Vi som samlats här idag vet att vi lever i en värld, ett samhälle där vissa människor, oftast tack vare medfödda privilegier härskar och styr över dem med mindre goda förutsättningar. Privilegierades välstånd bygger på de svagares lidande. Som kamrater inom den utomparlamentariska rörelsen kämpar vi alla tillsammans, men på olika sätt. Till exempel genom att vi motsätter oss kapitalism, sexism och rasism. Vi grundar vår kamp i att vi vet att det går att leva andra liv, liv som inte bygger på förtryck.
Tyvärr är det idag inte självklart att bekämpa alla förtryck lika mycket, till exempel speciesismen. Speciesism innebär förtryck av varelser som rättfärdigas på grund av deras art. Icke-mänskliga djur har inte så kallade medborgerliga rättigheter. Vad är det som gör att en kännande varelse behandlas bättre än en annan kännande varelse? Vad ger det ena djuret rätt att exploatera andra djur? Icke-mänskliga djur har, precis som människor, förmåga att känna glädje, sorg, oro, ångest, moderskänslor och framförallt smärta. Människan är alltså inte unik att känna dessa känslor.
Trots det utnyttjar vi icke-mänskliga djur för nöje, spel, kläder och föda. Allt endast för vår egen njutnings skull. Vi lever i en värld där det är lagligt att profitera på våld mot icke-mänskliga djur. Bakom slakteriernas väggar sker dagligen en extrem form av brutalt lidande på löpande band. Köttindustrin tydliggör flera av vår tids förtryck: löneslaveriet genom horribel arbetsmiljö och speciesismen genom systematiskt våld och lidande. Väldigt många djurförtryckande företag bryter dock mot den rätt menlösa djurskyddslagen, men de få som döms får ofta väldigt små straff. LRF och andra intresseorganisationer som profiterar på lidandet backas upp av [ohörbart]...
Snuten jagar oss aktivister och den så kallade djurskyddslagen finns endast till för att skydda profiten och legitimera förtryck. På Kronfågel dog 140.000 höns under transporter år 2012 på grund av brist på cirkulation, överhettning eller klämskador. Detta ansåg de var en acceptabel summa. Om du däremot låter en hund stanna i din övergivna bil och du ser det som individ och civilperson, så har du rätt att bruka våld mot bilen för att rädda hunden. Om du däremot går in och filmar missförhållanden på en gård så kan du räkna med hårda repressalier. Och om du dessutom bestämmer dig för att rädda livet på djur, genom fritagning, eller stöld som det kallas juridiskt eftersom djur i juridisk term är en egendom, så kan du dessutom räkna med att bli klassad som våldsbejakande extremism. Till skillnad från de företag som lagligt profiterar på lidande och död. Döda ett djur, då är du psykopat. Döda miljoner, då är du matproducent. Vill du rädda ett djur, då är du en hjälte. Vill du rädda alla djur, då är du terrorist.
Om inte den allt som allt bristfälliga djurskyddslagen måste följas men aktivister som hotar att den bryts, döms så säger det ganska mycket om vilka som står för makten och vilka som är de verkliga våldsbejakarna. Organisationer som Djurfront och Hunt Saboteurs Sweden har nyligen utretts av Centrum för våldsbejakande extremism. Utredningen kom fram till att vi är våldsbejakande extremister. Det är nästan komiskt att en rörelse som vill utrota allt förtryck och mördande av alla levande djur utpekas som våldsbejakande medan Kronfågel tycker det är acceptabelt att 160.000 hönor dör i transporter och fortsätter med falsk marknadsföring om välmående djur.
Inte för att vi bryr oss om vad staten tycker, men anarkisten [ohörbart] har sagt något klokt: “When you find out who you're not allowed to criticize, then you will realize who is in control.” Detta känner vi inom den militanta djurrättsmiljön igen. Vi har lärt oss att LRF och Arla, Scan, Jägarförbundet, snuten och staten kritiserar du inte ostraffat. Dessa försöker ha kontroll, vi hatar såklart maktens kontrollbehov, vi vill bryta ner samhällets hierarkier och i vår kritik mot maktens privilegier för våra aktioner utsätts vi regelbundet för dödshot av etablissemanget. Vi försöker inte övertyga förbigående om att bli veganer, vi kämpar för att få de som profiterar på våld att sluta genom att direkt rikta våra aktioner mot dem. Till exempel har två pälsbutiker slutat sälja päls med största sannolikhet på grund av Djurfronts närvaro utanför deras butiker. [Ohörbart] räddade vi i våras livet på lodjur i Dalarna genom att sabotera lodjursjakten.
Trots samhällets repression mot oss så ger vi aldrig upp. Vi bryr oss inte om vad GP, snuten eller politikerna tycker. Snarare stärks vi i vårt [ohörbart] av deras motstånd. När nya lagar instiftas för att sätta oss i fängelse längre tid för att skrämma oss, så vet vi att de är rädda och [ohörbart]. Till alla Säpoagenter och fascister säger vi, med större engagemang och som alltid kompromisslöst så fortsätter vi att rädda liv på djur och bekämpa speciesismen. Står ni i vår väg så får ni skylla er själva. Vi vet att det går att leva utan att förtrycka icke-mänskliga djur.
Tills vi uppnått vårt mål fortsätter vi. Tills alla är fria!