Anders Andersson-Råstock: Enade vi stå, söndrade vi falla

Herr talman.  

Det är endast på grund av att jag haft förmånen att följa överläggningarna i utrikesnämnden som jag överhuvudtaget här idag vågat mig på att begära ordet. Jag har fullkomligt klart för mig att den sekretess som råder ifråga om utrikesnämndens arbete och även utrikesutskottet är av den art att man inte i någon större utsträckning kan gå in på vad som där förekommit.

Jag har emellertid velat antyda något litet om utrikesnämnden och utrikesutskottet. Därför att det så vitt jag kunna finna, där har rått en allmän uppfattning om att övervägandena från regeringens sida har varit synnerligen omsorgsfulla och ingående.

Jag vill också konstatera att regeringen har haft, jag vet inte under den kallade förmånen. Men i alla fall haft att räkna med in i allt väsentligt enhällig utrikesnämnd och ett enhälligt utrikesutskott.

Det är anmärkningar som framkommit mot det förslag som framlagts från regeringens sida har så vill jag vet, icke förandet som någonting annat än följdaktigheter i detaljer och litet olika nyanser i uppfattningen, och så vidare.

När det förhåller sig på det sätt, vågar jag draga den slutsatsen. Att det har funnits ett ovanligt solitt underlag. För det är beslut som regeringen fattar, eftersom det förekommer täta konferenser med utrikesnämnden vid alla viktigare avgöranden.

Jag vill icke göra anspråk på att förstå någonting alls av utrikespolitikens diplomatiska finesser. Men jag vill verkligen göra räkning på att kunna använda vad man kallar det sunda förnuftet när jag hör förslag läggas fram och motiveras.

Då har jag kommit till den uppfattning, att det har lagts ned ett mycket omsorgsfullt arbete från regeringens sida. När jag sagt detta, herr talman, kan det kanske tillåtas mig att säga ytterligare några ord som må hända ligga lite vid sidan av ämnet.

Jag vill konstatera att vi nu lever i en fullkomligt abnorm tid och i en abnorm värld där alla gamla värden ställes på huvudet. Det teknikens underverk vänder sig olycka i stället för lyckobringande framtid. Där man kastar ut tusentals miljoner för att icke säga miljarder på en förstörande verksamhet.

Där man ådagalägger den mest suveräna förakt för rätten. Där man tillåter att sanningen helt och hållet ställes på avsidan. Där man hävdar att makt är rätt och till och med utsträcker denna rätt till att gälla rätt att skövla och förstöra vad generationen återkommer.

I den situationen finnes rätten dessvärre, här i vårt land, det som man ser, att vi har rätt att kivas om småsaker. Då det i stället borde vara så att vi med tanke på det förhållanden som råder runt omkring oss ut i världen. Med tanke på, jag upprepar det herr tallman, det abnorma förhållanden måste försöka på bästa sätt återkomma, såväl andlig och moralisk som ekonomisk beredskap, för det är svårigheter som kunde komma.

Jag kanske också kan få konstatera att även den mest frihetsälskande nation får finna sig i att se om sitt hus på alla möjliga områden, och det är även vi får göra.

Men jag kan kanske också få uttala den förhoppningen, att det må hända vore till norra Europas lycka. Ja, till hela Europas lycka, om det kunde finnas en liten oas här uppe i höga Norden, så mycket behövde bli en tummelplats för krigets alla lidelser.

När det ser ut så ut i världen, då har man mage, ursäkta att använda det uttrycket herr talman, att här komma och gnälla om oväsentliga detaljer.

Ja, såna rörelser från delvis påpekar, och som jag i någon liten mån kan följa, man ger in på en diskussion om vissa personer i den sittande regeringen är mer eller mindre misstagliga. Man har gått så långt att det till en tidning sagt så att man inte trodde den svenska arbetarrörelsen vara så dåligt funtad. Ungefär så utryckte man sig, att den inget kunde för sin del åstadkomma en ny uppsättning av män i regeringen.

Och det vill jag helt enkelt svara, att den saken sköter det svenska socialdemokratiska arbetarpartiet om, utan någon pekpinne utifrån. Den må komma från restkursen eller från annat håll. Så säger vi denna sak och vi be att få ha våra förtroendemän i fred. Vi har medverkat när de mottaget sina poster och vi vill inte ha några extra inviter om att vi får lova att se oss om efter andra. Jag ska inte säga så mycket mera, herr talman. Jag vill bara uttala att vårt folk överhuvudtaget inte hade lyst att tolerera inbördeskrig och var inte heller råd att göra det i den nuvarande situationen. Nu om någonsin gäller det, eniga, vi står, söndrade, vi faller.

Jag ska bli på sluta med att önska regeringen en god fortsättning. Efter hittills förda principer på den politik som den hittills följt, då tror jag att vi har nått så långt som vi i dagens situation kunde nå.