Kompisar! Finns det liiite ork kvar för att lyssna mig? Jag har ju saker som jag vill säga till er för att avsluta den här kongressen… Och vilken kongress det har varit!!
Det har debatterats. Minglats. Yrkats. Det har röstats. Dansats. Kramats. Och vips är tre intensiva dagar över och vi ska tillbaka till politikens vardag.
Vardagen som fritidspolitiker och regionråd. Riksdagsledamöter och ungdomsförbundare. Nämndledamot, lokalavdelningsstyrelse, ja helt enkelt till det vardagliga ENGAGEMANGET.
För även om det känns väldigt sorgligt att behöva vinka av er nu – jag älskar ju kongress – känner jag verkligen att den här helgen har gett oss det vi behöver för att fortsätta JUST det där vardagliga engagemanget.
Det engagemang som finns i hela landet – gröna röster som varje dag arbetar för att göra världen lite bättre och som kämpar mot klimatförändringar och för rättvisa: DET är vår gemenskap och det som svetsar oss samman.
Under helgen har vi tillsammans vässat vår politik och hämtat kraft i varandra – det ska vi ta med oss in i den novembermåndag som väntar oss i morgon, och framåt i vårt gemensamma engagemang.
Jag vill att ni ser er omkring, och ser hur många engagerade, kloka, driftiga, roliga, omtänksamma, smarta partivänner ni har runt er. Kolla! Wow! Jag hoppas att ni alla åker härifrån i eftermiddag med fler telefonnummer i era telefoner och fler vänner på Facebook och fler följare på Instagram. För ensam är inte stark. Det är alla vi som tillsammans är Miljöpartiet.
***
Under det senaste året har jag många gånger tänkt på en gammal valaffisch som hänger uppe i många miljöpartitiska föreningslokaler som jag har besökt. Den hänger bland annat i mitt distriktslokal i Östersund.
En valaffisch 2014 visade ett barn fullt vinterklädd i pulka. I en liten backe där min älskade snö var tydligt frånvarande. “Politiken måste bli varmare, inte klimatet”, står det på.
De orden är lika sanna idag som de var för tio år sen. MEN med den stora skillnaden att vi idag har en regering som gör motsatsen. Utsläppen ökar, rasismen ökar och klyftorna mellan människor ökar. Det i en tid när ett starkt och varmt samhälle behövs som allra mest.
Det är lätt att känna hopplöshet. Över våldet på gatan och i hemmet. Över krigen i världen och över barnen som får betala det högsta priset. Över skenande klimatförändringar. Över att vi som lever i ett av världens rikaste länder har en regering som varje dag sviker dem som behöver samhället som mest.
Det är lätt att känna hopplöshet. Men se er omkring igen – det är ni, det är VI, som varje dag ska ta oss an den viktiga uppgiften att möta den hopplösheten med något annat. Med vetskapen om att en annan värld ÄR möjlig, och med övertygelsen om att vi kan bygga ett bättre samhälle tillsammans. Vi kan, och vi ska.
För hur hopplöst det än kan kännas så är Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons tid i Regeringskansliet räknad. Senast den 13 september 2026 är det vi som ser till att rasismen flyttar ut från maktens korridorer och förpassas till historiens skräphög – och vi byter ut det blåbruna mot det GRÖNröda.
Vägen dit kommer inte vara lätt, men vi kommer göra det tillsammans. För det är vi alla som är Miljöpartiet.
***
Älskade parti,
Det är när vi tar gemensamma steg framåt mot mål som vi pekar ut tillsammans som vi kan göra stordåd.
TROTS att vi är små. Trots att vi har för få mandat i riksdagen. Trots att vi har alldeles för få mandat runt om i kommun- och regionfullmäktigesverige.
Men som de naturälskande miljöpartister som vi är: kom ihåg att många små myror kan bygga enorma myrstackar.
Kom ihåg hur de tillsammans skapar något mycket större – som ger alla en plats att vara och växa på. Och ensam är kanske inte stark, men vi är starka tillsammans.
Och vi blir fler. Under valrörelsen såg vi hur fler och fler blev medlemmar. Hösten efter valet ökade vi ÄNNU mer och efter årskiftet var vi fler medlemmar än vi varit på nästan 10 år.
Vi har också personer som inte är medlemmar men som också vill bidra. Före, under och efter valrörelsen har medlemmar och sympatisörer valt att skänka rätt många miljoner kronor till oss. Fler myror bygger en större stack. Och i en myrstack har alla en uppgift.
Några av er myror har förmånen att slita för partiet dagligen i riksdagen. Många fler gröna myror lägger sina kvällar och helger på att läsa handlingar och gå på nämndmöten. Andra myror ordnar välkomnande möten för nya myror, kokar kaffe eller skriver ut flygblad. Ingen uppgift är oviktig. Det är alla vi myror som är Miljöpartiet.
Jag har varit ute rätt mycket i landet och träffat er och jag vet hur ni sliter för att färga er region eller kommun lite grönare.
Och det finns ju så många fler att hylla än de tre, som vi hann med i fredags på galan. Ja, det var fyra som hyllades då men Per var i en liga för sig själv.
Titta på Norrbotten: i Jokkmokk har vi ett grönt kommunalråd för första gången, i Gällivare dundrar vi fortsatt på och i Luleå har vi nu kulturen i ett kärleksfullt grepp. I Leksand, Säffle, Åtvidaberg kom vi tillbaka till fullmäktige. I Gullspång har vi inte mandat i fullmäktige men har ändå fått uppdrag, så bra förhandlare är våra partivänner där.
I Västerbotten tog vi ett till mandat i regionfullmäktige och säkrade plats i den styrande majoriteten.
I Stockholm, Göteborg och Malmö kliver miljöpartister in och tar ett stort ansvar över klimat- och miljöpolitiken när inte regeringen gör det.
I Europaparlamentet kommer seger på seger.
Det är alla vi som är Miljöpartiet. Och ni hör – vi har en stor grön stack, men den ska bli ännu större.
***
När man avslutar en kongress så finns det en massa personer som ska ha ett särskilt tack, ja förutom er kongressdelegater som lagt timmar på att sätta er in i VoteIT, diskutera, läsa handlingar och allt annat som hör en kongress till, allt detta med lite för lite sömn i bagaget.
Men vi har ju fler att tacka.
Mötespresidiumet, vilket lass ni har dragit som lotsat oss genom detta möte, tack!
Alla medarbetare, som arbetar i kulisserna: utan er ingen kongress, tack!
Samma med alla som har hjälpt till som funktionärer, vi hade inte haft en så grym kongress utan era händer, fötter och hjärnor. Ingen nämnd, ingen glömd! Tack!
Det finns också personer som lämnar olika uppdrag eller som har lämnat sen förra kongressen –
Elisabeth Falkhaven, Emmali Jansson, Brita Wessinger och Tomas Eriksson, Rasmus Ling, Leila Ali Elmi och Alice Bah Kuhnke. Tack för alla timmar, allt engagemang ni har lagt i partistyrelsen! Tack!
Från EGP-delegationen har Charles Berkow klivit av, tack för allt!
Från revisionsnämnden har vi Olle Hillborn och Thomas Lundberg. Tack för allt hårt jobb!
Riksvalberedningens Lova, Ingmari, Niklas, Vera, Philip, Lena, Magnus, Lennart, Jesper, Agneta, Bengt, Tom, Ulrika, Jeanette, Johan, Paul, Josefin, Anders.
Tack för att ni alla har varit med och bidragit till och upprätthållit partiets interna demokrati. Tack!
Och igen: Per Bolund. TACK!
Ni är alla alltid välkomna tillbaka i olika roller, vi alla behövs i Sveriges viktigaste parti.
***
Visst är kongressen slut, men det här är inte ett avslut. Kongressens slut är ju ett avstamp.
Det är nu den här stacken ska byggas större, med högre i tak för diskussion och fler rum att fylla med engagemang: det gör vi tillsammans. Den stack som hägrar först att byggas ut är ju våra platser i Europaparlamentet, det är vårt etappmål under våren. I juni ska vi tillsammans se till att vi har 4 mandat i den stacken!
Efter det fortsätter vi att stärka vår stack i Sverige, bygga tjockare väggar, längre gångar och en större sal för att få plats med en rekordstor riksdagsgrupp, ett återtåg in i regionerna och ett mycket större inflytande i kommunerna.
DET ÄR VI ALLA SOM ÄR MILJÖPARTIET.
TACK!
Det har debatterats. Minglats. Yrkats. Det har röstats. Dansats. Kramats. Och vips är tre intensiva dagar över och vi ska tillbaka till politikens vardag.
Vardagen som fritidspolitiker och regionråd. Riksdagsledamöter och ungdomsförbundare. Nämndledamot, lokalavdelningsstyrelse, ja helt enkelt till det vardagliga ENGAGEMANGET.
För även om det känns väldigt sorgligt att behöva vinka av er nu – jag älskar ju kongress – känner jag verkligen att den här helgen har gett oss det vi behöver för att fortsätta JUST det där vardagliga engagemanget.
Det engagemang som finns i hela landet – gröna röster som varje dag arbetar för att göra världen lite bättre och som kämpar mot klimatförändringar och för rättvisa: DET är vår gemenskap och det som svetsar oss samman.
Under helgen har vi tillsammans vässat vår politik och hämtat kraft i varandra – det ska vi ta med oss in i den novembermåndag som väntar oss i morgon, och framåt i vårt gemensamma engagemang.
Jag vill att ni ser er omkring, och ser hur många engagerade, kloka, driftiga, roliga, omtänksamma, smarta partivänner ni har runt er. Kolla! Wow! Jag hoppas att ni alla åker härifrån i eftermiddag med fler telefonnummer i era telefoner och fler vänner på Facebook och fler följare på Instagram. För ensam är inte stark. Det är alla vi som tillsammans är Miljöpartiet.
***
Under det senaste året har jag många gånger tänkt på en gammal valaffisch som hänger uppe i många miljöpartitiska föreningslokaler som jag har besökt. Den hänger bland annat i mitt distriktslokal i Östersund.
En valaffisch 2014 visade ett barn fullt vinterklädd i pulka. I en liten backe där min älskade snö var tydligt frånvarande. “Politiken måste bli varmare, inte klimatet”, står det på.
De orden är lika sanna idag som de var för tio år sen. MEN med den stora skillnaden att vi idag har en regering som gör motsatsen. Utsläppen ökar, rasismen ökar och klyftorna mellan människor ökar. Det i en tid när ett starkt och varmt samhälle behövs som allra mest.
Det är lätt att känna hopplöshet. Över våldet på gatan och i hemmet. Över krigen i världen och över barnen som får betala det högsta priset. Över skenande klimatförändringar. Över att vi som lever i ett av världens rikaste länder har en regering som varje dag sviker dem som behöver samhället som mest.
Det är lätt att känna hopplöshet. Men se er omkring igen – det är ni, det är VI, som varje dag ska ta oss an den viktiga uppgiften att möta den hopplösheten med något annat. Med vetskapen om att en annan värld ÄR möjlig, och med övertygelsen om att vi kan bygga ett bättre samhälle tillsammans. Vi kan, och vi ska.
För hur hopplöst det än kan kännas så är Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons tid i Regeringskansliet räknad. Senast den 13 september 2026 är det vi som ser till att rasismen flyttar ut från maktens korridorer och förpassas till historiens skräphög – och vi byter ut det blåbruna mot det GRÖNröda.
Vägen dit kommer inte vara lätt, men vi kommer göra det tillsammans. För det är vi alla som är Miljöpartiet.
***
Älskade parti,
Det är när vi tar gemensamma steg framåt mot mål som vi pekar ut tillsammans som vi kan göra stordåd.
TROTS att vi är små. Trots att vi har för få mandat i riksdagen. Trots att vi har alldeles för få mandat runt om i kommun- och regionfullmäktigesverige.
Men som de naturälskande miljöpartister som vi är: kom ihåg att många små myror kan bygga enorma myrstackar.
Kom ihåg hur de tillsammans skapar något mycket större – som ger alla en plats att vara och växa på. Och ensam är kanske inte stark, men vi är starka tillsammans.
Och vi blir fler. Under valrörelsen såg vi hur fler och fler blev medlemmar. Hösten efter valet ökade vi ÄNNU mer och efter årskiftet var vi fler medlemmar än vi varit på nästan 10 år.
Vi har också personer som inte är medlemmar men som också vill bidra. Före, under och efter valrörelsen har medlemmar och sympatisörer valt att skänka rätt många miljoner kronor till oss. Fler myror bygger en större stack. Och i en myrstack har alla en uppgift.
Några av er myror har förmånen att slita för partiet dagligen i riksdagen. Många fler gröna myror lägger sina kvällar och helger på att läsa handlingar och gå på nämndmöten. Andra myror ordnar välkomnande möten för nya myror, kokar kaffe eller skriver ut flygblad. Ingen uppgift är oviktig. Det är alla vi myror som är Miljöpartiet.
Jag har varit ute rätt mycket i landet och träffat er och jag vet hur ni sliter för att färga er region eller kommun lite grönare.
Och det finns ju så många fler att hylla än de tre, som vi hann med i fredags på galan. Ja, det var fyra som hyllades då men Per var i en liga för sig själv.
Titta på Norrbotten: i Jokkmokk har vi ett grönt kommunalråd för första gången, i Gällivare dundrar vi fortsatt på och i Luleå har vi nu kulturen i ett kärleksfullt grepp. I Leksand, Säffle, Åtvidaberg kom vi tillbaka till fullmäktige. I Gullspång har vi inte mandat i fullmäktige men har ändå fått uppdrag, så bra förhandlare är våra partivänner där.
I Västerbotten tog vi ett till mandat i regionfullmäktige och säkrade plats i den styrande majoriteten.
I Stockholm, Göteborg och Malmö kliver miljöpartister in och tar ett stort ansvar över klimat- och miljöpolitiken när inte regeringen gör det.
I Europaparlamentet kommer seger på seger.
Det är alla vi som är Miljöpartiet. Och ni hör – vi har en stor grön stack, men den ska bli ännu större.
***
När man avslutar en kongress så finns det en massa personer som ska ha ett särskilt tack, ja förutom er kongressdelegater som lagt timmar på att sätta er in i VoteIT, diskutera, läsa handlingar och allt annat som hör en kongress till, allt detta med lite för lite sömn i bagaget.
Men vi har ju fler att tacka.
Mötespresidiumet, vilket lass ni har dragit som lotsat oss genom detta möte, tack!
Alla medarbetare, som arbetar i kulisserna: utan er ingen kongress, tack!
Samma med alla som har hjälpt till som funktionärer, vi hade inte haft en så grym kongress utan era händer, fötter och hjärnor. Ingen nämnd, ingen glömd! Tack!
Det finns också personer som lämnar olika uppdrag eller som har lämnat sen förra kongressen –
Elisabeth Falkhaven, Emmali Jansson, Brita Wessinger och Tomas Eriksson, Rasmus Ling, Leila Ali Elmi och Alice Bah Kuhnke. Tack för alla timmar, allt engagemang ni har lagt i partistyrelsen! Tack!
Från EGP-delegationen har Charles Berkow klivit av, tack för allt!
Från revisionsnämnden har vi Olle Hillborn och Thomas Lundberg. Tack för allt hårt jobb!
Riksvalberedningens Lova, Ingmari, Niklas, Vera, Philip, Lena, Magnus, Lennart, Jesper, Agneta, Bengt, Tom, Ulrika, Jeanette, Johan, Paul, Josefin, Anders.
Tack för att ni alla har varit med och bidragit till och upprätthållit partiets interna demokrati. Tack!
Och igen: Per Bolund. TACK!
Ni är alla alltid välkomna tillbaka i olika roller, vi alla behövs i Sveriges viktigaste parti.
***
Visst är kongressen slut, men det här är inte ett avslut. Kongressens slut är ju ett avstamp.
Det är nu den här stacken ska byggas större, med högre i tak för diskussion och fler rum att fylla med engagemang: det gör vi tillsammans. Den stack som hägrar först att byggas ut är ju våra platser i Europaparlamentet, det är vårt etappmål under våren. I juni ska vi tillsammans se till att vi har 4 mandat i den stacken!
Efter det fortsätter vi att stärka vår stack i Sverige, bygga tjockare väggar, längre gångar och en större sal för att få plats med en rekordstor riksdagsgrupp, ett återtåg in i regionerna och ett mycket större inflytande i kommunerna.
DET ÄR VI ALLA SOM ÄR MILJÖPARTIET.
TACK!