Håkan Wåhlstedt: Tal under Miljöpartiets kongress 2000

Vad är framgång?

Skriv om mig säger André 9 år, när vi sitter bredvid varandra på tåget mellan Västerås och Göteborg. Det är första gånger han åker med ett X2000-tåg. Jag är väl kanske inte det trevligaste resesällskapet när jag sitter och jobbar med en tråkig tidningstext i vår eminenta tidning Grönsaken. Jag försöker skriva något klokt om att vi i miljöpartiet måste vara vaksamma över att inte falla in i samma mönster som de andra partierna. Att inte acceptera etablissemangets förvaltarideal. Att ständigt ifrågasätta och driva på.

André sitter med näsan tryckt mot fönsterrutan. Det finns mycket att upptäcka när tåget skär rakt igenom landskapet. Han vill inte riskera att missa någonting av värde.

Jag vill inte heller missa något viktigt så det blir en del tågresor. Och som partisekreterare, brukar jag ofta använda mina inre resor på tåget, till att fundera på vad som är framgång för partiet. Ytterst är det naturligtvis att partiprogrammet omsätts i praktisk politik. Att samhället utvecklas på det sätt som vår ideologi och våra visioner står för. Att pricka av vad vi fått igenom och värdera vad som är vår förtjänst eller vad som är stort och smått är dock inte helt lett. Ett medel för att genomdriva vårt partiprogram (som också kan betraktas som ett delmål) är valresultaten. Så här mellan valen betraktas opinionsmätningarna som ett framgångsmått. Vad som känns oerhört viktigt för att vi ska nå framgång är att vi har en stark och växande organisation. Två nyckelord för detta är framtidstro och trivsel.

Det är en utmaning att koppla vår ideologi, våra visioner till den konkreta dagspolitiken. Eller snarare tvärtom. Att det i dagspolitiken görs tydligt att det finns en koppling till vår ideologi och våra visioner.

Vi är med och tar ansvar för Sveriges utveckling genom att vi sitter i majoritet i nästan 30 kommuner och även en handfull landsting. Över 2 miljoner invånare bor i kommuner där Miljöpartiet ingår i den styrande majoriteten. Vi är vågmästare i riksdagen och har lyckats påverka exempelvis att de allmänna miljöanslagen ökas nu ytterligare med ca 200 miljoner per år och att biståndet kommer att öka med 50% på fyra år. Av de 29 punkterna i vårt valmanifest kan hittills ca 10 bockas av, och förhoppningsvis kanske ca tjugo uppnås under denna mandatperiod.

De traditionella parametrarna för tillståndet i ett land har sedan 1998 visat att i Sverige har räntan har sjunkit, BNP-tillväxten har stigit, kronan har stigit, arbetslösheten har sjunkit och Stockholms fondbörs har stigit. Samtidigt visar flera av de gröna nyckeltalen, vilka vi lyckats få med i finansplanen, att energianvändningen och koldioxidutsläppen ökar. Detta samtidigt som den s k energieffektiviteten slutat öka. Till detta kan bifogas den stress som tillåts växa i samhället.

Min bedömning är att vi har goda möjligheter att driva på och få genomslag för vår politik. Vi har delvis lyckats genom att miljöfrågor accepteras mer och mer som självklart viktiga. Men det går långsamt, för att inte säga trögt, att genomsyra andra områden, som trafik, boende och konsumtionsvanor. Därför är det viktigt att vi driver stenhårt stora strukturella förändringar, som införande av en grön skatteväxling och arbetstidsförkortning.

Sedan flera år tillbaka ligger vi på ca 5% i opinionsmätningarna. Vad som påverkar detta är självklart vår politik, hur vi når ut med den i massmedia, men kanske framförallt hur trovärdiga vi upplevs som. Vi har i våra uppgörelser drivit frågor som koldioxidskatt, bistånd och avbetalningar på statsskuld. Något som kortsiktigt inte direkt kan sägas vara populistiskt. Vi har däremot varit trogna vår ideologi. De fyra solidariteterna. Vårt mediautrymme är större än någonsin. Politiken är mer genomtänkt, partiet mognare och trovärdigare. Men vi "belönas" inte av väljarna i den utsträckning som vi själva anser att vi förtjänar. Riksdagsvalet 1988 fick vi 5,5% av rösterna. Att jämföras med 4,5% tio år senare. Antalet medlemmar är ungefär som för tio år sedan. Om vi menar allvar med att växa och bli det tredje största partiet och på allvar bidra till att bryta blockpolitiken krävs en rejäl kraftsamling.

Var tusende invånare i Sverige är medlem i Miljöpartiet (ca 8 tusen av 8 miljoner). Vi kan alla ha olika förväntningar på vårt medlemskap och vår strävan att delta i olika aktiviteter. Det grundläggande är dock att vi alla känner en gemenskap och trivsel i det partipolitiska engagemanget. Bland oss medlemmar kan finnas olika skäl bakom vårt medlemskap. Ett vanligt skäl är att man reagerat och blivit arg över något. Ett annat skäl är att man har visioner och mål som man vill uppnå. Det som förenar är vår strävan att påverka och förändra samhället. Jag tror att vi behöver bli tydligare i att uttrycka en gemensam målbild. 

Detta för att samla hela partiet (att dra åt samma håll). Vad vill vi uppnå, politiskt, organisatorisk och i valresultat. En tydligt utformad målbild kan användas för att motivera, samordna och klargöra vad partiet vill. Vi vill att Miljöpartiet skall vara en aktiv drivande kraft i svensk politik. Ett växande parti, vad avser såväl engagerade medlemmar som politiskt inflytande. Vi skall återkommande synas i våra profilfrågor. Vår framtidsinriktade politik, vilken vilar på en stabil ideologi, och alla entusiastiska medlemmar, förtroendevalda och tjänstemän borgar för detta. Mot bakgrund av att miljöfrågorna, främst klimatfrågan, väntas få ökad aktualitet, liksom EMU-frågan, och att Sveriges ekonomi är god, vilket skapar utrymme för annat än plånboksfrågor, finns en potential för Miljöpartiet att till valet 2002 hamna på mellan 10 och 15%.

Det är av flera skäl nödvändigt att klargöra vilka specifika väljargrupper vi vill nå. Vi har begränsade resurser, och det stora mediautbudet gör att alla inte kan nås av allt. Olika målgrupper lockas av olika budskap och olika målgrupper nås med olika informationskanaler. Vår uppfattning är att vi skall fokusera på de grupper där vi har de största sympatierna. Detta för att det känns angeläget att företräda dem som stödjer vår politik och att det är lättare att påverka (nå) dem som redan är positivt inställda till vår politik och vårt parti. Ofta handlar en diskussion om målgrupper om väljares ålder och kön och geografisk hemvist. Det är svårare att vara mer specifik över vilka som har ett tankesätt som vi gemensamt delar. Ett uttryck för ett gemensamt intresse (värdegrund) kan vara de, som är medlemmar i föreningar, och eller läsare av tidningar, som behandlar miljöfrågor, djurfrågor, demokratifrågor, biståndsfrågor eller barn- och ungdomsfrågor. Flera undersökningar vittnar om att partiets väljargrupper helt dominerande utgörs av ungdomar och kvinnor. Den senaste SIFO-undersökningen ger oss 25 procent bland unga kvinnliga akademiker. Det ska vi vara stolta över. Och vi ska också se till att de kan vara stolta över oss.

Vet ni förresten att det längs järnvägen mellan Västerås och Göteborg, inom synhåll från fönstret på vänstra sidan i körriktningen, går sammanlagt 452 kor och betar. André har räknat dem. Det går en hel del får i hagarna längs järnvägen också. Men dom vågade han inte räkna med risk för att han skulle somna...