20121018 – Gabriel Wikström: Tal på AUF-kongressen 2012

Tal på AUF-kongressen 2012-10-18

Jag vill börja med att tacka för att jag får tala på ert landsmöte.

Det finns få organisationer i internationel politik som har så starka

och så gamla band till varandra som AUF och SSU. Genom åren har

vi deltagit på varandras läger, hjälpt varandra i valkamp och

kampanjer, inspirerats och dragit lärdomar av varandras erfarenheter.

Vi har stått vid varandras sida i tjockt och tunnt.

För oss i SSU har samarbetet betytt oerhört mycket såväl

organisatoriskt som politiskt. I er har vi ju en politisk tvilling som vi

kan spegla oss i. Men AUF och den norska arbeiderbevegelsen är

också fantastiska förebilder. Efter sex år av opposition i Sverige är

det rätt skönt att kunna se på er och säga ”titta, socialdemokratin

fungerar och den fungerar väldigt bra”. Ni blir därmed vårt goda

exempel som vi kan visa svenskarna.

Och egentligen är det ju så vårt förhållande har fungerat hela tiden. I

perioder när ni haft det tufft har ni kunnat söka kraft och stöd hos oss

precis som vi gör nu. Denna utväcksling tror jag har varit väldigt

betydelsefull, inte bara för våra respektive bevegelser utan också för

den politiska utvecklingen i såväl Norge som Sverige.

Ett tydligt exempel på detta är frågan om profit på välfärden. I

Sverige pågår just nu en omfattande debatt om just detta, inte minst

inom Socialdemokraterna. I den debatten har det varit väldigt

betydelsefullt att kunna titta på hur ni i Norge har löst denna fråga,

vilka erfarenheter ni har och vilka lärdomar vi kan dra.

På samma sätt kan vi få inspiration från er i arbetet med att växa och

bli fler medlemmar. Ni har ju de senaste åren gjort en fantastisk resa

när det gäller att få nya medlemmar. Till en början ska jag erkänna att

det nog var lite ovant för oss att lillebror hade blivit störst. Men

numera tar vi det mer som en inspiration, kan ni växa så kan vi och

jag lovar er kamrater, vi ska komma ikapp!

Jag har egentligen tre saker jag skulle vilja tala med er om idag, tre

gemensamma utfodringar. Men innan jag går in på dem så måste jag

bara fråga, vad hände egentligen med fredspriset? Jag är själv EUtillhängare

men kan ju konstatera att det är en organisation med

vissa brister. Kallt krig mellan Grekland och Tyskland,

högerextremister på frammarsch och av rädsla för att nabo-länderna

ska kollapsa rustar Schweiz upp. Kom igen. Jag visste att ni var

optimister, men…

Vi lämnar det tycker jag och så fokuserar vi på någonting mer

konstruktivt än EU. Jag vill som sagt bruka resten av min tid åt att

tala om tre felles utfodringar som jag ser framför oss.

Den första är organisatorisk. Precis som jag sa i inledningen så har vi

en lång tradition av nära samarbete. En av grunderna till detta tror

jag är vi inte har låtit vår utväxling bli ett elitprojekt. Det har inte bara

varit ledelsen i våra respektive organisationer som har träffats och

lärt känna varandra utan många lokala medlemmar har fått vara

med.

Ingvar Carlsson, före detta svensk statsminister och SSU-ledare, har

till exempel berättat om hur SSU på 60-talet skickade 500

medlemmar på läger på Utöya. Mona Sahlin har berättat om hur

viktigt utväxlingen med AUF var för SSU på 80-talet och själv har jag

minnena från förra årets val då över 100 SSUare hjälpte till i den

norska valkampen.

Jag är övertygad om att ska vi kunna ha ett lika bra samarbete i

framtiden som vi har haft hittills så måste vi anstränga oss för att

göra utväxlingen så bred som möjligt, låta så många som möjligt av

våra medlemmar träffa och lära känna varandra. Därför är jag väldigt

glad över det felles projekt vi har startat som innebär att SSU-distrikt

och AUF-fylken ska ha samarbete med varandra. På några platser

fungerar det bra redan idag men jag tror att vi kan göra betydligt mer.

Den andra utfodringen handlar om vår felles samhällsmodell.

Hemma talar vi socialdemokrater gärna om den svenska modellen,

här i Norge talar ni om den norska, men jag tror vi kan vara eniga om

att modellen i första hand varken är svensk eller norsk utan

socialdemokratisk. Däremot har den vuxit fram i samarbete mellan

socialdemokratin i alla de nordiska länderna. Och som sådan är den

unik. Den lyckas, som inga andra samhällsmodeller kombinera

ekonomisk växt med likhet, individuell frihet med kollektiva lösningar

och en stark nationalstat med internationell solidaritet.

De senaste åren har det ofta blivit sagt att modellen är i kris, att den

är gammaldags och inte längre fungerar i vår moderna globaliserade

värld. Ofta kommer attackerna från höger. Med mål om att

genomföra stora skattecuts vill man skära ned i välfärdssystemen

och minska politikens möjligheter att förändra och förbättra. Detta är

en farlig utveckling som har kommit långt i Sverige under sex år med

borgerlig regering. Men det som händer i Sverige riskerar också att

hända här om högern vinner nästa års val.

Den viktigaste konklusionen som vi socialdemokrater i Sverige har

dragit av högerns regeringsmakt är att det var vi själva som öppnade

dörren för en borgerlig regering. Vi brukade för lite tid åt att utveckla

vår samhällsmodell så att den bättre kunde möta människors krav

och förväntningar i en föränderlig värld och vi brukade för lite tid åt

det som är själva grunden för socialdemokratins samhällsbygge,

nämligen full sysselsättning.

Sverige och Norge har olika ekonomiska förutsättningar men en sak

är felles och det är viktigheten av att alla som kan jobba också har ett

arbete att gå till. Det finns ingenting som ger en lika stor frihetskänsla

som att kunna försörja sig själv och bidra till samhällsutvecklingen

genom arbete. Samtidigt är full sysselsättning helt nödvändigt om vi

ska kunna utveckla välfärdssamfundet till att på alla områden vara

hållbart.

Om vi på allvar ska kunna utveckla vår felles samhällsmodell och

möta framtidens utfodringar så måste vi göra det tillsammans. Jag

hoppas därför att AUF och SSU tillsammans kan ta ansvar för att

förnyelsen av den nordiska modellen blir ett prioriterat projekt för de

socialdemokratiska ungdomsorganisationerna i Norden.

Socialdemokratin i vårt hörn av världen har länge varit en förebild för

progressiva bevegelser på hela jorden, låt oss tillsammans se till att

den fortsätter vara det.

Den tredje utfodringen vi står inför är något så /självklart men ändå

så viktigt som att vinna val. Våra länder har tidigare visat hur mycket

vi kan genomföra om vi går åt samma håll. En förutsättning för detta

är dock att socialdemokratin vinner val och får regera. Nästa års

stortingsval blir därför viktigt inte bara för er utan också för oss. En

norsk seger för socialdemokratin garanterar inte bara en progressiv

utveckling i Norge utan ökar också chanserna för ett regeringsskifte i

Sverige.

Jag har själv tillsammans med många andra SSUare deltagit i de två

senaste norska valkamperna och om ni vill ha vår hjälp också nästa

år så ställer vi självklart upp. SSU går gärna på husbesök, delar ut

rosor, kokar kaffe… Ja, vad ni tror vi gör bäst nytta för att hjälpa er

vinna valet!

Men, det är klart… En liten baktanke har vi. För året efter er, 2014,

går ju vi själva till val och det är ett val som jag tror att ni skulle kunna

göra en stor insats i. Det finns ju nämligen en stor grupp svenskar

som bor i Norge, jobbar på kaféer, rensar fisk och skreller bananer.

Av någon obegrundad anledning kallar ni dom partysvenskar.

Oavsett är dom nästan 80 000 personer, och vi trenger att de

stemmer och att de stemmer rätt.

Tror ni att vi kan få hjälp med det?

Jag vill avslutningsvis, från mig och vår generalsekreterare Ellinor

också säga ett särskilt tack till den AUF-ledelsen som varit. Eskil,

Tonje och Åsmund. Tack för fint och fruktbart samarbete. Lycka till i

det ni gör vidare. I både AUF och regeringen.

Till slut, vill jag önska er alle lycka till på ert landsmöte. Hoppas att ni

får goda diskussioner och tar goda beslut.

Tack för ordet!

Publicerad i Wikström, Gabriel Taggar: , ,