Caroline Berg: Tal till Stockholms Handelskammare 2025

Om jag inte är för mig själv – vem är det då?
Om jag bara står upp för mig själv – vad är jag då?
Och om inte nu – så när?

Tvåtusen år gamla ord.

Att får vara med och leda ett 150 år gammalt familjeföretag är givetvis ett stort ansvar. Ser mig som en länk i en lång kedja. Men mest är det glädje och jag känner ofta en stor tacksamhet.

I dag, fem generationer in, så är Axel Johnson en företagsgrupp med nästan 30 000 medarbetare, de flesta i Sverige. Vi har en hög förnyelsetakt. Under de senaste tio åren har vi mer än fördubblats och genom förvärv har vi har välkomnat hela 220 nya bolag till vår grupp, majoriteten inom våra befintliga verksamheter. Vi finns i 35 länder och vill fortsätta växa. Men. Vår bas är och förblir Sverige, och vår djupa sammantvinning med det svenska samhället är vår största och mest långsiktiga investering.

Axel Johnson står på tre pelare – vår långsiktighet som familjeföretag. Förnyelse, att vi hela tiden lyckas utveckla nya affärer. Och tron på företaget som en positiv förändringskraft.

Och positiva samhällskrafter behövs idag. Vi lever i en ödesmättad tid. När omvärlden dras isär behöver vi i Sverige göra det motsatta. Vi behöver bygga oss starka i varje lager – militärt, socialt och kunskapsmässigt. Och inget av det är möjligt utan den kraft som finns i företagande.

 Om den stora globala ödesfrågan är klimatet, och den stora europeiska frågan är tillväxt och att vi försvarar fria och demokratiska samhällen, så är vår lokala svenska ödesfråga att minska utanförskapet och bygga ett samhälle som håller ihop. Ett tryggare och rikare Sverige med en jämnare fördelning av livschanser.

I dag bor över 700 000 människor i det som kallas utanförskapsområden. 250 000 av dem är under 25 år. Det är nästan var tionde ung människa i Sverige - med hela livet framför sig.

Och det är så enkelt - om vi inte lyckas bättre än idag med att hyvla ner trösklarna till majoritetssamhället, kommer vi alla att betala ett väldigt högt pris. Mänskligt, socialt och ekonomiskt. Och vi kommer att missa så, så mycket talang.

Vi som är här - företagare och företagsledare.

Företags engagemang i integrationsfrågor har länge präglats av för många projekt, för liten skala och för lite resultat. Det har skapat en viss trötthet och cynism. Jag förstår det.

Men vi kan bättre. Därför har jag, tillsammans med andra företagsledare - Peter Wallenberg, Carl Bennet, Daniel Sachs och Åsa Bergman - startat Forum för innanförskap som ska lanseras i februari. Idén är sprungen ur Järvaveckan. Ett 50-tal företag är redan engagerade och ni som är här är välkomna att vara med.

Vi vill mobilisera Sveriges näringsliv i ett långsiktigt och mätbart arbete för att unga i utanförskapsområden ska få fler vägar till Innanförskap – till jobb och utbildning. Målet är tydligt:

1 000 företag ska mobiliseras för att göra skillnad för 100 000 unga. På tio år.

Ledorden är att samla, sprida och skala.

Vi samlar det som näringslivet redan gör i den här frågan,

Vi sprider det som fungerar och

vi bygger ut det som ger störst effekt. Från arbetsintroduktion och studiemotivation till nätverk och rekrytering.

Det finns många bra exempel på vad vi vill åstadkomma, ett är SAO-jobben som Evin Cetin tagit initiativ till. (Står för studiemotiverande arbetslivsorientering.)

Vi såg två saker: Att unga i utanförskapsområden ofta får sin första kontakt med arbetslivet alldeles för sent – och att tidig jobberfarenhet ofta är avgörande för livet.

NSG har utvecklat en ny modell. Åttondeklassare får tillbringa två timmar i veckan på en arbetsplats – som en del av sitt skolschema. De gör ett riktigt, betalt jobb.

De får förebilder. Självförtroende. Stärkt studiemotivation. Framtidstro. (Och deras familjer är superstolta…)

Efter piloter i Sundsvall och Väsby omfattar programmet nu 500 elever på 6 skolor i 5 kommuner – nästa år skalar vi upp till tusental och på några års sikt är ambitionen att nå skolor i alla utanförskapsområden.

För företag är det enkelt.
Ta emot en åttondeklassare. Två timmar i veckan.
Se henne som en möjlig framtida medarbetare.
Välkomna. Stötta. Ställ krav.

I ett av världens mest välmående länder finns ingen ursäkt för att låta livschanserna vara så ojämnt fördelade som de är idag.

Om jag inte är för mig själv – vem är det då?
Om jag bara står upp för mig själv – vem är jag då?

Vi lever i tider som kräver mer av alla. Också av oss som driver företag.

Många unga svenskar upplever att majoritetssamhället har tagit så många steg bakåt att det inte ens syns längre.

Ett bestämt steg framåt från företag är ett sätt för oss att stå upp också för oss själva. För vår sammanhållning, för vår kompetensförsörjning och för vår konkurrenskraft.

Vi lever i en ödesmättad tid. När omvärlden dras isär behöver vi i Sverige göra det motsatta.

Och om inte nu – så när?