Tack så mycket.
Vi är alltså här för att hedra minnet av de svenska Spanienfrivilliga. Det är nu mer än 70 år sedan som dessa kamrater lämnade sina hem för att med livet som insats kämpa mot fascismen och för friheten i Spanien. Deras mod och deras kampvilja bör vi än idag hålla högt och inspireras av. För trots att mycket hinner förändras på 70 år så är det likväl mycket som blir sig likt. De reaktionära krafter som grep makten i Spanien liksom i flera europeiska länder på 30-talet dog aldrig undan. Fascismens spöke lever vidare. Det tar sig nya skepnader men finns där. Står i ständig beredskap för att gripa in till kapitalets tjänst och det skyr inga som helst medel.
Då liksom nu hemsöktes Europa av en kapitalistisk kris. Utrymmet för kompromisser och förhandlingar klasserna emellan krympt ihop. Överklassen såg på arbetarnas organisering och enighet som ett direkt hot mot sina intressen. De fascistiska rörelserna som vuxit fram på luften om arbete, lag och ordning och som vann sympatier genom att spela på nationalism och rasfördomar blev i några av de värst drabbade länderna den slutgiltiga garanten för överklassens intressen.
I Spanien slog folket tillbaka. arbetare och bönder grep till vapen för att försvara de segrar man tillkämpat sig. 600 svenskar åkte ner till Spanien för att förena sig i kampen och strida i de internationella brigaderna på republikens sida. De insåg att en seger för fascisterna där nere vore ett slag mot folken i alla länder, även här hemma. Det är detta som menas med internationell solidaritet. Det är slagord som vi skanderar idag på första maj. Ord som använts så ofta att vi riskerar glömma bort deras verkliga innebörd. Solidaritet bottnar i övertygelsen att arbetare och förtryckta överallt har gemensamma intressen. Detta därför att vi deltar i samma kamp och möter samma fiende. Därför är det viktigt att vi minns tidigare kamper och drar lärdom.
Återigen står en kapitalistisk kris för dörren med fördjupad arbetslöshet, stagnerande löner och en urholkad välfärd som följd. I krisens spår mobiliserar åter reaktionens krafter. Genom att sprida rädsla och misstro mellan oss vill de splittra på oss och vrida vår frustration till att fungera som ett redskap för överklassen. Vi vet av erfarenhet hur långt vår fiende är benägen att gå. Vi vet att i denna kamp kan vi inte förlita oss på någonting annat än vår egen styrka och vår egen organisering. Vår förmåga att gå samman till kollektiv kamp.
Tack så mycket.