20181114 – Annie Lööf: Röstförklaring vid omröstning om Ulf Kristersson som statsminister

Herr talman,
Centerpartiet gav tydliga besked inför valet. Vi sökte mandat för en Alliansregering. Samtidigt sa vi att vi inte skulle ingå i en regering som krävde SD:s aktiva stöd. Tyvärr fick vi inte det tydliga mandat för en Alliansregering som vi hade velat. En Alliansregering kan nu bara bildas om det finns förankring över blockgränsen.
Centerpartiet gör nu efter valet precis det vi har sagt före valet. Vi kommer inte att ingå i en regering som kräver aktivt stöd av Sverigedemokraterna, vilket också innebär att vi inte kan vara en del av samma budgetunderlag.

Dagens omröstning handlar för Centerpartiet inte främst om Ulf Kristersson som statsminister, den handlar ytterst om vilken maktposition man är beredd att ge Sverigedemokraterna.
Centerpartiet kommer därför i dagens statsministeromröstning att rösta nej till att ge ett nationalistiskt och populistiskt parti ett avgörande och historiskt unikt inflytande.
Sedan Alliansen bildades för 14 år sedan är det första gången som två partier på egen hand väljer att försöka bilda regering utan de andra två. Jag tycker att det är en sorglig utveckling. Alliansen består av fyra partier. Allianspolitik kan därför bara bedrivas om fyra partier är överens. En M-KD-regering är alltså inte, och kan aldrig vara, en alliansregering. Alliansen äger vi alla fyra gemensamt.

I dagens svåra parlamentariska läge kan man välja två parlamentariska vägar – antingen söka stöd över den traditionella blockgränsen eller bli beroende av SD. Det förslag som idag ligger på bordet, en moderat och kristdemokratisk minoritetsregering, innebär i praktiken att göra det sistnämnda.

Det är stor skillnad på passivt och aktivt stöd. Att rösta på samma förslag, att tillträda när man är den större konstellationen är en sak. Det har inte Centerpartiet något emot. Det regeringsförslag som nu ligger på bordet är en mindre regeringskonstellation. En sådan mindre regering kommer att vara beroende av SD:s aktiva ja-röster vid omröstning om varje budget och varje annat viktigt politiskt beslut i riksdagen, där Alliansens förslag står emot de rödgrönas.

Det skulle vara unikt i svensk politisk historia om ett nationalistiskt och populistiskt parti släpps fram till denna maktposition. Detta parti har också varit tydliga med att de kommer kräva garantier och inflytande över en regering som de stödjer, och ställt ultimatum om minskad invandring för att ge budgetstöd.

Att Centerpartiet inte vill förhandla eller samarbeta med SD beror på att de politiska och värderingsmässiga skillnaderna är alltför stora. Sverigedemokraterna har en auktoritär syn på människor och samhälle, ser människor från andra länder som problem och hot, de ställer människor mot varandra och väljer slutenhet istället för samarbete. Och dessutom är de tydliga med att de vill motarbeta liberalers inflytande över svensk politik. Det är en illiberal politisk agenda, som gör att Centerpartiet inte kan vara en del av samma regeringsunderlag. SD står mycket långt från Alliansens gemensamma politik och det öppna, inkluderande och toleranta samhälle som vi arbetar för.

Detta är som sagt ett nej till att ge Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande, och det är ett ja till fortsatta ansträngningar att forma en handlingskraftig regering där Alliansens fyra partier kan hålla ihop i samtal över blockgränsen.

När denna votering är genomförd är min önskan att vi fyra allianspartier kan hitta tillbaka till varandra för att fortsätta undersöka möjligheterna att hitta blocköverskridande lösningar där Alliansen kan hålla ihop. Mellan V och SD är vi i denna kammare sex partier som representerar 75 procent av väljarna. 75 procent av mandaten i denna kammare. Så här drygt nio veckor efter valdagen är det hög tid att börja diskutera sakpolitik mellan partierna. Det vore det bästa för Sverige och den bästa vägen för en stabil regering med en liberal reformagenda.
Det vore ett underbetyg om vi inte kunde komma överens.

Tack!

Publicerad i Lööf, Annie Taggar: , ,