Anders Hagfeldt: Tal vid studentjulavslutning 2022

Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ja till Gud och säga nej.

Strofen kommer ur psalm 289 - Guds kärlek är som stranden och som gräset. Psalmtexten skrevs av Anders Frostensson och melodin av Lars Åke Lundberg.

För mig är det här en viktig strof. Lars Åke Lundberg var min konfirmationspräst och han var ledare på ett läger som jag var på när jag var i 14 års åldern för att lära mig om bibeln, om tro och om livets stora frågor. Lägret var en spännande tid och jag kan faktiskt säga att det var livsavgörande. Lars Åke ville inte att vi skulle acceptera och hålla med. Istället sökte han diskussion och det blev det. Vi reflekterade och talade om allt som vi inte tyckte verkade rimligt i kristendomen, men vi gick också utanför de kristna ramarna och resonerade och grubblade tillsammans. Det jag särskilt minns var att han inte förväntade sig att vi skulle konfirmera oss. Om någon inte ville var det ingen press. Vi var där för att lära och för att fatta ett eget beslut. För honom var det självklart att vi hade rätten att säga ja till Gud och att säga nej - precis som det står i psalmen. Jag sa ja. Det blev så att jag konfirmerade mig och under konfirmationstiden fick jag också turnera i kyrkorna med Lars Åke och spela trummor. Vi spelade förstås psalm 289 även om jag då hellre spelade till Bill Haley eller Electric Light Orchestra.

Friheten att välja och att verkligen utan restriktioner kunna slå in på en annan väg är det viktigaste i en demokrati. Det är också det viktigaste inom universitetet. Vi måste kunna välja bort för att kunna kalla valet fritt. Så självklart, men så otroligt viktigt.

Idag lider hela Europa under ett ok. Det är recession, krig, flykt, klimathot. Vi ansätts som personer, som folk och som del av mänskligheten. Utmaningarna är tunga och viktiga. Vi har ett val. Att ta oss an uppgiften eller att låta bli. Vissa väljer ju trots allt att låta bli. De anser att de inte kan göra något, eller kanske att det inte finns något som behöver göras.

Vi har ett val att lyssna till fakta eller att låta bli.

Nu får jag det här att låta som ett enkelt val, men det är det inte. Att välja vem man ska lyssna på är inte enkelt. Särskilt inte om den röst som gnager i huvudet säger tvärt emot det som de flesta verkar tro på i omgivningen.

Att tro på sig själv och sin övertygelse kan ofta leda till att man måste använda den där friheten att säga nej, vända majoriteten ryggen och gå sin egen väg. Säg inte att det är lätt. Det är inte någon Disneyfilm vi lever i. Istället är valet ofta en kamp och ett berg att klättra för den som följer sin egen övertygelse. Och ibland leder det fel. Ibland blir det Nobelpris.

Men tänk om vi inte fick, tänk om vi levde i ett samhälle där den friheten inte var oss given, ett samhälle där alternativen inte fanns.

När vi idag sitter här församlade vill jag att vi skänker en tanke till alla de som inte har den friheten. Alla de som inte kan vara del av det som vi i vår priviligierade del av världen får vara del av. Samtidigt vill jag uppmana var och en av er att ta vara på den frihet som ni har och att ni gör det bästa ni kan av den.

Nu är terminen slut. Njut också av den frihet som det innebär att vara klar med studierna. Ta hand om er och kom tillbaka med nya krafter, på andra sidan nyår.