Vänner och medkämpar, gröna rebeller och gröna trotjänare:
- mer än mycket välkomna alla, till Norrland och till ett av vårt partis
kanske viktigaste kongresser.
Tid att leva är temat för denna vår 21a kongress och de orden öppnar många
tänkvärda perspektiv, tacksamt för en avgående invigningstalare.
Först av allt kommer jag att tänka på att det är hög tid att få leva ett
anständigt liv för den femtedel av människorna inom våra gränser som
kallas ”invandrare”, ”flyktingar”, ”asylsökande” eller ”nysvenskar” eller
sägs ha ”utländsk härkomst”.
-Precis som om DET skulle betyda något?! Att de bor här NU betyder något.
Nu-tid är nämligen vår viktigaste tid. Tiden då vi lever.
Jag vill korta tiden för att snabbt få bli inräknad som fullvärdig
medborgare, ge chansen att få rösta kommunalt redan genast efter att man
blivit folkbokförd. Det är också hög tid att inleda en epok då var och en
får sina meriter tagna på allvar och gott om tid att lära sig det nya
språket på en anpassad nivå. Samma SFI-grupp för både analfabeter och
högutbildade forskare som sker idag, är en skymf.
-Vad spelar härkomsten egentligen för roll? Det tillhör ju då–tiden.
Detta tjatande om etnicitet i alla sammanhang– jag struntar väl i om
människan framför mig ”är jude eller grek”, som det står i en av de
heliga böckerna. Jag frågar efter om du är att lita på just nu, om du är
demokrat, medborgare eller mot-borgare. Om du vill väl. Här och Nu.
Men människor med trauman, sorger och djupa sår i kropp och själ, har
oftast en skadad tillit och kan bli knepiga. Olika kulturella koder
formar oss olika och ger ibland olika värderingar, som inte alltid gör
vårt samspel så rosenrött.
Tyvärr kan det också ibland bli alldeles blodrött, som när unga kvinnor i
likhet med Fadime och Pela, inte längre står ut med patriarkatets
tusenåriga familjeförtryck, utan tar sig egen tid att leva sitt eget
liv.... Då löper kvinnor risk att någon tar hennes liv.
Men i motsats till ras och härkomst, spelar graden av Ångest och Lidande
en stor roll! Trasiga människor skadar lätt andra och är blinda för att de
skapar nytt lidande. Så ser det ut i privatrelationer här hemma, och så
ser det ut på t ex Västbanken och i Afghanistan eller på Balkan.
Det borde äntligen få bli tid att leva, inte längre att bara att dö, över
hela världen. Vi lever i allra högsta grad i en globaliserad värld, där
det som sker i grannlandet och på andra kontinenter angår oss alla.
Katastroferna nu i Nigeria, Kongo och Sudan är inte deras sorgliga interna
angelägenheter – det angår oss, det sker med oss!
Tat vam asi, på hindu betyder just – ”det är du”, dvs allt som sker i
världen, sker med dig själv. Hindunationalisterna som härjar med muslimer
i Indien och Pakistan i dessa dagar, har nog glömt just den passusen i
Bahavad Gita.
”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, skolen I och göra
dem” lär oss kristendomen, - har verkligen Det Godas självutnämnda
riddare Bush läst in sig på just den biten?
Hans kristna terrorbombningsfilosofi skulle jag inte vilja utsätta honom
själv, mig själv eller någon annan för. Varken i Afghanistan eller i Irak
eller varhelst han nu framöver kommer att påstå att den världsomspännande
Terrorismen finns. Se upp med de som ylar att några andra tillhör
”Ondskans axel”.
Inga människor är vaken änglar eller djävlar och någon absolut ”Ondska”
finns inte! Det där sortens ylande har i alla tider tjänat till att
rättfärdiga egna våldshandlingar i egna syften.
Krig, terrorism eller statsterrorism, -våld som våld!
För den som drabbas, kvittar det alldeles lika vad det kallas.
”Upphörande av begären, leder till upphörandet av lidande”, lär oss
buddismen, en annan av de stora fredsreligionerna, som människor också
beväpnar sig med för att få en anledning att slåss. I det buddistiskt
präglade och förr så fredliga och drömska Nepal rullar huvudena just nu.
–Vad ska det vara bra för?
Bakom kulturella skillnader, bakom tidsepokernas och folkens olika
tolkningar av profeter och gurus, innanför traditionerna och under all
religion vilar dock en urgammal och gemensam insikt om att Fred på jorden
helt är kopplat till Frid i sinnet!
Att vårt sinnes inre tillstånd skapar den yttre verkligheten.
Når man ner till den insikten bakom all tanke-bråte och bortom all
fanatism, inser man att din smärta är min, att din ångest är min. Vi är
och blir alla syskon i samma familj.
Därför blir också all smärta och allt lidande som rullas upp och upprepas
i fyra-religionshörnet Mellanöstern så plågsamt för en hel förlamad
omvärld att betrakta. Det internationella samfundet måste ingripa, NU,
för palestinier och israeler förmår inte själva skapa freden. De åberopar
varsitt heliga, men skapar bara död och förintelse.
Vi som står utanför ser emellertid ett krig med bara EN armé.
En enda, stark armé, tillhörande ett folk som fastnat i sitt eget
förflutna, så präglat av misstro och gånget lidande.
Fastnat i sin egen plågsamma då-tid, blinda för att de skapar samma
lidande, men åt andra, i nutid.
För många israeler är de som vågar påtala hur deras fattiga grannarna
lider, lika med staten Israels fiender och kallas raskt ”antisemiter”.
Grannar som de själva förtryckt och fördrivit, förnedrat och förnekat.
- Ursäkta, men jag är INTE staten Israels fiende och jag är definitivt
inte anti-semit. Men jag ser vad som sker. Just NU.
Två stater, ett delat Jerusalem, en skyddsstyrka för hotade palestinier på
ockuperad mark, stopp för vidare bosättningar samt ett tryggt återvändande
för flyktingar som levt i läger i femtio år- det skulle äntligen ge alla i
Mellanöstern en tid att leva i!
Och det skulle dessutom också ge Israel goda grannar. Så att judar och
alla sorts israeler slutligen fick den trygga platsen på jorden att leva
på, som de eftersträvat så länge.
Det här är krav relaterade till nu–tidens objektiva situation, inte till
ras eller etnicitet eller annat ovetenskapligt trams.
Uppfylldes detta skulle vi få en tid utan antisemitism och utan
anti-islamism.
En tid då kanonerna kan smidas om till plogbillar.
- En annan värld är möjlig!
Tid att leva, skulle jag också vilja tala med Alf Svensson om. Det är
något som alla de utbrända, sjukskrivna och förtidspensionerade borde fått
för länge sedan. Innan de blev oförskämda nog att belasta socialbudgeten
med sina skenande sjukkostnader för att de, som han menade, ”utnyttjar
systemet”.
Vid det här laget har nog Alf ångrat att han lät tungan slinta med vad han
verkligen ansåg. Nämligen att Arbetskraft bara är en produktionsfaktor för
kapitalet - Inte i första hand levande, sårbara, utschasade och pressade
Människor, som i själva verket hellre sliter ut sig själva, än lurar
systemet.
-Du gamla vältaliga ulv i fårakläder- var tog din berömda etik och
humansim vägen?
Borgerligheten tror nämligen inte på kortad arbetstid, en tid att leva,
av ideologiska skäl: - folk ska jobba, hjulen ska snurra, den ekonomiska
tillväxten ska öka och ökningstakten ska inte sacka. Ekonomismens och Affe
Svenssons sanna Gud är allt Mammon.
Arbetarrörelsen, i vårt land företrädda av socialdemokrater och vänstern,
står på samma sida och har också starka ideologiska skäl att inte på
allvar driva en arbetstidsreform, trots att det verkligen skulle sänka
sjuktalen och skapa daglig återhämtning.
”Lönearbete är det som adlar människan från trasproletär till proletär”,
har Marx lärt dem. Och i deras starka stat ska heller ingen tillåtas
drälla omkring och göra litet som de vill. Ordning Ska Där Råda, och Den
Ekonomiska Tillväxten Ska Vara God.
Följaktligen räknade regeringens utredare Jan Rydh upp alla tänkbara och
relevanta åtgärder för att sänka ohälsotalen och därmed statens kostnader.
Men den viktigaste – en rejäl, daglig arbetstidsförkortning saknades.
”Knas” heter lämpligt nog den arbetstidsförkortningskommitté, som har i
uppdrag att låtsas begrunda sänkt arbetstid. De visste från början att
deras verkliga uppdrag var att föreslå en extra semestervecka. Det kan ju
också sitta fint, men att sänka normen, sänka tickets pickande takt inne i
klockan, - det vågar inte svenskt etablissemang!
Vår egen gröna och noggranna ekonom, Lennart Olsen, bevisar i sin nya bok
Växa varsamt, att en sänkning av arbetstiden till 35 timmar på sikt skulle
minska tillväxtökningen. Minska ökningen;
-Alltså ändå behålla en ökning av penningflödena, men inte lika förödande
snabbt, som när alla ska tvingas hetsa på i den uttjänta 40-timmarsveckan.
På ett seminarium här på kongressen i morgon kan vi i detalj diskutera
hur det kan ske och även kanske ta del av hur t ex fransmännen, med en
grön minister i spetsen, på ett bejublat sätt lyckats fått med industrin,
behållit effektiviteten och på genomtänkt sätt utarbetat en fungerande
modell för sänkning av arbetstiden.
En större livskvalitetsreform kan knappast den gröna rörelsen arbeta för!
Just rätten till sin tid och möjligheten att leva utan överdrivet
löneslaveri, är en kärnpunkt som delar det politiska fältet. Plånbokens
frågor kontra livskvalitet och självbestämmande. ”Pengarna eller livet”,
kan man faktiskt säga.
I dagens läge är det bara Miljöpartiet som fortsätter driva på för att
systemet ska vara till för människorna. De grå partierna, enligt vad jag
nyss sa, menar uppenbarligen att det är människorna som ska passas in i
systemet - trots att ALLT pekar på att vi nått gränsen för vad vi klarar!
I belastning, i miljöstress, i psykisk utmattning och i totalkrav.
Då vill moderater att vi ska jobba mer, kristdemokrater att vi ska ”sluta
fuska”, folkpartister att vi ska flexa på arbetsgivarens villkor. Centern
vill som vanligt allting och ingenting, medan (s) pratar om
arbetstidförkortning och utlovar arbetsmiljöpaket, fast i realiteten
stretar emot allt vad de kan.
Vännerna till vänster, ja, de har släppt frågan i hopp om att komma
närmare regeringsmakten...
I skolan så borde det också vara hög tid att få börja leva och låta leva.
Inte bara förbereda sig för livet.
Många ansvarsfulla vuxna ska finnas där för att stötta och stävja, älska,
lära och förmana.
Nedskärningarnas tid gav inte barn och unga tid att lära för livet eller
LEVA i nuet, utan kanske mest utrymme att leva bus.
Sådant kostar skattepengar, kära borgerlighet. Sänk skatterna med 60
miljarder, som vi vill nästa år och försök att sen implantera de Normer ,
som ni efterlyser, utan att använda en förtryckande pedagogik!
I skolan måste finnas många skattefinansierade vuxna med utbildning,
motivation och bra lön som befolkar klassrum och korridorer, på raster och
på fritids och dagis.
I vårt nya skolprogram har vi sammanfattat att den gröna skolan och
undervisningen ska ses som en Motkraft och en Förvandlare.
Dvs en spjutspets för frimodighet, istället för att återskapa nå’n sorts
nygammal ”korrektionsanstalt för vanartiga barn”, á la Folkpartiet.
In med kunskaper, genomtänkta värderingar, mer elevinflytande och många
fler vuxna i skolan, men ut med betygen!
Tid att leva är det också i högsta grad för den kämpande demokratin:
Att Aung San Suu Kyi, den legitimt valda presidenten i Burma, slutligen
släpptes fri efter nitton månades husarrest, kan betraktas både som en
seger och ett nederlag - vart Burma nu går är inte lätt att förutsäga.
Gamla koloniserade stater har alla mycket internaliserat förtryck att göra
upp med.
Inte heller blir det lätt att se vad stödet för Le Pen ska innebära för
Frankrike i demokratiskt hänseende framöver. Landets gamla arv som
kolonialmakt har bäddat för rasism hos de övre klasserna och nu sitter en
gammal, konservativ elitist, som president i sju år till och få ett
avgörande inflytande på EU. Burrr…..
Det landet behöver verkligen tydliggöra att den gröna rörelsen ger de
radikala väljarna ett alternativ till den förslöade vänstern!
Här på hemmaplan har omständigheterna kring Osmo Vallos död visat på något
som inte är värdigt en demokrati eller en rättsstat, och Göteborgsdomarna
i första vändan efter EU- toppmötet i somras, gav också en mycket tydlig
varningsklocka om en rättstat på fall. Polisen gick åtalsfri, medan unga
aktivister betraktades som terrorister och fick väsentligt högre straff än
vad aktivister efter motsvarande demonstationer i andra länder, fick.
Att sedan också Sverigedemokrater kommer att kandidera i sextio kommuner i
höst, gör inte den svenska demokratins tillstånd bättre. Det ger oss
verkligen anledning att på djupet se om vår demokrati.
-Tål demokratin debatt med icke-demokrater?
-Ska vi gå i svaromål och låta dem bjudas in?
-Tror vi att vi fortfarande kan tiga ihjäl dem??
Lars Lejionborgs blunder med att öppna för Sten Andersson
(Sverigedemokraten i riksdagen) i TV härom kvällen, visade att media inte
kommer att ha några skrupler. Bjuds det på sensation får visst vem som
helst komma till tals på bästa sändningstid!
Jag tror det bästa sättet är att själv starkt och ofta argumentera för
solidaritet och för en generös och humanistisk politik för alla människor.
Det må vara en sliten sanning eller inte, men demokratin hotas dagligen
och måste försvaras dagligen. Den måste få leva både utom och inom
parlamenten och de formaliserade beslutsrummen.
Enligt SOM-institutet, välrenommerat och Göteborgskt, är Miljöpartiet det
parti som kraftigast står för den deltagande demokratimodellen, och som
fångar upp engagerade ungas värderingar bäst. Kontrasten är de övriga
partierna, vilka mer eller mindre föredrar ”valdemokrati”, dvs betraktar
väljarna mer som valboskap, vilka mest stör politikerna med sina krav och
plakat mellan valen. En ruggig sanning, som forskarna här ringat in.
Men vetenskap och Institut i all ära, även deras slutsatser och farhågor
må granskas. De målar samtidigt upp riskerna med alltför stark folkligt
demokratiskt deltagande. Det kan bli en fälla av särintressen, varnar de.
Men med aktiv kommunal demokrati, med skilda valdagar och många politiskt
”hungriga” medborgare som tycker, kan och vill och får komma till tals,
blir utslaget i regelrätta val, tvärtom mycket mer rättvisande och mer
förankrat, menar vi.
Ju mer ansvar man får ta, desto mer ser man till helheten och till allas
bästa!
Vår gröna demokratimodell är:
Mer uppdrag åt fler och mer fri tid att orka ta på sig både inom- och
utomparlamentariskt engagemang!!
För oss Gröna är det överhuvudtaget det levande som står i centrum för vår
uppmärksamhet. Värnandet om livet, det biologiska, likväl som det sociala,
andliga och kulturella. Varsamheten med naturens alla livsformer och vars
och ens rätt att växa och utvecklas. Barn, såväl som torskyngel, som
regnskogsinsekter, som asfaltblommor med eller utan ben.
All makalös, praktfull, överdådig, myllrande, kryllande blomstrande,
vällande mångfald har vi fått att förvalta och tjäna!
Vi, arten med det minst antalet ben och de som tror oss ha störst hjärna,
vi lyckas visst bättre med att försöka styra och kväva det levande livet,
är jag rädd. Vi asfalterar över, rovfiskar bort, sprayar ihjäl, hugger
ner, likriktar och underkuvar av hjärtans lust. Tvingar in livet på en
räls, istället för att våga låta det springa fram på egna oförutsägbara
och självvalda vägar.
Upp halv sju, transport under jord,
De minsta fantasifullaste och formbaraste, lämnas bort under sin vakna
dygnstid.
Produktion, produktion. Leverans, leverans.
Anpassning, anpassning.
Ingen återhämtning. Ingen reflexion. Ingen självverksamhet.
Åtta timmars reglerad tid. Två timmars resor.
Hemtransport och inköp av cellofanförpackad, raffinerad, likriktad näring,
avsedd för snabb upp-mickring i boendemodulen.
Avslutning på dagen med den andliga stimulans som utbudet från MTV och
Cartoon Network ger.
- Så kan man framställa vardagen om man är på riktigt
civilisationskritiskt humör.
Ibland är jag det, särskilt när jag är trött, och Miljöpartiet ska vara
det!
Vi ska vara den politiska kraft som orkar se vad som pågår och som orkar
säga Nej till livsförnekelse, stereotypi och dödsdyrkan.
Härom veckan presenterade de borgerliga partierna sitt budgetalternativ.
Recensenten i Dagens Nyheter sa beklagande att likheten är för stor och
att ”Inga ansvariga politiker ju ställer sig upp och säger nej till
tillväxt”.
-Joo, min själ!
Jag är ansvarig och för åtta år sedan, åtta mil söder härom, fick jag
svara på vad jag ansåg om ekonomisk tillväxt. Svaret jag gav då ledde mig
in i vår partistyrelse och jag ger samma svar idag: nämligen att
Kortsiktig, ekonomisk tillväxt som Överordnat Evangelium, står ofta i
direkt motsättning till det varsamma värnandet om livets tillväxt,
barnens tillväxt, själens tillväxt.
Vi gröna är ansvariga nog och modiga nog att se och säga detta. Vi är inte
som andra! Det har DN missat.
Eller har de tvärt om inte missat det...?
-Kanske fattar ändå etablissemanget vilket verkligt civilisations-
kritiskt hot Miljöpartiet är?
Kanske är vi klassade som mycket farliga? Lika fariga för olika
kortsiktiga intressen, som Israels säkerhetstjänst trodde att vi sex
miljöpartister var, när vi ville till Jenin och ta reda på sanningen för
tre veckor sedan.
Säkert lika farliga som polismästare Jaldung trodde att unga
EU-motståndare var, förra sommaren. Lika terrorist-farliga som FN tror att
de tre al Baraqat-svenskarna fortfarande är.
Vi är ett hot mot fortsatt centralism i EU och mot likriktning av
ekonomierna á la EMU. Den globala Gröna rörelsen är jättefarlig för det
globala turbo-kapitalet. (Det där ni vet, som lägger ner, flyttar, suger
ut och patenterar varhelst det behagar. )
Säg blott orden ”miljöhänsyn” och ”sociala klausuler”, så skramlar EU, WTO
och andra frihandelsklubbar upprörda med t ex gemensam arresteringsorder
eller terroristlistor.
Men nu är vi Gröna i Miljöpartiet samtidigt demokrater och har varit
synnerligt parlamentariskt uthålliga och pålitliga, trots vad det kostat
oss. Tiden som stödparti var inte ett bra sätt att bejaka vår egen
existens på, inte en riktigt bra tid för Miljöpartiet att leva i.
Men vi har stretat på duktigt med förhandlingar, propositioner, motioner,
förslag, uttalanden och åtgärder för Livsbejakelse. I riksdagen och i
regeringens departement under de fyra arbetsfyllda år som gått.
Vi har fixat de flesta av de punkter som vi gick till val på och har idag
en vacker katalog av uppnådda segrar att visa upp inför det kommande valet:
Förlängd föräldrapenning, sänkt bokmoms, friår i tolv kommuner,
fördubblade miljöanslag. Sänkt arbetsgivaravgift i stödområdet, inledd
grön skatteväxling, kompetenskonton för humankapitalets tillväxt.
Vad man än anser om värdet av (s)-samarbetet har vi verkligen redligt
förvaltat vårt parlamentariska mandat, trots vår litenhet och trots att vi
ibland kommit i mediaskugga.
Slutligen, mina vänner är det också hög tid att leva om för Miljöpartiet
från och med nu!!
Det radikalaste och minsta partiet, vi som utan penning-resurser och på
blotta viljan och idealiteten segat oss kvar på den demokratiska arenan i
tjugo år. Vi har gjort en bragd för miljön, solidariteten och demokratin!!
Nu borde vår tid att leva och inte bara överleva, komma!
Vi bör därför noga vakta på våra egna konfliktungar och vårt eget
debattklimat. Vår motståndare finns nämligen inte inom de egna leden –
nej, få organisationer hyser nog så få karriärister och så många
kompetenta oavlönade, som vi, men för att vi ska bli riktigt starka måste
vi ha ett riktigt varmt och stödjande internklimat.
I den här valrörelsen måste vi stötta de som för ut vårt budskap. Det
verkliga genomslaget för grön politik och grönt tänkande i människors
medvetande bör komma nu, efter tjugo års uppvärmning - och det gör det,
tro mig!
- Med rätt rörmodell och rätta personer i fören
Vinner Vi Valet!!!!
- mer än mycket välkomna alla, till Norrland och till ett av vårt partis
kanske viktigaste kongresser.
Tid att leva är temat för denna vår 21a kongress och de orden öppnar många
tänkvärda perspektiv, tacksamt för en avgående invigningstalare.
Först av allt kommer jag att tänka på att det är hög tid att få leva ett
anständigt liv för den femtedel av människorna inom våra gränser som
kallas ”invandrare”, ”flyktingar”, ”asylsökande” eller ”nysvenskar” eller
sägs ha ”utländsk härkomst”.
-Precis som om DET skulle betyda något?! Att de bor här NU betyder något.
Nu-tid är nämligen vår viktigaste tid. Tiden då vi lever.
Jag vill korta tiden för att snabbt få bli inräknad som fullvärdig
medborgare, ge chansen att få rösta kommunalt redan genast efter att man
blivit folkbokförd. Det är också hög tid att inleda en epok då var och en
får sina meriter tagna på allvar och gott om tid att lära sig det nya
språket på en anpassad nivå. Samma SFI-grupp för både analfabeter och
högutbildade forskare som sker idag, är en skymf.
-Vad spelar härkomsten egentligen för roll? Det tillhör ju då–tiden.
Detta tjatande om etnicitet i alla sammanhang– jag struntar väl i om
människan framför mig ”är jude eller grek”, som det står i en av de
heliga böckerna. Jag frågar efter om du är att lita på just nu, om du är
demokrat, medborgare eller mot-borgare. Om du vill väl. Här och Nu.
Men människor med trauman, sorger och djupa sår i kropp och själ, har
oftast en skadad tillit och kan bli knepiga. Olika kulturella koder
formar oss olika och ger ibland olika värderingar, som inte alltid gör
vårt samspel så rosenrött.
Tyvärr kan det också ibland bli alldeles blodrött, som när unga kvinnor i
likhet med Fadime och Pela, inte längre står ut med patriarkatets
tusenåriga familjeförtryck, utan tar sig egen tid att leva sitt eget
liv.... Då löper kvinnor risk att någon tar hennes liv.
Men i motsats till ras och härkomst, spelar graden av Ångest och Lidande
en stor roll! Trasiga människor skadar lätt andra och är blinda för att de
skapar nytt lidande. Så ser det ut i privatrelationer här hemma, och så
ser det ut på t ex Västbanken och i Afghanistan eller på Balkan.
Det borde äntligen få bli tid att leva, inte längre att bara att dö, över
hela världen. Vi lever i allra högsta grad i en globaliserad värld, där
det som sker i grannlandet och på andra kontinenter angår oss alla.
Katastroferna nu i Nigeria, Kongo och Sudan är inte deras sorgliga interna
angelägenheter – det angår oss, det sker med oss!
Tat vam asi, på hindu betyder just – ”det är du”, dvs allt som sker i
världen, sker med dig själv. Hindunationalisterna som härjar med muslimer
i Indien och Pakistan i dessa dagar, har nog glömt just den passusen i
Bahavad Gita.
”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, skolen I och göra
dem” lär oss kristendomen, - har verkligen Det Godas självutnämnda
riddare Bush läst in sig på just den biten?
Hans kristna terrorbombningsfilosofi skulle jag inte vilja utsätta honom
själv, mig själv eller någon annan för. Varken i Afghanistan eller i Irak
eller varhelst han nu framöver kommer att påstå att den världsomspännande
Terrorismen finns. Se upp med de som ylar att några andra tillhör
”Ondskans axel”.
Inga människor är vaken änglar eller djävlar och någon absolut ”Ondska”
finns inte! Det där sortens ylande har i alla tider tjänat till att
rättfärdiga egna våldshandlingar i egna syften.
Krig, terrorism eller statsterrorism, -våld som våld!
För den som drabbas, kvittar det alldeles lika vad det kallas.
”Upphörande av begären, leder till upphörandet av lidande”, lär oss
buddismen, en annan av de stora fredsreligionerna, som människor också
beväpnar sig med för att få en anledning att slåss. I det buddistiskt
präglade och förr så fredliga och drömska Nepal rullar huvudena just nu.
–Vad ska det vara bra för?
Bakom kulturella skillnader, bakom tidsepokernas och folkens olika
tolkningar av profeter och gurus, innanför traditionerna och under all
religion vilar dock en urgammal och gemensam insikt om att Fred på jorden
helt är kopplat till Frid i sinnet!
Att vårt sinnes inre tillstånd skapar den yttre verkligheten.
Når man ner till den insikten bakom all tanke-bråte och bortom all
fanatism, inser man att din smärta är min, att din ångest är min. Vi är
och blir alla syskon i samma familj.
Därför blir också all smärta och allt lidande som rullas upp och upprepas
i fyra-religionshörnet Mellanöstern så plågsamt för en hel förlamad
omvärld att betrakta. Det internationella samfundet måste ingripa, NU,
för palestinier och israeler förmår inte själva skapa freden. De åberopar
varsitt heliga, men skapar bara död och förintelse.
Vi som står utanför ser emellertid ett krig med bara EN armé.
En enda, stark armé, tillhörande ett folk som fastnat i sitt eget
förflutna, så präglat av misstro och gånget lidande.
Fastnat i sin egen plågsamma då-tid, blinda för att de skapar samma
lidande, men åt andra, i nutid.
För många israeler är de som vågar påtala hur deras fattiga grannarna
lider, lika med staten Israels fiender och kallas raskt ”antisemiter”.
Grannar som de själva förtryckt och fördrivit, förnedrat och förnekat.
- Ursäkta, men jag är INTE staten Israels fiende och jag är definitivt
inte anti-semit. Men jag ser vad som sker. Just NU.
Två stater, ett delat Jerusalem, en skyddsstyrka för hotade palestinier på
ockuperad mark, stopp för vidare bosättningar samt ett tryggt återvändande
för flyktingar som levt i läger i femtio år- det skulle äntligen ge alla i
Mellanöstern en tid att leva i!
Och det skulle dessutom också ge Israel goda grannar. Så att judar och
alla sorts israeler slutligen fick den trygga platsen på jorden att leva
på, som de eftersträvat så länge.
Det här är krav relaterade till nu–tidens objektiva situation, inte till
ras eller etnicitet eller annat ovetenskapligt trams.
Uppfylldes detta skulle vi få en tid utan antisemitism och utan
anti-islamism.
En tid då kanonerna kan smidas om till plogbillar.
- En annan värld är möjlig!
Tid att leva, skulle jag också vilja tala med Alf Svensson om. Det är
något som alla de utbrända, sjukskrivna och förtidspensionerade borde fått
för länge sedan. Innan de blev oförskämda nog att belasta socialbudgeten
med sina skenande sjukkostnader för att de, som han menade, ”utnyttjar
systemet”.
Vid det här laget har nog Alf ångrat att han lät tungan slinta med vad han
verkligen ansåg. Nämligen att Arbetskraft bara är en produktionsfaktor för
kapitalet - Inte i första hand levande, sårbara, utschasade och pressade
Människor, som i själva verket hellre sliter ut sig själva, än lurar
systemet.
-Du gamla vältaliga ulv i fårakläder- var tog din berömda etik och
humansim vägen?
Borgerligheten tror nämligen inte på kortad arbetstid, en tid att leva,
av ideologiska skäl: - folk ska jobba, hjulen ska snurra, den ekonomiska
tillväxten ska öka och ökningstakten ska inte sacka. Ekonomismens och Affe
Svenssons sanna Gud är allt Mammon.
Arbetarrörelsen, i vårt land företrädda av socialdemokrater och vänstern,
står på samma sida och har också starka ideologiska skäl att inte på
allvar driva en arbetstidsreform, trots att det verkligen skulle sänka
sjuktalen och skapa daglig återhämtning.
”Lönearbete är det som adlar människan från trasproletär till proletär”,
har Marx lärt dem. Och i deras starka stat ska heller ingen tillåtas
drälla omkring och göra litet som de vill. Ordning Ska Där Råda, och Den
Ekonomiska Tillväxten Ska Vara God.
Följaktligen räknade regeringens utredare Jan Rydh upp alla tänkbara och
relevanta åtgärder för att sänka ohälsotalen och därmed statens kostnader.
Men den viktigaste – en rejäl, daglig arbetstidsförkortning saknades.
”Knas” heter lämpligt nog den arbetstidsförkortningskommitté, som har i
uppdrag att låtsas begrunda sänkt arbetstid. De visste från början att
deras verkliga uppdrag var att föreslå en extra semestervecka. Det kan ju
också sitta fint, men att sänka normen, sänka tickets pickande takt inne i
klockan, - det vågar inte svenskt etablissemang!
Vår egen gröna och noggranna ekonom, Lennart Olsen, bevisar i sin nya bok
Växa varsamt, att en sänkning av arbetstiden till 35 timmar på sikt skulle
minska tillväxtökningen. Minska ökningen;
-Alltså ändå behålla en ökning av penningflödena, men inte lika förödande
snabbt, som när alla ska tvingas hetsa på i den uttjänta 40-timmarsveckan.
På ett seminarium här på kongressen i morgon kan vi i detalj diskutera
hur det kan ske och även kanske ta del av hur t ex fransmännen, med en
grön minister i spetsen, på ett bejublat sätt lyckats fått med industrin,
behållit effektiviteten och på genomtänkt sätt utarbetat en fungerande
modell för sänkning av arbetstiden.
En större livskvalitetsreform kan knappast den gröna rörelsen arbeta för!
Just rätten till sin tid och möjligheten att leva utan överdrivet
löneslaveri, är en kärnpunkt som delar det politiska fältet. Plånbokens
frågor kontra livskvalitet och självbestämmande. ”Pengarna eller livet”,
kan man faktiskt säga.
I dagens läge är det bara Miljöpartiet som fortsätter driva på för att
systemet ska vara till för människorna. De grå partierna, enligt vad jag
nyss sa, menar uppenbarligen att det är människorna som ska passas in i
systemet - trots att ALLT pekar på att vi nått gränsen för vad vi klarar!
I belastning, i miljöstress, i psykisk utmattning och i totalkrav.
Då vill moderater att vi ska jobba mer, kristdemokrater att vi ska ”sluta
fuska”, folkpartister att vi ska flexa på arbetsgivarens villkor. Centern
vill som vanligt allting och ingenting, medan (s) pratar om
arbetstidförkortning och utlovar arbetsmiljöpaket, fast i realiteten
stretar emot allt vad de kan.
Vännerna till vänster, ja, de har släppt frågan i hopp om att komma
närmare regeringsmakten...
I skolan så borde det också vara hög tid att få börja leva och låta leva.
Inte bara förbereda sig för livet.
Många ansvarsfulla vuxna ska finnas där för att stötta och stävja, älska,
lära och förmana.
Nedskärningarnas tid gav inte barn och unga tid att lära för livet eller
LEVA i nuet, utan kanske mest utrymme att leva bus.
Sådant kostar skattepengar, kära borgerlighet. Sänk skatterna med 60
miljarder, som vi vill nästa år och försök att sen implantera de Normer ,
som ni efterlyser, utan att använda en förtryckande pedagogik!
I skolan måste finnas många skattefinansierade vuxna med utbildning,
motivation och bra lön som befolkar klassrum och korridorer, på raster och
på fritids och dagis.
I vårt nya skolprogram har vi sammanfattat att den gröna skolan och
undervisningen ska ses som en Motkraft och en Förvandlare.
Dvs en spjutspets för frimodighet, istället för att återskapa nå’n sorts
nygammal ”korrektionsanstalt för vanartiga barn”, á la Folkpartiet.
In med kunskaper, genomtänkta värderingar, mer elevinflytande och många
fler vuxna i skolan, men ut med betygen!
Tid att leva är det också i högsta grad för den kämpande demokratin:
Att Aung San Suu Kyi, den legitimt valda presidenten i Burma, slutligen
släpptes fri efter nitton månades husarrest, kan betraktas både som en
seger och ett nederlag - vart Burma nu går är inte lätt att förutsäga.
Gamla koloniserade stater har alla mycket internaliserat förtryck att göra
upp med.
Inte heller blir det lätt att se vad stödet för Le Pen ska innebära för
Frankrike i demokratiskt hänseende framöver. Landets gamla arv som
kolonialmakt har bäddat för rasism hos de övre klasserna och nu sitter en
gammal, konservativ elitist, som president i sju år till och få ett
avgörande inflytande på EU. Burrr…..
Det landet behöver verkligen tydliggöra att den gröna rörelsen ger de
radikala väljarna ett alternativ till den förslöade vänstern!
Här på hemmaplan har omständigheterna kring Osmo Vallos död visat på något
som inte är värdigt en demokrati eller en rättsstat, och Göteborgsdomarna
i första vändan efter EU- toppmötet i somras, gav också en mycket tydlig
varningsklocka om en rättstat på fall. Polisen gick åtalsfri, medan unga
aktivister betraktades som terrorister och fick väsentligt högre straff än
vad aktivister efter motsvarande demonstationer i andra länder, fick.
Att sedan också Sverigedemokrater kommer att kandidera i sextio kommuner i
höst, gör inte den svenska demokratins tillstånd bättre. Det ger oss
verkligen anledning att på djupet se om vår demokrati.
-Tål demokratin debatt med icke-demokrater?
-Ska vi gå i svaromål och låta dem bjudas in?
-Tror vi att vi fortfarande kan tiga ihjäl dem??
Lars Lejionborgs blunder med att öppna för Sten Andersson
(Sverigedemokraten i riksdagen) i TV härom kvällen, visade att media inte
kommer att ha några skrupler. Bjuds det på sensation får visst vem som
helst komma till tals på bästa sändningstid!
Jag tror det bästa sättet är att själv starkt och ofta argumentera för
solidaritet och för en generös och humanistisk politik för alla människor.
Det må vara en sliten sanning eller inte, men demokratin hotas dagligen
och måste försvaras dagligen. Den måste få leva både utom och inom
parlamenten och de formaliserade beslutsrummen.
Enligt SOM-institutet, välrenommerat och Göteborgskt, är Miljöpartiet det
parti som kraftigast står för den deltagande demokratimodellen, och som
fångar upp engagerade ungas värderingar bäst. Kontrasten är de övriga
partierna, vilka mer eller mindre föredrar ”valdemokrati”, dvs betraktar
väljarna mer som valboskap, vilka mest stör politikerna med sina krav och
plakat mellan valen. En ruggig sanning, som forskarna här ringat in.
Men vetenskap och Institut i all ära, även deras slutsatser och farhågor
må granskas. De målar samtidigt upp riskerna med alltför stark folkligt
demokratiskt deltagande. Det kan bli en fälla av särintressen, varnar de.
Men med aktiv kommunal demokrati, med skilda valdagar och många politiskt
”hungriga” medborgare som tycker, kan och vill och får komma till tals,
blir utslaget i regelrätta val, tvärtom mycket mer rättvisande och mer
förankrat, menar vi.
Ju mer ansvar man får ta, desto mer ser man till helheten och till allas
bästa!
Vår gröna demokratimodell är:
Mer uppdrag åt fler och mer fri tid att orka ta på sig både inom- och
utomparlamentariskt engagemang!!
För oss Gröna är det överhuvudtaget det levande som står i centrum för vår
uppmärksamhet. Värnandet om livet, det biologiska, likväl som det sociala,
andliga och kulturella. Varsamheten med naturens alla livsformer och vars
och ens rätt att växa och utvecklas. Barn, såväl som torskyngel, som
regnskogsinsekter, som asfaltblommor med eller utan ben.
All makalös, praktfull, överdådig, myllrande, kryllande blomstrande,
vällande mångfald har vi fått att förvalta och tjäna!
Vi, arten med det minst antalet ben och de som tror oss ha störst hjärna,
vi lyckas visst bättre med att försöka styra och kväva det levande livet,
är jag rädd. Vi asfalterar över, rovfiskar bort, sprayar ihjäl, hugger
ner, likriktar och underkuvar av hjärtans lust. Tvingar in livet på en
räls, istället för att våga låta det springa fram på egna oförutsägbara
och självvalda vägar.
Upp halv sju, transport under jord,
De minsta fantasifullaste och formbaraste, lämnas bort under sin vakna
dygnstid.
Produktion, produktion. Leverans, leverans.
Anpassning, anpassning.
Ingen återhämtning. Ingen reflexion. Ingen självverksamhet.
Åtta timmars reglerad tid. Två timmars resor.
Hemtransport och inköp av cellofanförpackad, raffinerad, likriktad näring,
avsedd för snabb upp-mickring i boendemodulen.
Avslutning på dagen med den andliga stimulans som utbudet från MTV och
Cartoon Network ger.
- Så kan man framställa vardagen om man är på riktigt
civilisationskritiskt humör.
Ibland är jag det, särskilt när jag är trött, och Miljöpartiet ska vara
det!
Vi ska vara den politiska kraft som orkar se vad som pågår och som orkar
säga Nej till livsförnekelse, stereotypi och dödsdyrkan.
Härom veckan presenterade de borgerliga partierna sitt budgetalternativ.
Recensenten i Dagens Nyheter sa beklagande att likheten är för stor och
att ”Inga ansvariga politiker ju ställer sig upp och säger nej till
tillväxt”.
-Joo, min själ!
Jag är ansvarig och för åtta år sedan, åtta mil söder härom, fick jag
svara på vad jag ansåg om ekonomisk tillväxt. Svaret jag gav då ledde mig
in i vår partistyrelse och jag ger samma svar idag: nämligen att
Kortsiktig, ekonomisk tillväxt som Överordnat Evangelium, står ofta i
direkt motsättning till det varsamma värnandet om livets tillväxt,
barnens tillväxt, själens tillväxt.
Vi gröna är ansvariga nog och modiga nog att se och säga detta. Vi är inte
som andra! Det har DN missat.
Eller har de tvärt om inte missat det...?
-Kanske fattar ändå etablissemanget vilket verkligt civilisations-
kritiskt hot Miljöpartiet är?
Kanske är vi klassade som mycket farliga? Lika fariga för olika
kortsiktiga intressen, som Israels säkerhetstjänst trodde att vi sex
miljöpartister var, när vi ville till Jenin och ta reda på sanningen för
tre veckor sedan.
Säkert lika farliga som polismästare Jaldung trodde att unga
EU-motståndare var, förra sommaren. Lika terrorist-farliga som FN tror att
de tre al Baraqat-svenskarna fortfarande är.
Vi är ett hot mot fortsatt centralism i EU och mot likriktning av
ekonomierna á la EMU. Den globala Gröna rörelsen är jättefarlig för det
globala turbo-kapitalet. (Det där ni vet, som lägger ner, flyttar, suger
ut och patenterar varhelst det behagar. )
Säg blott orden ”miljöhänsyn” och ”sociala klausuler”, så skramlar EU, WTO
och andra frihandelsklubbar upprörda med t ex gemensam arresteringsorder
eller terroristlistor.
Men nu är vi Gröna i Miljöpartiet samtidigt demokrater och har varit
synnerligt parlamentariskt uthålliga och pålitliga, trots vad det kostat
oss. Tiden som stödparti var inte ett bra sätt att bejaka vår egen
existens på, inte en riktigt bra tid för Miljöpartiet att leva i.
Men vi har stretat på duktigt med förhandlingar, propositioner, motioner,
förslag, uttalanden och åtgärder för Livsbejakelse. I riksdagen och i
regeringens departement under de fyra arbetsfyllda år som gått.
Vi har fixat de flesta av de punkter som vi gick till val på och har idag
en vacker katalog av uppnådda segrar att visa upp inför det kommande valet:
Förlängd föräldrapenning, sänkt bokmoms, friår i tolv kommuner,
fördubblade miljöanslag. Sänkt arbetsgivaravgift i stödområdet, inledd
grön skatteväxling, kompetenskonton för humankapitalets tillväxt.
Vad man än anser om värdet av (s)-samarbetet har vi verkligen redligt
förvaltat vårt parlamentariska mandat, trots vår litenhet och trots att vi
ibland kommit i mediaskugga.
Slutligen, mina vänner är det också hög tid att leva om för Miljöpartiet
från och med nu!!
Det radikalaste och minsta partiet, vi som utan penning-resurser och på
blotta viljan och idealiteten segat oss kvar på den demokratiska arenan i
tjugo år. Vi har gjort en bragd för miljön, solidariteten och demokratin!!
Nu borde vår tid att leva och inte bara överleva, komma!
Vi bör därför noga vakta på våra egna konfliktungar och vårt eget
debattklimat. Vår motståndare finns nämligen inte inom de egna leden –
nej, få organisationer hyser nog så få karriärister och så många
kompetenta oavlönade, som vi, men för att vi ska bli riktigt starka måste
vi ha ett riktigt varmt och stödjande internklimat.
I den här valrörelsen måste vi stötta de som för ut vårt budskap. Det
verkliga genomslaget för grön politik och grönt tänkande i människors
medvetande bör komma nu, efter tjugo års uppvärmning - och det gör det,
tro mig!
- Med rätt rörmodell och rätta personer i fören
Vinner Vi Valet!!!!