Det talade ordet gäller
En del brev som jag får berör mig mer än andra. Ett sådant brev fick jag efter att ha debatterat privat och offentlig äldreomsorg i Aktuellt. Samma kväll fick jag ett brev signerat en ”en slut-körd undersköterska” i min inbox. Det var ett av de där breven som fick mig att sätta mig ner och fundera och som egentligen handlade om varför vi är politiskt aktiva. Om varför vi vill förändra och om hur viktigt det är att lyssna på dem som beskriver sin verklighet.
Den som skrev till mig beskrev sin vardag. Hur hon och hennes arbetskamrater sliter på ett äldreboende. Men trots att de gör allt de kan så finns inte tiden för att sitta ner med de boende, för beröring och samtal. Hon beskrev hur de ständigt tvingades prioritera mellan att hjälpa till med toalettbesök, svara på larm eller att hjälpa någon till sängs. Hon beskrev hur den pressade arbetssituationen fick henne att känna sig, tillintetgjord och livegen, det var hennes egna ord. Hon jämförde sin magra lön med miljonlönen för direktören för Attendo som driver äldreboenden. Hon skrev att hon var nära att ge upp och söka sig till ett annat yrke.
Samtidigt var hon stolt över sitt yrkesval. Hon skrev att hon älskade att jobba med äldre. Jag är säker på att hon och hennes arbetskamrater gör sitt bästa för att ge en god omvårdnad. I det fallet spelar det ingen roll om boendet är privat eller offentligt ägt. Men hon skrev att de skulle behöva vara fler för att orka göra ett bra arbete i längden.
Trots den dystra bild som undersköterskan gav av sin situation så var det också ett brev som visade vad som borde göras. Med fler arbetskamrater skulle de hinna med, få en bättre ar-betsmiljö och bättre scheman. Det är precis det som vi i Vänsterpartiet föreslår. I vår budget riktar vi särskilda pengar till bättre bemanning i äldreomsorgen. Dessutom vill vi att alla som arbetar med äldreomsorg ska få utbildning och vidareutbildning med statligt stöd. Vi vill att man ska ha rätt att arbeta heltid så att man kan försörja sig. Vi vill att fler ska ha fasta jobb och färre ska vara hänvisade till timvikariat och visstider. Om dessutom lönen kunde bli mer rimlig så skulle fler vilja arbeta med det viktiga och krävande arbete. Just så här konkreta är lösningarna för att skapa en bättre äldreomsorg.
I de privata företagen, till skillnad från de offentliga, finns ingen meddelarfrihet för dem som arbetar. Rätten att kritisera missförhållanden är inte densamma. Många vågar inte säga vad de tycker. Frågan om privat och offentligt är en fråga om demokrati. Om rätten för de anställda att få säga vad de tycker. Men också om rätten för den som inte är nöjd att få tala med en ansvarig folkvald – inte hänvisas till oåtkomliga representanter för riskkapitalbolag – när något måste bli bättre i kvarterets skola eller stadens vårdcentral.
Idag har vi i Vänsterpartiet presenterat förslag om hur vi ska göra när vi tar bort vinstintresset från skolan, från äldreomsorgen och från sjukvården. En del tror att det inte går – att det inte låter sig göras. Det är fel. Självklart kan vi ha en välfärd utan privata vinster precis som man har i våra grannländer. Våra förslag är mycket enkla:
Företag som har vinst som målsättning ska inte tillåtas leva på skattepengar i skola, äldrevård och sjukvård. Däremot går det går bra med företag utan vinstintresse. Det går bra med kooperativ och stiftelser som komplement till det gemensamt drivna. Liknande lagstiftning finns i många länder. Varenda skattekrona ska gå dit den är avsedd. Inga pengar ska gå till vinster i de riskkapitalbolag som idag tjänar miljarder som var avsedda för barn, sjuka och äldre.
Det ska vara samhället som bestämmer om en privat skola eller vårdcentral ska få etablera sig. Kommunen ska avgöra om den nya skolan eller det nya äldreboendet behövs, landstinget ska bestämma var det behövs nya vårdcentraler. Det ska vara behoven som styr, inte var det är bekvämast att etablera sig och göra vinst. Vi vill ge välfärd efter behov, medborgarnas behov – inte företagens.
Utan privata vinster i välfärden får vi fler som arbetar där. Idag motsvarar de vinstpengar som tas ur välfärden hela 20 000 anställda. Vi skulle kunna få fler lärare på våra skolor, fler sjuk-sköterskor och fler förskollärare på förskolan. Det är jobb som vi verkligen behöver och som vi skulle kunna få utan extra kostnad. Utan möjligheten för de privata att göra vinst där det passar dem kan vi styra resurserna dit behoven är störst. Idag ser vi hur privatiseringarna styr resurserna till de stora städernas centrala delar. Detta medan servicen försämras på landsbygden och i förorter.
Vi vet att där vinstintresset styr är bemanningen lägre. I klartext betyder det färre lärare per elev i skolan och färre undersköterskor som får stressa mer på äldreboendet. Hur duktiga de som arbetar än är så är det svårare att göra ett lika bra arbete om man är färre. Därför hänger vinster och kvalitet ihop.
Vi vet att där vinstintresset styr är de osäkra anställningarna fler. Vi vet också att kvaliteten kan utvecklas bättre om personalen inte byts för ofta och om den har rätt utbildning. Under-bemanning och otrygga anställningar är två av de fundament som riskkapitalbolagens vinster bygger på. Här vill vi istället att det offentliga ska föregå med gott exempel.
När det enda som räknas är pengarna, att anbudet är så lågt som möjligt, försämras kvaliteten. Även den offentliga välfärden utarmas om den alltid ska delta i en tävling om att spara så mycket som möjligt. De som får betala priset för det är de som minst har råd med det. Som den oroliga dementa äldre på boendet som behöver lugn och god omvårdnad. Det är regeringen med Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund som ansvarar för denna utveckling där för lite av våra resurser går till äldreomsorgen trots att behoven ökar. Det är också regeringens ansvar att skattepengarna går till privata vinster istället för till välfärd.
Det är inte samma sak att bygga en skola som att driva en skola. Vinstintresset passar inte överallt. När man bygger lokaler är det naturligt att upphandla det bästa och billigaste. Men när man tar hand om människor råder en annan logik. Där leder de hårda rationaliseringarna till att tiden för att lära ut eller ta hand om minskar. I skolan eller i sjukvården vill vi inte vara reducerade till kunder, vi vill vara medborgare och medmänniskor. När jag blir sjuk och går till vårdcentralen så vill jag att man möter mig som människa, inte som marknadsandel.
Redan nu visar vi i Vänsterpartiet att det finns en annan bättre väg. I kommuner där vi styr visar vi att det låter sig göras. Äldreomsorg har återtagits till kommunen från Carema och Attendo i vänsterkommuner som här på Gotland. På flera håll där vänstern styr tillförs mer resurser så att det ska finnas mer tid för varje boendes särskilda behov. Det innebär en verklig valfrihet i vardagen för de boende istället för underbemanning. Exemplen visar hur den verkliga valfriheten kan öka när vinstintresset försvinner. Vi vill ge resurser så att tiden räcker för att ta hand om alla efter deras behov, inte bara till det allra nödvändigaste.
Frågan om vinster i välfärden är inte en fråga om att få välja äldreomsorg eller vårdcentral. Vänsterpartiet tror på valfrihet. Vi är positiva till brukarinflytande och till mer makt och ansvar till personalen. Vi vill göra det möjligt att förverkliga goda idéer för bättre vård eller pedagogik. Vi är positiva till alternativ med olika inriktning som kan utveckla nya idéer och nytt kunnande, det gäller såväl i det offentliga som i det privata.
Vi är för att man ska kunna välja vilken vårdcentral man vill gå till och att man ska få välja vilket äldreboende som kan passa bäst när mamma blir gammal och skröplig. Vi är positiva till kooperativ och andra företagsformer som kan ge bra impulser och utveckling av verksamhet.
Men vi är emot privata vinster i välfärden. Det är något annat. Med ett vinstförbud kan de som har en idé med verksamheten vara kvar och utvecklas. Men de vars enda idé var den egna vinsten lär inte vara intresserade längre. Då kan vi bryta den utveckling vi ser idag då små idéburna alternativ konkurreras ut av riskkapitalbolag. Några stora företag dominerar allt mer, men de är mest kreativa när det gäller att smita från skatt. Det är en annan sorts kreativitet än den vi behöver i välfärden. Kvalitet och verklig valfrihet ska sättas före vinsten.
Valfrihet är något positivt, men den bygger på att man kan välja mellan goda alternativ. Vi vill att alla ska kunna lita på välfärden. Det kräver att det gemensamma fungerar bra. Vi vill att alla tryggt ska kunna låta sina barn börja i kvarterets förskola eller kunna gå till den närmaste vårdcentralen. Just för att vi värnar det offentliga ska vi i vänstern vara de första att säga till när det brister och komma med förslagen för att göra det bättre.
Den svenska välfärden växte fram i en tid präglad av tro på möjligheten att bygga ett bättre samhälle. Målet att omfatta alla skapade ett brett stöd för att finansiera välfärden och hålla en hög kvalitet. Frånvaron av vinstintresse gjorde det möjligt att använda resurserna effektivt. Resultatet blev en ambitiös välfärd som gav människor både frihet och trygghet. Men en del av välfärdens institutioner blev stela och toppstyrda. Många ville se en flexiblare välfärd anpassad mer efter dem som använde den och med mindre byråkrati. Inte minst från vänster restes krav på mer mänsklighet i systemen och på inflytande för brukare och personal.
Men de som utformade den offentliga välfärden lyckades inte möta dessa röster. Istället kom högern och påstod sig kunna lösa välfärdens problem genom privatiseringar och anpassning efter företagens önskemål. Istället för att skapa inflytande för medborgarna blev vi kunder på en marknad där makten ligger hos företagen. Där står vi idag, men problemen med denna utveckling blir alltmer uppenbara. Sverige har blivit ett extremt land när det gäller företagens möjligheter att fritt ta del av skattemedel. På köpet har vi fått en kostsam privatiseringsbyråkrati som ska hantera upphandlingar, ersättningssystem och tillsyn av företagen.
Vägen framåt är inte en återgång till det som var förut. Välfärden behöver befrias från vinstin-tressena och samhället ska ges möjlighet att organisera den efter de behov som finns. Även inom offentligt driven välfärd ska det rymmas alternativ och valfrihet. Medborgarna ska ha inflytande över den välfärd de möter. När andra aktörer än det offentliga har något att tillföra ska de kunna göra det. Välfärden ska vara anpassad efter människorna som använder den, aldrig tvärtom.
Vänsterpartiet har varit en föregångare i att föreslå och genomföra sociala reformer i det här landet. Den välfärd som ger jämlikhet och trygghet och som vi ofta ser som självklar är skapad av oss i arbetarrörelsen. Vi vill fortsätta som pådrivare för ett bättre välfärdssamhälle. Men det kräver att vi är lyhörda och lyssnar på brukare, anhöriga och de som arbetar med att ta hand om våra barn och gamla.
Det är främst kvinnors arbete som bär upp välfärden. Vi vill ge dem goda arbetsvillkor, rättvisa löner och rätt till heltid. Det ger dem ekonomiskt oberoende och ökad jämställdhet. Vi vet också att det främst är kvinnor som får rycka in och göra det oavlönade arbetet när äldreomsorg och barnomsorg inte fungerar. Det ökar ojämlikheten mellan könen. En fungerande välfärd ger jämställdhet och ökad frihet. Det är feministisk politik i praktiken.
Idag kan vi se hur allt fler stödjer oss. Fler än 8 av 10 svenskar tackar nej till att bolagsägare plockar vinster ur välfärden. Ja till valfrihet – nej till privata vinster i välfärden, den åsikten delas även av många borgerliga väljare. I dag vacklar Miljöpartiet och socialdemokraterna i frågan. Nu har vi LO på vår sida i denna debatt. De direktörer som förut var så självsäkra när de håvade hem sina miljardvinster till skatteparadisen börjar bli oroade och bekymrade. Och det ska de vara, för efter 2014 ska vi se till att skattepengar som skulle ha gått till välfärden inte slösas bort på riskkapitalbolagens vinster. Ta det som ett vallöfte från Vänsterpartiet.
Jag vill att den undersköterska som skrev till mig ska kunna vara stolt över det hon gör. Att hon ska ha tillräckligt många väl utbildade arbetskamrater för att kunna göra ett riktigt bra arbete. Jag vill att hon och de boende ska ha makt att påverka verksamheten. Jag vill att hon ska ha rätt till heltid och bra schema. Jag vill att våra skattepengar ska gå till de äldre – inte till riskkapitalbolag.
Vi har en regering som går på tomgång. De verkar vara trötta och nöjda. Ändå bråkar de med varandra. Detta trots att så mycket borde göras. Det är trångt i mittfältet i svensk politik. Men om politiken reduceras till en tävling om att bli bäst på att vara borgerlig så vet vi vem som vinner. Men vår roll är en annan. Vår roll är att visa att samhällsförändring inte bara är nödvändig utan också möjlig. Ska det bli en verklig förändring efter valet 2014 så krävs det vänsterinflytande över politiken. Vänsterpartiets politik har stöd bland långt fler än dem som idag röstar på oss.
Allt fler inser liksom vi att privata vinster inte passar överallt. Det är viktigare att tågen går i tid och har rimliga biljettpriser än att järnvägen styckas sönder mellan privata aktörer som inte tänker långsiktigt. Vi behöver apotek över hela Sverige, inte bara där de lönar sig. Därför är det klokt att göra sådant gemensamt.
Allt fler har otrygga jobb. Många får klara sig år efter år med visstider, vikariat och timan-ställningar. Allra vanligaste är det bland unga kvinnor. Det skapar otrygghet och gör det svårt att planera sin framtid. Det gör det svårt att få inflytande och ta ansvar på jobbet. På allt fler arbetsplatser används bemanningsföretag för att ersätta fast anställda. Vi ska vara utbytbara och flexibla. Det skapar ett dåligt arbetsliv. Det vill vi ändra på genom att stärka löntagarnas rättigheter. Inte minst vill vi sätta stopp för hur löntagare från andra länder utnyttjas på svensk arbetsmarknad. Det är inte okej att en lastbilschaufför bara tjänar några tusenlappar i månaden eller att någon sliter i en restaurang 70 timmar i veckan med usel lön bara för att de kommer från ett annat land. Vi tänker göra något åt det.
Vi inser att klimathotet är verkligt och det brådskar att minska utsläppen av växthusgaser. Om fagert tal hade löst miljöproblemen så hade Sverige varit ledande i världen, men ord räcker inte. Med dagens brist på handling ökar utsläppen av växthusgaser i Sverige och världen. Vi vill att Sverige går före. Därför vill vi investera massivt i järnväg och kollektivtrafik. Därför vill vi använda energin mer effektivt och införa ett klimatprogram för gröna investeringar. Därför vill vi bygga energisnåla hus när vi bygger bort bostadsbristen och bättra på slitna gamla fastigheter. Vi vill satsa på förnybar energiproduktion som sol och vind – där halkar Sverige efter idag. Det är inte bara en politik som tar miljöansvar. Den skapar också tiotusentals nya arbeten och lägger grunden för nya branscher och ekonomisk utveckling.
Vi vill att full sysselsättning ska vara målet för den ekonomiska politiken. Vi vill investera, bättra på välfärden och satsa på utbildning för de arbetslösa för att pressa tillbaks arbetslösheten. Det verkar som om vår regering har blandat ihop mål och medel i den ekonomiska politiken. Att ha låga underskott och skulder är bra och viktigt – inte minst i tider av ekonomisk oro. Men det är inte målet för den ekonomiska politiken. Stabila statsfinanser är ett medel för att kunna öka sysselsättning, välfärd och investeringar. Det är ett medel som vi ska använda. Vi finansierar varenda krona i de reformer vi föreslår. Vi investerar istället för att sänka skatten.
Vänsterpartiet behövs för att vi är partiet sätter jämställdhet mellan män och kvinnor främst. Med vår politik skulle inkomstklyftorna mellan kvinnor och män minska, idag ökar de. En viktig reform för jämställdhet är att vi delar lika på föräldraförsäkringen. Vi vill ta krafttag mot mäns våld mot kvinnor och se till att kvinnojourerna garanteras ekonomiskt stöd. För oss är feminismen en självklar del av politiken.
Vänsterpartiet behövs för att återskapa en självständig utrikespolitik. Vapenexport till diktaturer är inget att vara stolt över, den ska vi avveckla. Vi vill ha en utrikesminister med en egen röst – inte ett eko av Bryssel och Washington. Det ska inte finnas någon tvekan om vårt stöd till den demokratiseringen som den arabiska våren strävar efter, ibland med oerhörda offer som i dagens Syrien. Vi vill att Sverige ska gå före och erkänna det fria Västsahara och det fria Palestina. Här i Visbys hamn ligger skeppet Estelles som är på väg till Gaza för att bryta Israels blockad. Vi önskar denna fredliga solidaritetsaktion lycka till och uppmanar alla att stödja Ship to Gaza. Först när Israels ockupation av palestinska områden upphör skapas förutsättningarna för varaktig fred mellan palestinier och israeler.
Många svenskar har fått mer pengar i plånboken på senare år – och vi vill inte höja inkomst-skatten för de med låga eller normala löner. Men många känner sig också mer otrygga och oroar sig för vad som sker om de blir sjuka eller arbetslösa. Otryggheten är bara ett brev bort. Beskedet om uppsägning och arbetslöshet blir en katastrof när A-kassan inte fungerar. Sjukdom kan inte bara leda till stor utsatthet och oro för den sjuke utan också bli en ekonomisk katastrof när den ekonomiska ersättningen upphör bara för att ett visst antal dagar har gått. Så kan vi inte ha det.
Jag vill att Vänsterpartiet ska bli det nya landsbygdspartiet. Vi behöver kommunikationer till rimliga priser även utanför storstaden. Även företagare och jordbruk på Gotland ska kunna konkurrera på lika villkor. Vi vill satsa på gröna näringar som biogas och småskalig sol- och vindel. Vi vill slå vakt om och utveckla service över hela landet. Vi vill förbättra villkoren för småföretag. Vi vill gynna lokala sparbanker när storbankerna överger landsbygden. Inför valet 2014 kommer Vänsterpartiet att visa att det vi som har konkreta förslagen för att utveckla hela Sverige.
EU är i kris. Euron fungerar precis så dåligt som vi befarade när vi röstade nej i folkomröst-ningen 2003. Men vi känner ingen skadeglädje över eurons kris. Vi vet vem som betalar priset för eurokrisen, hur den krossar människors drömmar och trygghet och sprider fattigdom och arbetslöshet. Vi ser hur bankerna som har ställt till krisen nu låter skattebetalarna stå för notan. Vi ser hur maktens män i Bryssel saknar all självkritik och kräver mer makt över de nationella demokratierna.
Vi vill gå en annan väg. Finanssektorn måste få strama regler. Bankernas ägare och fordrings-ägare måste betala sina egna förluster. Länder måste kunna lämna euron. EU behöver mer demokrati – inte mer centralstyre. Vi vill se ett samarbete mellan folk – inte mellan byråkrater och bankirer. Därför är vi EU-kritiker. Vi får inte inbilla oss att vi är immuna mot krisen. Även här i Sverige måste bankerna tvingas ta mindre risker och bry sig mer om de vanliga kunderna. Vi vill beskatta storbankernas vinster för att sätta de unga i arbete.
Vi har gott hopp om att få en ny regering efter valet 2014. Men vi behöver mer än så – vi behöver en ny kurs i svensk politik. Därför behövs Vänsterpartiet. Vi är en röst som vågar säga andra saker. Det ska vi fortsätta med. Vi ska vara folkliga och radikala, men också jordnära och konkreta. Vi ska utveckla våra långsiktiga mål om ett rättvisare samhälle men samtidigt aldrig tveka att kompromissa idag om vi kan ta steg åt rätt håll. Vi ska vara partiet som lyssnar på folk och lär av det som blev fel.
Vår politik behövs om Sverige ska bli ett bättre land efter 2014. Det är oss man kan lita på om man är trött på privatiseringar. Det är vi som har en politik för verklig jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är vi som vill investera för att minska utsläppen av växthusgaser och få fler i arbete. Vänsterpartiet är partiet som inte blint följer direktiven från EU. Vi vill stärka arbetsrätten. Vi har politiken för arbete och välfärd.
Vänsterpartiet har förslagen som gör Sverige till ett jämlikare och bättre samhälle. Vi vill gå från ord till handling och bygga ett bättre Sverige.