gjort sitt intåg i den svenska rikspolitiken, att papperslösa skulle få stärkta rättigheter och att fler människor skulle få stanna, är idag verklighet. Vi gröna gav aldrig upp och i slutändan tvingades Moderaterna ge med sig och fler människor kommer nu få stanna i Sverige. Det var bara möjligt för att vi vände debatten från att handla om hur mycket invandring Sverige tål till hur mycket rasism vårt samhälle tål.
Idag växer sig de främlingsfientliga krafterna sig starkare runtom i Europa. Och det sker samtidigt som våra inbillade gränser kostar multum när det kommer till valutan mänskligt lidande och liv. 2000 människor dör varje år bara på vägen till Europa. På gränsen mellan USA och Mexiko käkar kvinnor p-piller för att de räknar med att våldtas och runtom i världen utnyttjas människor för att de förvägras rätten att existera.
Och när man väger samman allt det här, blir det också mycket tydligt. Det är inte invandringen som kostar – det är gränserna!
Den senaste veckan har det brunnit i Sveriges förorter. Unga, arga män använder våld i sin egen ort, mot sina egna grannar. Grannar som fått butiker, bilar, och inte minst sin trygghet, förstörd. Jag åkte själv ut till Husby i onsdags natt för att se vad som hände och det var också väldigt läskigt. Men trots det, trots att det var oerhört obehagligt, åkte jag därifrån med värme i kroppen. För jag har nog aldrig blivit så imponerad av de människor som kämpade för att stå upp emot våldet.
Människor i alla åldrar offrade sömn, familj och arbete för att visa att de inte ställer upp på våldet. De startade sms-kedjor, gick runt i området, pratade, skrattade och skrek. Tjejer försvarade sin rätt att också vara ute, mammor och pappor uppmanade fler att ansluta sig. Allt för att få slut på det våld som pågår. Lokalbefolkningen i Husby är inget annat än hjältar!
Att vissa politiska krafter väljer att skylla upploppen i förorterna på muslimer och på invandringen övertygar oss om att det bästa receptet mot rasism är att kämpa ännu hårdare för att samhälle där alla har rätt att existera. Våldet i förorterna får aldrig ses som en fråga om invandring. Våldet är ett svenskt problem och en del av Sverige – ingenting annat!
Vi behöver en gång för alla se till att de mänskliga rättigheterna gäller just alla – inte bara medborgare. Vi behöver skippa idén om att staten har rätt att välja sina invånare och istället ge människor rätten att själva välja sitt land!
Jag hoppas därför att den här kongressen tar ytterligare steg mot fri rörlighet och bifaller Grön Ungdoms yrkanden om att fri rörlighet ska ses som en mänsklig rättighet – inte för att det leder till mångfald, inte för att leder till ekonomisk tillväxt, eller ens för att det är det mest solidariska. Fri rörlighet ska ses som en mänsklig – för det enda rimliga!
Naiv är istället den som tror att det går att kontrollera människors kraft att själv bestämma vart de vill i världen! Naiv är den som tror att ett samhälle, där vi gör skillnad på människor och människor, bara på grund av var de är födda, är ett gott samhälle. Naiv är den som inte ser kopplingen mellan politikers uttalanden, oavsett partifärg, om en mer restriktiv invandringspolitik och de rasistiska gäng som den senaste natten jagat och misshandlat människor med mörk hy!
Kampen för amnesti lönade sig fastän det verkade omöjligt. Det migrationspolitiska samarbetet med alliansen gav resultat fastän det verkade otroligt. Vi lyckades med det omöjliga och vi kommer lyckas igen!