Jonas Sjöstedts tal Almedalen 2013. Det talade ordet gäller.
Vänner,
Välkomna hit till Vänsterpartiets kväll i Almedalen. Välkomna till det
rödgrönt styrda Gotland.
***
Hemma har jag två tvillingar, en flicka och en pojke, Greta och Tor.
Två nyfikna femåringar som ska börja förskoleklass till hösten. Jag
önskar att de ska få det bra och gläds åt deras glädje, så som föräldrar
gör. Jag funderar ibland på hur deras framtid kommer att se ut. De är
födda med några minuters mellanrum, de uppfostras tillsammans. Jag
och min fru försöker behandla dem lika, sätta samma gränser för dem,
ge dem samma uppmuntran. Men jag ser också att de kommer att
mötas av olika förväntningar och få olika möjligheter i sina liv bara
för att de är pojke och flicka.
Det räcker med att gå in i en leksaksaffär för att se hur olika det är.
Där finns en avdelning riktad till pojkarna, en annan till flickorna.
Färgerna är olika, det är rosa och blått. Star wars och Ninjago till
pojkarna, Hello Kitty till flickorna. Jag ser på förskolan hur normen
dominerar, trots duktiga pedagoger som försöker behandla alla lika.
Duktiga flickor och busiga pojkar. Prinsessklänningar och
spidermantröjor. De yttre förväntningarna, bilderna och trycket är så
starkt att det är svårt att hålla emot som förälder eller som
förskollärare. Det påverkar och formar även mina barn.
Jag vet att det kommer att påverka dem hela livet. Om mina barn blir
som genomsnittet så kommer min son att tjäna 3,6 miljoner kronor
mer under sitt liv än min dotter av en enda orsak. Att han är man. Det
trista är att inkomstklyftan mellan män och kvinnor ökar som en
konsekvens av borgerlig ekonomisk politik. Kvinnors arbete värderas
fortfarande lägre än mäns.
Jag vet att min dotter kommer att behöva bära på en rädsla som inte
min son kommer att behöva bära på. Den rädsla som får den ensamma
tjejen på väg hem sent om kvällen att se sig om en extra gång, att byta
trottoar eller snabba på stegen när en okänd man går bakom henne.
Rädslan för sexuellt våld. En rädsla som begränsar kvinnors och
flickors frihet varje dag.
Om mina barn skulle bli politiskt aktiva och ge sig ut i debatten på
nätet för en human flyktingpolitik så vet jag att de kommer att
bemötas olika i kommentarerna. Det hat som vräks över antirasister är
så mycket grövre om antirasisten är en kvinna. Ofta har det inslag
sexuella hot, kommentarer om utseende eller hån. Rasism och hat mot
kvinnor och hbt-personer hänger ofta ihop. Det är sådant som
Sverigedemokraternas hejaklack på nätet vräker ur sig.
Jag kan se hur olika vi bemöts i min egen vardag. Om jag och Ulla
Andersson, Vänsterpartiets talesperson i ekonomiska frågor, skriver
likadana debattinlägg om ekonomisk politik så bemöts hon i
kommentarsfälten med att hon som tidigare förskolelärare inte ska
uttala sig om överskottsmål eller finansiell reglering. Väldigt sällan
kommenterar någon mina inlägg i samma ämne med att jag som
tidigare metallarbetare utan akademiska poäng ska hålla tyst.
Så ser det ut i Sverige 2013. Det gör mig både frustrerad och beklämd.
Visst har mycket bra skett för jämställdhet och lika rättigheter mellan
män och kvinnor. Inte minst tack vare kvinnorörelsen och vänstern.
Men oändligt mycket mer finns kvar att göra. Jag vill bo i ett land där
min son och dotter ska ha lika möjligheter att utvecklas till de
personer som de är och vill vara. Därför är jag feminist. Därför är
jämställdheten så viktig för Vänsterpartiet. Feminismen genomsyrar
vår politik, den är en självklar del av vår ideologi. Vi behöver en
regering som tar frågor om jämställdhet på allvar. En regering som
minskar i inkomstklyftan mellan kvinnor och män. En regering som
ser till att kvinnojourerna för stöd så att de kan hjälpa hotade och
misshandlade kvinnor. En regering som vill att vi ska dela lika på
ansvaret för barn och hem. En regering med Vänsterpartiet.
***
För ett par veckor sedan var jag i Alby. Det var en fantastisk
sommarkväll. Flera hundra människor tågade mellan husen med
plakat och banderoller. Det var människor som protesterade mot att
deras hem skulle säljas. Alby är inte till salu, ropade de. Många gick i
sitt första demonstrationståg. Det var stolthet i blickarna. Det gjorde
mig glad och rörd.
Den man som ska köpa husen i Alby är riskkapitalist. Han står bakom
ett företag vars affärsidé är att köpa och sälja andra bolag. Bolaget hör
hemma i skatteparadiset Guernsey. Avkastningskravet på
investeringen i Alby är hela 6,8 procent. I klartext innebär det högre
hyror för de boende. De boende som vill inte sälja för att de är rädda
för vad som ska hända. De vill ha långsiktig trygghet, inte spekulation.
Förra onsdagen fattade kommunfullmäktige i Botkyrka beslut i frågan.
Majoriteten sa ja till att sälja husen och nej till en folkomröstning om
frågan. Styrelseordföranden i Botkyrkabyggen, som är
socialdemokrat, konstaterade visserligen före beslutet att köparen inte
har den erfarenhet som krävs, men som han sa ”det tror jag löser sig.
Han är spännande, lite annorlunda.” Jag tror kanske inte att det är den
sortens spänning man söker efter när man letar bostad.
Den landstingsdrivna vårdcentralen Serafen, i Stockholm, såldes 2007.
Vårdcentralens egna läkare betalade knappt 700 000 kronor. När de
sålde vidare till Capio fick de 20 miljoner kronor. Mellanskillnaden är
skattebetalarnas förlust. Moderaterna i Stockholm kallar det
avknoppning, förskingring låter ju så illa.
När staten sålde våra apotek ledde det till sämre service för den som
behöver medicin i tid. 2009 sålde regeringen 24 apotek för 225
miljoner kronor. I april i år såldes samma apotek vidare för över 600
miljoner kronor. Om samma underpris skulle gälla för alla de
privatiserade apoteken skulle det innebära att de är värda nästan tio
miljarder mer än vad de såldes för. Exakt hur Hägglunds
apoteksaffärer ser ut är fortfarande hemligt, men vi kan definitivt säga
att apoteksförsäljningen inneburit en rejäl förlust för skattebetalarna.
I slutet av maj fick 10 500 elever reda på att företaget som äger deras
skolor, JB-koncernen, läggs ned på grund av bristande lönsamhet. En
annan skolkoncern som lägger ner skolor i höst är Praktiska Sverige
AB. Tusentals elever runt om i Sverige drabbas. Företaget ägs via
andra bolag av riskkapitalbolaget FSN Capital. Ett bolag som förutom
gymnasier äger företag som gör mobiltelefonprogram, en
gallergrindstillverkare och en norsk klädkedja. Det är detta
riskkapitalbolag som har makten över Praktiska gymnasiet och har
elevernas öde i sin hand.
Jag gick in på det här riskkapitalbolagets hemsida. Där kan man läsa:
”Success is measured by the return to our investors”. ”Framgång mäts
i avkastningen till våra investerare.”
Jag vet att läraren i klassrummet gör sitt allra bästa för eleverna. Men
läraren har en skolledning ovanför sig och skolledningen har ett
företag ovanför sig. Och det företaget har personer ovanför sig,
personer som öppet erkänner att framgång mäts i avkastning till
investerarna. Till dem säger vi: Nej. Det är inte så man mäter en
skolas framgång. En skolas framgång mäts i vad eleverna har lärt sig, i
om de har blivit självständigt tänkande människor. I om de mår bra
och tycker om sin skola.
Skolor köps, säljs och lägger ned. Vårdcentraler och äldreboenden
byter ägare. Man har sålt sjukhus, apotek, energibolag och hyresrätter
till privata intressen. Det är en samhällsutveckling som pågått under
lång tid, och allt är inte regeringen Reinfeldts fel. Det har skett även
under socialdemokratiskt styre. Det manar till eftertanke.
Någon gång borde vi stanna upp och se oss omkring. Vad är det
egentligen för samhälle vi skapar med privatiseringarna? Individuella
lösningar ersätter gemensamma. Egenintresset premieras, folkhemmet
monteras ned.
Vi står inför ett vägval: att fortsätta stycka upp, skära ned och sälja ut
– eller det motsatta. Vi kan välja att ta hand om varandra. Då måste vi
förstå att vi hör ihop. Ditt liv är sammanlänkat med din grannes liv,
med dina arbetskamraters liv, med allas liv. Inte i någon filosofisk
bemärkelse, utan konkret: När du blir sjuk eller arbetslös får du hjälp
av alla oss andra. Så använder vi de försäkringar som vi byggt upp
med gemensamma pengar. När du behöver vård betalar vi
tillsammans.
När dina barn börjar skolan ska du inte behöva oroa dig för var de
hamnar. Du ska veta att oavsett vilken skola du väljer, så är det en bra
skola. Det är inte bara ditt personliga ansvar när du väljer. Det är vårt
gemensamma politiska ansvar – och vi kräver att alla skattepengar ska
användas till att göra den skolan så bra som möjligt.
Det handlar om att möta varandra som människor. Det finns värden
som inte kan bestämmas i kronor och ören. Vad kostar en kram till
gamla mormor? Hur mycket är en teckning från din treåring värd?
Vad är priset på en skogspromenad?
En som har kritiserat markandstänkandets utbredning är författaren
Nina Björk. Hon skriver:
”Hurdan är människan? Människan är egoistisk och altruistisk,
självisk och generös, tävlingsbenägen och solidarisk. Det fält inom
vilket vår mänsklighet utspelar sig är brett. Inte gränslöst, men brett.
Vilka egenskaper en människa utvecklar beror bland annat på hur det
samhälle i vilket hon lever är organiserat.”
Ju fler områden som lönsamhetstänkandet tar över, desto mer vänjer
vi oss att främst se till lönsamheten i oss själva och andra. I skolan
formas och växer vi till dem vi är. I sjukhussalen och på äldreboendet
är vi när vi är som allra skörast. Välfärden rör de allra mest
grundläggande delarna av våra liv. Den logik som råder i välfärden
påverkar därför vår syn på vilka vi är. Är vi samhällsmedborgare eller
är vi kunder? Är vi medmänniskor eller är vi plus och minustecken i
en kassabok? Det gör något med mig som människa.
Den välfärd vi vill se är en fristad från girighetens logik. Den är ett
område där vi möts som människor utifrån vilka behov vi har. Om vi
är sjuka ska vi mötas utifrån vilken vård vi behöver, utifrån vilka
tröstande ord som behövs när smärtan är för stor. I klassrummet ska vi
mötas med den uppmuntran just vi behöver för att våga växa och
kunna själv. När hemtjänsten kommer hem till oss ska vi mötas med
den tid som behövs för ett möte mellan människor.
Som Nina Björk uttrycker det: ”Vi behöver människor som människor
– inte som instrument för att nå någonting annat. Vi behöver det för att
få en känsla av att vi har ett absolut värde. I ett köp- och säljsamhället
där den ekonomistiska logiken sitter i högsätet riskerar det behovet
alltid att förbli otillfredsställt. Inte bara vid ett enstaka möte, (…) utan
som princip, som regel.”
Den ekonomiska teori som överger olönsamma patienter och elever
har sedan länge passerat bäst före datum. Vi föds inte med prislappar
på ryggen. Inte ni, inte jag. Mänskliga relationer är inte
affärstransaktioner. De flesta av oss har större mål i livet än mest
pengar på kontot när vi dör. Men den rådande politiken grundar sig på
antagandet att människor är helt igenom ekonomiska varelser. Det är
därför den inte fungerar. Det är samma tankemönster som får
regeringen att tro att sämre A-kassa och dålig sjukförsäkring skulle ge
fler arbeten.
Regeringen leker affär med välfärden trots att det inte fungerar.
Kvalitén blir sämre och pengarna försvinner. När kartan inte stämmer
vill de rita om terrängen istället. Det är så man går vilse.
Det finns många som inte vill tala om de privata vinsterna i välfärden.
Regeringen och Sverigedemokraterna står på riskkapitalisternas sida
och de vill slippa den här debatten. Varken Socialdemokraterna eller
Miljöpartiet vågar ta i frågan på allvar. Då blir det vi i Vänsterpartiet
som får säga ifrån. Men vi gör det tillsammans med en klar majoritet
av svenska folket. Det är inget dåligt sällskap.
Undersökning på undersökning visar att en överväldigande majoritet
av svenska folket motsätter sig vinstintressen i välfärden. Nu senast
syntes det i den stora SOM-undersökningen som visar ett massivt
motstånd mot privata vinster i välfärden. Det är ett motstånd som
sträcker sig över hela den politiska skalan, från vänster till höger. Det
är långt ifrån bara vänsterpartister som vill se en annan politik – det är
socialdemokrater, kristdemokrater, ja till och med en majoritet av
moderaternas väljare.
Men bara ett parti är tydligt. Vänsterpartiet. Vårt budskap är klart:
skattepengar ska gå till välfärd, inte till vinster. Vi vet precis hur vi
ska ta bort de privata vinsterna i välfärden. Vi vill ha ert mandat att
göra det på valdagen.
***
Allt ska inte ägas gemensamt. Sverige behöver ett blomstrande privat
näringsliv. Det är nödvändigt för den ekonomiska utvecklingen, och
för att skapa nya och bättre jobb. Vägen dit går genom en aktiv politik
för full sysselsättning, investeringar i utbildning och infrastruktur och
goda villkor för företag.
Men allt kan inte vara privat heller. Det fungerar inte i praktiken.
Problemet är att det är så väldigt mycket lättare att sälja egendom än
att köpa tillbaka den. Särskilt om man säljer till vrakpriser.
Efter flera årtionden av privatiseringar, avregleringar och
marknadsanpassning står vi inför en situation där det är svårt, men inte
omöjligt, att vända utvecklingen. Även om den politiska viljan finns
kommer det att ta många år att bygga upp det som rivits ned.
Vi kan se hur kritiken mot utförsäljningar av allmännyttan växer när
allt fler inser vilka enorma värden som har slumpats bort. Många
märker vad bristen på hyresrätter gör med en stad. Men även när
medborgarna väljer en ny politisk majoritet är det nästintill omöjligt
att köpa tillbaka de lägenheter som har sålts ut.
Det finns idag ett starkt grundlagsskydd för privat egendom, det är
bra. Ingen ska godtyckligt kunna fråntas det som rätteligen tillhör hen.
Men inget motsvarande skydd finns för allmän egendom.
Vänsterpartiet vill införa ett grundlagsskydd för det vi äger
gemensamt. Vi har idag lagt fram en modell för hur det skulle kunna
gå till. Vi föreslår att det ska krävas tre femtedelars majoritet eller två
beslut med mellanliggande val för att kunna sälja ut gemensam
egendom.
Det ska gälla på alla nivåer. Vi ska gälla vid statliga utförsäljningar
eller kommunala. Genom att föra in regeln i grundlagen kan inte
skyddet upphävas med enkel majoritet.
Vad är poängen med det? Stora beslut kräver eftertanke.
Just av det skälet måste det finnas bromsar i systemet. Att sälja ut och
riva ned är lätt. Att bygga upp är mycket svårare. Nu säger till och
med moderaterna i Stockholms stad att utförsäljningarna blev fel och
att de inte ska fortsätta sälja ut stadens tillgångar. Vi hjälper dem
gärna att inte göra om samma misstag igen. Tro mig – den hjälpen
kommer de att behöva.
***
Vinstintresset hindrar nödvändiga förbättringar av välfärden. Vi vill
ge anställda och brukare mer makt, det kan vi inte göra i det som har
sålts ut. Vi vill ha fler lärare i skolan och fler undersköterskor på
äldreboendena, inte att satsningar blir högre vinster för ett
riskkapitalbolag. Vi vill ha fler fasta jobb, fler heltider och mer
fortbildning för personalen, vi vet att vinstintresset leder till
motsatsen. I en tid då sjuka får vänta eller vårdas i korridoren har vi
inte råd att slösa våra skattepengar på privat vinster.
Vinsterna i välfärden är vår stora strid. Vi har en massiv opinion på
vår sida och vi har lösningarna på problemen. Vi kommer att driva
motståndet mot slöseriet under hela valrörelsen 2014 och vid ett
regeringsskifte kommer det att vara vårt viktigaste krav.
Regeringen Reinfeldt har fastnat i privatiseringsdiket. Fortsatt
högerstyre innebär fortsatta privatiseringar, fortsatt vinstslöseri. Enda
boten mot det är en rödgrön majoritet och en starkare vänster.
***
För mig är det självklart att vänstern måste vara grön. Utan insikten
om de gränser miljön och klimatet sätter för vårt samhälle så kan vi
inte lösa de stora utmaningarna för framtiden. Den första miljöstrid
jag var med i var som 14-åring i linje 3 för att avskaffa kärnkraften. Vi
förlorade den gången, och problemet förblir olöst. Det är fortfarande
vår uppgift att avveckla kärnkraften. Aldrig har förutsättningarna varit
bättre än idag för att ersätta kärnkraften med el från rena förnybara
källor. Hindren är varken tekniska eller ekonomiska, de är en regering
som inte vill och kan ta de nödvändiga besluten. För det krävs en
rödgrön regering.
Den andra större miljöstrid jag engagerade mig var i 20-årsålderm,
den handlade om försurningen. När jag var ute i naturen kunde jag se
med egna ögon hur våra skogar och sjöar dog på grund av försurande
utsläpp. Skogar och sjöar som är en omistlig del av det land som jag
tycker så mycket om. För mig personligen var den striden avgörande,
den fick mig att inse att miljöfrågorna inte är en politisk fråga bland
andra, den handlar om vår överlevnad. Idag har vi nästan glömt bort
den striden, därför att vi gjorde något åt utsläppen som försurade.
Nödvändiga politiska besluten togs, utsläppen minskade. I det finns
något mycket hoppfullt. Miljöproblem kan lösas med rätt beslut och
politiskt ansvar.
Dagens stora utmaning, klimatförändringarna, är både allvarligare och
mer svårlöst än försurningen. Men den är lika möjlig att göra något åt.
Det kräver bara ännu större politiskt ansvar. Det fanns en tid när
Reinfeldt åtminstone satta på sig en grön stickad tröja. Nu har han inte
ens det. Sverige har gått från att vara föregångare till att bli en
medelmåtta på miljöområdet. I samma takt tappar vi trovärdighet i det
internationella miljöarbetet.
Att vända utvecklingen är vår uppgift och det brådskar. Halten av
koldioxid i luften har stigit till över 400 ppm. Långt över gränsen till
det hållbara. Tecknen på klimatförändringarna blir allt tydligare.
Klimatflyktingarna allt fler. I det läget kan vi inte vara nöjda med att
släppa ut mångdubbelt mer växthusgaser per svensk än vad vi vet att
planeten tål.
En ny regering efter valet 2014 måste klara flera uppgifter som
Alliansregeringen inte har lyckats med. Två av de allra viktigaste är
jobben och klimatet. Vi måste få ned arbetslösheten. Sverige måste
minska utsläppen av växthusgaser. Det hoppfulla är att lösningen på
klimatfrågan och på jobbkrisen är gemensam. För det krävs en
rödgrön politik. Samma investeringar som minskat utsläppen skapar
framtidens jobb.
Det kräver att vi bygger om gamla slitna bostäder så att de blir bättre
boendemiljöer och släpper ut mindre energi. Det kräver att vi bygger
energisnåla hyresrätter när vi bygger bort bostadsbristen. Det kräver
omfattande och uthålliga satsningar på järnväg och kollektivtrafik.
Men också trängselavgifter på bilismen i storstäder och en
kilometerskatt som styr godset från lastbil till järnväg. Det kräver
stimulanser och investeringar i förnybar energi från sol, vind och
bioenergi. Det kräver stöd till företag och kommuner som vill
investera för att minska utsläppen. Vänsterpartiet är det parti som
föreslår de största klimatsatsningarna. Vi inser att den ekonomiska
politiken inte kan frikopplas från klimatet och miljön. Men vi ser
också att en klok investeringspolitik för att minska utsläppen av
växthusgaser kommer att skapa tiotusentals nya arbeten. Den kommer
att skapa nya tekniska lösningar och nya exportprodukter.
Klimatförändringarna ställer en del svåra frågor som vi inte får
undvika. Kan vi fortsätta flyga och äta kött i samma utsträckning som
idag? Vi måste nog minska på flygandet och äta lite mindre kött. Kan
vi fortsätta med en ekonomisk tillväxt som bygger på mer förbrukning
av resurser som vi vet kommer att ta slut? Är det rimligt att några tar
mycket mer miljöutrymme i anspråk än andra bara för att de är rikare?
Vi som inser att svaret på de här frågorna är nej måste formulera en
vision bortom det lyckoideal som är förbundet med privat materiell
konsumtion och förenklad tro på evig ekonomisk tillväxt.
När jag engagerade mig mot skogsdöd och försurning på 80-talet såg
det ganska dystert ut. Men saker kunde vändas till det bättre. Vår stora
uppgift är att göra samma sak i klimatfrågan. 11
Vänsterpartiet spelar en central roll för att vi ska få en ny regering i
valet 2014. Vi är garanten för att en ny majoritet i riksdagen också
innebär en ny och bättre politik. Det är tydligt inte minst i frågorna om
privatiseringar och vinster i välfärden. Vi är också garanten för en
politik som ökar jämställdheten mellan kvinnor och män. Efter sju års
regerande är det uppenbart att Alliansregeringen inte kommer att klara
det. Detsamma gäller jobben och klimatet.
Mina vänner,
Det är ett drygt år till valet. Det blir ett val mellan girighet och
omtanke, mellan en trött regering och nya idéer. Vänsterpartiet är den
tydligaste motvikten till dagens privatiseringar och övertro på
marknaden. Vi är tydliga med vad vi vill. Den bästa regering vi kan få
är en rödgrön regering med en starkare vänster. Det är också den
regering som svenska folket helst vill se. Vi leker inte med tanken på
att bjuda in Jan Björklund eller Annie Lööf till en ny regering.
Om ett år står vi här igen. Då har vi förhoppningsvis vunnit ett EU-val
och är redo att vinna även ett riksdagsval. I det finns det två mycket
goda skäl till att rösta på Vänsterpartiet.
1. Med oss blir välfärden fri från vinster
2. Med oss blir regeringen fri från borgare
Vi vill se ett samhälle byggt på omtanke, jämställdhet och rättvisa.
Vi är redo. Tillsamman kan vi göra det.
