Anförande av Jan Björklund i Almedalen den 6 juli 2010
Framtiden börjar i klassrummet
Tal av Jan Björklund i Almedalen den 6 juli 2010
”Jag sitter inomhus i 14 dagar, för kommunen har inte tid med gamla tanter som mig. Jag sitter som en fånge med en boja runt foten.”
Så berättar en 88-årig kvinna i Oskarshamn, när hennes röst brister. Jag läser om henne i tidningen Östran i förra veckan.
Kvinnan sitter i rullstol och behöver därför hjälp med att gå ut. Kommunen har bedömt att hon ska ha möjlighet att komma ut en halvtimme i veckan. Men i förra veckan skulle hennes rullstol bytas, och då missade hon sin halvtimme.
Tänk på sommaren och förnim alla dofter, även om kvällsbrisen är ovanligt sval just ikväll. Är det verkligen en äldreomsorg som vi vill vara stolta över att våra äldsta under den här tiden på året ska få sitta inne och bara få komma ut en gång i veckan? Är det värdigt ett modernt välfärdssamhälle?
Får jag berätta om Sune och Alice som båda är 80 år gamla. De har varit gifta i 60 år och alltid bott tillsammans. Men nu har kommunen bestämt att de inte ska få bo ihop längre.
Alice har blivit dement och sedan snart ett år tillbaka bor hon på ett särskilt äldreboende. Bara där kan hon få hjälp. Trots att Sune själv vill får han inte flytta med sin Alice, för han är för frisk. Han är välkommen att flytta med sin livskamrat när han själv blir dement.
”När jag är ensam och ska sova samlar sig tankarna. Då tänker jag på Alice och allt vi har gjort ihop”, säger Sune till tidningen Aftonbladet, som skriver om paret.
”Tills döden skiljer oss åt.” Vi är många som stått framför vigselförrättaren och sagt de där orden. Men sanningen är att i Sverige är det många kommuner som skiljer äldre par åt i livets slutskede.
I Sunes och Alice fall backade kommunen efter tidningsskriverierna.
Huvuddelen av oss som står här befinner oss i medelåldern. Några är lite yngre, andra lite äldre. Vår egen äldreomsorg ligger en bit in i framtiden. Vi kan lättare förstå de ungas tänkande, för vi har varit där. Men vi i den aktiva generationen måste bättre försöka förstå äldres behov och perspektiv.
En 90-åring har inte så lätt att förhandla med kommunens tjänstemän. Därför ska våra äldsta vara garanterade viss kvalitet i äldreomsorgen. Vi vill införa en parboendegaranti. Om den ena parten i ett äktenskap måste flytta in på ett äldreboende, ska maken få flytta med, om de själva vill.
Vi vill införa en ut och gå-garanti. Våra allra äldsta ska naturligtvis själva få bestämma om man vill gå ut. Men om man vill ska man få gå ut i friska luften varje dag.
Vi vill införa en välja mat-garanti. På samma sätt som vi andra väljer maträtt på menyn, eller när vi går och handlar, så ska våra äldsta kunna välja mellan olika rätter. Det är inte okej att man bara får en plastlåda med den mat som kommunen har bestämt.
Jag inser att vi trampar in i den kommunala självstyrelsen.
Men de äldres rättigheter är viktigare än kommunernas rättigheter. Ingen ska behöva vara rädd för att bli gammal!
– ¤ –
”Först kände jag något som påminde om doften av blommor. Sedan såg jag hur mina klasskamrater och min lärare svimmade.”
Orden kommer Sumaila. Hon är tolv år gammal och bor i staden Kunduz.
I slutet av april rapporterade nyhetsbyråerna om en gasattack mot hennes skola. Talibanerna hatar att flickor går i skolan. Ändå hade Sumaila tur. Andra skolflickor blir attackerade med frätande syra mot ansiktet, så att de blir vanställda eller blinda för livet.
”Jag är mycket rädd”, säger Sumaila. ”Min pappa säger att jag har lärt mig mycket i skolan. Men jag vet inte om jag får återvända”, säger hon.
Nu kräver Lars Ohly att Sverige ska lämna Afghanistan. Han anser att Sverige inte ska samarbeta med USA.
Att avsky USA är ofta den minsta gemensamma nämnaren för den svenska intellektuella kulturvänstern, som oftast är mer vänster än intellektuell och kulturell.
I generation efter generation har unga amerikanska män och kvinnor skickats utomlands för att skydda frihet och demokrati i världen. De har tagit på sig huvudansvaret för att skydda oss mot nazism, kommunism och nu islamistisk terrorism. För detta borde vi inte visa avsky, utan tacksamhet.
Om världssamfundet överger Afghanistan kommer talibanerna att ta över makten, inte för att de har stöd av ett folkflertal, utan för att de använder hänsynslöst våld. Talibanerna skulle kasta tillbaka landet till ett medeltida barbari. Talibanerna samarbetar med Al-Qaida, som återigen skulle få ett helt land som träningsläger för terrorism.
Många hundra svenska kvinnor och män tjänstgör just nu i Afghanistan. De vet att insatsen är riskfylld. Men de vet också att de gör nytta. Fråga tolvåriga Sumaila.
Vårt besked till dig Sumaila är;
Sverige stannar. För din skull!
– ¤ –
Så kom då äntligen beslutet. I torsdags höjde riksbanken räntan.
Som villaägare är man så klart kluven. Men i grunden är räntehöjningen ett tecken på att krisen lider mot sitt slut. Det är enbart positivt, inget annat.
Om ni lyssnar på de rödgröna partierna kommer det att låta som att den internationella finanskrisen är skapad av den svenska alliansregeringen. Men jag tror att väljarna är klokare än så. De vet att världen har drabbats av den djupaste finanskrisen sedan 1930-talet.
De rödgröna partierna har haft återkommande kritik mot oss under de här åren; det regeringen har gjort har varit för sent, för lite och fel i sak. Tänk tanken att Mona Sahlin hade varit Sveriges statsminister hösten 2008. Svensk bilindustri hade just gått in i väggen. GM och Ford ville sälja Saab och Volvo, men hittade först inga köpare. Den 29 november intervjuas Mona Sahlin i ekots lördagsintervju och öppnar för att staten skulle kunna gå in som ägare. En regering som uttrycker sig så kommer snabbt att sitta som helgjutna ägare. Det är inte möjligt att komma ur ett sådant uttalande om man är statsminister. Med rödgrön regering hade staten i dag varit en stor bilfabrikant.
Regeringens politik har i stället varit långsiktig och ansvarsfull. Vi kan nu jämföra med resten av EU-länderna. Första delen av 2010 hade Sverige den högsta tillväxten i hela EU.. Vi har det lägsta budgetunderskottet i hela EU.
Sverige ser ut att gå ur den ekonomiska krisen som Europas kanske starkaste ekonomi. Det är alliansregeringens förtjänst.
– ¤ –
Men vi måste nu i valrörelsen lyfta blicken bortom krisen. Hur ska vi vara framgångsrika inte bara nästa år, utan under kommande årtionden?
Det pågår en aldrig tidigare skådad omvandling av världsekonomin. Globaliseringen påverkar människor och länder i ett rasande tempo.
Globaliseringsdebatten blir ofta negativ och lyfter fram eländesbeskrivningar. Men globaliseringen är fantastisk. Fler människor går och lägger sig mätta på kvällen än i någon tidigare generation.
Kina är idag världens näst största ekonomi efter USA. Indien den fjärde.
Att det går bra för Kina och Indien betyder inte att det måste gå dåligt för Europa. Världsekonomin är inget nollsummespel. Alla kan bli vinnare på globaliseringen. Kina behöver nu så mycket stål att vi måste öppna nya gruvor i Sverige. Hela Kiruna flyttas.
Men utvecklingen innebär också nya utmaningar för vårt land. Nya konkurrenter föds, växer upp och blir starka.
Vem hade trott för bara tio år sedan att det ens vore tänkbart att Volvo skulle ägas av Kina?
LM Ericsson grundades 1876. Över hundra år senare, 1988, startades kinesiska Huawei. De gör ungefär samma sak som Ericsson. Huawei slog nyligen ut Ericsson i en stor upphandling i Sverige om 4:e generationens supersnabba bredband.
I våras briserade bomben att AstraZeneca, kraftigt drar ner sin forskning i Sverige. 1000 personer bantas bort, med en total avveckling i Lund och stora neddragningar i Södertälje.
AstraZeneca är vårt ledande bio-tech-företag. När jag besökte AstraZeneca i Shanghai så höll de på med kraftig expansion av sin forskning.
Vi har sedan länge accepterat att plastleksaker och t-shirts inte längre tillverkas i Sverige. Vi har sagt att vi i stället ska konkurrera med kunskap och högkvalificerade varor som lågprisländerna inte klarar av. Men vad ska vi leva på om även AstraZeneca lämnar Sverige?
I mitt arbete besöker jag många skolor. Så ofta jag kan berättar jag för svenska ungdomar om föräldramötet på den internationella skolan i Shanghai. Där de europeiska föräldrarna bad om färre läxor till sina ungdomar som var stressade, samtidigt som de asiatiska föräldrarna bad om mer läxor till sina ungdomar. Slutsatsen handlar inte nödvändigtvis om just läxor, men om ambitioner. Européerna tyckte att skolan hade för höga ambitioner, medan asiaterna tyckte skolan hade för låga ambitioner.
Jag vill att Sverige ska vara ett att världens mest framgångsrika länder, också på 2000-talet, precis som vi tidvis var på 1900-talet. Men ska detta lyckas krävs en långsiktig strategi.
Jag tror att vi ska börja med utbildningen. Vi ska börja i skolan. Det är i våra klassrum, som framtiden växer.
Vi kan och ska ha ett riktigt bra företagsklimat i Sverige, men det saknar betydelse om skolan inte fungerar.
Vi kan och ska ha en riktigt bra forsknings- och innovationsklimat, men ärligt talat; om unga inte går ut gymnasiet med godkända betyg är det ändå meningslöst.
En valrörelse borde ju handla om de viktigaste framtidsfrågorna. När man lyssnar på oppositionen får man intrycket att den viktigaste framtidsfrågan för Sverige är A-kassan.
Men de har fel fokus. Så många som möjligt ska inte leva på bidrag. Så många som möjligt ska bidra. För det krävs goda kunskaper. Sveriges framtid hänger inte på A-kassan.
Sveriges framtid börjar i våra klassrum.
– ¤ –
Det är ingen slump att liberaler ofta sätter skolan överst på den politiska dagordningen. Liberalismen är läran om individens frihet. Tilltron till att den enskilda människan kan växa och utvecklas om hon får chansen. Överheten ska inte behöva lägga livet till rätta för kunniga människor. Kunskap ger individen möjlighet att ta ansvar, att själv bestämma.
Idag har de rödgröna partierna meddelat att de inte accepterar att införa betyg på mellanstadiet, från årskurs sex, som vi vill. Däremot accepterar de nu betyg på högstadiet. Detta är självfallet ett halvt steg i rätt riktning. Men vi behöver också betyg på mellanstadiet, för att summera upp resultaten av undervisningen innan eleverna går upp i högstadiet. Med de nya läroplanerna införs tydliga kunskapskrav och nationella prov i årskurs sex. Vad är det för vits med de kunskapskraven om man inte tydligt får berätta om eleverna har nått målen eller inte? Betyg är viktiga för att utvärdera resultaten och fokusera på kunskap i skolan. Betyg ger information till föräldrarna. Och för eleverna innebär betyg att skolan blir lite mer på allvar och att eleverna pluggar mer. Och det är bra.
Maria Wetterstrand har nu upprepade gånger kritiserat Folkpartiet för att vi lägger för mycket tonvikt på kunskapskrav i skolan. Hon säger att hon i stället vill se en skola som utvecklar kreativitet och kritiskt tänkande. De anser att lärarnas disciplinära befogenheter borde minska, vilket för övrigt knappt är möjligt eftersom de inte har haft några.
Men de tänker fel. Det finns ingen motsättning mellan kunskap och kreativitet eller kritiskt tänkande. Hur ska man kunna utveckla sin kreativitet i skrivandet, att skriva läsvärda artiklar och uppsatser, eller rentav poesi, om man inte först lär sig stava, ordens betydelse och valörer, språkets uppbyggnad och grammatik och att man själv först studerar andra texter? Hur ska man kunna känna trygghet i mötet med människor från andra kulturer och man inte känner sig trygg i sin egen kulturella identitet, men kunskaper om vår gemensamma historia och vårt kulturella arv?
Vad är kritiskt tänkande? Jag menar att det är när man med hjälp av kunskaper och underbyggda teorier ifrågasätter andra teorier som bygger på andra kunskaper. Kritiskt tänkande bygger ju på att man själv har goda kunskaper. Kritiskt tänkande utan goda kunskaper leder till att man bara tjafsar emot i största allmänhet.
Verklig kreativitet och kritiskt tänkande utvecklas allra bäst i en i en kunskapsskola – inte en flumskola!
– ¤ –
Jag är född i ett textilarbetarhem i ett litet industrisamhälle i Västergötland. Mina föräldrar hade sju års folkskola. Jag kan inte erinra mig en enda vuxen som under min uppväxt satte sin fot i vårt kök som hade mer än sju års folkskola. Den äldre generationen i vårt samhälle ansåg att vi gick i skolan för att även vi skulle bli textilarbetare i Wäfveribolaget. Jag är den förste i min släkt som studerat längre än vad man är tvungen att göra.
Jag hade inte stått här i dag utan lärare med höga ambitioner och högre krav. Jag hade inte stått här idag utan lärare som ibland också sade ifrån och satte gränser när vi betedde oss illa. Jag tror att jag vet något om skolans betydelse.
Det finns ungdomar som växer upp i hem med studietraditioner. Föräldrarna har kanske själva höga examina och höga ambitioner. Föräldrar som engagerar sig i skolgång, läxläsning, provresultat och som pushar sina barn till att ha höga ambitioner. De barnen kommer som regel att lyckas i skolan, oavsett skolpolitik.
Men sedan finns det också en annan grupp barn som växer upp i andra hem. Alla föräldrar bryr sig om sina barn, det är det viktigaste som finns, men alla har inte förmåga och insikter att engagera sig i skolarbetet. Det finns många föräldrar som inte visar att de har förväntningar på resultat i skolan, eller att de har krav på ansträngning och ambition.
Det största sveket ett samhälle kan göra mot elever som inte har krav på sig hemifrån, är att tro att man är snäll mot de barnen om också skolan är kravlös.
Skolan ska lyfta eleverna. Skolan ska vara en hävstång att lyfta sig uppåt för de elever som har fått en sämre start i livet. Om eleverna själva ska bestämma i skolan kommer de ju att bestämma att den ska utgå från det de redan känner till. Om undervisningen ska utgå från föräldrarnas sociala situation åstadkoms inga klassresor. Så skapas inga jämlika förutsättningar. Med den synen bevaras det sociala arvet. Skolan ska utmana dem som inte får utmaningar hemma. Skolan ska ha höga förväntningar på dem som inte har några förväntningar på sig själva.
Den socialdemokratiska skolan har varit grymmast för dem som kommer från hem utan studietradition. Den moderna socialdemokratiska skolpolitiken har varit ett enda långt svek mot arbetarklassens barn.
– ¤ –
”Man lär sig mycket enklare”, säger Sandra. ”Det är lättare att förstå när man får göra det med händerna. Det här med böcker har alltid varit ett problem för mig, men när jag gör det så fattar jag.”
Jag mötte Sandra i våras. Hon är lärling på en restaurang i Uddevalla. Hon ska bli kock.
Sandra är en av de cirka 8 000 elever som ingår i försöket med en ny lärlingsutbildning på gymnasiet, som alliansregeringen har infört under mandatperioden.
Sandra säger själv att risken hade nog varit ganska stor för att hon hade hoppat av gymnasiet, för att det hade varit för svårt, om inte fått chansen med lärlingsutbildning.
Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än mänga andra jämförbara länder. En viktig orsak är att vi inte har haft lärlingssystem. I det socialdemokratiska gymnasiet ska alla tvingas bli högskolebehöriga. En stor grupp skoltrötta ungdomar slås ut, hoppar av och blir arbetslösa.
Med lärlingssystem blir inte alla högskolebehöriga. Men fler går färdigt en utbildning i stället och får jobb. I Danmark och Tyskland är ungdomsarbetslösheten lägre och där bygger hela yrkesutbildningen på lärlingssystem.
Nu säger de rödgröna att de tänker behålla våra lärlingsutbildningar. Men, säger de, alla lärlingar ska tvingas läsa in akademisk behörighet. Det kommer att vara katastrofalt för många ungdomar, som då kommer att slås ut.
De röda partierna kallar sig arbetarpartier, men de föraktar yrkeskunnande.
Alla vill faktiskt inte gå på universitetet. Det är bättre att ungdomar försörjer sig på ett lärlingsjobb än på socialbidrag.
– ¤ –
Vilket tror ni är det vanligaste sättet att bli rik på i Sverige? I många länder är det genom eget arbete. Så inte här. Framför allt två sätt är vanliga i vårt land. Det första: att man ärver tillgångar. Det andra: att man lyckas göra ett bostadsklipp.
Nu vill vänstertrojkan höja inkomstskatten för över tre miljoner löntagare. Vi har redan världens högsta marginalskatt, men de tycker att den är för låg. De vill också återinföra förmögenhetsskatten, den skatt som drev mer än 500 miljarder kronor utomlands. Pengar som kunde ha investerats i jobb i Sverige, men som i stället gjorde det i andra länder.
”Det är för lätt att bli rik i Sverige.” Det anser Lars Ohly i DN:s partiledarintervju. Själv tycker jag faktiskt tvärtom; det är för lätt att fastna i utanförskap. Det är för svårt att ta sig ur fattigdom i Sverige.
Jag blir inte upprörd över att någon lyckas – jag blir upprörd när människor saknar möjligheter att lyckas. Ett land där avundsjuka är den starkaste politiska drivkraften kommer aldrig att bli riktigt framgångsrikt. Socialister accepterar fattigdom så länge den är jämlik.
Jag tycker inte det är orättvist att Ingvar Kamprad tjänat
pengar på sin originella idé att människor ska köpa möbler som man själv skruvar ihop. Däremot blir jag bekymrad över att vi haft ett skattesystem som drivit både IKEA och Ingvar Kamprad ur landet. Ett sådant system blir vi i längden alla fattigare på.
De rödgröna är emot att människor kan bli rika.
Liberaler är emot att människor blir fattiga.
– ¤ –
Bara några mil härifrån, i hamnen i Slite, lastas och lossas rördelarna. Ute till havs sätts de samman till en enda lång ledning från Ryssland till Tyskland. Del för del byggs på bottnen av Östersjön en ledning för handel med gas.
Det tyska miljöpartiets ledare Joschka Fischer fick som han ville. Han tvingade koalitionspartnern Gerhard Schröder att stänga den tyska kärnkraften. Men deras förhoppning om vad som skulle komma i stället slog inte in. Vindkraften byggdes ut kraftigt, men räckte inte på långa vägar. Så nu byggs gasledningen.
Det finns två huvudförklaringar till att vi i Sverige är unika, att vi kan koka vårt morgonkaffe och värma barnens välling i mikrovågsugnen utan att bidra till växthuseffekten.
Den ena förklaringen är tur. Älvarna som rinner upp i fjällvärlden och ut i Bottenhavet ger oss nästan hälften av vår elektricitet. De återstående fyra orörda älvarna ska få förbli orörda. Vi måste bli bättre i det här landet att bevara den biologiska mångfalden och älvdalarna är unika.
Den andra förklaringen är att Tage Erlander och Olof Palme fattade ett strategiskt beslut om att bygga svenska kärnkraftverk. Dessa ger oss nästan den andra hälften av den el vi behöver. Erlander hade inte ens hört talas om växthuseffekten.
Men om tio-femton år börjar Tage Erlanders och Olof Palmes reaktorer att avvecklas av åldersskäl. Då måste den kunna ersättas med ny modern kärnkraft. Annars förlorar vi närmare hälften av vår elproduktion.
Det tar uppemot femton år att få fram el från nya reaktorer om man väl bestämmer sig. Det är därför de avgörande besluten måste fattas nu under den kommande fyraårsperioden. Det är därför kärnkraften blir en valfråga.
Den finska riksdagen beslutade i torsdags att bygga två nya reaktorer i Finland. Ytterligare en är redan under byggnad. Finland gör det för klimatets skull och för jobb och välfärd.
Det är hög tid att också Sverige får en modern energipolitik som släpper fram ny kärnkraft. För klimatets skull.
– ¤ –
I dag vill många partier kalla sig liberala. Det har jag inget emot. Flera av de andra partierna har från början grundats i kamp mot liberalismen, för att de var emot den allmänna rösträtten eller för att de vare mot frihandel. Eller för att de ansåg att liberalismen var moralupplösande eller ett hot mot miljön. Numera vill nästan alla vara liberaler. Ja, inte Ohly förstås.
Vi liberaler gläder oss åt att liberalismen är på modet. Men man måste komma ihåg att de liberala idéerna inte alltid är gångbara. Och då är det viktigt att vi har ett starkt parti i Sverige som inte bara förespråkar liberala idéer när det ligger i tiden och passar opinionen, utan som gör det av inre övertygelse. Det är därför som Folkpartiet liberalerna finns.
Vi var det första partiet som tog ställning för svenskt EU-medlemskap, långt innan det var på modet. Vi är fortfarande det parti som har det starkaste europeiska engagemanget. Vi var det första partiet som tog ställning för att bygga ny kärnkraft, långt innan det var på modet. Vi är partiet som tagit strid för en kunskapsinriktad svensk skolpolitik. Politik får inte, och ska inte handla om att sticka upp ett blött finger i luften eller att fladdra med vinden. Politik handlar om att stå för vissa värderingar, oavsett vindriktning.
”Alla skulle med men ingen visste vart”.
Det var Mona Sahlins rätt fyndiga förklaring till varför socialdemokratin förlorade valet 2006. När hon valdes skulle politiken förnyas jämfört med Göran Perssons tid.
Nu har arbetsgrupper jobbat i flera år på den socialdemokratiska förnyelsen. Ni får väl bedöma hur nytt det är:
– högre skatter på arbete,
– högre skatter på företag,
– högre bidrag för att inte arbeta.
Jag känner igen budskapen från valrörelsen 2006. De går till val på Göran Perssons politik, på gårdagens idéer.
Mitt tal har handlat om hur Sverige ska kunna bli en vinnare på globaliseringen. Genom klassisk liberal politik: höga ambitioner i skolan, mer euroepiskt samarbete, använda modern teknik i vår energiförsörjning, att det ska löna sig att arbeta, anstränga sig, utbilda sig, driva företag och ett företagsklimat i världsklass. Detta är idéer för morgondagens utmaningar, framtidens idéer.
Individer växer med kunskap. Växande individer skapar växande samhällen och växande ekonomier. Så får vi också resurser att ta hand om de som måste få hjälp, till exempel våra äldsta. Det är den idén som kallas socialliberalism. Det är med den idén som vi i Folkpartiet möter väljarna.
Vänstertrojkan går till val med gårdagens idéer.
Vi tänker gå till val med framtidens idéer.