20130501 – Jonas Sjöstedt: 1 maj-tal 2013

Jonas Sjöstedt, förstamajtal 2013
Talade ordet gäller!
***
Mötesdeltagare,
Det är en speciell känsla att stå här. Jag får hålla tal på första maj i den
stad där jag är född och har bott många år. Som ordförande för det
viktigaste politiska partiet i Sverige. (Och jag tror minsann att vinden
blåser från vänster.)
En hel del har hänt sedan jag bodde här. Spårvagnslinjerna hade andra
nummer och sträckningar. Kaféer och krogar jag besökte har bytt
ägare och namn. Men förstamajtågen gick samma väg som de gör
idag. Vi sliter våra sulor på samma gatsten som generationer av
vänsterpartister före oss.
Vi är en del av en gemensam historia. Vårt arbete tar vid där andra
lämnade över. Vår längtan efter en bättre framtid har sina rötter i
arbetarrörelsens kamp, från 1800-talet och fram till idag.
Jag ska inte ägna den här stunden åt nostalgi. Jag ska tala om
framtiden och de utmaningar som ligger framför oss. Men jag vill
påminna om dem som kom före oss, och säga hur stolt och glad jag är
att få stå här just nu: i den rödgröna staden Göteborg.
***
För två veckor sedan presenterades den stora Som-undersökningen,
som görs här i Göteborg. Jag tror att den orsakade viss panik hos
Timbro och Svenskt Näringsliv. Resultaten överraskade många, till
viss del även forskarna. Själv blev jag inte särskilt förvånad.
Undersökningen visar ett starkt stöd för den allmänna välfärden och
ett ökande motstånd mot privatiseringar. Den visade också – och detta
är särskilt viktigt – att svenska folket inte vill att skattepengar ska
gå till vinstutdelning. Ungefär 60 procent svarade att de vill se ett stopp
för vinsterna. Motståndet sträcker sig över hela det politiska spektrat.
T.o.m. bland moderaternas väljare finns en övervikt för att stoppa
vinsterna.
För några veckor sedan beskrevs vinstfrågan som Stefan Löfvens
huvudvärk. Då stundade en socialdemokratisk kongress. Det var nog
en smula orättvist. Med tanke på folkopinionen är vinstfrågan inget
internt socialdemokratiskt problem. Varje parti som inte kan ta fram
trovärdiga lösningar mot vinstslöseriet kommer att få svara inför
väljarna. Det är även Göran Hägglunds, Annie Lööfs och Fredrik
Reinfeldts huvudvärk.
För oss är detta ingen överraskning. Vi har tagit striden mot
vinstslöseriet ända från början. Mina skattepengar ska inte landa på ett
bankkonto på Jersey. De ska användas där behoven finns. Så känner
jag, och det gör en överväldigande majoritet av svenska folket.
Det finns en större fråga i allt det här. Hur ser vi på samhället? Hur ser
vi på framtiden? Är den något vi bygger tillsammans eller var för sig?
Under flera decennier har utvecklingen gått åt höger. Individuella
lösningar ersätter gemensamma. Egenintresset premieras och
folkhemmet monteras ned.
Vi står inför ett vägval: att fortsätta stycka upp, skära ned och sälja ut
– eller det motsatta. Vi kan välja att ta hand om varandra. Då måste vi
förstå att vi hör ihop. Ditt liv är sammanlänkat med din grannes liv,
med dina arbetskamraters liv, med allas liv. Inte i någon filosofisk
bemärkelse, utan konkret: När du blir sjuk eller arbetslös får du hjälp
av alla oss andra. Så använder vi de försäkringar som vi byggt upp
med gemensamma pengar. När du behöver vård betalar vi
tillsammans. Då ska du kunna lita på att den vården är den bästa som
kan fås.
När dina barn börjar skolan ska du inte behöva oroa dig för var de
hamnar. Du ska veta att oavsett vilken skola du väljer, så är det en bra
skola. Det är inte bara ditt personliga ansvar när du väljer. Det är vårt
gemensamma politiska ansvar, inga barn ska behöva välja fel skola.
Vänsterpartiet är det enda partiet som säger blankt nej till privata
vinster i välfärden. Vi har arbetat fram en konkret modell för att
genomföra stoppet för slöseriet. Vi kommer inte att acceptera att det
fortsätter.
Regeringspartierna gör allt för att slippa ta i frågan. Kanske inser de
att det inte var så lyckat att leka affär med välfärden? Miljöpartiet tror
fortfarande att konflikten står mellan Waldorf-skolor och gråa
kommunala betongklossar. Socialdemokraterna är förlamade av sina
interna konflikter i frågan. Många socialdemokrater tycker som oss:
att det räcker nu. Men partiledningens svar har varit en kompromiss
med en del fina tankar, men väldigt få åtgärder.
Så det hänger på oss. Vi vet hur man vinner mot dåliga odds. Vi har
vunnit mängder av politiska strider trots vår storlek. Från förbud mot
barnaga till folkomröstningen om EMU. Förändringen hänger på oss,
och vi lovar att ta det ansvaret. Vänsterpartiet kommer inte att sitta i
en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik.
Vinsterna i välfärden är vår stora strid. Vi har en massiv opinion på
vår sida och vi har lösningarna på problemen. Vi kommer att driva
motståndet mot slöseriet ända fram till valdagen 2014 och vid ett
regeringsskifte kommer det att vara vårt viktigaste krav.
Vi har en höger som inte gör skillnad mellan egenintresse och
solidaritet. De har släppt loss de riskkapitalbolag som vet priset på
allt, men värdet av inget. De verkar tro att välfärden inte kan utvecklas
utan riskkapitalisternas girighet. Vi vet att de har fel. Det är behoven
som ska styra välfärden. Det är duktiga lärare och välutbildade
undersköterskor som gör jobbet i välfärden, inte riskkapitalister som
smiter från skatten.
De som fortsätter att kräva sin rätt att tjäna pengar på välfärden vill
gärna framställa sig själva som realister. I själva verket är de
extremister. De har svagt folkligt stöd för sina idéer. Verkligheten
motbevisar gång på gång tesen att vinstdrivet betyder högre kvalitet.
Vi vet att det betyder lägre personaltäthet, färre trygga jobb och
mindre jämlikhet.
Jag har hört många märkliga invändningar från dessa ideologiskt
drivna vinstextremister: vad är det för skillnad på att göra vinst om
man bygger en skola eller om man driver den? Ja, alltså… förstår man
inte skillnaden mellan att bygga skolor och att driva dem så ska man
nog inte driva skolor.
Jag tar gärna debatten om hur vi bäst använder skattepengar. Jag
diskuterar gärna vilka lösningar som fungerar. Hur vi kan få mer
demokrati och inflytande för personal och brukare. Hur får vi fler
undersköterskor som är bättre utbildade? Vi är inte ideologiskt
fastlåsta vid specifika modeller. Vi vill lösa problem.
Men samma logik gäller inte för att mura en betonggrund som för att
lägga grunden för ett livslångt lärande. Samma enkla
marknadstänkande som fungerar för att sälja mjukglass duger inte för
att ge värdig vård i livets slutskede. Välfärden är vårt gemensamma
skyddsnät när vi behöver det som mest. När livet är som tyngst och
svårast vänder vi oss dit. Marknad och vinstintresse kan passa på
många håll – men inte i välfärden.
***
Vänsterpolitik gör skillnad. Här i Göteborg är vi med och genomför
rätt till heltidsarbete för kommunens anställda. Vi har satsat pengar på
jämställda löner. I flera stadsdelar får unga tjejer utbildning i
feministiskt självförsvar. Detta är saker som varit möjliga att
genomföra tack vare Vänsterpartiet. De som hade FAS 3 hos
Göteborgs kommun har fått arbete med riktig lön – det ser vi fram
emot att få göra i hela Sverige
Runt om i landet finns det gott om liknande exempel. Vi återtar
privatiserad äldreomsorg i Umeå och Norrköping. Vi startar en
kvinnojour i Sala. I Malmö har vi sett till att det går 20 miljoner
kronor till utjämna löneskillnader mellan kvinnor och män. I Kiruna
har vi gjort kollektivtrafiken fri från avgifter. Vänsterpolitik fungerar.
Så är det. Det finns en nidbild av vänstern
som slösaktig och ansvarslös. Det stämmer inte. I en mängd
kommuner och landsting runt om i Sverige regerar Vänsterpartiet.
Oftast tillsammans med andra. För det mesta med socialdemokrater
och miljöpartister. Det är en naturlig politisk allians som ofta styr med
framgång.
Det finns inga sedelpressar i de rödgrönas kommunhuskällare. Det
finns välskötta förvaltningar och solida finanser. Fagersta kommun –
som vi styr med egen majoritet – är en av Sveriges mest välskötta
kommuner.
Vi tar strid för våra idéer. Här i Göteborg står striden just nu om
miljöansvar. Är det viktigast att bilägare fritt ska kunna köra bil
överallt, eller är miljön viktigare? För oss är valet självklart. Vi vill
begränsa biltrafiken och göras massiva satsningar på en bra
kollektivtrafik. För att klara det behöver vi trängselavgifterna. De är
bra. De ger mindre trafik och färre olyckor. De kommer att ge
nödvändiga tillskott som finansierar ny kollektivtrafik som alla
göteborgare, inte bara bilägarna, kommer att ha nytta av. Vi avvisar
kortsiktig populism och en politik för bevarade bilköer. Vänsterpartiet
tar miljö och klimat på allvar.
***
Vänsterpolitik förändrar. Den sittande regeringen i Sverige står
handfallen inför vår tids stora problem. De gick till val på löften om
att sätta folk i arbete. De blev omvalda på samma löften. Men sju år
senare har vi facit. Deras politik gav inte nya jobb. Istället har vi mer
arbetslöshet nu än när Fredrik Reinfeldt tillträdde som statsminister.
Vi har mängder med långtidsarbetslösa, vi har ungdomar som måste
flytta till Norge för att försörja sig. Arbetslinjen gav oss otrygghet, för
de sjuka, för de arbetslösa och för de som inte kan få ett fast arbete.
Hade otrygghet gett arbete så hade Sverige haft full sysselsättning –
men regeringen har misslyckats. Ni lovade oss jobb – ni gav oss
otrygghet och klassklyftor. Vänstern har politiken för arbete. Vi har miljöinvesteringarna som kan
få hjulen att rulla, vi har välfärdsjobben som fyller de behov som
finns, vi har skolpolitiken som sätter elevernas kunskaper före
skolkoncernernas hunger efter vinst. Det är sunda satsningar och
investeringar för framtiden. Det är en politik som sätter människors
behov före bankernas vinster.
Vi föreslår inga ofinansierade reformer. Vi kommer inte att slösa bort
statens pengar. Det är därför vi aldrig skulle föreslå en ansvarslös
sänkning av bolagsskatten för flera miljarder istället för riktiga
satsningar för att få ungdomar i arbete. Det är därför vi är emot
RUTbidrag och statliga stöd till oseriösa företag hos arbetsförmedlingen.
Regeringen har gjort slut på pengarna och nu har de också slut på
idéer. Arbetslösheten minskar inte. Deras enda chans att klamra sig
fast vid makten är att misstänkliggöra oppositionen.
När Fredrik Reinfeldt började stöpa om de gamla moderaterna var en
bärande idé att prata mer om sina egna förslag och gnälla mindre på
motståndaren. Jag ska vara ärlig: det var efterlängtat. Det är i grunden
en sympatisk inställning. De nya moderaterna var på det sättet en frisk
fläkt i det politiska livet.
Är det ens någon kvar på regeringskansliet som kommer ihåg den
inställningen längre? Nu angriper Anders Borg oss i oppositionen för
att vi vill halvera arbetslösheten. Anders Borg verkar inte tro att det är
möjligt. Bara det visar att vi behöver en annan finansminister.
Jag ska våga mig på en gissning: nästa år kommer de flesta viktiga
utspel från moderaterna att handla om oppositionen. Deras främsta
vapen kommer att var rädsla för förändring. De kommer att klaga på
att vi i oppositionen inte tycker exakt lika om allt. På att vi har för
många idéer och flera olika idéer. Och allra flest idéer och visioner
kommer vi i Vänsterpartiet att ha. Men att bli anklagad av att vilja för
mycket är bättre än att som Alliansen ha slut på idéer och klamra sig
fast vid det som inte fungerar. Jag tror inte att människor är rädda för förändring. Jag tror att de vill
ha riktigt förändring. De vill ha en politik som sätter människor före
girighet, som skapar arbete, stärker välfärden och är solidarisk med
dem som idag står utanför. De vill ha en regering som tar
klimatutmaningen på allvar, stärker arbetsrätten och som stoppar
vinstslöseriet.
Det finns bara en kraft i svensk politik som står för det och det är
Vänsterpartiet. Därför är den bästa regering som Sverige kan få en
rödgrön regering med ett starkare vänsterparti. Det är vad som behövs:
det kan ge ett nytt hopp.
***
Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökar. Kvinnor får
mindre i lön för samma jobb. Män tar fortfarande inte ut sina
föräldradagar som kvinnor gör. I hemmet är det kvinnorna som står
för merparten av det obetalda arbetet. En av mina företrädare, Gudrun
Schyman, kallade det för ”vård av frisk man i hemmet”.
Kvinnor utsätts för mäns våld. Ungefär 17 kvinnor misshandlas till
döds varje år av en man de har en nära relation med. Många får sitt
livsutrymme begränsat av rädslan för våld.
I samhällsdebatten tystas kvinnor med en stormflod av hat. I
kommentarsfälten styr högerextrema män som attackerar allt till
vänster om Sverigedemokraterna. När kvinnor yttrar sig blir tonen
grövre och hatet och hoten får genast sexuella övertoner.
Såhär kan vi inte ha det. Varje människa som tar yttrandefriheten på
allvar – varje politisk kraft som står för alla människor lika värde –
måste säga stopp! Vi höjer våra röster mot tystnaden och hatet. Vi
kräver att varje misshandlad kvinna som behöver det ska få hjälp av
en välfinansierad kvinnojour. Vi säger nej till olika lön för lika arbete.
Vi säger nej till kvinnors underordning. Vi är det feministiska partiet i
svensk politik.
*** I Stockholms tunnelbana har polisen begärt att få se leg på människor
som inte motsvarar fördomarna om hur en svensk ser ut. I Malmö
inriktar man kontrollerna mot invandrartäta bostadsområden. Det finns
rapporter om att polisen spanar utanför mottagningar dit papperslösa
flyktingar söker sig.
Migrationsuppgörelsen mellan regeringen och miljöpartiet innehåller
en del bra saker, men den är inte bra nog. Det ökade antalet
avvisningar är ett resultat av den politiken. Vi tror att Sverige skulle
må bättre av en mänskligare flyktingpolitik. En sådan kan tyvärr inte
vinnas med Tobias Billström som migrationsminister.
Vi kräver ett stopp för Reva och jakten på papperslösa. Vi kräver att
flyktingar inte ska skickas tillbaka till tortyr och förföljelse. Vi menar
att skolor och sjukhus ska bli en frizon där polisen inte ska leta efter
människor på flykt.
Sverige har en lång och stolt tradition av att skydda dem som behöver
det mest. Vänsterpartiet står fast vid de värderingarna. Vi kommer att
fortsätta kämpa för en generös och human flyktingpolitik. Vi är
motsatsen till Sverigedemokraterna och det är vi stolta över.
***
Under hela våren har Vänsterpartiet drivit en kampanj för att
uppmärksamma villkoren i arbetslivet. Den första delen kallade vi
Prata om jobbet! Det har folk gjort. Vi har fått in hundratals
berättelser.
Många historier har varit hårresande. Människor vittnar om
arbetsplatser där tystnaden breder ut sig. Springvikariat och
timanställningar ersätter fasta jobb. Människor från andra länder
utnyttjas hänsynslöst i restauranger, som lastbilschaufförer och i
skogsplantering. Ungdomar kastas mellan tillfälliga otrygga jobb. Det
har ibland varit deprimerande att läsa, men mitt intryck är att det har
varit befriande för många att skriva. Det finns ett enormt behov av att
berätta om sin situation. Det är verkligheten för så många i Reinfeldts
Sverige.
Men allt är inte dåligt. Det finns många seriösa arbetsgivare som
förstår att en god arbetsmiljö är viktig för hela företaget. Sådana
historier behöver också berättas.
Som en del i den här kampanjen besökte jag Toyota Center här i
Göteborg. Där har man infört sex timmars arbetsdag med bibehållen
lön. Det har ju varit en av Vänsterpartiets paradgrenar så det är klart
att man blev nyfiken på hur det fungerade i praktiken? Mycket bra,
visade det sig. Istället för pressade arbetare med massor av övertid har
man nu kortare väntetider och en friskare och mer motiverad personal.
Omsättningen och försäljningen ökade och det ekonomiska resultatet
blev bra.
Detta är framtiden för ett fungerande arbetsliv. Fasta jobb med
schyssta villkor. Arbetsgivare som är flexibla och tar de anställda på
allvar. Rätt till heltid för dem som vill. Deltid som en möjlighet för
dem som önskar. Kortare arbetstid.
Vi behöver ett gott arbetsliv, men vi behöver också tid och kraft för
varandra när arbetsdagen är slut.
***
Runt om i EU håller den ekonomiska krisen människor i sitt
järngrepp. Miljoner blir arbetslösa. Hundratusentals emigrerar för att
kunna försörja sig och sina familjer. Den trygghet som byggdes upp
under årtionden rivs ner på några få år.
Ansvaret för denna kris vilar tungt på EU:s makthavare. Den
gemensamma valutan euron är en viktig orsak till krisen. När en
storlek ska passa alla blir det fel för de flesta, det gäller även i den
ekonomiska politiken. Vi är stolta över att Vänsterpartiet var med och
vann folkomröstningen om EMU för snart tio år sedan. Vi kräver att
detta nej respekteras. Vi ska stå fria från EU:s centralstyrda ekonomiska
politik. Länder måste ges en möjlighet att lämna den
misslyckade valutaunionen.
I krisen kräver EU att länderna ska skära ner och privatisera. Det har
man gjort nu i flera år, och krisen blir bara djupare. De arbetslösa bara
fler. Samtidigt får skattebetalarna rädda bankerna med enorma belopp.
Finanskrisens gyllene regel är att vinsterna blir privata medan
förlusterna skickas till skattebetalarna. Det håller inte – vi kräver att
bankerna får betala för sina egna misstag. Demokratin ska styra över
finansmarkanden – inte tvärtom.
Allt färre talar idag om EU som en familj, men tänk er för ett
ögonblick att det vore så. I den familjen finns i så fall ett mycket
bortskämt barn. Ett barn som får allt det pekar på och som annars
skriker högt. Ett omättligt barn som aldrig blir nöjt och som alltid
klagar. Ett barn som har blivit familjens lille diktator. Idag är det
bortskämda barnet EU:s banker och finansspekulanter. Men vi vägrar
att ha det så.
Jag är ingen vän av auktoritära uppfostringsmetoder. Men här är det
dags att sätta lite tydliga gränser och kräva lite hyfs även av
finanssektorn. Därför vill vi ha en skatt på finansiella transaktioner.
Därför vill vi förbjuda en del former av spekulation. Därför kräver vi
att banker som vill ha pengar av skattebetalarna förstatligas och ställs
under demokratisk kontroll. Det är en viktig del av lösningen på EU:s
kris.
***
Partivänner och mötesdeltagare!
Vi har ett hårt arbete framför oss. Nästa år vid den här tiden står vi
inför två valrörelser: först till EU-parlamentet och därefter till riksdag,
region och kommuner. Vi har inte råd att förlora. Både Sverige och
EU behöver vänsterpolitik. Fyra år till med en allt tröttare Fredrik
Reinfeldt vore fyra förlorade år för klimatet, rättvisan och välfärden.
Men vi har medvind. Regeringen är trött. Vi står för hoppet och
framtiden. Vi har kraften och modet att förändra.
Vi vill ha en regering som vi kan vara stolta över. En regering som
inte tillåter vapenexport till diktaturer. En regering som inte frågar hur
högt? När Bryssel skriker hoppa. En utrikesminister utan oljefläckar
på kavajen som erkänner det fria Palestina och det fria Västsahara. Vi
vill ha en migrationsminister som inte talar om vi de blonda och
blåögda. Vi vill ha en klimatpolitik som går före. Vi vill att Sverige
ska vara bäst i världen på jämställdhet. Vi vill bygga bostäder när det
är bostadsbrist. Vi vill att alla som arbetar här ska behandlas
anständigt oavsett om de är födda i Kålltorp eller i Warszawa.
Mina vänner. Det här kräver en ny regering, det kräver en ny politik,
det kräver ett starkare Vänsterparti.

Taggar: , , ,