För några månader sedan blev jag tillfrågad av en journalist om att tippa hur det skulle gå för Miljöpartiet i EU-valet. I vanliga fall brukar jag försöka vara realistisk men jag drabbades i den stunden av något typ av storhetsvansinne, skickade in ett svar och tänkte inte så mycket mer på det.Men sen häromdagen så kom jag att tänka på det där igen. För vet ni vad jag hade gissat?
Jag satte Miljöpartiet som andra största parti.
Och jag vet att nu känns det helt självklart. Nu siktar vi på att bli det största partiet! Vi är ganska kaxiga. Men helt ärligt. Att vi skulle bli andra största parti i EU-valet trodde vi väl knappt själva för ens någon vecka sen.
En annan sak som också för inte så länge sedan kändes avlägset var det ju det här med jämställdhetsdebatten. Ni som minns förra valet kommer ihåg att de feministiska frågorna var lika frånvarande som Reinfeldt är i klimatdebatten. När vi krävde lika villkor fick vi höra att ”Vi lever ju ändå i världens mest jämställda land”. Och man fick den där känslan ni vet av att det var en själv som var jobbig.
Men nu det som kan verka omöjligt, svårt och faktiskt till och med lite galet kan visa sig bli sant bara några månader senare – en ny feministisk våg är här och nu är vi faktiskt Sveriges andra största parti!
Ingenting av det är konstigt. Trots att män redan tjänar mer än kvinnor, är ökade inkomstskillnader alliansens största politiska bidrag de här snart åtta åren. Samtidigt som tjejer i rättssalen fortfarande får frågor om vad de hade på sig när de blev våldtagna, så tycker alliansen att samtyckeskravets allra viktigaste uppgift är att samla damm i utredningshögen. För att inte tala om hur politiker fortfarande recenseras för sitt utseende istället för sin politik.
Nej, kära vänner. Det är dags att Sverige får en ny, feministisk regering!
Och jag tror att det är viktigt att vi tar med oss en sak, till skillnad från andra partier är vi inte oroliga över att andra feministiska partier går framåt. Vi är oroliga över ojämställdheten. Vi vill inte krossa andra partier. Vi vill krossa patriarkatet!
Och vi är inte ensamma. Allt fler börjar tröttna på att höra om unga tjejer som bryter ihop i skolan men istället för att kritisera Björklunds hårda politik säger till sig själva att ”jag har bara inte ansträngt mig tillräckligt”, eller om historier som den som min kompis som för ett tag sedan berättade för mig. ”Magda, jag blev våldtagen när vi gick på gymnasiet men jag fattade det inte förrän nu. Jag som gått runt och trott att det var mitt fel för att jag inte sa nej tillräckligt högt”
Men inte länge till. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Fler än någonsin vågar tro på förändring, höja rösten och säga ”Hörru patriarkatet. Det är inte jag. Det är du. Och det är över nu!” Därför är vi redo för att göra feminismen till en valfråga – och låta den gröna, feministiska vågen skölja över hela Sverige och ända in på regeringskansliet i höst!
Tack!