Hej och välkomna till den här pressträffen, som kommer vara min sista i egenskap av partiledare för Liberalerna.
Jag har under morgonen meddelat vår valberedning att jag lämnar uppdraget. Under kvällen samlas Liberalernas partistyrelse för att fatta beslut om att kalla till ett extra landsmöte den 24 juni.
Det är – lite beroende på hur man räknar – nu 35 år sedan som jag blev en del av den liberala rörelsen, för Sveriges liberala parti. Jag valdes in i riksdagen 1998 och har sedan dess hunnit vara både partisekreterare och gruppledare innan jag fick uppdraget att leda Liberalerna.
Det var snöstorm i april 2022 när jag, för mer än tre år sedan, tog mig an uppdraget att vara partiledare för Liberalerna. Det var inte snöstorm bara utomhus, rent meteorologisk utan det var även det i politiken på flera sätt. Som partiledare var mitt uppdrag att åter göra Liberalerna till ett relevant parti, en relevant aktör i svensk politik, trots att det vid tillträde fanns några enstaka som sa att vi var uträknade.
Med facit i hand så kan vi konstatera att vi har lyckats, och jag är stolt över Liberalerna som för tillfället är något lite för litet parti i storleken i vissa opinionsmätningar, men vi bär ett ansvar för Sverige och har ett avgörande inflytande.
Som en del av den liberala och borgerliga regeringen tar vi inte bara ansvar för Sverige i en svår tid, vi genomför viktiga reformer för ett tryggare, starkare och friare Sverige – ett Sverige att tro på, som jag brukar säga.
Nato, kärnkraft, språkkrav för medborgarskap, ökat statligt ansvar för skolan – det är bara några av de reformer som vi nu genomför, som är så viktiga för det Sverige som vi älskar. Det är reformer som Liberalerna har pratat om länge men som nu blir verklighet, tack vare att människor valde att rösta på Liberalerna.
På utbildningsdepartementet tar vi verkligen tillbaka skolan till grunderna. Vi ser till att stök och oro möts på ett relevant sätt för verklig trygghet. Vi ser till att vi går från skärm till pärm. Och i klimatpolitiken får vi fart på omställningen – utan att bromsa Sverige eller göra det svårare för vanligt folk. Vi gör det här realistiskt – för familjer, forskare och företag.
På arbetsmarknadsdepartementet försvarar vi varje dag jämställdheten. Vi bygger vidare på en integrationspolitik som bygger både på möjligheter och på krav, och som inte bara ska vara till för människor som kommer hit utan ett ställe där människor kommer till Sverige genom en aktiv migration, till exempel forskare.
Människor ska gå på bidrag i mindre omfattning och bida mer. Vi har internt genomfört, och fortsätter att arbeta med, det vi kallar Projekt Selma som stakar ut en ny kurs för Liberalerna, där vi med stark markkontakt och fast beslutsamhet möter de centrala samhällsproblem som skapar ofrihet, otrygghet och orättvisor i vår tid.
Vi vill föra Sverige i en starkare riktning. Som jag har sagt förut – och säger igen – vi behöver vara fler som skriver under på att i Sverige ska man bilda sig, bete sig och bry sig.
Jag är inte jättegammal. Men jag är nygift och jag har lett partiet genom två valrörelser. Jag har uppfyllt min politiska plikt. Med lite tur, och om jag får vara frisk, har jag åtta till tio år till att ge mer för Sverige i någon form, att arbeta för det Liberalerna kämpar för: friheten.
Vad det blir kommer visa sig så småningom. Men jag kommer helt och fullt ut att stötta min efterträdare och fortsätta vara en stolt medlem i mitt älskade Liberalerna.
Jag kommer dela flygblad. Jag kommer inte kunna avstå från att knacka på dörrar. Och jag kanske till och med bjuder någon av er på en korv – om ni kommer förbi på torget.
Med det sagt öppnar jag nu för några korta frågor.
Jag har under morgonen meddelat vår valberedning att jag lämnar uppdraget. Under kvällen samlas Liberalernas partistyrelse för att fatta beslut om att kalla till ett extra landsmöte den 24 juni.
Det är – lite beroende på hur man räknar – nu 35 år sedan som jag blev en del av den liberala rörelsen, för Sveriges liberala parti. Jag valdes in i riksdagen 1998 och har sedan dess hunnit vara både partisekreterare och gruppledare innan jag fick uppdraget att leda Liberalerna.
Det var snöstorm i april 2022 när jag, för mer än tre år sedan, tog mig an uppdraget att vara partiledare för Liberalerna. Det var inte snöstorm bara utomhus, rent meteorologisk utan det var även det i politiken på flera sätt. Som partiledare var mitt uppdrag att åter göra Liberalerna till ett relevant parti, en relevant aktör i svensk politik, trots att det vid tillträde fanns några enstaka som sa att vi var uträknade.
Med facit i hand så kan vi konstatera att vi har lyckats, och jag är stolt över Liberalerna som för tillfället är något lite för litet parti i storleken i vissa opinionsmätningar, men vi bär ett ansvar för Sverige och har ett avgörande inflytande.
Som en del av den liberala och borgerliga regeringen tar vi inte bara ansvar för Sverige i en svår tid, vi genomför viktiga reformer för ett tryggare, starkare och friare Sverige – ett Sverige att tro på, som jag brukar säga.
Nato, kärnkraft, språkkrav för medborgarskap, ökat statligt ansvar för skolan – det är bara några av de reformer som vi nu genomför, som är så viktiga för det Sverige som vi älskar. Det är reformer som Liberalerna har pratat om länge men som nu blir verklighet, tack vare att människor valde att rösta på Liberalerna.
På utbildningsdepartementet tar vi verkligen tillbaka skolan till grunderna. Vi ser till att stök och oro möts på ett relevant sätt för verklig trygghet. Vi ser till att vi går från skärm till pärm. Och i klimatpolitiken får vi fart på omställningen – utan att bromsa Sverige eller göra det svårare för vanligt folk. Vi gör det här realistiskt – för familjer, forskare och företag.
På arbetsmarknadsdepartementet försvarar vi varje dag jämställdheten. Vi bygger vidare på en integrationspolitik som bygger både på möjligheter och på krav, och som inte bara ska vara till för människor som kommer hit utan ett ställe där människor kommer till Sverige genom en aktiv migration, till exempel forskare.
Människor ska gå på bidrag i mindre omfattning och bida mer. Vi har internt genomfört, och fortsätter att arbeta med, det vi kallar Projekt Selma som stakar ut en ny kurs för Liberalerna, där vi med stark markkontakt och fast beslutsamhet möter de centrala samhällsproblem som skapar ofrihet, otrygghet och orättvisor i vår tid.
Vi vill föra Sverige i en starkare riktning. Som jag har sagt förut – och säger igen – vi behöver vara fler som skriver under på att i Sverige ska man bilda sig, bete sig och bry sig.
Jag är inte jättegammal. Men jag är nygift och jag har lett partiet genom två valrörelser. Jag har uppfyllt min politiska plikt. Med lite tur, och om jag får vara frisk, har jag åtta till tio år till att ge mer för Sverige i någon form, att arbeta för det Liberalerna kämpar för: friheten.
Vad det blir kommer visa sig så småningom. Men jag kommer helt och fullt ut att stötta min efterträdare och fortsätta vara en stolt medlem i mitt älskade Liberalerna.
Jag kommer dela flygblad. Jag kommer inte kunna avstå från att knacka på dörrar. Och jag kanske till och med bjuder någon av er på en korv – om ni kommer förbi på torget.
Med det sagt öppnar jag nu för några korta frågor.