20150501 – Jonas Sjöstedt: Tal på 1 maj i Uppsala 2015

Jonas Sjöstedt, 1 maj 2015. Det talade ordet gäller.

Partivänner och förstamajfirare,
Tack så mycket! Det känns väldigt fint att stå här i Slottsbacken idag på första maj. Tack till
alla er som kommit hit idag. Jag vill också passa på att tacka alla vänsterpartister i Uppsala för
ert fina arbete. Grattis till valframgången och att Uppsala åter är vänsterstyrt.
Jag vill också tacka alla er som samlar in pengar till vår första majinsamling. Pengarna går till
att åter bygga upp staden Kobane. Staden där kurder visade hur fascisterna i IS kan besegras.
Kobane och kurdernas kamp i Syrien är en symbol för hopp i en region där det finns så
mycket hopplöshet. Kurderna står i främsta ledet för att bekämpa IS terror. Samtidigt försöker
de bygga ett samhälle med respekt för olika folk och religioner, ett samhälle präglat av
feminism och jämlikhet. Mitt i kriget bygger de en bättre framtid, det är värt allt stöd.
***
Jag tycker om att arbeta. Jag gillar att vara partiordförande och jag blir glad när jag tänker på
allt jag får uppleva tack vare det. Jag går upp tidigt på morgonen – några av mina medarbetare
skulle säga ”för tidigt” – och för det mesta sätter jag igång med dagen så fort jag kan. Jag har
förmånen att ha ett jobb som ger mig möjlighet att resa och att möta spännande människor –
men framför allt får jag göra skillnad och jag får kämpa för det jag tror på: solidaritet, rättvisa
och ett samhälle byggt på omtanke.
Det finns många olika slags jobb. Det finns de som får en att kliva ur sängen på morgonen
med glädje och förväntan. Det finns de som väcker känslor av hopplöshet och otrygghet eller
som sliter ut den som arbetar. För många är det någonstans däremellan – man gillar sitt jobb,
men vill ha mindre stress och bättre villkor.
I början på nittiotalet arbetade jag på Volvo Lastvagnar i Umeå. Jag monterade lastbilshytter.
Jag ska inte säga att det var ett drömjobb, men jag tyckte om det: gemenskapen med mina
arbetskamrater, yrkeskunnandet och känslan av att uträtta något praktiskt. Jobbet var en fast
punkt i tillvaron. Det gav ekonomisk trygghet, rutiner och sammanhang.
När nittiotalskrisen slog till var jag en av dem som fick gå. Den känslan glömmer jag aldrig:
oron över att inte veta när jag skulle få jobba igen, hur det skulle gå för arbetskamraterna som
jag mötte på stan och som också förlorat jobbet, hur jag och familjen skulle klara oss med
mindre pengar. Jag hade tur. När konjunkturen vände uppåt igen fick jag tillbaka jobbet på
Volvo. Jag fick tillbaka tryggheten.
Hur jag skulle ha klarat mig idag vågar jag inte svara på. Efter åtta år av högerpolitik har
arbetsmarknaden trasats sönder. Fredrik Reinfeldt gick till val på att få bort utanförskapet,
men arbetslösheten var högre när han avgick än när han tillträdde. För många unga är det
nästintill omöjligt att hitta fasta jobb idag. Fasta jobb har blivit bemanningsföretag och
visstider. Istället för att bekämpa arbetslösheten valde högern att bekämpa de arbetslösa och
sänka den A-kassa som jag och andra behövde.
Resultatet är daglig otrygghet för 100 000-tals i vårt land. Många arbetsplatser har blivit tysta
rädda arbetsplatser – och ur rädsla växer ingen framgång.
***
Vänner,
För en tid sen besökte jag Atlas Copco i Örebro. När jag pratade med fackklubben där så
berättade de om en händelse som jag har tänkt på ibland.
En av deras kollegor hade fått i uppgift att göra en koppling i ett elskåp med starkström. Vet
man hur man gör är det inte något problem. Men den här killen hade inte fått lära sig än. Och
vet man inte hur man gör är det en direkt livsfarlig uppgift.
Det självklara i ett sådant läge borde ju vara att säga ifrån. ”Det här klarar jag inte, jag vill att
någon visar mig.” Men han var visstidsanställd och kände pressen att inte vara besvärlig. Han
ville så gärna få vara kvar och få en fast tjänst. Därför vågade han inte säga till. Resultatet
blev ett mycket allvarligt tillbud – som kunde ha varit dödligt. Den här gången gick det bra,
men det var ren tur att han klarade sig.
På andra arbetsplatser innebär visstidsanställningar en annan sorts utsatthet. Ungefär var
femte ung kvinna i ett arbetaryrke har utsatts för sexuella trakasserier på jobbet. På vissa
arbetsplatser, som en del restauranger, har anställda tvingats vänja sig vid att bli behandlade
såhär – hur orimligt det än kan verka.
Det hänger ihop med dåliga anställningar, med otrygghet och maktlöshet. I arbetaryrken är
sexuella trakasserier nästan 50 procent vanligare för den som har ett tidsbegränsat jobb. Unga
kvinnor är de som oftast har otrygga anställningar. Att göra om otrygga anställningar till fasta
jobb är feministisk politik.
Otryggheten splittrar arbetsplatserna. Jag pratade med Katrin som berättade för mig om sitt
jobb med IT-förvaltning på en större arbetsplats i Stockholm. Hon tyckte om sitt jobb. Hon
gillade att vara kreativ och hitta lösningar. Hon tyckte om sina kollegor. Men till skillnad från
dem var hon bemanningsanställd. Hon var inhyrd. Inte för att lösa någon tillfällig
arbetsuppgift eller för att rycka in när någon var sjuk. Hon var inhyrd hela tiden – varje dag på
samma arbetsplats, vid samma skrivbord.
Hon visste inte hur länge hon skulle få vara kvar. Hon hörde inte riktigt till. Tog hon upp
problem hänvisade chefen på plats ofta till att hon skulle prata med sin chef på
bemanningsföretaget. Men han visste ju väldigt lite om läget på hennes arbetsplats. Hon var
fångad i ett mellanläge där ingen riktigt hade ansvaret för hur hon hade det.
När julen närmade sig bjöds alla anställda på julbord. Men inte Katrin. Hon berättade hur
hennes kollegor försvann iväg till sill, snaps och julskinka den där decembereftermiddagen –
men hon satt kvar vid skrivbordet. Hon var bara inhyrd.
***
Otryggheten på våra arbetsplatser är ett samhällsproblem. Den påverkar vår vardag – och den
påverkar styrkeförhållandena på hela arbetsmarknaden. På många arbetsplatser tar man fajten.
Idag handlar strejker och konflikter ofta inte om lönen. Allt oftare handlar konflikterna istället
om rätten till trygga jobb och rimliga villkor. Det kan handla om rätten till det mest
grundläggande, ett kollektivavtal eller fast anställningar. Det kan handla om att få jobba heltid
eller att slippa få sparken för sedan tas in som bemanningsanställd.
Fackföreningsrörelsen jobbar med de här problemen varje dag. Men bland partierna ser det
annorlunda ut. De borgerliga vill göra situationen ännu värre. De vill skapa ännu större
otrygghet. Det är inte så förvånande – att flytta makt från anställda till arbetsgivare ligger så
att säga i högerns natur. De ser på löntagare som utbytbara, som flexibla varor på en marknad.
Så kan vi aldrig se det. Men inte heller socialdemokraterna och miljöpartisterna i regeringen
verkar ta otryggheten på allvar. Med rätt beslut kan vi minska otryggheten och stärka
löntagarna. Ändå gör regeringen nästan ingenting.
Vänsterpartiet ser otrygghetens problem och vad det gör med Sverige. Vi ser vad som behöver
göras. Därför lägger Vänsterpartiet idag fram en tidplan för tre av avgörande reformer för
trygghet som vi vill genomföra före nästa val.
• Vi vill avskaffa anställningsformen allmän visstid.
• Vi vill förbjuda inhyrning från bemanningsföretag för att täcka permanenta behov.
• Vi vill lagstifta om rätt till heltid.
Självklart behövs ibland tidsbegränsade anställningar – till exempel vikariat eller
säsongsanställningar. Men tillsvidareanställning ska vara det normala, visstiden ska vara
undantaget. Men allmän visstid bygger på att man inte får den trygghet som en fast
anställning ger, bara för att det är enklare för arbetsgivaren. Därför vill vi avskaffa
anställningsformen allmän visstid. Det är en förhållandevis enkel ändring att göra och
Vänsterpartiet vill därför att den ska träda i kraft redan nästa år, 2016. Regeringen Reinfeldt
införde allmän visstid, nu är det dags att ta bort den.
De senaste femton åren har antalet bemanningsanställda fördubblats. Vi vet att de har sämre
arbetsmiljö och mera stress. Det blir också svårare att organisera sig fackligt på en arbetsplats
när en del av personalen är inhyrd. Många löntagare och hela arbetsplatser drabbas därför av
missbruket av bemanningsföretag – inte bara de som själva är inhyrda.
Vänsterpartiet vill ändra lagen så att det inte ska vara tillåtet att använda inhyrd personal för
permanenta behov av arbetskraft. Om regeringen sätter igång nu så hinner vi göra det under
mandatperioden. Vi föreslår att denna ändring genomförs senast under 2017.
Idag arbetar hundratusentals deltid, trots att de skulle vilja arbeta heltid. Framförallt gäller det
kvinnor i arbetaryrken. Där arbetar varannan kvinna deltid – och den vanligaste orsaken är att
man inte får ett heltidsarbete.
För den som arbetar deltid är det ofta omöjligt att klara sin egen och sina barns försörjning.
Att jobba deltid innebär ofta att man blir beroende av någon annan.
Socialdemokraterna har länge sagt sig vara beredda att överväga lagstiftning om inte
arbetsmarknadens parter löser det här. Men att ständigt skjuta heltidsfrågan framför sig duger
inte. En tydlig tidsgräns behövs för att det ska hända något. Nu vill vi dra den gränsen.
Vänsterpartiet vill därför att en lagstiftning om rätt till heltid införs senast under våren 2018
om frågan inte har lösts före det. Före nästa val ska det vara gjort.
De här förslagen har starkt stöd i fackföreningsrörelsen. Det är förslag som en
socialdemokratisk statsminister med facklig bakgrund borde ta på allvar. Och finns det någon
dag man verkligen borde lyssna på rörelsen så är det idag. Stefan Löfven, vi förväntar oss mer
av en regering som kallar sig röd – det är hög tid att göra otrygga jobb till trygga
anställningar.
Trygga jobb ger tryggare liv. Man vet att man kan försörja sig och planera för framtiden. Med
fast anställning är det lättare att få bostad. Man vågar tala om för chefen när arbetsbördan är
orimlig. Man kan organisera sig fackligt med sina kollegor, eftersom alla vet att de hör dit.
Trygga jobb flyttar makt på arbetsplatserna – och i hela samhället. Trygga jobb gör oss friare.
***
Partivänner, socialister och feminister,
Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Antingen låter vi girigheten och marknaden styra,
eller så hjälper vi varandra och bygger något tillsammans. Valet i höstas var en vattendelare.
Efter åtta år av ökande inkomstklyftor och privatiseringar hade svenska folket tröttnat på
Reinfeldt och Borg. Men det viktigaste arbetet återstår. Eftersom det inte blev någon rödgrön
majoritetsregering är det nu Vänsterpartiets uppgift att hålla regeringen i vänsterfilen.
Vi är det oppositionsparti som har störst inflytande. I många frågor, som arbetsrätten, är vi
också den enda oppositionen. Det är bra att Stefan Löfven är statsminister, men det räcker inte
med bara det. Vi behöver förändring – verklig förändring.
Det är när vi i vänstern har inflytande som vinstjakten tas bort ur skolan, vården och i
äldreomsorgen. Men vi vill gå vidare och utveckla välfärden med fler anställda och mer makt
till de som behöver välfärden och de som arbetar i den.
Vi behöver bygga städer där den som har en funktionsvariation inte stängs ute från
samhällslivet och kulturen.
Vi behöver göra mer för fattiga föräldrar. Det är inte rimligt att behöva växa upp i en familj
där mamma eller pappa måste välja mellan nya vårskor till barnen eller att betala elräkningen.
Vi måste stoppa rasismen och kvinnohatet. Sverige ska vara ett land för alla oss som lever
här. Varje skola där eleverna möts av nazistpropaganda på skolgården är en skola för mycket.
Varje dag som en kvinnlig journalist måste tömma sin jobbmejl från mordhot och sexuella
trakasserier är en dag för mycket. Varje talman som tvivlar på samers och judars svenskhet är
en person för mycket på helt fel plats.
* *
Vi ska pressa regeringen till att ta ett större ansvar för klimatet och miljön. Jag ska vara
ärlig… Jag trodde att en regering där miljöpartiet ingick skulle göra större skillnad. Klimatet
är vår tids ödesfråga och det är helt avgörande att vi gör något åt utsläppen. En regering med
klimatansvar låter inte Vattenfall sälja vidare sina tyska kolgruvor till ett annat företag som
får fortsätta förstöra klimatet och miljön. Det handlar om utsläpp motsvarande det som släpps
ut i Sverige under 24 år. Åsa Romson och Gustav Fridolin – vi förväntar oss mer av en
regering som kallar sig grön. Klimatet är inte till salu.
Vi ska driva på för fler samhällsnyttiga investeringar. Vi vill få fart på bostadsbyggandet och
bygga ut kollektivtrafiken. I den senaste budgeten har vi kommit en bit på vägen. Tack vare
Vänsterpartiet är ensamstående mammor och fattiga pensionärer vinnare i statsbudgeten. Men
det finns mycket mer att göra, vi har bara börjat.
***
Jag började ju med att berätta att jag tycker om att arbeta. Det gör jag, men jobbet är inte hela
livet. Inte för mig, och inte för de flesta andra heller.
Det finns så mycket annat också. Jag vill se mina tvillingar lära sig simma i viken bredvid
stugan. Jag vill ha tid att gå i skogen och plocka bär. Jag vill läsa. Jag vill hälsa på min vuxna
dotter som arbetar i Kenya.
Det finns de som hävdar att det finns en motsättning mellan att kräva fler och bättre jobb och
att värna människors fritid och frihet – eller mellan rätt till heltid och kortare arbetstid. Det
stämmer inte.
Ett tryggt arbete med lön att leva på är en del av det goda livet. Det ger frihet, oberoende och
gemenskap. En vänster värd namnet tar de otrygga jobben på allvar och gör något åt dem, och
samtidigt håller vi fast vid visionen om något större och bättre. Vänsterpartiet kräver rätt till
heltid, men vi kräver också kortare arbetsdagar. De sakerna hör ihop.
***
Förstamajfirare,
Det finns ingen bättre dag att tala om arbetets värde än denna. Det finns ingen bättre dag att
tala om människors värdighet och längtan efter frihet.
Tack så mycket!

Märkt med: , , ,