20120912 – Ola Alfredsson: Försvar och marknad i förändring

Försvar och marknad i förändring – ökad öppenhet och dialog:
-Värdet av praktiska lösningar, grundade på dialog och sunda principer
Anförande av Kockums VD Ola Alfredsson vid Försvarsföretagsdagarna, september 2012

Kära åhörare (ÖB, amiraler och generaler, generaldirektörer,
industrikolleger, mina damer o herrar),
Försvar och marknad i förändring är inga nyheter för Kockums.
Vårt företag har en bred bakgrund och upplevt många genomgripande
förändringar. Företagets rötter har två olika förgreningar. Dels som
marinens varv i Karlskrona, etablerat under stormaktstiden och samma
år som Sverige slutit fred med de omkringliggande makterna 1679, och
dels som en privat industri i Malmö, etablerat av industrialisten Frans
Henrik Kockum, 1840.
Kunskap har alltid varit ett signum för Kockums. Allt från Fredrik Henrik
af Chapman som var internationellt erkänd som den som gjorde
vetenskap av skeppsbyggarkonsten till dagens kolfiberteknologi och
luftoberoende Stirlingmaskinerier. Dessa två utvecklingslinjer är idag
sammanslagna till dagens Kockums.
Kockums har varit med om förändringar av de större slagen under resan
fram till dagens datum.
• Privatisering av varvet i Karlskrona. Karlskronavarvet AB
• Nerläggningen av den civila fartygsproduktionen i Malmö.
• Materialutvecklingen. Från komposit i form av trä till dagens
kolfiberkomposit
• Världens första helsvetsade fartyg,
• Modulariserad produktionsteknik, vilken vi idag kan känna igen i
våra ubåtar och ytstridsfartyg.
• Ett och annat onödigt spännande försvarsbeslut!
Bara för att nämna några exempel.
Samtidigt som Karlskronavarvet grundades, 1679, genomfördes för övrigt
en genomgripande personalförsörjningsreform för den svenska
krigsmakten. Bostadsfrågan var het och en del av er slåss ju med
liknande frågeställningar idag; jag kan till er nämna att man samma år
som varvet i Karlskrona grundades, också införde moderniteten
”soldattorp”!
Genom verksamheten i Karlskrona kan alltså Kockums räkna sin historia
precis ett tredjedels millennium bakåt. Vi kan samtidigt även fira ett
annat jubileum. Kockums första kontrakt på ubåt tecknades i Malmö i
maj 1912 vilket innebär att vi också firar ett sekel som ubåtsföretag.
Dessa perspektiv både lugnar och förpliktigar, när man närmar sig
dagens diskussioner om försvar och marknad i förändring.
Kockums i särklass största enskilda kund är Försvarsmakten, genom
Försvarets materielverk, med dess behov av konstruktion, nybyggnad och
underhåll av både ytfartyg och ubåtar. Men exporten är också viktig. Sett
som genomsnitt över tid uppgår den till cirka femtio procent av vår
verksamhet. Idag är våra huvudsakliga exportmarknader Singapore,
Japan, Australien och Indien. Det är utvecklade länder, med
högteknologisk profil som vi som svenskt företag är stolta över att ha som
partners. Det handlar främst om ubåtar och ubåtsteknologi, men också
om ytfartyg och ytfartygsteknologi. Vi levererar produkter som är
världsledande, inte minst bevisat av det faktum att länder som Japan och
USA engagerar oss kring utbildning och teknologier inom både ytfartygs-
och ubåtsområdet.
Den inhemska marknaden, och exportmarknaden, är dock sinsemellan
väldigt olika. Exportprojekten kräver förvisso också kvalificerade och
anpassade tekniska lösningar. Men internationella kunder är mycket
tveksamma, om vi inte har en hemmamarknad som först visat sin tilltro
till vår förmåga. Man kan tycka att det är synd att det är på det sättet.
Men det lär inte ändra sig. Därför driver de svenska beställningarna
också exportmöjligheterna. Utan försvarsmaktens beställningar, blir det
inte heller någon export.
Kanske kan man betrakta detta som ett resultat av strävandet att köpa
saker från hyllan. Även andra stater ser ju först vad som finns att handla
över disk.
Att utveckla de stora och riktigt kostbara systemen på vinst och förlust,
för att placera dem på hyllan men utan visshet om kommande försäljning
– det är helt enkelt inte möjligt. Det skulle knappast vara
kostnadseffektivt heller, sett till helheten. Framför allt är risken att
produkterna på hyllan inte skulle möta kundernas behov och önskemål,
som om de utvecklats efter de specifika krav som präglar varje
kvalificerad nation. I Sverige har vi ju drivit den linjen sedan länge.
Men när detta är sagt – givetvis ska man inte låta bli att köpa från hyllan
när det är möjligt. Med samma självklarhet, som vi köper system och
komponenter från andra företags hyllor, när vi konstruerar något så
speciellt som en ubåt. Annat vore oansvarigt slöseri. Vårt största värde
som huvudleverantör ligger framförallt i att vara en kompetent integratör
av system till system, där vi genom konkurrens pressar nästa nivå av
leverantörer för att få fram de bästa tekniska lösningarna och inte minst
kostnadseffektiva slutprodukter. I praktiken gäller det att göra de rätta
avvägningarna, när man väljer mellan hyllan, eller att gå vägen att ny-
eller vidareutveckla.
I praktiken kan vi nämna Sveriges beslut att anskaffa nya ubåtar av typ
A26. Inför beslutet att gå vidare med utveckling av projektet gjordes
analyser och jämförelser av kostnader för anskaffning av ubåtar, också
sådana tillgängliga från det fåtal leverantörer som finns på området
utanför landet. Med den modell vi byggt upp inom Sverige med ett nära
samarbete mellan leverantör och upphandlande myndigheter, och med
konkurrens på delsystemnivå, kan det påvisas att anskaffning i Sverige är
mycket fördelaktigt, inte bara när det gäller teknologin men även till
kostnaderna. Detta, alltså, trots mycket höga ambitioner rörande ubåten.
Vi ser idag att vi kan leverera modernare system anpassade för den nya
tidens hotbilder till kostnader som är avsevärt lägre än vad våra
konkurrenter kan erbjuda. Till detta skall läggas att nedlagda kostnader
till stor del går tillbaka till samhället genom skatteintäkter plus att den
avancerade teknikutvecklingen dessutom finner användningsområden i
samhället genom det stora antalet nationella underleverantörer som
dessa projekt engagerar.
I praktiken blir A26 den enda ubåt i världen som inte är ett resultat av
kallakrigslogik. Istället erbjuder konstruktionen flexibilitet och
anpassningsbarhet till en lång rad önskade, tänkbara och kommande
uppgifter, en del sådana som vi idag inte ens känner till.
A26 gör också Sverige intressant ur ett internationellt
samarbetsperspektiv – ett flertal länder står i begrepp att under de
kommande 10-15 åren förnya sina ubåtssystem. Med A26 på hyllan för
kommande kunder finns goda möjligheter att behålla kompetensen inom
Sverige att utveckla och producera ubåtar, under lång tid framöver. Det
är en kompetens som tyvärr inte kan återskapas, om den skulle skingras.
Kockums vill också samverka med våra myndigheter för att titta på
möjligheter till utveckling av nya ytfartygssystem – gärna i samarbete
med andra länder. Vi är idag i den absoluta framkanten av
ytfartygskunnande med vår smygteknologi och vårt kompositmaterial,
vilka ger en lång rad fördelar. Visbykorvetterna, trots ibland livliga
diskussioner, är helt unika i sin kategori och jag är övertygad om att när
de nu är fullt operativa med komplett bestyckning kommer att erkännas
som mycket lyckade fartyg. Karakteristiken och flexibiliteten hos dessa
fartyg är framtidsanpassad och något som många länder idag
eftersträvar. Detta bör vi utnyttja och bygga vidare på inför kommande
ytfartygssystem.
Inom EU pågår för närvarande förändringar inom
försvarsupphandlingsområdet. Man står till exempel i begrepp att ta bort
möjligheterna till motköpskrav mellan medlemsstaterna.
Försvarsupphandlingar ska inte heller längre i samma utsträckning som
tidigare vara undantagna från upphandlingsförordningen. Detta syftar
till att öka möjligheterna för alla medlemsnationers industrier att vara
med och konkurrera vid försvarsmaterielupphandlingar.
Hur det kommer att utvecklas vet vi ännu inte. Från Kockums ser vi fram
emot att kunna erbjuda vad vi kan till den europeiska marknaden och vi
vet att vi i internationella sammanhang är konkurrenskraftiga.
Men kan det verkligen bli så att även de stora staterna, de med egen
inhemsk försvarsindustri, blir en del i den här utvecklingen?
Om så blir fallet är vi givetvis glada – även om vi skulle behöva
konkurrera med andra, om också en och annan order från svenska
försvaret. I ljuset av riksdagens beslut från i våras om att utvärdera vad
som bör betraktas som kompetensområden av strategisk karaktär,
hoppas jag en framtida avvägning blir klok.
Hur den europeiska marknaden fungerar är ju väldigt viktigt, också
alldeles bortsett från vårt och andras egenintresse av att kunna vara med
och konkurrera om beställningarna. Om Europa inte kan organisera
anskaffningen av sin försvarsmateriel rationellt, kommer vår världsdels
förmåga att försvara sig på sikt att urholkas. Det vore ett verkligt
säkerhetshot.
För det är ju där som syftena med vår industri ligger, i att erbjuda
säkerhet mot väpnade hot genom utveckling av system med förmågor att
upptäcka och bekämpa dem. Numera också att erbjuda säkerhet i helt
andra situationer och mot nya typer av hot. Därför har vi ett svenskt
försvar, och andra länder har sina. Vi är stolta över att få förtroendet att
bistå med det vi kan och med våra produkter.
Vi är också stolta över att vara en partner i vidmakthållandet av dessa
produkter. Kockums arbetar idag aktivt med vad vi kallar through-life
support, vilket innebär ett ökat ansvar för produkternas operativa
tillgänglighet sett över hela dess livstid.
Vår industri blir samtidigt en allt mer integrerad del i det svenska
försvaret, vilket accentueras i och med den pågående omställningen
genom avskaffningen av värnplikten. Samma personal kan idag med
fördel arbeta både inom försvarsmakten och inom försvarsindustrin.
Här kommer vi genom through-life support lösningar bidra till
besparingar och totalt sett ett effektivare utnyttjande av de allt mer
specialiserade teknik kompetenser som krävs för de komplicerade
systemen i dagens och morgondagens plattformar. Till exempel kan en
maskiningenjör tjänstgöra ombord under pågående insatser, för att
sedan vara en kvalificerad resurs inom industrin när fartygen ligger för
underhåll eller modernisering.
Vår ambition är mycket hög i Sverige. Motsvarande gäller beträffande
våra internationella kunder där vi som exempel just etablerar ett företag i
Singapore tillsammans med det lokala varvet för att kunna erbjuda
vidmakthållande av deras ubåtar på plats.
Så långt har jag talat om temats första del, Försvar och marknad i
förändring. Temat för den här konferensen är ju också Öppenhet och
dialog. Jag är övertygad om att dessa saker måste gå hand i hand.
Öppenhet och dialog är goda värden för all mänsklig samvaro. Framför
allt under förändringsskeden är öppenhet omistligt om man inte vill föda
missuppfattningar, överdrifter och konspirationsteorier. Öppenhet är
förstås också bra för att rent allmänt stävja risken för att dåliga beslut
fattas, eller att ansvar inte ska kunna utkrävas.
Om man tittar på hur lagstiftningen ser ut som reglerar
krigsmaterielexport, tycker jag att den har sina pedagogiska svagheter.
För det första, all export av krigsmateriel är förbjuden, som
utgångspunkt. Allmänhetens insyn i exporten består av ett
parlamentariskt råd, som arbetar under strikt sekretess. ISP är den
myndighet som förtjänstfullt kontrollerar exporten.
För det andra, det finns möjlighet till tillstånd, det finns idag dessutom
en myndighet som också förtjänstfullt jobbar just med att främja export.
Redovisningen av exportaffärerna sker i efterhand.
Konstruktionen har, sedd del för del, sin helt naturliga uppbyggnad. Men
den är också väldigt inspirerande för den som önskar utmåla export av
krigsmateriel som en ljusskygg verksamhet, präglad av att saker görs i
hemlighet bakom lyckta dörrar. När exporten numera uppgår till 14
miljarder per år, ter sig regelverket lätt märkligt. Jag kan förstå att
utomstående kan känna tilliten svikta, när debatten går het.
En möjlighet är ju att låta öppenheten öka rörande de ärenden som
passerar Exportkontrollrådet. Många liknande stater har ju en
långtgående öppenhet rörande sin export av krigsmateriel. Här måste
naturligtvis hänsyn tas till kund nationers eventuella krav på sekretess.
Jag har inget färdigt förslag, men tror att det finns skäl att överväga att
flytta tuschstrecket mellan vad som är slutet och öppet en bit åt det
senare hållet.
Det gäller samtidigt att bättre påtala alla de positiva effekter som
försvarsmaterielexporten har i samhället i stort, något som ofta glöms
bort i debatten.
Kockums, Saab och BAE Hägglunds kommer i samråd med SOFF att
söka bidra till dialog och öppenhet genom tillfällen till seminarier och
diskussioner om vår verksamhet.
Vi kallar det Teknik & Säkerhetsforum, och vi hade våra första
aktiviteter i somras. Forumet antar inga egna ståndpunkter, utan
utgör en plattform för diskussioner, som för all del gärna får flyta ut och
handla om försvars- och säkerhetspolitik också, om deltagarna så vill.
Den stora debatten om krigsmaterielexport i våras inleddes ju med att
riksdagen tidigare begärde ett tydligare demokratikriterium. Hur ett
sådant skärpt kriterium ska se ut, är under utredning. Jag hoppas dock
att politikerna kommer att behålla möjligheten att utifrån flera kriterier
göra en sammanhållen bedömning, där demokrati kan vara ett. Inte
minst vore det konstigt att inte ta hänsyn till vad olika produkter kan
användas till, till exempel om de är typiska värn mot väpnad attack
utifrån, eller om de är lika typiska instrument för att hålla sin befolkning
i terror. Exempelvis kan ubåtar knappast användas mot den egna
befolkningen. Jag har svårt att tro att något lands opposition kan
motsätta sig en regering som vill anskaffa system för att skydda sina
maritima handelsleder, vilket också ligger i det internationella
samfundets intresse, i synnerhet när 90 procent av världens handel idag
går över haven.
Ökad öppenhet och dialog kan också bistå forskning, för att möjliggöra
ökad nytta av existerande kunskaper.
Vi talar ofta om civila spin-offs som spirar i hägnet av verksamheten
inom försvarsindustrin. Och det är alldeles relevant. Kockums har idag
ett omfattande samarbete med högskola, forskningsinstitut och
myndigheter och det finns otaliga exempel på viktiga teknologier och
framgångsrika produkter som har sitt ursprung i svenska ubåtsprojekt.
Om staten vill, kan man se till att detta ytterligare utvidgas. Kockums har
genom SOFF föreslagit att det etableras ett nationellt program för
maritim forskning, liknande det som finns inom flygområdet, där heter
det NFFP. Inom ramen för ett sådant program kan grundforskning,
säkerhetsforskning och miljöforskning bedrivas.
Grundforskningen bör inkludera skeppsbyggarkunskap och förståelse för
undervattensdomänens speciella förutsättningar. Säkerhetsforskningen
inriktas mot att ha kontroll över havet både på och under ytan samt att
göra sjöfarten säkrare och minska riskerna för miljökatastrofer.
Miljöforskningen bör ha fokus på sjöfartens miljöbelastning genom till
exempel lättare fartygskonstruktioner och miljövänliga
framdrivningssystem.
Jag började med att nämna att Kockums varit med ett tag. Sett
förändringar förut. Byggt ytfartyg i en tredjedels millennium och ubåtar i
ett sekel. Under denna långa tid har det funnits väldigt många stunder av
dramatik och beslut som fått följder under lång tid framåt.
Just nu ser vi tack och lov inte dramatiken från krigen, eller hotet från
Danmark, som en gång motiverade skapandet av Karlskrona. För
ögonblicket har vi ju inte den typen av hot. Men vi befinner oss i en
situation där politiska beslut kommer att påverka Sveriges förmåga till
försvar i framtiden. Och enskilda företags möjligheter att verka, inom
sunda ramar och med allmänhetens tillit. Jag har givit några exempel på
vad vi från Kockums anser viktigt. Gemensamt för alla dessa frågor är att
de kan lösas, om vi tillämpar den öppenhet och den dialog, som denna
konferens är ett exempel på.
Sverige är unikt – det som skiljer oss mot flertalet andra nationer är att vi
inom landet har en unik förmåga och industriell kompetens att utveckla
och producera avancerade försvarssystem. Sverige kan göra ett aktivt val
medan de flesta nationer tvingas att köpa från någon av de riktigt stora
försvarsindustrierna som dominerar den internationella arenan – många
länder ser med avund på Sveriges kapacitet i detta avseende.
Tack.

Taggar: , ,