Erik Bonk: Demokratisk ekonomi - Syndikalister här är vi!

Hej allihopa! Glad första maj hörrni!

Jag tänkte så här, jag har skrivit ett special, jag har gjort slagord till mitt tal som jag tänkte avsluta med. Men jag tänkte, vi behöver öva på det först. Är ni med?

Jag ropar: “Demokratisk ekonomi!” Då ropar ni: “Syndikalister här är vi!”

Hörrni idag är det första maj och våren är här! Eller med den revolutionära poeten Andrzej Léals ord: “Årstiden är vår.” För vår årstid är förändringens årstid, det är pånyttfödelsens årstid. Det är årstiden när liv knoppar upp på till synes helt omöjliga platser mot till synes helt omöjliga odds. Överallt knoppar hoppet. Trots klimatångest, trots stigande fascism med rädsla och hat, trots attacker på våra demokratiska rättigheter från Svenskt Näringsliv och trots socialdemokratins svek med marknadshyror och en allt mer osäker arbetsmarknad till följd. 

Trots allt det så finns det hopp. Det finns hopp därför att ni finns. Ni allihopa, ni som vet att ansvar och frihet är bara olika sidor av samma mynt. Ni som med er glöd tänder eldar i andra människors hjärtan, ni är hopp. Och samma hopp knoppar nu ut över hela världen. Hasse berättade tidigare om arbetarrevolterna som pågår just nu i Iran. Vi har vilda och framgångsrika strejker som nyligen avslutats i USA och påbörjats i Polen. 150 miljoner indiska arbetare i världshistoriens största strejk. 

Och även här i Sverige så knoppar hoppet.  Hamnarbetarnas tappra kamp mot till synes självklara rättigheter, som tillsammans med den våg av solidaritet och hamnarbetarnas starka sammanhållning blev för mycket för arbetsköparna och segern var ett faktum. Vi har bostadskamper mot renovräkningar och utförsäljningar som blommar upp över hela landet. Och i hammarkullen i Göteborg så lyckades de boende att organisera sig och återta sina bostäder från fastighetsjätten och det multinationella företaget Carnegie. Men de lyckades inte bara med det, de lyckades även återkommunalisera sina bostäder och i och med det bekräfta det som redan är känt. Nämligen att motstånd lönar sig!

Så inte minst gryr nu hoppet även inom SAC. Vi har ett nystartat LS, Borlänge LS, som med sin existens slår an en ny ton för organisationens historia, med nedlagda LS. Vi har en ny sektion, Skåne Factory Workers Section, av Malmö LS av SAC. Som med sin seger nyligen visade vad osäkert anställda och illa utnyttjade migrantarbetare kan åstadkomma på kort tid om de organiserar sig och håller ihop. Ja, de är värda en applåd. Här i Stockholm har vi ett företag som heter 08 Betonghåltagning AB. Som nyligen med sin arbetarfientliga ledning fått smaka konsekvenserna av att tjafsa med fel jävla fack, ett fack av och för medlemmar, ett riktigt fack för verklig kamp. 

För tiden att växa är nu! Förslaget om att inskränka strejkrätten har påmint oss arbetare om vad strejkvapnet är värt. Och som syndikalister så vet vi att det är inte lagen, utan arbetsförhållandena, som bestämmer hur mycket folk strejkar. Att försvara strejkrätten, det är att försvara demokratin. Och om lagförslaget blir verklighet, då är det en demokratisk plikt att inte lyda antidemokratiska lagar.

Att detta lagförslag kommer i en tid av rekordlågt strejkande är heller ingen slump. Den gamla arbetarrörelsen med LO och sossarna i toppen är död. Vi måste nu börja så frön för en ny, fri och demokratisk arbetarrörelse. Med kopplingar till en ny, fri och radikal hyresgästförening. Vi måste börja bygga broar till de yngre generationerna, som redan nu med sin klimatstrejk, skolstrejk för klimatet, visar vägen för alla oss andra. 

SAC kommer att fortsätta kämpa för att demokratisera arbetsplatserna. Vi kommer fortsätta bygga broar till andra progressiva grupper i hopp om fruktbärande samarbeten och vi kommer att fortsätta organisera alla arbetare, oavsett yrkestitel, bransch, nationalitet eller legal status. Tack!

För hur kan ett multinationellt företag äga en hel förort i Stockholm? En plats som aktieägarna aldrig ens hört talas om. Hur kan ett huvudkontor i Kina, Tyskland eller USA lägga ner eller flytta arbetsplatser från Vilhelmina, Sveg eller Vä bara för att öka avkastningen till sina aktieägare som så klart aldrig ens varit på någon av dessa platser. Varför får vi inte rösta fram vår chef så som vi röstar fram vår statsminister när chefen är någon vi känner och vars beslut drabbar oss betydligt hårdare och mer direkt än vad statsministerns beslut gör? Varför accepterar vi att våra demokratiska rättigheter inte respekteras på jobbet? 

Jag vet, jag talar för de redan frälsta. Men det är ni som inte endast vågar ställa dessa frågor, utan som också kräver svar. Det är ni som förändrar världen! Lite grann varje dag i ett invecklat nätverk av människor som vill väl.

SAC är en gammal och stolt organisation. Men bättre än passiv stolthet, är ett aktivt deltagande. För med demokrati som mål så kan ingen säga emot oss och med solidaritet som vapen så kan ingen stoppa oss. Om du inte är medlem redan idag, så bli det! Tillsammans står vi i fronten för den kamp som framtiden kommer skatta som nödvändig, rättfärdig och självklar. Nämligen camping, kampen för en demokratisk ekonomi.

Demokratisk ekonomi!

Publiken svarar: "Syndikalister här är vi!"

Tack!