100 år som en del av polisen, 23 dagar som egen myndighet.
Den senaste veckan har jag träffat Anders Thornberg fem gånger. Hade jag vetat det är jag inte säker på att jag låtit säkerhetspolisen bli en egen myndighet.
Apropå Anders, ingen ska säga att jag har något emot namnet Anders, men under dagen har jag fått frågan varför kompetensen är så koncentrerad till namnet att det finns fler Anders än kvinnor i SÄPOs ledningsgrupp. Så låt oss hoppas att vi inte behöver vänta 100 år till på att SÄPOs ledningsgrupp är representativ för medarbetarna.
* * *
Säkerhetspolisen skyddar demokratin, skyddar oss som individer och som samhälle. Säkerhetspolisen är därmed den yttersta garanten för ett fritt och demokratiskt samhälle. Det kan vara värt att påminna sig när debatten om övervakningssamhälle massövervakning och integritet går som högst.
Men det kan också vara värt att påminna sig det när debatten om vilka åtgärder vi ska vidta mot terrorismen går som högst.
Varje åtgärd vi vidtar, vidtar vi för att skydda det öppna, fria och demokratiska samhället. Om de medel och åtgärder vi skulle använda oss av mot terrorismen skulle begränsa demokratin, skulle begränsa friheten, skulle begränsa öppenheten, då har vi låtit terroristerna vinna en liten delseger. Och istället för att göra samhället starkare har vi gjort samhället svagare.
Ska en säkerhetstjänst kunna fungera i ett demokratiskt samhälle måste den ha folkets förtroende. Det öppna demokratiska samhället är i själva verket en av grundstenarna för att bekämpa terrorismen.
* * *
För två veckor sen promenerade jag med miljoner andra från Place de la Republique i Paris. Vi promenerade för yttrandefrihet, mot terrorismen, det var en fantastisk upplevelse.
Men samtidigt som miljoner människor uttrycker sin avsky mot terrorn, försöker mörka krafter på båda sidor göra kampen mot terrorismen till ett religionskrig. Till en kamp mellan civilisationer.
De lånar, Samuel P. Huntingtons ord, "Clash of the civilizations", Kampen mellan civilisationerna. Men det här är inte en kamp mellan civilisationer. Det är en kamp om civilisationen.
Hur kan vi blanda ihop våldsverkande extremister och terrorister med den världsreligion som samlar en femtedel av jordens befolkning?
Kanske för att journalisterna när de ska intervjua en muslim hellre går till en moské än till ett kafé? Kanske för att vi aldrig får se de positiva bidragen och att muslimer inte får vara muslimer i positiva sammanhang. Oavsett om det är Zinedine Zidane som tar hem VM-bucklan i fotboll till Frankrike eller Malala Yousafzai som tar hem Nobels fredspris.
I Sverige är religionsfriheten grundlagsfäst sedan mycket länge. Vi ska skydda alla medborgare, oavsett om de är judar, muslimer, ateister eller kristna. Ingenting är mer osvenskt än att se ner på en annan människa på grund av dennes religion eller hudfärg.
* * *
Vi måste orka tänka tanken att attentat även kan drabba oss i Sverige. Jag vet att ni gör det, ni vet att det hände på Bryggargatan i Stockholm, ni vet att det hände på Utöya i Norge och ni vet att NI lyckades avvärja det hotet mot Jyllandsposten i Köpenhamn.
Jag är stolt över det arbete ni gör för att motverka såväl inhemsk extremism som terrorism. Det växande antalet utländska stridande har krävt tuffa prioriteringar. Jag vet att Säpos alla verksamhetsområden har fått släppa resurser till förmån för bekämpning av terrorism, samtidigt som underrättelsehotet är påtagligt.
Men utvecklingen ställer inte bara krav på säkerhetspolisen, den ställer krav på politiken. Och eftersom jag vet att det inte är några journalister här, och eftersom jag vet att ni inte läcker, tänkte jag passa på att berätta en nyhet för er.
Inom kort tänker regeringen fatta beslut om att inleda arbetet med en ny strategi mot terrorism. Skälet är naturligtvis att samhället har förändrats, att hotet har förändrats och att terroristernas metoder har utvecklas.
Vi ska prioritera de förebyggande insatserna:
Att stödja civilsamhället och trossamfund. Exempel på det viktiga arbetet är bland annat avhopparverksamhet och stödlinje. Att utveckla samordningen mellan kommun, myndigheter och organisationer.
Vi ska ta det växande hotet från de utländska stridande på allvar:
Regeringen vill kriminalisera förberedelse, organisering, träning och finansiering av utländska stridande. Gränskontrollerna vid Schengens yttre gräns ska skärpas. Det är pinsamt att kontrollen är bättre i taxibilar än vid gränsposteringar.
Möjligheten att samla och systematiskt behandla biljettinformation ska stärkas. Det handlar om att se över verktygen som polisen och säkerhetstjänsterna har till sitt förfogande är ändamålsenliga och vid behov föreslå förbättringar.
***
Ni är de första som får höra detta, och jag hoppas att det ska ge oss det rätta möjligheterna till att möta hotet mot terrorismen. Ni är samhällets yttersta instrument för att skydda demokratin och våra mänskliga fri- och rättigheter.
Nu börjar en ny era, nu ska ni fortsätta ert framgångsrika arbete som självständig myndighet. Jag är övertygad om att det ger de bästa förutsättningarna för att utveckla arbetet för Sveriges trygghet och säkerhet.
Återigen, tack för er insats.
Den senaste veckan har jag träffat Anders Thornberg fem gånger. Hade jag vetat det är jag inte säker på att jag låtit säkerhetspolisen bli en egen myndighet.
Apropå Anders, ingen ska säga att jag har något emot namnet Anders, men under dagen har jag fått frågan varför kompetensen är så koncentrerad till namnet att det finns fler Anders än kvinnor i SÄPOs ledningsgrupp. Så låt oss hoppas att vi inte behöver vänta 100 år till på att SÄPOs ledningsgrupp är representativ för medarbetarna.
* * *
Säkerhetspolisen skyddar demokratin, skyddar oss som individer och som samhälle. Säkerhetspolisen är därmed den yttersta garanten för ett fritt och demokratiskt samhälle. Det kan vara värt att påminna sig när debatten om övervakningssamhälle massövervakning och integritet går som högst.
Men det kan också vara värt att påminna sig det när debatten om vilka åtgärder vi ska vidta mot terrorismen går som högst.
Varje åtgärd vi vidtar, vidtar vi för att skydda det öppna, fria och demokratiska samhället. Om de medel och åtgärder vi skulle använda oss av mot terrorismen skulle begränsa demokratin, skulle begränsa friheten, skulle begränsa öppenheten, då har vi låtit terroristerna vinna en liten delseger. Och istället för att göra samhället starkare har vi gjort samhället svagare.
Ska en säkerhetstjänst kunna fungera i ett demokratiskt samhälle måste den ha folkets förtroende. Det öppna demokratiska samhället är i själva verket en av grundstenarna för att bekämpa terrorismen.
* * *
För två veckor sen promenerade jag med miljoner andra från Place de la Republique i Paris. Vi promenerade för yttrandefrihet, mot terrorismen, det var en fantastisk upplevelse.
Men samtidigt som miljoner människor uttrycker sin avsky mot terrorn, försöker mörka krafter på båda sidor göra kampen mot terrorismen till ett religionskrig. Till en kamp mellan civilisationer.
De lånar, Samuel P. Huntingtons ord, "Clash of the civilizations", Kampen mellan civilisationerna. Men det här är inte en kamp mellan civilisationer. Det är en kamp om civilisationen.
Hur kan vi blanda ihop våldsverkande extremister och terrorister med den världsreligion som samlar en femtedel av jordens befolkning?
Kanske för att journalisterna när de ska intervjua en muslim hellre går till en moské än till ett kafé? Kanske för att vi aldrig får se de positiva bidragen och att muslimer inte får vara muslimer i positiva sammanhang. Oavsett om det är Zinedine Zidane som tar hem VM-bucklan i fotboll till Frankrike eller Malala Yousafzai som tar hem Nobels fredspris.
I Sverige är religionsfriheten grundlagsfäst sedan mycket länge. Vi ska skydda alla medborgare, oavsett om de är judar, muslimer, ateister eller kristna. Ingenting är mer osvenskt än att se ner på en annan människa på grund av dennes religion eller hudfärg.
* * *
Vi måste orka tänka tanken att attentat även kan drabba oss i Sverige. Jag vet att ni gör det, ni vet att det hände på Bryggargatan i Stockholm, ni vet att det hände på Utöya i Norge och ni vet att NI lyckades avvärja det hotet mot Jyllandsposten i Köpenhamn.
Jag är stolt över det arbete ni gör för att motverka såväl inhemsk extremism som terrorism. Det växande antalet utländska stridande har krävt tuffa prioriteringar. Jag vet att Säpos alla verksamhetsområden har fått släppa resurser till förmån för bekämpning av terrorism, samtidigt som underrättelsehotet är påtagligt.
Men utvecklingen ställer inte bara krav på säkerhetspolisen, den ställer krav på politiken. Och eftersom jag vet att det inte är några journalister här, och eftersom jag vet att ni inte läcker, tänkte jag passa på att berätta en nyhet för er.
Inom kort tänker regeringen fatta beslut om att inleda arbetet med en ny strategi mot terrorism. Skälet är naturligtvis att samhället har förändrats, att hotet har förändrats och att terroristernas metoder har utvecklas.
Vi ska prioritera de förebyggande insatserna:
Att stödja civilsamhället och trossamfund. Exempel på det viktiga arbetet är bland annat avhopparverksamhet och stödlinje. Att utveckla samordningen mellan kommun, myndigheter och organisationer.
Vi ska ta det växande hotet från de utländska stridande på allvar:
Regeringen vill kriminalisera förberedelse, organisering, träning och finansiering av utländska stridande. Gränskontrollerna vid Schengens yttre gräns ska skärpas. Det är pinsamt att kontrollen är bättre i taxibilar än vid gränsposteringar.
Möjligheten att samla och systematiskt behandla biljettinformation ska stärkas. Det handlar om att se över verktygen som polisen och säkerhetstjänsterna har till sitt förfogande är ändamålsenliga och vid behov föreslå förbättringar.
***
Ni är de första som får höra detta, och jag hoppas att det ska ge oss det rätta möjligheterna till att möta hotet mot terrorismen. Ni är samhällets yttersta instrument för att skydda demokratin och våra mänskliga fri- och rättigheter.
Nu börjar en ny era, nu ska ni fortsätta ert framgångsrika arbete som självständig myndighet. Jag är övertygad om att det ger de bästa förutsättningarna för att utveckla arbetet för Sveriges trygghet och säkerhet.
Återigen, tack för er insats.