19970501 – Anna Lindh: 1 maj-tal 1997

1:a Maj Nyköping 1997

Det är extra roligt att få tala här i dag. Jag flyttade hit i
somras och har hunnit upptäcka att Nyköping är en mycket
fin stad. Jag har trivts mycket bra. Jag vill tacka alla
Nyköpingsbor för det, som bott här längre och gjort det till
en fin stad.

Vi som samlas här idag, har tre viktiga uppgifter:
Vi ska halvera arbetslösheten i Nyköping.
Vi ska halvera arbetslösheten i Sörmland.
Vi ska halvera arbetslösheten i Sverige.

I går fick vi tydliga siffror till regeringen. Nu är
arbetslösheten ÄNTLIGEN på väg nedåt. Men mycket
återstår.

Ska vi lyckas, måste vi hjälpas åt. Tillsammans kan vi.

Jag vet att många varit besvikna och arga de senaste åren.

En morgon, när jag som vanligt skulle ta tåget från Nyköping
till Stockholm fick jag tala med lokföraren. Vi hade ett långt
samtal om rättvisa och orättvisa. Sedan skrev han ett brev till
mig.
Som jag sade är jag mycket orolig över situationen och
utvecklingen i Sverige. Jag förstår att man måste spara för att
få det att gå ihop, men jag är mer eller mindre förvånad över
att det alltid är vi på gräsrotsnivån som får ta smällen. Att
det blir så med en borgerlig regering är inget nytt, men att
det blir så även med en arbetarregering, det låter konstigt för
mig.

Vi har haft en besvärlig tid.

Alla har drabbats av besparingarna.

Många har drabbats hårt.

Det har varit blod, svett och tårar – och vi har många gånger
frågat oss – har vi gjort vi rätt?

När jag blev miljöminister 1994 lånade Sverige till nästan 30
procent av utgifterna. Mer än var fjärde krona var en lånad
krona.

Det betydde att var fjärde tjänsteman i mitt departementet
var på kredit.
Vart fjärde kilo kalk vi släppte ned i sjöarna var lånad kalk.
Var fjärde lärare och var fjärde polis fick vi låna ihop lönen
till.
Utländska bankirer betalade lönen till var fjärde minister.
Bildt, Per Westerberg, Gun Hellsvik, Per Unkel och Alf
Svensson var ministrar – på krita!
Det hade vi väl haft råd med – men de hade spenderbyxorna
på krita också.

Medan statsskulden fördubblades, arbetslösheten tredubblades
och budgetunderskottet fyrdubblades, delade de ut
skattesänkningar till redan rika – det var sänkta
förmögenhetsskatter, arvsskatter, skatter osv.

När jag tillträdde kom jag ihåg när jag i början av 1980-talet
arbetade på en deklarationsbyrå i Uppsala och på
kronofogdemyndigheten i Stockholm. Då hade kontokorten
börjat komma. Det var alltför många som hade satt sig i
skuld. De satt i ett ekorrhjul där räntorna ökade så de fick ta nya
lån för att betala räntorna, och då ökade räntorna, och så
måste de låna mer….. I en farlig spiral. Jag glömmer aldrig
den ofrihet skulderna förde med sig. Det tog åratal av
tvångsförvaltning för att komma ur ekorrhjulet.

När jag tillträdde insåg jag att samma sak hade hänt med
Sverige. Vårt Sverige.

Jag blev orolig för välfärden. Hur skulle vi klara barnen, de
sjuka och de gamla med så kraftiga besparingar? Jag blev
orolig för demokratin. Vem skulle avgöra framtiden? Skulle
våra långivare avgöra storleken på föräldraförsäkring och
pensioner? Var det börsmäklare som talade om Marknadens
krav som skulle avgöra mina barns framtid?

Ju längre vi hade väntat – ju mer hade skulden växt, ju mer
hade räntorna växt, ju fortare hade ekorrhjulet växt, ju
hårdare hade nedskärningarna drabbat.

Fyra gånger har Sverige ökat statskulden under 1900-talet:
1:a världskriget,
2:a världskriget, 1:a borgerliga regeringen, 2:a borgerliga
regeringen – låt det inte bli en 3:e gång – inte en borgerlig
minister till på krita!

Carl Bildts regering gav Sverige OECDs största
budgetunderskott. För att snabbt få ordning på ekonomin
krävdes att alla var med och sparade – på allt. Även om de
som hade det bäst fick betala mest, var det naturligtvis
svårast för de som redan hade det svårt.

Socialdemokraterna och Centern har lyckats med det ingen
trodde var möjligt för två år sedan – vi har fått ordning på
ekonomin. Nästa år har vi en budget som går ihop. Då behöver vi inte låna mer. Nu har vi tillväxt. Vi
är ett av de få länder i Europa där löner och pensioner ökar
mer än priserna. Nu kan vi tro på framtiden igen.

Framtiden är att ge barnen en trygg start på dagis och i
skolan. En hundralapp mindre i barnbidrag kan kompenseras,
men ett dagis eller en skola där man inte känner sig trygg, en
skola där alltför få vuxna gör att mobbning uppstår, en skola
där man inte lär sig läsa och räkna och får utveckla sina
kunskaper – det kan inte kompenseras senare.

När regeringen nu vill ge mer pengar till kommunerna är det
inte med hjälp av lånade pengar utan i framtiden är det med
egna pengar vi betalar lönerna till barnomsorgen, lärarna och
sjuksköterskorna.

Framtiden är att få utbilda sig, växa och utvecklas. Därför
satsar vi nu på det största utbildningsprogram vi någonsin
gjort i Sverige. Vi ska stödja gråzonsbarnen – de barn som
farit mest illa av föräldrarnas arbetslöshet och besparingarna i
välfärden. Det handlar också om att satsa på lärarnas kvalitet
i kunskapslyftet. Det handlar om totalt 30 000 nya platser på
högskola och universitet, det handlar om 40 000 platser i
vuxenutbildning, för att ge nya livschanser.

Framtiden är att minska klassklyfter och segregation, ta bort
de synliga och osynliga barriärer som gör att barn från olika
delar av samma stad tillhör olika världar.
Framtiden kräver att vi tar ansvar för dem som skapade den.
Därför skall vi ge våra pensionärer en bra äldreomsorg. Ingen
skall behöva vara rädd att välfärden sviker när vi blir gamla
och sjuka. Våra äldre skall känna trygghet för vård och
pensioner.

Framtiden måste ge kvinnor och män samma chanser. Det är
ofta kvinnor som dragit tyngsta lasset under de svåra åren
och nu måste de få större del av framgångarna:
utbildningssatsningen och jobben.

Framtiden är att investera i miljön. Därför lägger vi ett
investeringsprogram i ett ekologiskt hållbart Sverige. Av två
problem gör vi en möjlighet. Arbetslöshet och miljöproblem
möter vi med investeringar för gröna jobb.

Det är en utmaning för Sverige, men också en möjlighet
globalt. Vi har samma problem, vi delar möjligheterna.
Nyköping är granne med världen. Vi delar kemikalier med
jordbruket i Afrika, koldioxidutsläpp med staden i Kina,
vattenförorening med byn vid Lettlands kust.

Sverige har förutsättningar att vara världsledande på
miljöområdet – mycket erfarenhet, bra teknik, en fantastisk
natur. Vi är ledande i EU.

Ett ekologiskt hållbart samhälle handlar om att vi tillgodoser
våra behov i dag – utan att förstöra möjligheterna för våra
barnbarn och barnbarnsbarn.

Sverige kan och bör gå i täten för ett ekologiskt hållbart
energisystem – bort från kärnkraften som människan inte
behärskar. Det finns avgörande skäl varför vi måste börja
avveckla nu. Det ena är att alla byggdes ungefär samtidigt –
om vi väntar kommer alla att bli gamla och farliga samtidigt.
Då riskerar vi att tumma på säkerheten – eller också ska alla
reaktorer snabbavvecklas. Det andra skälet är att om vi vill
att Ignalina och andra kärnkraftverk i öst ska avvecklas så
måste vi vara med och driva kärnkraftsavvecklingen i
Nordeuropa.

En del har sovit sig igenom 15 års debatt – men sover vi i 15
år till kan det blir farligt. Därför är det dags att börja nu.

Sverige kan och bör gå i täten för ett ekologiskt hållbart
trafiksystem – svensk bilindustri kan och bör trygga
framtidens jobb och miljö med att tillverka bränslesnåla bilar.

Svenska företag kan och bör gå i täten för att satsa på
modern, miljövänlig och resurssnål teknik. De kan om de
vill, se bara på Electrolux och Ikea. De gör både miljövinster
och ekonomiska vinster på klokt miljötänkande.

Men i näringslivet bryr sig en del bara om kortsiktiga vinster.

När vi investerar i bättre energisystem och lokala projekt för
ekologisk hållbarhet, då reser sig några av herrarna.

Då kallar de oss för fundamentalister och miljöextremister.
Då häcklar de oss för att vi vill bygga om
miljonprogrammets bostadslängor till rena bostäder, utan
giftiga golv och mögliga badrum. Hur många av de själva
bor där?

Men vi vet att människor behöver rena bostäder och vi vet
att våra byggnadsarbetare kan bygga dem.

Vi vet att vår industri kan ta fram nya tekniska lösningar,
bättre golv och effektivare ventilation. Vi vet att vår industri
kan exportera den tekniken till utlandet. Och det ger oss
vinster på lång sikt. I både bättre miljö och fler jobb.

Ändå gnölar en del av direktörerna och längtar tillbaka till
bruksdisponternas tid. Hade de fått bestämma hade vi aldrig
övergett ångloken.

Vi socialdemokrater vet bättre. Vi tänker framåt, och vågar
satsa på framtiden.

Vi socialdemokrater gläds åt att rädda välfärden och investera
för framtiden. Vi vill satsa på barnen och de gamla, på
skolan och sjukvården, på jobben och miljön.

Det moderata alternativet heter skattesänkning. För de rika.
Medan flyttfågeln Bildt är utomlands, kraxar de vikarierande
partiledarna.

Bo Lundgren upprepar att skatterna skall sänkas – med en
papegojas envishet.

Unckel låtsas som om skattesänkningarna kommer som
manna från himlen och att 70 miljarder kronor i
skattesänkning inte har konsekvenser för barnomsorgen,
skolan och sjukvården – som strutsen står han med huvudet i
sanden.

Lars Tobisson, ni vet han som sänkte skatten till noll för sig
själv, kraxar som olyckskorpen.
När jag ser Lundgren, Unckel och Tobisson kommer jag att
tänka på den amerikanska affischen Skulle du köpa en
begagnad bil av den här mannen?
Om frågan i stället var: Skulle du lägga Dina barns framtid i
deras händer? Aldrig!

Det kan inte vara roligt att vara allmän borgerlig väljare i
dag.

Ta till exempel kristdemokraterna – eller krisdemokraterna
som min pappa kallar dem. Man ser dem aldrig. Jag kom att
tänka på dem när jag var med på en fågelexkursion, där vi
letade efter en mycket sällsynt fågel – den vitryggiga
hackspetten. Hackspetten träffade jag på utanför Karlstad. Alf
Svensson kan ni se i tidningen Eva & Adam. Där är Alf
Svensson med i en panel för att svara på viktiga politiska
frågor som : Vad säger Du om Din väninnas man är
otrogen? Vad betyder det att arbeta på ett förhållande?
Inte underligt att kristdemokraterna är nästan lika sällsynta
som den vitryggiga hackspetten numera…

Folkpartister är inte heller särskilt vanliga. Jag insåg det när
jag flyttade till Nyköping i somras. Då fick jag ett hemligt
telefonnummer, bara känt av de andra i regeringen. Efter ett
halvår ringde en man som inte var en kollega och envisades
med att han ringt Folkpartiet och efter en stund kontrollerade
jag i telefonkatalogen. Mycket riktigt – televerket hade gett
mig samma nummer som Folkpartiet hade enligt
telefonkatalogen – och det tog ett halvår innan någon ringde!

Inte ens marknadens egna tidningar, som till exempel
Financial Times, tror på de borgerliga. I en ledare nyligen,
under rubriken Sverige gör mål skrev Financial Times:

Om man känner till svensk nutidshistoria borde man frukta
att väljarna vänder sig till ett skattesänkningsparti som är
villigt att lossa på tömmarna. Väljarna har gjort så förr och
varje gång har socialdemokraterna fått städa upp efteråt.
Förhoppningen för investerare måste vara att historien inte
upprepar sig.

Men det är inte investerarnas och marknadens nattsömn vi
värnar. Det är jobben, jobben, och jobben.

Nu har vi klarat statsfinanserna. Nu skall vi klara
arbetslösheten. Det går inte klagar de oomkullrunkeliga
huvudskallerunkarna. De sa samma sak om statsfinanserna.
De skall få fel igen.

Regeringens vårbudget ger nästan hela svaret. Behövs det
mer får vi göra mer. Men redan genom satsningen på
kommunerna, småföretagen, utbildningen och miljön, så
kommer vi nästan att uppnå målet.

Att halvera arbetslösheten i Nyköping.
Att halvera arbetslösheten i Sörmland.
Att halvera arbetslösheten i Sverige.

Igår fick vi siffrorna. Nu minskar arbetslösheten bland
ungdomar. Nu minskar den totala arbetslösheten också för
vuxna. Kurvan viker av nedåt snabbare och den är ganska
brant.

Nu kommer jobben först. Men vi måste också pröva nya
lösningar.

Några föräldrar måste alltid rusa med andan i halsen till
dagis, fyllda av dåligt samvete för både barnen och jobbet,
ständigt i tidspress. Andra föräldrar önskar inget hellre än att
få ett jobb att gå till.

Kortare arbetstid ger oss möjlighet till det som är viktigt i
livet. Familjen. Kulturen. Naturen.

Det finns många problem kvar. Men låt oss inte glömma att
vi faktiskt har mycket i Sverige att glädjas åt.

Jag hade Malaysias miljöminister på besök. Hans
ansiktsuttryck när han såg en Nyköpingsbo dra upp en lax ur
ån kommer jag aldrig att glömma – vi har en natur och en
ren miljö vi kan vara stolta över.

När min grabb slog i tänderna fanns Folktandvården
tillgänglig – med kunnig, vänlig och serviceinriktad personal.

När jag lämnar min pojke på dagis på morgnarna kan jag
känna mig trygg och lugn, i förvissningen om att de tar väl
hand om honom.

Vi har ett bra land. Det skall vi vara stolta över – och göra
ännu bättre.
Med en socialdemokratisk regering.

Publicerad i Lindh, Anna Taggar: , , ,